Dagbok för 1840

mormor 60 år gammal

Januari  Februari  Mars  April  Maj  Juni  Juli  Augusti  September  Oktober  November  December

Under våren planerade, till mormors fasa, fosterdottern Emmy att flytta till Stockholm men planerna ändrades till slut. Emilia genomgår ett andligt uppvaknande. Mormors goda vän Hedda avlider den 27 juni. Peter Wieselgren besöker i juli Herrestad till mormors stora glädje och håller missionsbön. Wieselgren lämnar Herrestad och tycker att han upplevt en försmak av 1000-års riket. I oktober installerades Nils Pehrsson som rättare på Herrestad i oktober.

«Tillbaka till 1839

Januari.

Den 1.
Allt mitt görande må från och med begynnelsen ske i Jesu namn. Må han bistå mig varje dag från tidigt på morgonen till senan kväll, tills mitt verk tar slut. Amen, amen!

Den 12.
Otaliga välgärningar har redan detta år mött mig från min Gud. Jag kan inte räkna upp allt, som fröjdat mitt hjärta. Den 4 kommo Emmy och fyra av hennes äldsta barn, och den 6 kommo Sofie och hennes Engström lagom till missionsbönen. Dessa både reste den 11, efter att ha berett mig mångfaldig glädje. Missionen var talrikt besökt. Pastor Sandén talade välsignat.

Den 14.
Jag och Emmy promenarade till Hörda. På vägen dit gjorde de rimfrostbeklädda björkarna ett djupt intryck på oss. De stodo där vitklädda som andeväsen och deras bild mot den blå himlen verkade mäktigt på oss. Det hela var som en förklaring på hur skön himlen en gång blir för oss...

Den 17.
Idag har Emmy rest. Jag är något besviken. Jag hade nämligen väntat mer glädje från hennes sida beträffande Emilia, men ack: alla mänskliga förhållanden äro så svaga och små. Hur bindas vi ej av obetydliga ting. Skönt att det en gång ska bli bättre där i frihetens och fridens gyllene land! Först idag tog julfirandet slut. Det har varit vackert och härligt. Med Emmy har jag i alla fall haft härliga stunder. Vi har fröjdat oss i minnet efter våra kära avlidna. Minnerna kommo som vågor av ljusa gestalter. Det är väl därför att vi hava dem tillsammans med Gud. Jag saknar nu Emmy. Hon verkar så gott på mig med sitt lugn. Vad frälsaren skänkt oss tillsammans under dessa dagar, måste jag nog tänka på att bevara.
Idag kommo Nora och Ydström. Båda voro fulla av kärlek. Tack, Gud! Ydström påminde om många saker från min Petersens tid, framför allt om hur ödmjuk han var. Ja, lovad vare Gud, hos vilken han är, som min själ älskade.

Den 26.
Det är så underligt. Sist Nora och jag träffades låg det bara kärlek i luften. Sedan dess har vi haft det så underligt. T.o.m. många hårda prövningar har jag haft i mitt förhållande till henne. Men jag har nog av mig själv. Jag har också stannat inför Rom. 14:12. Denna apostelns befallning, som han fått av Gud och som är sant evangelisk, har jag därför sedan en tid tillbaka tagit till mig själv under allvarlig prövning. Den gamle Adam har haft det svårt - som väl är. Han ska förkastas och dömas, men ack vad han är seglivad! Jag hoppas dock till Gud, ljusets och den uppenbarade kärlekens fader, att han i Jesus Kristus skall visa den kära Nora hur orätt hon gör genom att döma såsom hon gör. Herre, fräls henne ifrån ondo! Amen.
Jag hade idag tillfälle att göra besök i den kära skolan. Annars är allt skönt och rikt i mitt inre. Visserligen har jag allt fort om nätterna förnimmelsen av syndafördärv och därav följande ångest, men jag känner också Jesu närhet och den helige Andes inneboende och verkan, som gör väl även åt den yttre människan. Herre, övergiv mig icke i dödens stund!

Februari.

Den 2.
Under den gångna veckan har jag haft gott om rent mänskliga prövningar. Det gällde Emmy. Åt dig, Gud, som rannsakar hjärtat anbefaller jag henne. Du är kärlekens Gud, ack, föröka kärleken! Sanningen hör tillsammans med den gudomliga kärleken, och så långt jag har förstått har mitt rama modershjärta givit utav den. Dina välgärningar äro i alla fall som översvämmande strömmar. Idag kom en väldig våg, som jag höll på att drunkna i: Nora har böjt sig! Lovad vare Gud! En annan väldig våg: Johans väckelse tilltar. Likaså Emilias. Idag nattvardsgång. Välsigna oss!

Den 3.
Underbar missionsbön med tal av Bergvall och Ydström.

Den 8.
O, min Jesus, i Ditt ljus ser jag förflutna veckan. Och vad ser jag, arma människa? Jo, det gamla fördärvet, den gamla hemska retligheten. Vilken kamp! Men så var Du när, Herren Jesus, och gav mig kraft att övervinna. Och så blev veckan dräglig.
I lördags kom brev från Daniel, som berättade om Hannas räddning, ett brev som avgjorde mig helt. Jag var just i färd med att utforska Guds mening rörande min resa. Det blev så tydligt: nej, nej. Och Daniels brev styrkte mig. Tack, Gud, för säker ledning!

Den 21.
Jag har känt mycket efter senaste nattvardsgången, känt behov av bättre kännedom om mig själv och om syndens förmåga att snärja även Guds barn. Jag tillät mig påpeka något hos en god vän, något som gjorde mig nedslagen hela fjorton dagar. Under denna svåra tid höll mig emellertid bönens nåd uppe. Jag kom också in i en sjuklig och tryckt sinnesstämning, kände vanmakt. En omväxling till glädje för mig under denna tid utgjorde en utflykt till skolan den 16, där jag fick läsa en liten berättelse för barnen; den hade till rubrik "Låten barnen komma till mig". Den käre älsklige skolmästare Schön talade också några kärlekens ord, och alla voro belåtna. Tack, Gud, för sådana små oväntade glädjestunder. Så måste jag tala om, att Peter kom till besinning - uteslutande Guds verk. Inom en halv timme fick han klart för sig vad som under de gångna nio månaderna varit omöjligt för honom att fatta. Nu kom han in under Guds undebara tvång - ära vare Gud, Du hjärtats rannsakare!

Den 23.
Brev från Hanna.

Den 28.
Blev Adolf Rappe plötsligt till vår stora glädje synlig här. Han var så öppen för Guds nåd. Ydströmas hade också sett honom. De bådo så varmt för honom. Men en som också bad för honom var Jon på Berget, och det gjorde han så skönt. Men vad hade jag att ge - ingenting! Fattig och eländig är jag, fattig och naken avklädd av Gud. Adolf besökte också vår skola.
I dag kom brev från Minna.

Mars.

Den 1.
Brev fån Justine.

Den 2.
Missionsbön. Härlig. Sandén och Ydström talade ljuvliga.

Den 3.
Återvände Sandén helt flyktigt och förklarade för oss Jes. 28.

