Dagbok för 1839

mormor 59 år gammal

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Året innan alltså 1838 var ett händelserikt år, tyvärr utan bevarade dagboksanteckningar. Då startade mormor sin berömda arbetsförening och de omtalade missionsbönerna. I början av 1839 insjuknade hennes gode vän Per Henric Moberg som arrenderade Hörda. Han avled i mars och hans avtagande finns ingående beskrivet i dagboken. Kort efter avled, på sin födelsedag, Johanna Bagge från Hindsekind som momor djupt höll av och kallade för en "fredsängel". Den 23 april konfirmerades Emilia. I Juni besökte hon Sofie i Skärstad vars make jobbade som lärare och präst.

Januari.

Den 1.
Alldeles ensam.

Den 2.
Predikanterna och vi alla i överraskande glad sinnestämning. I dag kom ett härligt brev från A. Rammon. Moberg kom mitt hjärta och tacka och lova.

Den 3.
Carolines födelsedag. Jag är ofantligt tacksam för allt jag äger i henne. Om det är Din vilja, Gud, så låt mig få behålla henne. Lär mig i allting säga: Om det är Din vilja.

Den 4.
Ensam.

Den 5.
Stilla.

Den 6.
Stilla. Herren i sitt heliga tempel. Hela världen vare stilla för honom.

Den 7.
Missionsdagen, halleluja! Men det var ett förfärligt oväder. Och som vanligt hade jag en svår natt. Böjd under änkeståndets smärtor och i stor svaghet gick jag omkring så gott som hela natten. Idag väntade jag just ingen. Bad om möjligheten att kunna bedja och att till sist få glädja mig. Men då kommo missionsgästerna, bl.a. den gamle Dankwardt, fru Bagge, M. Lemchen, Ann Mari, pastor Bergvall - Gud ske lov! Härliga i sin förkunnelse voro Ydström och Bergvall. Sången var oöverträffad. Dagen slutade så innerligt skönt. Dock led den bräckliga kroppshyddan. Som om den riktigt skulle avspegla den jordiska natten, och ändå skall den vara bärare av Gud rike! Halleluja! Johanna (Bagge) reser först den 9. Hon är en riktig fredsduva.

Den 11.
varit hos Moberg. O, hur förfärligt, så avfallen, så avtagande! Gud hjälpe! Och han hjälper, från den ena dagen till den andra. Han lättar på plågorna. O, helige Ande, hjälp mig att rätt bedja för honom. Jesus, Jesus, vare Du hans rätte förespråkare inför Faderns tron. Säg snart Ditt: det är nog!

Den 22.
Äntligen brev från Bremen och underättelse om den älskade vännen. Hon skriver, att vår bönegemenskap är ett stycke av själva himmelen. O, min underbar Hanna! Tack för heligheten i Ditt allvar! Tack för orden om friheten i Gud genom vår gemensamme käre, käre, korsbäraren och härföraren Kristus, vår Herre - deras herde som vandrar på den smala vägen över hela jordens yta, livets och dödens herre och furste! Amen.

Den 28.
Skrivit till Hanna, kanske för sista gången. Herre, Du var det.

Februari.

Den 3.
Kom oväntat min kära Emmy. Vi hade några underbara dagar med varandra. Hon är och förblir min glädjeängel. När hon kom, blev jag så glad, att jag prisade Gud på sätt, som jag själv ej riktigt förstod.

Den 4.
En skön missionsdag. Jag kände mig fria re än tidigare.

Den 5.
Ännu ett brev från Hanna och brev från flera brevskrivare, däribland Sofie - alla breven glädjande.

Den 6.
Reste Emmy. Låt mig, o Gud, med tacksamhet överväga alla Dina välgärningar.

Den 10.
Nattvardsfirande. Uppfodrande till de otacksama att samlas för sabbatens helgande. O, min Jesus, låt mig ej tveka att besämma vem jag är. Låt mig alltid kunna finna de rätta orden! Jag vill stava så länge på dem att jag lär mig att riktigt förstå, vad det är jag ska säga Dig till pris. Du gode helige Ande!

Den 17.