Den 4.
Hela denna vecka har jag varit bunden i min själ och deprimerad. Kanske var det för att jag haft mycket i tankarna angående min kära Emmy. I varje fall räknar jag med Guds välsignelse och att Gud stöder den moderliga troheten, om också satan försökte att göra den om intet.

Den 7.
Brev från d:r Gadau, en bönhörelse beträffande hjälp åt arbetsföreningen. Gud give mig ledning av den helige Ande att rätt kunna besvara det djupsinniga brevet.

Den 8.
Den gångna natten har varit en bönenatt. Har varit vaken så gott som hela natten. Hade först svårt för att somna. Sinnet var fyllt av oro, som hindrade nådens grepp om min själ.
Emilias födelsedag. Jag förstår, att välsignelsens sol lyser klart över mitt Herrestad: barnet har andligen vaknat. Jag har givit henne Bengels bönebok. Dessa 60 böner får hon nu ta del av. Hon får också veta, att jag ur min kammares dolda gömma sänt upp dem, och att hon själv varit med i dem. Om hon inte nu kan se deras uppenbara innehåll, så kommer nog den dag, då hon helt fattar det, så framt hon förblir kvar i den treenige Gudens gemenskap.

Den 9.
Mångfaldiga trösteord har Gud givit mig i dag på min Petersens födelsedag. Tröst fick jag även ur följande bibelord: " Af Jesu fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd! Si Guds lamb, som borttager verldens synd! Så älskade Gud verldene, att han utgaf sin enda son, på thet att hvar och en som tror på honom skall icke förgås utan få evinnerligt lif. Thet är min faders vilja, som mig i verldene sent hafver, att hvar och en som ser sonen (i ordet, i andanom eller sacramenterna) skall ha evinnerligt lif, och jag ska uppväcka honom på yttersta dagen. Mina får höra min röst, och jag känner them och the följa mig, och jag giver evinneligt lif, och the skola icle förgås evinnerligen, ingen ska rycka them ur min hand. Fader jag vill, attther jag är skola ock de vara som du mig gifvit haver..."

Den 22.
För att värma upp och öva det otacksamma hjärtat till tacksamhet inför Guds kärlek måste jag blicka tillbaka på de senaste 14 dagarna. Gud har besökt mig under dessa dagar, under vilka mitt hjärta haft en verklig passionstid, och efterlämnat stor nåd i inre och yttre stillhet. Vad som är min tröst och min sanna lycka, det har Gud låtit mig få se genom sin heliga Ande. Tack, Gud, för de saliga erfarenheterna! Den största möjliga saligheten och trösten har Du givit mig denna oförglömmeliga sköna vinter genom vad Du låtit mitt gamla hjärta uppleva i Emilias, Johans och Johannas sanna omvändelse. O, Gud, innerligt tack, tack! Även bereder mig Sofie en obeskrivlig glädje genom hennes älskliga vittnesbörd som Guds barn. Hennes längtan efter att få mer av Dig, Gud, är för mig som en underbar dröm. Tack, att Du ska mätta henne, liksom Du gör med oss alla. Din församling på jorden behöver sanna herdar, tack att Du uppväcker stöd och hjälp åt dem. Och även jag för min ålder behöver stöd och hjälp, tack! Jag beder varmt, att Din vilja må få ske med oss alla och att vi måtte låta Din vilja ske med oss helt.
Min älskade Karolina förljuvar också min ålders dar genom den kärlek, som hon ständigt ger uttryck för och som är utgjuten i hennes hjärta. Hela mitt hus får del av hennes välgärningar. Ja, skydda Du mig och mitt hus allt framgent och låt det bliva och vara ett bönehus! Amen.
Även denna dag höll Du din skyddande hand över oss, när taket brast just som vi skulle fara till kyrkan. Jag låg försänkt i bön, när olyckan skedde, men blev icke det minsta förfärad. O, att jag just bad då! Och ingen av de mina blev förskräckt eller oroades därav. I stället för att fara till kyrkan efter olyckan, så läste vi en predikan av Bogertsky, och det kändes, att Du var nära, som alltid, och att Du gav oss mer än Du tagit! Halleluja!

Den 26.
(Maria bebådelsedag). Den 24 kommo Ohlssons. På morgonen kände jag min synd och vanmakt i högsta grad. Jag var nere hela dagen. Därtill mycken oro för det stora paketet, som skulle skickas till Stockholm... Den gamla kroppen och det arma huvudet voro alldeles förbi. Natten hade också varit svår. Då sände Gud hjälp och tröst genom de kära vännerna. men jag kände synden genom min vanmakt och stora svaghet svår och tung. Ohlsson talade så bra, länge och ingående. Han är en Herrens låga. Och trots allt var jag så kall - jag ryste över min köld. Vem ska frälsa mig ur denna syndens kropp? - Jag tackar Gud, genom Jesus Kristus!

Den 27.
I dag har Ydström varit här. På aftonen åter ett innerligt och värmande tal av Ohlsson.

Den 28.
Reste Ohlssons efter en välsignad stund i Emilias rum. Jag var mycket rörd och gripen. Jag tror, att Ohlsson snart dör.
Fick ett mycket hjärtligt brev från Jenny Schwartz. Det brevet beredde mig mycket glädje. Gud vare tack! Hon är gift med en kristen. Hon är beredd att gå dit, som Herren kallar. Hon gör det gärna.
Ser jag på mitt eget hjärta, så måste jag utbrista: "O, jag eländiga människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?" Jag prisar Gud för att han i mig svarar så: Jag tackar Gud, genom Jesus Kristus. Mitt eget syndafördärv har blivit mig uppenbart. Understundom känns det så starkt, att jag tycker mig erfara kroppsliga smärtor till det själsliga. Den 12 november skrev jag upp för mig bönen: "O, min Jesus, giv mig hjärtats dolda människa, den trygga saktmodiga anden, som är så kostelig inför Gud." I förra veckan slutade jag upp med denna bön. jag var rädd för att den skulle bli en vanebön. Jag valde en annan i stället. Jag måste erkänna att otron och häftigheten har ökat på sistone. Ack, jag troddde, att den av mig så älskade bönen hade blivit hörd och att den sålunda gjort verkan. Jag behövde sannerligen bedja bönen alltfort, ty erfarenheten av fördärvet inom mig är stor och säger, att jag icke ännu har segrat. O, helige Guds ande, hjälp mig! Hur mycket behöver jag icke som kristen aktgiva uppå! Det är verkligen som David säger: dagen räcker icke därtill, vi måste ock begagna natten för vakthållning.

April.

Den 5.
För alla tider gäller, att Jesus Kristus är Guds son och världens frälsare och att vår rättfärdighet är förvärvade genom hans blod och att vår salighet hänger på hans liv.För allt detta som han gjort kommer hans fader att är och prisa honom i evighet. Detta glädjebudskap skall en gång uppfylla himmel och jord, tid och evighet. Med detsamma röstades de fromma i gamla testamentets tid, som med smärtfull blick bidade Herrens uppenbarelse och i nya förbundet utgör det "hjärtbladet" bland alla undebara upptäckter som människor gjort.

Den 4.
O, min Jesus, giv mig Din helige Ande, så att jag nu rätt kan blicka tillbaka på de senast gångna dagarna!
Tisdagen den 31 mars erhöll jag från vår älskade kronprinsessa tillsammans med några kristligt vackra ord, citerade efter hennes biktfader, arbete för våra fattiga för två år framåt. Dessutom har jag varit föremål för ett ljuvligt kärleksbevis från Engströms.
Samma dag hade jag att skriva ett brev till min Pauline, ett mycket viktigt brev, enär det gällde för mig att försvara det hopp, som bor i min själ. Jag har velat skriva detta brev i kärlek och tro. Måtte Pauline förstå det. Egendomligt nog fick jag samm dag brev från  Ternström, just som jag haft en stund av bön i ensamhet. Han bad om förbön! Gärna vill jag tro, att en god ande verkat detta brev från honom.
På torsdagen gjorde räkningen upp mellan mig och torparna - den käre Ydström hjälpte mig trofast hela tiden. Det blev en stund av lycka och överraskning och Guds välsignelse; ty det visade sig att alla torparna voro - skuldfria! De blevo så glada, de goda männen, att tacksägelserna och jublet aldrig ville taga slut.
På fredagen hörde jag passionspredikan, varefter jag var i stillhet ensam hemma i prästgården, medan Bloméns voro ute på sockenbud. Jag kom i så salig gemenskap med min älskade Petersen, vars stoft vilade strax utanför i kyrkogården.
På lördagen upplevde jag ett Guds under. Mitt barn Emilia var i dödsfara men räddades som genom ett under. Evinnerligen villl jag tacka Herren därför. Milde Gud och förbarmare, övergiv då icke den stackars änkan och hennes faderlösa barn. Tack, att du sände änglavakt! Låt icke fiende så ogräs i vetet. Bevara det nya liv, som Du själv skapat i oss. Stå oss särkilt bi i morgon - böndagen! Amen.

Den 6.
Missionsdag. Ydström och blomén predikade. Eljest kände jag mig ensam.

Den 20.
Under dessa senaste dagar har också Guds välgärningar strömmat med väldig kraft över mig. Den 9 ägde arbetsföreningens årshögtid rum. Vi voro alla förenade i Herren Jesus och fingo i sanning erfara, att han är de fattigas förmyndare. Den 11 var det nattvardsfirande - vederkvickande för hjärtat. Dagen innan hade jag ett härligt brev från den älskade Hanna. Därefter några lugna dagar, fast jag ändå genom avfall och otro två gånger bedrövade min Herre och Frälsare. Påskdagen åter en stilla och härlig dag i kyrkan. Herren var mig så nära, lika nära som under långfredagen, då himmelen rent av öppnade sig och jag tyckte mig få en hälsning från alla de saliga.
Annandag påsk var en svår dag - jag erhöll nämligen ett brev från Emmy, vari hon meddelar sina planer att bosätta sig i Stockholm. O, vad jag blev uppskakad! Jag måste pröva mig inför Guds ansikte och har funnit, att jag inte kan stanna här hemma. Jag måste redan i morgon fara i väg för att få trycka mitt älskade barn till mitt hjärta och för att fråga hur detta kan vara och när en resa kan komma att ske, Men nu, innan jag träffat henne, vill jag vördnandsfullt fråga Dig, min Gud:
1. Får man egenmäktigt lämna sitt hem för att följa en son ut i världen, följa honom och taga sina tre döttrar med sig, som icke äro tvungna att ge sig ut i världen!
2. Få vi tysta ner alla röster, som tydligt talat tidigare till oss?
3. Får man ge avkall på sina tidigare gjorda föresatser? Har icke Du bestämt, att där vi bliva satta en gång och fårr vår uppgifter, där skola vi förbliva?
4. Får jag som kristen ge mig ut i något, som lätt kan bli till fara?
5. Får jag verkligen övergiva alla tidigare förhållanden för att följa ett av mina barn, då jag har flera, allra helst som jag kort förut bestämt mig för att än mer än förut ta han om en ensam gammal mor, helst när denne redan planerat en hel del nybyggnader. Blir inte detta också anledning till en hel del onödiga kostnader och besvär?

Jag beder Gud, att alla dessa frågor måtte lösas till det bästa, och var Du, min Frälsare med vid den kommande uppgörelsen. O, giv Emmy förlossning från denna änkeoro.

Den 21.
I dag reste vi över Yxkullsund till Tagel. Vi förlitar oss på Herrens vägledning på denna resa. Och att jag kommer på rätt fot med Emmy. O, min Emmy!!! I morgon träffas vi.

Den 22.
Lyckligt tillryggalagd resa och tydligt vittnesbörd om att vår resa var lyckosam. Kärleken och förståelsen var ömsesidig. Trots olika åsikter vovo våra hjärtan förenande genom tron och i Jesus. Lovad vare Herren för det. Han som är Herren i kropp, själ och ande. Jag fick emellertid finna mig i en annan ordning. Emmy måste följa sitt barn till Kristianstad. Jag kunde inte säga emot, trots att allt inom mig ropade på gehör. Den käre Vilhelm var mycket upptagen, men Gud vederkvickte mig genom honom.

Den 23.
Denna dag reste Emmy. Ack, så ensam jag blir. Jag var också så ledsen. Länge följde vi hennes spår, mitt barns spår, såsom hon ju måste följa sitt barns spår - hur underligt är icke livet! Men min tröst är, att hon troget vill följa vår gemensamma Herres spår, och då går det ju i anden vidare på den smala vägen. Hon följer sitt barn för att lättare kunna leda det på den rätta vägen.

Den 24.
Hemma.

Den 31.
Sedan jag sist tecknade ner något i denna bok, har jag åter upplevat en rad välgärningar från Gud. Jag kan endast svagt tacka Gud för alla nådesstunder han delar till mig. I dag har jag tillskrivit min vän Hanna och därtill allt vad som hände under förra månaden. Detsamma har jag tidigare talat om för mina dyra vänner Mina Runge, Justine Matsen, Emmy och Sofie. Hittills har Du, min Jesus, förunderligt härligt hjälpt mig och mitt hus. Må ordet ur Jes. 5o:10 gälla särskilt med avseende på framtiden för oss alla!

Maj.

Den 4.
En mycket glädjande missionsdag med Ydström, Sandén och Peter Rappe som talare. De vittnade frimodigt om Guds herdetrohet. Även Peter Rappe var full av kraft och iver. Nu har jag fått en predikan av Hoof, och jag beder, att Gud måtte välsigna den för mig och mitt hus. Så erfar jag Guds nåd över oss genom salig Nohrborg. Jag läser honom nu ej längre styckvis om morgnarna utan tillsammans med alla mina kära hela predikningarna. Detta har jag tagit som en gåva från min kärleksfulle fader.