Hur ska jag kunna blicka tillbaka på den gångna veckan? O, min Jesus, Du mitt hjärtas rannsakare. I skam och ångest får jag erfara Din förnyande kraft. Hur jag blygs! Men den mänskliga naturen är så benägen att fördärva nådeverkningarna, och förnimmelsen av att den gamle Adam fortfarande lever kvar har blivit så klar för mig, att den bedrövar mig dag efter dag.
Jag har också känt ett obeskrivligt lidande för vännen Mobergs skull, ty han håller just nu på att skiljas från denna värld. Hjälp nu, Herre Jesus, igenom denna vecka, som ligger framför, och hjälp mig att alltid blicka upp till Dig.

Den 23.
Ja, min Jesus, tack vare Din trofasta nåd gick det bättre under föregående vecka än jag vågat hoppats, trots allt störande och oroligt. Men alltjämt är det i allt mitt arbete så mycket, som är dåligt, och så mycket som är styrt av det egna jaget. Jag märker detta särskilt i mitt förhållande till Emilia. Jag är så ängslig för att ingripa störande och stötande i barnets liv. Ack, förlåt mig det och rätta till, vad jag felat!
Jeremia 31:25, 26.

Mars.

Den 10.
En återblick på de senaste veckorna är här på sin plats. O, må Guds helige ande sänka ned i mitt hjärta dessa minnen.
Den 24 februari kom vännen Nora och ville förbereda oss på den älskade vännen Mobergs död. Vi åkte tillsammans till hans hem och funno honom ännu i livet. Dock var det inte svårt att se, att döden var på väg. Han besvärades av svår hicka och var mycket sjuk. På måndagen kom den älskade Vilhelm och på tisdagen reste han och jag till Mobergs. När vi kommo dit, fick jag en ingivelse att bedja Moberg välsigna mig. Och det var han genast villig att göra. Det gjorde han och under det att han lade sina händer på mig, kände jag det eviga livetes kärleksströmmar genomfara min varelse. När han hörde, att även Vilhelm fanns i närheten och då fick träffa även honom, sade han: "Nu nalkas min Förlossare." Och när Vilhelm vid avskedet uttalade välsignelsehälsningen över honom, sade han: "Tack, mer behöva vi ej."... På onsdagsmorgonen stegarades Mobergs lidande oerhört. Han var nu själv förvissad om att döden var nära. Han hade då välsignat alla de sina. Han sade sig också vara förvissad om att Jesus tagit alla hans synder ifrån honom och redan prytt honom med den evighetens dräkt, som Jesus lovat alla de sina, bröllopsdräkten. Kort därefter stegardes lidandet ytterligare, så att den stackars mannen förvreds till oigenkännlighet. Han utstötte formligen nödrop i sin ångest. Hans sjukdomskval voro förfärliga. På torsdagen och fredagen avtogo emellertid plågorna mer och mer och han blev lugnare. På lördagen reste jag ånyo dit och träffade då hos Mobergs fru (oläsligt namn). Moberg lade då mina händer i hennes och välsignade oss båda och sade, att hon var en mycket kär kristen vän. Jag ska bedja mycket för den nya väninnan. På söndagen sov Moberg mycket. På måndagen var här missionsdag, varför jag icke kunde komma till honom. På tisdagen hade en del vänner stannat efter, varför jag inte heller då kunde resa... Den fjärde mars fingo vi underättelse om Mobergs död. "Lov, lov, lov", med de orden hade vår dyre vän insomnat, och "lov, lov,lov" har vi ropat efter honom för att hans lidande äntligen tagit slut. På torsdageftermiddagen foro vi dit och sågo det bleka ansiktet, frigjort, lugnt men trötthet och lidande var stämpeln över dragen. Han låg i sin likkista såsom ett Guds barn. På fredagen och lördagen vilade jag, men på söndagen var jag åter där. Och på måndagen hade jag en kostelig stund med Nora. På tisdagen var hon här, den älskade själen. Hon välsignade Emilia. "Bevara din sköna dopklänning du nu har." Ack, ja, må vi all ha det så skönt. Må vårt dopförbund förnyas, så att det kan sägas, att vår själ är förlossad. Guds bistånd kommer ej att lämna Dig, du trogna Herrens tjänarinna.
I kärleken förbliver man alltid gäldenär. Det är en kristens förmån att alltid vara skyldig att älska. Testamentet, som en salig hädangången lämnar efter sig, kommer alltid att bereda de eftelevande tröst och hjälp. De saliga hädangångna lämnar nämligen Guds andes kraft som arv efter sig. Elias kappa överlämnades till Elisa. Efter sin himmelsfärd lät Herren Jesus den helige Andes fullhet återvända till dem. När Moses dog, hade Josua mognat. Jakob välsignade döende sina söner. Tro de efterlevande fast på den andliga kvarlåtenskapen, en from och tålig människas välsignelse och efter henne förblivande kraft, så tröstar Gud dem, Frälsaren styrker och uppmuntrar dem. En gång kommer ju Herren. Det prövningar och lidande verkat måste till sist komma som vederkvickelse och tröst. Han var själv deras frid och låte sin glädjes ljus lysa över dem såsom solen, bakom vemodets slöja kanske, om den inte förmår helet stråla fram. Herren giver dem kraft och bära allt.
Haggai 2:7, 8, Malaki 1:11, Jes. 61:11.