Den 24.
Genom Justine skickade Gud oss underättelse, att Hanna åter blivit befriad från sin sjukdomsbörda.
Denna bönevecka har för mig varit mycket skön och härlig, stilla som en anderörelse. - Från Tyskland har redan kommit ett paket.
Himmelsfärdsdagen var en upplevelse, skön. Ack, hur skönt med tanke på himmelsfärden en gång, under det att kroppshyddan alltmer försvagas! Så känns redan här det eviga livets glädje.

Den 31.
I dag stilla och fridfullt. Alla äro i kyrkan och till nattvarden. Jag ensam med min Emmy. O, Herre, bevara och välsigna! Tack, att Du skall göra det.

Juni.

Den 1.
En kostelig missionsdag. Sandén lik en kärleksström, välsignande och skön. Därefter en ljuvlig efterklang i stillhet. Kärlek strömmade mig också tillmötes från många främlingar, Guds barn. Sandén stannade, han är som en ängel... "Husbärgeren gärna".

Den 2.
En undebar tisdag. Strömmar av välsignelse ur fadershanden! Jag fick denna dag ett starkt intryck av att Herrestad kan bli till mångas välsignelse, när Guds barn får ställa och styra där. Och så Sandén igen! O, vilken kärlek den mannen är mäktig. Men så tänker han blott på det enda nödvändiga. - Emmy har kommit hem, mitt kära, kära barn. Kommer hon månne snart hit? Ja, Gud må sköta om det. Må han bevara oss och sköta om oss från nu och till evig tid!

Den 4.
Tack Gud, för allt Du berett mig genom att sända Eva.

Den 6.
I går kom min kära, kära Emmy! Och med henne barnen. Jag, som väntat och längtat så, kände mig inte så fri och lycklig, som jag borde ha varit, och det gjorde mig mycket ledsen. Det bästa på jorden förvrids ofta genom de mest oförutsedda händelser. Gud hjälpe! Endast den som Sonen gör fri är fri. Kom, Jesus, och befria mig! Kom,glädjekällan, viken alla smärtor.

Den 8.
För att bättre kunna ägna mig åt Herren har han nu fått mig att vara stilla, likt Maria vis Jesu fötter. Till både det yttre och inre avskild. Det är en salig men för andra dold skola. Hela viljan, är den än så stark, får sättas in som skolpenning! Den nyttigaste skola är att låta det minsta, obetydligaste barnet sitta främst. Att glömma sig själv för andra, se där den högsta visheten, men ack, Herre, Heliga Ande, verka fram detta äntligen i Ditt arma barn!

Den 20.
O, min Jesus, Ditt otacksamma barn måste liksom samla kraft för att söka vara tacksam för all Din Nåd. Sedan flera dagar har jag nu varit tillsammans med Emmy, det äldsta nådebarnet, och har jag för varje dag blivit gladare och friare, ja, jag känner som lättnad i hela kroppen. Gud, låt detta tilltaga, låt det följa mig in i evigheten! Endast hos Dig, ty allenast hos Dig är kärlekens beståndande, Du ljusets och sanningens källa. Dina välgärningar strömma dagligen över mig i så väl kroppsligt som andligt avseende. O, helige Guds ande, hjälp mig att tacka och lova och mana Du själv gott för min svaga bön... Du vet, varom jag nu allenast beder. Låt ditt ord icke idag försvagas genom människofruktan eller hänsynstagande, nej, låt det aldrig ske - amen - amen - hjälp därtill! Giv oss den frimodiga anden, som aldrig rädes för människor
Jag måste här anteckna, att min älskade Hedda också gladde mig här den 11 juni, och jag tackar Gud för det mått av vederkvickelse hon därmed beredde mig. Jag tänker härvid på min Frälsare, medlaren, som också är medlaren i den bemärkelsen, att han sammanför Gudsbarnen, som kunna bli till särskild glädje för varandra.
Nådeligen har Du, Käre Frälsare, avvänt all missämja mellan mig och Nora och mellan mig och Pauline. Djävulen hade gärna velat se det annorlunda. Den kära syster Anne-Marie Carlberg har fått se sin synd och blivit förkrossad. Men och både andligen och kroppsligen upprättad. Det var verkligen roligt att den 18 få se henne igen. Må hon förbliva Jesu brud även sedan hon blivit gift!
En sak har jag mycket tänkt på de senaste dagarna. Människorna blir ej goda genom att försöka göra goda gärningar. Men icke heller blir de onda människorna  onda blott genom att göra onda gärningar. Det är grundnaturen som i båda fallen måste dödas och göras ny, och botemedlet är endast ett: Jesus Kristus.

Den 25.
Den 23 gjorde vi en lite midsommarutflykt till vännerna på Tagel. Mycket saliga stunder där, även om ålderns skröpligheter gjorde sig gällande.  Ohlsson var undebar på midsommardagen.
Men i dag åter lyckligt hemma.
Men Schartau säger: "Efter bepröfvad uppriktighet vittnar Guds ande, genom menniskans ande, om barnaskapet, då menniskan är öfvertygad derom, att hon är ett Guds barn, emedan hon förstår, att det ej kan annorlunda vara..."

Juli.

Den 2.
O, Du fader vår i himmelen. Hur har Du åter icke visat oss Din barmhärtighet. Den 27 juni tog Du hem vår älskade Hedda för att hos Dig förvara henne för evigt. Liksom med en kyss tog Du denna  Din älskling, ett ämne för lovprisning för Dina barn, så länge de väntar efter denna Din famn. Underbart berett sände Du till henne Emmy och Elise, så att hon fick dö i deras armar. Du styrkte Emmy så att hon fick vara här i stillheten dessförinnan, som Du alltid skänker oss tillsammans. Och nu vilja vi ofta tänka på den älskade vännen, hos vilken Du redan här på jorden blan oss fick levandegöra bergspredikans alla saligheter. Icke i gravens gömma ligger hennes själ, utan i ljuset däruppe får hon vara salig tillsammans med de andra våra älskade. Jag har ofta förundrat mig över Luthers ord: "Du skall lida, tiga och underordna dig - för ingen klaga din nöd, ej förtvivla i olyckan; ty Guds hjälp kommer för varje dag." De äro sanna.

Augusti.

Den 9.
Nådegåvorna från Gud har strömmat över mig, så jag känner mig ur stånd att tacka Gud för dem alla. Efter Heddas död hade vi den första underbara glädjen att den 6 juli få besök av Peter Wieselgren, som just på Heddas begravningsdag i den helige Andes kraft höll missionsbön. Detta var en upplevelse och den märklige mannen har därmed fått en ingång i mitt kära Herrestad, något som mitt minne ska hjälpa till att erinra om då och då. - I går kommo Engström på besök och med dem mycken glädje.
Den 10 kom Emmy åter, även hon med mycken glädje. Den 15 hade vi examensdag. Innehållsrik och god. Ydström och Sandén talade. Hela dagen enbart glädje. Vilhelm och von Schmiterlöf voro också med. De stannade till den 17. Den 30 juli firade vi Sofies födelsedag. Jag erfor därvis sann modersglädje i mitt hjärta.

Efter Wieselgren har mormor antecknat följande: Skillnaden mellan tre konfessioner:Den katolska vill begripa nattvardens hemlighet och går därvid över Guds ord. den reformerta vill också begripa den och vill fatta den med sitt förnuft. Den Lutherska tager den enfaldigt efter Guds ord, lägger den som ett senapskorn i människornas hjärtan och bevarar det där under den gudomliga solens inflytande. Liknelse: Tre barn sågo vi på ett fält prunkande blommor. Två av barnen plockade dom tvärt emot trädgårsmästarens vilja. Han önskade, att blommorna skulle få stå och glädja dem och andra människor. Men det tredje barnet lyssnade till trädgårdsmästarens ord, lät blomman stå, tills dess den gav frö och myllade sedan ner dessa i den mörka jorden. Nästa vår prunkade åter blommor. De båda andras blommor vissnade snart, därför att de voro lösryckta från sin livsprincip.
Allt är givet sonen, även naturens rike, för att därom tala till oss i liknelse: strömmar, blommor, månen, solen, allt, allt förklarar nådens ordning för oss människor. Vilden känner naturen. Han kan ej tala, kan ej läsa Guds ord, men när missionären kommer och talar med honom genom liknelse, så kan han förstå honom.

Den 31 juli reste Engströms. Det gjorde så ont i hjärtat, men Gud hjälpte, det lättade snart.
Den 31 hölls missionsbön, som var enastående. Hans kom på lördagen innan efter Emmys hästar. Hans tal! Även Bergvall, Sandén och Ydström medverkade. Den 4 auguati återvände Emmy till sitt hem. Min oro för henne var så stor. Det är så svårt att kastas från ett stilla, med Gud dolt liv in i ett hav av oro. Men allt måste gå, i Guds namn. Det var svårt, ty den naturliga människan behärskade mig fullständigt den dagen Emmy reste. Högst bedrövligt är det också idag, på söndagen! Idag har Hans talat i anslutning till Samuels utrop om att Herren gör något med Israel. Jag tänkte på detta och på sista avskedet från Emmy. Hans talade om Abraham och Sara hos konung Abilmelek, då Abraham kallade Sara för sin syster. Detta må höra till en frimodig bekännelse för alla Guds barn. Vi få, på grund av barmhärtighet från Gud, vara Jesus bröder och systrar, ja, hans brud. Det talet var så andefyllt och var som läkedom i mitt hjärta. På kvällen talade den outröttlige Hans om Joh. 3. Och nu införsatte oss Gud i en förunderlig gemenskap. Hela hjärtat fylldes med jubel. Det var så lämpligt som förberedelse till den stundande nattvarden. Helige Ande, använd allt som kan störa den salighet, som nu bor i min själ! Så sade Hans: "Fågeln lyftes på sina vingar, ja, men det är ej bara han som lyfter dem, utan det är vädret som blåser under dem. Så kan inte en människa lyfta sig själv, det måste vara guds ande som gör det med sin livsvind.

Den 10.
Undebara äro Dina välgärningar, Herre! På aftonen ville jag övertänka dem. Ett strålande härligt väder - underbra vistelse i det sköna kyrkogårdshörnet - gudstjänsten i kyrkan och sedan den stilla ljuvliga eftermiddagen med Hans förklaring över Jakobs brev. Och så brevet frånden älskliga Marie Cederschiöld, vari hon berättar om sin omvändelse. Brev från Hanna, ack så skönt! Motsatsen till vad jag känner just nu - synd, elände. Väl, att nåden finns å Guds sida! Här får jag väl vara, tills synden helt en gång blir uppslukad och den nya människan går, evigt förklarad, in i härlighetens rike! Amen.

Den 11.
Morgonbön av Hans. Vad jag minns och vill minnas: "Allt vad vi göra eller företaga, låt oss göra det i Herrens namn och vara flitiga skaffare med de gåvor Gud givit. Ty i graven, dit vårt stoft omsider ska fara, blir allt från jorden spolierat, ingen konst eller vishet, Intet förnuft kan då göra något. Låt oss därför verka för himmelen i endfald och med den nåd Gud giver." Hela dagen var väl börjad med denna maning.

Den 12.
Åter morgonbön av Hans: "Det slutliga hemmet skola bliva härligare än det första. För den människ, som inte falla ur döpelsenåden, blir himmelen den mest naturliga slutet på vårt liv. Såsom det lilla barnet omedelbart vilar i Guds fadershänder, så överflyttas den själen på Gudsnåden in i det himmelska. För det barn, som fallit ur döpeösenåden, som blivit en avfälling, men åtevänder till Herren och får medvetet Gudsliv, blir det sista husets härlighet vida större än det förstas, härligheten till sist i det gyllene landet." Detta var en undebar början på dagen, som rent i yttre mått gav Hans rätt; den var vackrare än gårdagen med sol och guld över naturen. Tack, Gud - ty natten var också ljuvlig för mig. Men jag fick i anden arbeta mycket med Elise. Herre, hur är det med henne, vad vill Du med henne?

Den 13.
Hans fortsatte samma ämne vid morgonbönen: "Människohjärtat, skapat av Gud, och i dopet invigt och renat, har vid fallet från döpelsenåden kommit i avgrundesfurstens händer men blir vid uppväckelsen av Gud återvunnen, i nya födelsen och rättfärdiggörelsen återinvigd, i den dagliga helgelsen mer och mer renad och skickliggjord till den sanna gudstjänstens förättande, i Guds nådesrike på jorden och i döden uppståndelsen fullkomligt renad och skickliggjord till den outsägligt sköna gudstjänstens förättande i härlieghetens rike."

Den 14.
Hans höll i dag morgonbön med ledning av Ebr. 11 om trons tillförsikt.

Den 15.
Förberedelse till nattvarden. Brev från Daniel, den käre Daniel, mycket glädjande men ock mycket allvarligt. Herre, ske Din vilja.

Den 17.
I går fick jag ett mycket efterlängtat brev från min älskade och svårt prövade vän och medsyster i lidnadet Minna Heinecke.

Den 23.
O, min Jesus, Din helige ande skall ju påminna oss om allt, vad Du har sagt. Hur mycket har Du ej sagt mig i både rent kroppsligt och andligt avseende genom strömmar av Din nåd. Så vill jag begagna sabbatsstillheten runt omkring mig för att begrunda det och för att behålla det och för att sedan kunna draga nytta därav. På söndagen den största välgärningen - nattvarden - och på den en underbar sabbatsafton. Så kom en lugn och vilsam måndag. På tisdag kom den käre Sandén på besök. Även han fick höra ett hugnesamt tal av Hans. På onsdagen kommo hungrande, törstande, betungade och bekymrade själar. Alla fingo mycken hjälp genom vår käre Hans. De tre följande dagarna voro stilla och fridfulla, bl.a. en härlig stund hos Bloméns i Kärda, då jag också passade på att få en kvarts timme ute på kyrkogården. Så läskade vi oss vid brunnen med frälsningens läskande vatten, Guds allmaktsord, detta som liksom väntar på att få giva av sitt övernog och varav jag fått så rikligt i min bundenhet. Och så idag stunden i kyrkan, där var så mäktigt stilla för min själ. Jag mötte Gud i hans majestät. Gud give oss den sanna friden, den sanna kärleken, själens sanna harmoni. Väntar vi bara allt från Gud, då ser vi också våra medmänniskor på ett rätt sätt och då måste vi komma ihåg, att även de har en ande, som bör ledas av Gud. Om Du, Herre, kan få riktig gemenskap med mig, så gör Du också de, som tänka annorlunda än jag, belåtna med mig. Detta sagt med tanke på Bloméns.
Så kom brev från Emmy och Sofie och gladde mig mycket. O, de kära barnen! Gud välsigne dem!