April.

Den 14.
Sedan min dyre Mobergs död har jag inte skött anteckningarna, och ändå har jag upplevat så mycket. Hjälp mig nu, du helige Ande, att minnas alla Guds välgärningar!
Vi hade knappast fått säga farväl till Moberg, förrän Gud ledde det så, att oförgätliga, dyra Johanna lades på dödsbädden, Frisk, glad och innerligt varmt bedjande för den heliga missionens sak var hon här den 4 mars. Den 15 begav jag mig till henne och fann henne då mycket sjuk, men inte trodde jag, att jag icke skulle träffa henne mer. Ymniga bevis på kärlek och förståelse kommo mig till del för henne. Strax efter min avresa föll hon i dödssömn och den 20, alltså på hennes födelsedag, insomnade hon.
Den 15 mars hade vi begravt Mobergs stoft och den 23 konfirmerades Emilia. Den 24 gingo vi till nattvarden och jag blev så underbart stärkt... Jag skulle inte enbart dricka bedrövelsens kalk, Gud skulle också låta mig få vedrkvickas. På påskdagen fick jag nåd att på ett alldeles särskilt sätt fira uppståndelse med min frälsare. Den förste april hade vi missionsdag här med så mycket folk, att det var rent för mycket. O käre, käre Frälsare, jag beder Dig: låt det icke mer bli så många här! Bergvall talade vackert och jag fylldes av frimodighetens ande. På natten var det som om jag känt Johannas ande hos mig.
Den 13 kom brev från Daniel, vilket bekräftade Hannas tillfrisknande. Idag, den 14 april, har jag skrivit min kära treklöver Minna, Hanna och Daniel.

Den 20.
Kom första brevet från Hanna efter hennes tillfrisknande.

Den 22.
I afton, när jag anförtror detta åt min kära dagbok, är jag alldeles slut. Jag vet varken ut eller in. Jag ropar högt till Herren, att han måtte visa mig vägen ut ur min bedrövelse. Vad ska jag kunna göra för de stackars Hebbes?
Varje synds utövande, även en svaghets synd, har en väldig makt till att draga oss bort från Gud. Ge vi efter gång på gång, så kommer vi allt längre bort från Herren och närmar oss allt mer den andliga döden.

Maj.

Den 15.
Reste Caroline och jag och lämnade den stackars fru Hebbe ensam kvar. Vi kommo lyckligt till Tagel, men jag var långt ifrån lycklig, ty jag kände i dag min synd så fruktansvärd. I kväll voro vi så lyckliga över att få träffa Vilhelm, den käre Vilhelm.

Den 16.
En mycket vacker dag. På eftermiddagen voro vi hos Ohlssons, där ett livligt tankeutbyte utvecklade sig. Men - gåvan att höra blir allt mindre. Jag läste sedan "Gutschows liv" men fann ingen andlig vederkvickelse däri; ty icke en enda gång nämnes Jesu namn i boken, hans namn inför vilket alla knä skola böja sig.

Den 17.
Denna dag besannade sig ett ställe hos gamla Dettinger. Enligt hans råd sökte jag samla all min krafter i Gud. Så blev jag också samlad i min ande, innan jag överlät mig åt sömnen. Jag sov gott och hade icke ont av plågande oro. Det var som om Guds sköld hade betäckt mig.

Den 30.
Fortfarande kvar å Tagel, dit äv en Emmy nu kommit. Jag var så upptagen med att skriva brev till vännerna i fosterlandet, att jag inte hann med något annat... Gud har förverkligat en älsklingstanke hos mig, nämligen att få behålla Hörda, så länge jag lever. Gud gav sin välsignelse till denna min önskan.