Den 24.
Hansens morgonbön var en härlig uppmaning till arbete i gudsfruktan och särskilt då det gällde att en människa bör sköta både kropp, själ och ande. Gå och pröva inför Herren allt vad han manar fram i ditt hjärta, ty Herren ska vara med dig!

Den 25.
Vem kan bestå i Herrens tillkommelse? Vem kan bestå 1) i upplysningen, omvändelsen, tron, nya födelsen, rättfärdiggörelsen, helgelsen, 2) när Herren kommer för att upprätta det 1000-åriga riket? 3) när han kommer till den yttersta domen? Detta var punkterna, som Hans idag berörde och besvarade i sin morgonbön, då han talade om den adamitiska vanarten att vilja antingen förneka eller ursäkta synder, som vidlåda även trogna Guds barn.

Den 26.
Det var mig en stilla glädje att få gör i ordning en vagga åt Sofie! Det var också en glädje att få vara hos Ydströms, fast han var så hårt sjuk.

Den 30
sågo vi honom dock igen på predikstolen och alla gladde sig över denna hans predikan.

Den 31
kom från Sofie med glädjefyllt meddelande.

September.

Den 1.
I dag kom ett paket från Tyskland med brev, vari bl.a. innehölls det överraskande och smärtsamma meddelandet, att pastor Lindenberg varit i Värnamo men icke hade tillfälle att resa hit. O, vad detta gjorde mig ledsen. Fast det var ju Herrens ledning och vilja.
För övrigt har jag de senaste veckorna upplevat mycket, därav rätt mycket syndaelände och nöd för mig själv. Men nåd, nåd hos Dig, min Gud, trots synd och elände hos mig. Du segrar dock över gamle Adam, det är visst.

Den 28.
En överblick av den gångna månaden ger vid handen, att även den har varit rik på välsignelser. Den 9 reste vi till Hindsekind, där den kära Johanna (Bagge) tidigare styrde och ställde. Ack, nu är det så förändrat, så ledsamt där! Anne Marie älskar Herren, men jag känner likväl ingen samhörighet, harmoni eller överensstämmelse i tron. Den 10 reste vi till Tagel, där vi hade det gott som alltid och vilade oss påföljande dag. Den 12, sent på lördagskvällen, kommo vi fram till Emmy. Men ack så främmande jag kände mig  med rummet. Det var nytt. Men Sofie var där, som en dröm stod hon där från en gammal tid - ja, tid, icke evighet fast det var längesedan vi träffades här. Det tövade inte länge förrän jag ledsagades till Heddas rum, där jag skulle vila över natten. Den Gode Guden tog hand om mig. Igenom hans helige Ande hade jag liksom sällskap med henne, min älskade Hedda. Många minnen döko upp från förflutna dar, påminnande om hennes älskliga väsen, ödmjukhet, tålamod och anspråkslöshet. Så kommo minnerna varje kväll, ofta även om natten. denna erfarenhet är oförglömmerlig, och jag känner, att den kommer att bära frukt. Hur dyrbart, att redan avsomnade vänners andar så kunna besöka ännu levande!
Emmy blev för mig på något sätt ljusare och älskligare för varje dag. Särskilt gott kändes det den 23, då vi reste till våra käras gravar och då korset på Heddas grav restes. Därefter kom besöket på Hästhagen sista aftonen. Frågan kom då så livligt för mig: kanske Emmy och jag aldrig ses mer i detta livet. Men då har vi återseendet, , vi har varann under alla förhållanden. Britta, Louise och August voro också mycket vanliga, då vi träffades. Den 24 reste vi hem. Gud välsigne oss alla och vad som varit!

Oktober.

Den 4.

Kommer Emilia att missbruka den frihet i anden, som hon äger? Avvärj det, Du helige Ande, Du som fostrar och leder i all sanning.
Teerstegen säger, att frestaren är i allo verksam för att föra den av Gud väckta lärjungen, om också inte i grova synder, så ändock i allahanda sken och falsk andlighet för att vinna tid eller för att förspilla kraft hos lärjungen. Allt som inte ger klarhet måste vi alltid möta med misstänksamhet. Det är sant. Också det, att man inte ska se för mycket på andra. Dock är Emelia anförtrodd åt mig, och hör det till moderstroheten att se till henne vid svåra växlingar. Jag är lugn; ty skulle Du, Gud, som är mycket mer än moderstrohet, ej ha Ditt öga vilande på henne eller icke ha Din hand utsträckt över henne? Alltså: bara förlita på Gud, mitt hjärta!
Stilla har denna vecka gått, och jag tror, att Gud har uträttat mycket hos oss. Den gångna veckan var den sista för Emmy att vara på Drettinge.

Den 25.
Tre veckor har gått, sedan jag sist gjorde anteckningar i dagboken. Välgärningarna äro många under den gångna tiden. Ändå vågar jag ur minnet anteckna det viktigaste. Jag vill så gärna skriva om det som Gud gör mot mig och de mina. Det är som om den stund jag skriver ner minnerna av det som varit återför mig till det jag upplevat. Och jag kan aldrig få för mycket att skriva om Gud, som gör mig så mycket gott, jag arma. Den 6 ledsagade Du med Din änglaskara Emilia och mamsell till Skärstad. Anne Marie var här och stannade till onsdagen... Under hela tiden har jag fått många härliga brev. Den 21 var den käre Vilhelm här, och alla dessa dagar voro helgade av bön och arbete. I början av oktober blev Hanna för sjätte gången vaccinerad, men ännu inget brev fån henne. Den 24 är det sista hushållsåret lyckligt över. Nils i Jesus namn installerad som rättare.

I dag, söndagen, är jag i spänning för att se vad Gud vill göra med Sofie. Jag fick genom goda predikningar över evangeli- och episteltexterna många varma och trängande påminnelser om att taga det nogrannare med tron och den genom tron springande helgelsen. Ja, hjälp mig därtill, Du treenige, trofaste Gud! Hjälp mig att vaka, bedja, arbeta, tacka, lova - saligen leva och saligen dö! Detta får jag taga i mina bekymmer för Emilia.

November.

Den 29.
Ack, så länge sedan jag sist skrev något i boken. Hjälp mig nu, Du helige Guds ande, som har ämbetet att påminna om Guds välgärningar, att få med det förnämsta här! När jag den 25 oktober reste till min älskade Sofie, hade hon sedan fyra dagar ett friskt nyfött barn i sina armar. Det var roligt att få se Emilia vara sysselsatt med de kära, som nu behövde hjälp. Den 12 kom Emilia åter hit. Sitt hjärta hade hon öppnat för mig redan den 5 november, så att alla händelse lågo nu i morgonens ljus. Mycket var det nu att dryfta i breven till och från Emmy. Jag känner som om jag ej skulle kunna läsa hennes brev i dag, ty hennes brev äro ofta störande med avseende på min söndagsfrid, och det är dock Herrens dag idag. I Herren kämpar vi båda och äro förenade med varandra - alltså, efter aftonsångsgudstjänsten skall jag ändock våga läsa dem, sedan jag rätteligen väpnat mig med andens vapen, tron, kärleken och bönen.
Sedan jag sist skrev har jag fått tvenne brev från Hanna, och jag måste ju tyvärr konstatera, att hennes råd beträffande barnuppfostran kan jag icke gilla, de kunna vara farliga.
Jag är mycket bekymrad för min älskade Sofie, och jag är redo att sända min trogna Benjamin till hennes hjälp, om Du, min käre Herre, kräver det. Låt mig veta Din vilja, käre Frälsare. Jag vill städse bedja i anden, bedja om råd, hur jag skall handla i alla avseenden. Och det är ju detta, som den helige Ande vill lära mig. Ja alla mina bekymmer skall jag försöka kasta på honom. Men jag vill också låta mig utrannsakaks av Dig med särskild tanke på den kommande sista nattvardsgången detta år.
I går, vid kyrkoårets slut, lät Du, Herre, mig se in i mitt fördärv så djupt. Då öppnade sig plötsligt som en avgrund av ondska. Min tröghet i bönen och lovprisning, min missbelåtenhet med mina barn, som dock äro så snälla mot mig och bära min ålder med tålamod och kärlek. Ack, hur det anklagade mig!

Den 30.
Min stora svaghet och mina synder, som vållat mig så mycket elände, har givit mig en vaknatt, en bönenatt. Mina kroppsliga lidanden tuktade mig, den helige Ande var mig dock när i mina kval och viskade i min själ orden om syndernas förlåtelse för allt, att jag tvagits ren i Frälsarens blod. O, Jesus, Jesus, Jesus Du är min konung och min överstepräst. Du beder för mig. Amen.

December.

Den 1.
Ja, min Jesus, Du har åter renat mig i ditt blod. Du har förlåtit mina synder, och denn förvissning genomströmmar mig nu som en salig erfarenhet och ger mig nytt liv. I dag ett trefaldigt firande: 1) Engströms bröllopsdag, 2) Ullas hemförlovning och 3) Emilias tillfrisknande, vilket hon mitt i natten lät mig veta med ett "halleluja!" Hannas förböner förmärktes. Gud gav oss glädje i hjärtat. - Kom ett brev från Runge med meddelande om Hannas tillfrisknande. Också på mig hade hon tänkt. Ett om trohet och sann vänskap vittnande brev från Scheibel kom även. Ja, Gud löne honom för allt han gjort för hans älskade principals älska. Även släktingarna ha låtit höra av sig.

Den 2.
Jag tackar Dig, Fader, att Du idag liksom så många gånger förr låtit mig erfara hjälp i ekonomiskt avseende. Du vill, att jag helt ska vara beroende av Din gudomliga hjälp. Och jag ska vara det, ty alltid kommer hjälpen från något håll, fast skickad av Gud. Nu styrkte Du mig genom Francke. O, Herre Jesus, tag bort min klentro, som alltid gör sig gällande när jag räknar över arbetsföreningens räkenskaper! Bedja vill jag, att de nödiga medlen finnas, och sedan lämnar jag det hela åt Dig.

Den 3.
En stilla herrens dag.

Den 4.
Åt Dig överlämnar jag vad jag skrev till förmån för de fattiga. Led Du det hela till det bästa, Du hjärtans rannsakare. Denna dag vittnar som de andra om Din gränslösa godhet. Bergspredikan har trängt djupt ner och visar - ack - hur mycket som fattas. Men tron skådar upp till Dig och Finner i Dig, Herre Jesus, allt vad som fattas hos mig. O, giv mig innerlig samhörighet med Dig och låt mig bliva funnen och stilla hos Dig!

Den 6.
Herrens heliga nattvard. Meddelande om att Hanna opererats för 6:te gången.

Den 8.
I går hade vi rik missionsbön. Fyra predikanter, Cederschiöld, Ydström, Bergvall och Sandén. Också idag rikedom från Herren genom dem. Gåvor från Scheibel och Willerding. Har innerligt fått tacka Gud för att Sofie blivit bättre och att Emilia stannar i hemmet. Ja, Herre, tack, tack!

Den 9.
I dag mår jag icke väl. Jag har nämligen åter försyndat mig, Gud. O, förbarma Dig över mig och två mig på nytt ren i Ditt blod! Emilia straffade mig, kanske omedvetet, med att citera ordet: "Man hör inte honom ropa på gatan. Han är ej hård och pockande. Han är mild, saktmodig och ödmjuk."

Den 10.
Denna dag har varit en stilla dag med rikt utbyte i samtal med Karolina och skriftligen med Emmy. Välsigna, Gud, dem båda! O, Herre, allt skedde till Dins sons ära. Hjälp mig ock med min skrivelse till Willerding! Må alla mina ord och tankar behaga Dig!

Den 11.
I natt hade jag en mycket svår hostatack. Men jag sov, fast drömmarna voro fula och vittnade om fördärvet i mitt stackars hjärta. Jag hostade blod, men kunde vara lugn, ehuru jag trodde, att det kunde vara något allvarligt. Herre, bevara mig för säkerhet och lär mig att både leva och dö! Dagen har också varit svår, men Du har hjälpt mig igenom. Hos Dig vill jag vara stilla, håll mig, Ditt svaga barn, hos Dig säkert.

Den 12.
Jag har åter vågat något för våra fattiga. Låter Du, Herre, Din välsignelse vila däröver, så kommer det att lyckas. Ja, min Frälsare, flera av Dina barn skulle därigenom bekläadas och bespisas. Välsigna nu allt, som genom Din helige Ande påbörjats av mig... Låt nu sabbatsstillheten komma över mig, och giv mig andlig glädje och frid, o Jesus, för det att jag inte sysslat med Emmys brev idag.

Den 13.
Den stilla söndagen nalkas sitt slut. Det har blivit värdefull sanning från Dig, att Du själv således kunnat ersätta de kära söndagsbreven. Evangelierna ersätta allt, när man kommer till Dig i ordet, för att få hjälp i särskild nöd. Hjälp nu, att vi komma till Dig i allt!

Den 14.
I dag får jag meddelandet, att Emmy och hennes barn vilja komma till det stilla Herrestad till jul! Outsägliga glädje! Välkommen välkommen, kära barnet, med hela din skara! Också vadmalen, som Du, Herre, gav till kungaförsändelsen, kom som ett under över mig. O, så mycket, så mycket! Giv mig nu lugn till tacksamhet och till utförande av allt, som Du Gud, begär av mig. Giv mig ock ett milt och barmhärtigt hjärta!