Juni.

Den 17.
I Skärstad. I törnbusken uppenbarade Du Dig, Herre, för Din tjänare Moses. Därigenom blev han till välsignelse för sin bröder efter köttet, Israels barn. Uppenbara Dig, Herre, för mig så, att även jag kan få bli till välsignelse för mina älskade; jag ville i allt kunna med mina böner och gärningar omfamna dem, lida med dem, älska dem, tills jag mognar för evighetens liv, i kärlek. Så sade den fromma F., helgad av Herren, på sin dödsbädd. Det enda hon fruktade var att icke vilja, det Gud ville.

Den 22.
I Skärstad. (här saknas ett citat av en annan person)
Torsdagen den 13 juni sedan fru Hebbe hade rest och vi några dagar vilat upp oss och haft det skönt, reste vi till våra kära Engströms. Och där äro vi nu. Resans första dag gick genom en mycket ödslig trakt. Detta gjorde oss mera avskilda till Guds ords betraktande. Vi övernattade i Barnarp, där vi kände oss trygga och lugna alldeles i kyrkans närhet, vi båda ensamma kvinnor. Dagen därpå kommo vi till Jönköping - o, vad längtansfullt mitt hjärta slog! Först gästade vi Sofia, sedan fru Ribbing - sen till Pauline. O, vilket himmelskt återseende! Gud hade nu förenat våra hjärtan genom tron på hans son, Jesus Kristus, och vi kände nu gemenskapen som aldrig förr. Även Rahmn beredde mig mycken glädje, och all den glädje de kära vännerna gåvo mig gav jag tillbaka till min Jesus. Ty det är han, som har givit dem det mått av tillgivenhet deras tro åstadkommit. Ty för Dig, Herre Jesus, var deras tro verksam. Hur outsägligt vederkvickande var icke mötet med dem! Hur rikligt lönar icke Du den sanna kärleken mellan Guds barn!
Hela denna resa till barnen var en hjärtats jubelfest. Trakten kring Jönköping och resans fortsättning därifrån är ju en enda ögonfägnad. När vi kommo fram, sågo vi genast skolhuset och det glada vimlet framför. Och snart - låg jag i Sofies armar. Såg henne djupt, djupt in i ögonen. Fick bekräftelse där på det goda samvetets vittnesbörd och tackade Gud. Hela vistelsen här har varit som en kedja av högre fröjder både i naturen, i Gud och hans kärlek, ja, i nådens rike, i Jesus och i Guds förbarmande kärlek.

Den 25.
Återsågo vi de älskade vännerna i Jönköping; o Herre, jag kan inte beskriva den glädjen jag kände även nu över att få träffa dem. Vi stannade nu över hos dem och reste tidigt följande dag, då vi alltså kommo till vårt älskade hem. Jag kom genast in i mitt ansvar för de många kära, som här mötte mig. Jag fick så livligt för mig, att jag inte hittills känt ansvaret så tungt vilande på mig, som jag borde känt det.

Den 28.
Särskilt i dag har jag känt detta ansvar, ja, ansvaret har förbytts i syndfullhet i mig. Och så har jag intet annat att göra än att åter fly in i Guds fadersfamn. - Vår glädje lyser åter upp, det sker genom den helige Andes vittnesbörd i vårt inre.

Juli.

Den 1.
I dag har här hållits en mycket skön och mycket givande missionsdag. Sju predikanter! Bland dem vår käre Engström

Den 4.
Engström kvar. Han predikade i dag och vittnade varmt och riktigt.

Den 9.
Fick jag ett underbart brev från Hanna.

Den 14.
Brev från Runge.

Den 15.
Min födelsedag men ock en undebar examensdag vid skolan, där Vilhelms voro med.

Den 17.
Rappes återvände hem. Min kära Sofie hade en svår dag.

Den 21.
En stilla och skön söndag med min tillfrisknande Sofie.

Den 24.
Bröllop för (oläsligt namn) En tilltalande högtid med Andens inre och yttre vittnesbörd.

den 26.
Reste Engströms.

Den 27.
Första lördagen hos Lina på fyra månader. Flera vänner voro där. Uppgjordes förslag till Guds rikes utbredande. Gud välsigne vännerna!

Den 30.
Brev från Stockholm, ett bedrövligt brev. Må Gud hjälpa dem där.

Augusti.

Den 1.
Fick i dag genom min kära Caroline en bild över Skärstad skola, som gladde mig mycket.

Den 3.
Fredsängeln A. varit här.

Den 5.
En härlig missionsdag. Bröderna och systrarna från Jönköping voro här - likaså Hans.

Den 12.
Fick kraft att resa till den sjuke Peter. Mottog där djupa intryck av Guds barmhärtighet i Kristus Jesus, syndares Frälsare. Likaså om den kraft Gud ger i de värsta lidanden.

Den 18.
Veckan har gått och jag har fått mer kraft att tåla all oro och att finna ro i oron. I dag i kyrkan fick jag mer kraft att bära fram i bön det som oroat. O, Herre föröka kraften än mer! Mina bekymmer om mitt älskade barn Emmy vill jag också kasta på Herren. Jag vet, att han kommer att bära dem. Jag mötte hennes Carl tvenne gånger i en dröm, den ena gången var han strålande, ung och skön. Jag kände, att han var salig i sin död och att vi utan denna hans död aldrig kunnat glädja oss åt hans uppståndelse. En gång såg jag honom i trädgården tillsammans med Vilhelm, och då var han sådan som jag minns honom från hans jordeliv. O, så härlig!
Hans gav oss denna vecka mycket gott. Gud, giv mig ur Din mun, att jag må taga emot och leva. Också Hårds och Hilda har varit här. Dessutom Strömberg, som kom med en efterlämnad gåva från fru Johanna Bagge. Hur hon måtte ha hållit av mig! Det hörde jag, såg för övrigt jämt och samt. O, Jesus, styrk oss i kärleken! Utan Dig förmå vi intet.

September.

Den 2.
En skön missionsdag. Hans talade så underbart. Min dyra Emmy var här ännu. I Hamilton var alldeles säkert den förekommande nåden kraftigt verksam, som säkert skulle bereda honom från förlusten av barnet. För många underbara dagar tillsammans med Emmy har jag innerligt tackat Gud. Vi har uppsökt alla vackra platser på Herrestad, och alla blevo dubbelt kära.

Den 9.
I dag är det sista aftonen (med Emmy)

Den 18.
O, Gud, Du rike Gud i Kristus Jesus. Du har alltid nya nådens strömmar för Dina fattiga barn. Jag fick vara tillsammans med Emmy på resan och hade det fortfarande gott med henne. Och när vi tillsammans med hans kommo till Tagel, se, då var Adolf där - ett bevis på Guds förunderligt rika nåd. På tal om honom så avskyr han sin synd djupt, djupt, och i hans ledning till Gud är mycket likt min. O, Jesus, övergiv honom icke, fullborda Ditt verk Du begynt i honom. På söndagen var jag hela tiden tillsammans med honom. På måndagen började Emmy sin hemresa, fast hon inte kände sig kry. Hon var mycket allvarlig men älsklig. Herre Jesus, var Du själv hennes läkare!

Den 19.
I dag har jag öppnat paketet från 1800. Jag sög formligen i mig dess innerhåll. Men så fick jag så mycket mer att göra sedan med att ta igen vad jag försummat under tiden.
Tack, Herre, att Du dock är i nuet! O, Du var i det gångna, men Du är idag mycket rikare för mig, än Du var då. "Hos Dig, o Jesus, vill jag bliva, håll Ditt svaga barn till Dig."

Den 24.
Den gångna veckan var underbar rik. Den inneslöt mycket av evighetsvärde, strömmar av andlig välsignelse vällde fram. Jag fick ock under den ett härligt brev Sofie, utbytte tankar med henne liksom med mitt hjärtas Emmy...Pris vare dig, Herre, att Du alltid har vägar och möjligheter för Dina barn att få dem fram till målet.
Så var jag sjuk en dag och hade svårt för att sköta alla mina åligganden, men det gick. Och vilken välgärning! Mina älskade vänner har givit mig en hörlur, en gåva outsägligt stor för mig. Nu kan jag höra, när det föreläses och vad mer: jag kan följa samtalen! Mina barns röster kan jag nu höra, de ungdomliga, vackra rösterna. Vilken skillnad! Hittills har jag mest varit hänvisad till att höra min egna spruckna stämma. Ja, Gud, Du gör vandringen och den tilltagande åldern lättare att stå ut med inte blott idag utan framgent. Du har själv lovat att bära mig intill dess jag varder grå. Och Dina löften hålla.