Den 15.
O, Du rike, mänsklige Fälsare! Hur har Du ej hjälpt i dag! Alla affärerna lyckligt genomgångna, och full av häpnad står jag tillbedjande inför omsorg och trohet. Fattigflitets åttonde sändning är iväg. Såsom ett under är detta skett inför mina ögon. Ja, Herren har gjort stora ting med oss och däröver äro vi glada!

Den 16.
Den gångna natten och dagen ska icke gå spårlöst förbi. I natt såg jag Moberg i salighetens himmel. Han var fullt frisk och anletsdragen vittnade om himmelsk oskuld och han var lycklig därhemma. Myrten och rosorna doftade i hans närhet. O, hur skola vi uppfatta återseendet i evigheten? Här är det prövningar. Den rättfärdige blir med nöd salig. Det fingo vi höra om idag. Välsigna de brev, som jag idag i Ditt namn skrev! Gör mig ödmjuk, när jag lyckas i mina förehavanden, och låt mig kunna lägga allt i dina händer!

Den 17.
Brev avsänt till konungen. Gud signe! På kvällen var Sandén här. Jag kände mig icke så fri i lovprisandet. Detta blev därefter. Jag bär på agg, och den synde binder mig...

Den 18.
Idag upptäckte vi ett stort fel i kaminen - tack, Gud! Det har gått bättre idag (med lovprisningen) också detta har Du gjort.

Den 19.
Gud, hjälpe mig att vara uppriktig mot Sandén. Jag känner mig icke riktigt fri och riktigt väl med denne man. Gud alléna vet, om felet är mitt eller hans.

Den 20.
Glädje i Gud. Erhöll underättelser från Sofie, att hon befinner sig väl. Gud vare tack. - Gud välsigne mina fredsbrev.

Den 21.
Carls dödsdag. Vi läste om Franckes död. Tänkte sedan på döden och på de kära döda, som gått ifrån oss.

Den 22.
O, min frälsare, idag blev jag helt överraskad av mitt hjärtas fördärv. Kärlekens köld och fruktansvärda egoism. O Frälsare, jag måste fly in i Din rättfärdiggörande nådesfamn. Annars idel välgärningar. Alla affärer slutförts, och allt väl. Ett paket från Tyskland vittnade om kärlekstankar ifrån Gud. Och så skall det bli, bara jag tror på Gud. De sista välgärnigarna skola vida överglänsa de första. Hjälp mig att tro i fortsättningen. Gud giv mig tro, och låt mig aldrig bli belåten och nöjd med mitt arbete, även om allt går mig väl i händer, så väl som det kan gå, så full av svaghet och synd som jag är.

Den 23.
Emmy och barnen lyckligt anlända hit. De kommo sent. Vi hade väntat länge på dem. Gud, välsigna Du vår samvaro! Vi har känt Gud nära oss i dag.

Den 24.
O, min Frälsare, hur skall jag kunna tacka Dig för Din förbarmande Nåd! Dagen har gått så stilla och skönt i Din tjänst, lovad vare den helige väktaren, Anden, som icke tillät mitt hjärta bliva oroligt i de många bestyren med alla utdelningar till de fattiga. Vårt förråd räckte till alla. Du höll mig uppe, och var och en fick sitt. Under allt stärkte Du min kropp, allt var bevarande nåd. Jag vill också lova och tacka för allt utan överdrift. Gör mig Du mottaglig för Dina gåvor på rätt sätt, så blir nåden bofast hos mig.
Emmy föreföll trött och ledsen. Slå brygga mellan våra hjärtan, Herre!

Den 25.
Också denna dag började och slutade under känslan av att Gud var oss nära. En vacker predikan läste vi av Nohrborg och en annan av Hoof. Hjälp oss nu allt framgent, att vi alla få vad vi behöva! Amen.

Den 26.
Det är kväll. Så gott som död är nu min älskade Hanna. Så löser sig det ena bandet efter det andra här. O, min Jesus. Fil. 3:20, 21. O, Jesus, låt de saliga vara oss nära. O, Jesus, Jesus, Jesus, i Dig äro vi alla förenade. Så ha vi ock idag fått vad vi behövt. Så påminnas vi om döden och om livet, om oförgängligt väsen hos Dig i ljuset, Gud!

Den 27.
En mycket besvärlig natt på grund av hostattacker. Jag fick som vederkvickelse många härliga ord från Luther. De saliggjorde mitt hjärta och min själ. Min bön: låt mig vara i förbindelse med den osynliga världen och låt mig tro, att himmelen är öppen för mig och över mig. Låt mig få skåda den!

Den 28.
Idag gladde oss den underbaraste rimfrost, vittnesbörd om evighetens renhet och prakt. Den vill påminna oss om reningen, som så väl behövs. Rimfrosten täcker över det mörka och fula i bilden därute. Jesu blod renar oss från all synd och orenhet. Även så, lät Du, Gud, oss förnimma något av den värld, i vilken våra kär avlidna nu bo. Stina talade om sin mors sista dagar på jorden, allt så skönt och värdefullt att fö höra. Stina kom mig så nära. Hjälp mig att se, hur jag ska kunna göra något för henne.
Trots all vår välsignelse över oss denna jul, känner jag som förlamaning i sinnet. Ack, du lidande hjärta, när skall du få ro? När ska du få känna dig befriad från synden? Ack, jo, en gång kommer allt att bli annorlunda. Hav blott tröst och mod! Gud vare lov - i kväll har evigeheten ryckt ännu en dag närmare. Styrk bönen i stilla undergivenhet, i Din vilja och med visshet om att längtan efter evighetens ro kommer att fyllas. Amen, ja, ja - det skall ske!

Den 29.
I dag mer tröst och liv i mit hjärta. Men annars ledsamma erfarenheter beträffande förhållanderna i Schöns hem. O Jesus, hjälp även härvidlag, hjälp, förbarma Dig!

Den 30.
"Sen på mig, jag har haft en liten tid av möda och arbete och likväl har jag mycken tröst." Dessa ord av min älskade Johanna vill jag också tillämpa på min Hanna.

Den 31.
jag slutar året med samma ord som jag började det: "Allt mitt görande må från och med begynnelsen ske i Jesu namn. Må han bistå mig varje dag från tidigt på morgonen till senan kväll, tills mitt verk tar slut, amen!"
Jesus allena, och i honom allt.
Han ska till sist ge mig åter mina kära, min Otto, mina tre  Linneor, min kära, kära gamla Claudiusens, min Therese... Min Petersen, min Carl, min Moberg, min Johanna, den kära Ulla, den söta Ingeborg och Hedda - Hedda, min allo präktiga, kära Hedda, och min Hanna... Nu går året 1840 ifrån mig. jag skiljes ifrån det glad och med tröst, ty min Jesus kan ingen taga ifrån mig, ej heller min käre fader i himmelen, ej heller den helige Anden. Amen!

Jesus allena!

Till 1841»