Oktober.

Den 2.
I djupaste känsla av min egen synd vill och måste jag dubbelt hellre skåda upp till Dig, min Frälsare, för att välsignas av Din storhet. Och vad jag då ser, formar sig till ett innerligt tack för all den barmhärtighet, som Du bevisade mig förra månadens sista vecka. Jag led då mycket av huvudvärk, särskilt om nätterna, var ej belåten med mig själv, knotade och klagade och var icke så tålig, som jag borde ha varit. Och ändå hade Du tålamod med Ditt svaga barn. O - förlåt mig. Emilia var mycket friskare invärtes (andligen) än jag. Trots detta strömmade Dina välsignelse över mig.
Emmys födelsedag förlöpte så stilla. Det var så roligt att för hennes skull pryda det kära Herrestad. Men mitt i allt bröts den stora björken ned av stormen. O, vad det knakade, även i hjärtat! Svaga hjärta, vad Du ändå hänger fast vid detta jordiska!
Förra söndagen hade vi det så välsignat i kyrkan. På eftermiddagen kom brev från Emmy, vari hon berättar om Elises och Fredriks första återseende. Gud välsigne detta och lede han de båda även i fortsättningen.
På måndagen grep mig emellertid en svaghet så stor, att jag inte kan beskriva den. Om jag på natten efter inte haft gemenskap med min osynlige vän, som aldrig sviker mig, hade jag inte kunnat härda ut. Så svårt kändes mitt lidande. Sannerligen, jag kände det som om han varit personligt nära och lagt handen på mitt sjuka huvud. Såsom genom ett under blev jag styrkt och blev slutligen så glad, att jag inte hade ord för det heller. Anledningen till mitt elände var ett samtal med Caroline. Ack, att människan ska vara så svag. Jag frågar ibland, vad som ligger bakom detta. När ska glädjen återkomma helt i vårt förhållande? Välsignelsen för oss båda, men hur få den förnimbart över oss? O, Gud, hjälp, hjälp Ditt bortskämda barn, hjälp mig.

Den 3.
Skrev brev till Hanna och Minna Wegener.

Den 5.
(Efter citering av tyskt poem): O, Jesus, hjälp mig genom smärtornas tid!

Den 7.
En härlig missionsdag. Ydström var så älsklig i sin förkunnelse.

Den 9.
Äntligen ensam. Begrundar mycket dåligt utförda övningar i den allmänna kärleken. O, Gud, mitt huvud är så klent, att jag inte förmår någonting. Du måste förlåta mig min brist i detta avseende. Det som Du ej ger, har jag inte. Det som Du nekar kan ingen mänsklig varelse giva.

Den 20.
Jag behöver i alla fall idag göra en återblick på Dina välgärningar, o Gud. Hur hjälper Du inte Ditt svaga barn! Jag har velat öva mig i kärlekens konst, fast jag misslyckats, och ändå är Din nåd väldig över mig. Men visst förstår man hur svår kärleksutövningen är, då man vet, att kärleken är fullkomlighetens sammanhållande band. Vem kan vara fullkomlig? Ingen, minst av alla jag. Från och med den 9 kände jag behov av grundlig förberedelse till den heliga nattvarden. Ty dagarna före var mitt kroppsliga lidande så hemskt och att därunder förbereda sitt tomma käril till mottagande av Guds nådegåvor - ack, hur svårt! Och så min huvudvärk! - Den 13 på eftremiddagne stärktes jag nådeligen genom ett härligt brev från Minna, däri hon särskilt talar om Hannas tillfrisknande. Det var så underligt, för just detta gav mig särskilda påminnelser om att inte glömma Elise och Fredrik, som denna månad försonats. Den 14 fick jag särskilt i tankarna den käre Carls födelsedag. Den fick han fira tillsammans med sitt älskade barn i Guds paradis. Den 15 reste Emilia med Ydström (till Jönköping). Må Gud välsigna hennes resa! Den 16 högtidlighöll jag min levnadsängels födelsedag. Ännu står blommorna efter den dagen friska och doftande. Kärleken förgår aldrig. Och i detta fall fick den stöd av några underbara ord av min Petersen i ett kvarlämnat brev. Detta var en nådeshälsning från Gud. Den 17 fick jag särskild anledning att tacka Gud för att jag kunnat arbeta med mitt sjuka huvud till tjänst för medmänniskor. Kraften till arbete fick jag som en stark impuls, även om kroppen var svag och bräcklig. Gud ska ha äran, glädjen fick jag. Och i förrgår tillbringade jag en riktig höstdag hos Ulla. Dagen var så vacker, jag hade helst velat njuta den därute, men vi fingo så mycket att syssla med därinne. Och så fick jag höra talas om så mycket, mycket som var sorgligt men som vänt i glädje genom Herrens ingripande. Nu blott beder jag, att de mycket andligen försummade gossarna, som vårt samspråk rörde sig om, måtte få komma till Engströms.
Och idag den 20 är det en för mig stilla och och skön söndag. Jag har i Gud min gode skyddsherre och husbonde, som skickar mig allt vad jag behöver, så att jag i morgon kan avlöna mitt folk. Tack vare Dig, min store brödherre (han som försörjer oss). För övrigt är modet friskt och gott, trots en förfärlig tandvärk, ty min Jesus vederkvicker mig och hans Ande undervisar mig. Det har en tid gott lätt att älska dem som jag annars har svårt att älska.

Den 21.
I dag återkommo Emilia och Ydström från Skärstad och Jönköping, och jag har lagt märke till att mitt kära barn har blivit vederkvickt i sanningen och sporrad till mycket gott. Själv var jag idag, avlöningsdagen, fruktansvärt ensam i min jordiska hantering. Varken Carl eller Vilhelm äro här, nej! Och Moberg borta! Ack, min dyre, dyre Petersen!!! Åter och åter öppnar sig munnen liksom för att klaga, men så kommer ordet:
"Varför bedrövar du dig, min själ, och är så orolig i mig?" Och så måste jag ner på mina knä och tacka, tacka Dig för att Du i alla fall och under allt är min frälsare och Gud. Amen!

Den 27.
Söndag. Så var det så skönt nyss, och idag? Avfall i mig och runt om mig. O, Herre Jesus, förlåt?
Ett kärt brev från Emmy vederkvickte mig. Men jag känner

den 28,
att jag icke tillbringat min söndag, såsom jag skulle. De krafter, som en måndag skulle finnas, fattas mig. Dagen är nu slut, den är genombeden. Det som fattas mig idag får jag som ny nåd i morgon.

Den 29.
Gud höll sitt ord. Han är trofast och sann. Jag fick idag på morgonen med den nya dagen ny nåd och ny kraft.

Den 30.
"Ingen kan avvärja det ond eller kämpa mot det, så snart han har tagit notis om det. det onda smittar så lätt ner. Detta är en sorglig sanning för alla, som på egen hand börjar kampen mot det onda inom sig utan att blicka upp till Herren och utan att ständigt bedja om ett rent och förkrosssat hjärta. Därför, låt oss vaka och bedja, att vi icke måtte falla i frestelse. Ja, amen! Att få se, att få ljus över att man intet är, föder ödmjukhet, i vilken vi så lätt bli andligen högfärdiga. Att intet vara, att själv få riktigt känna sin intighet, dödar själviskheten. Det bästa man kan göra är att bekänna sin skam. En själ utan övning i bönen är som ett enstaka lamm utan herde."

November.

Den 1.
Denna dag har jag firat hos Nora. I hennes Gudskärleks rikedom kände jag mig lycklig.
Denna dag har Emmy som hyresgäst flyttat in till mor Hulda.

Den 2 0ch 3.
Starka förnimmelser av vårt fördärv. Gud, hjälp mig att genom Jesu Kristi nåd för ett nytt liv såsom hjärtats fördolda människa med en saktmodig och stilla ande. O, giv mig Din Anda! Det levande vattnets rika strömmar! Med tro, hopp, kärlek, ödmjukhet, tålamod, o, giv mig allt detta! Allt detta har Du, Herre Jesus, förvärvat åt mig, det är nu inympningen som fattas. Får den bara försigå som den skall, så har jag sedan del i Dig, allt i Dig.

Den 4.
Missionsdag. Märkbara välsignelse i den stilla ljuva Anden genom den upplyste läraren, magister S. Kan du inte , Herre Jesus, ännu giva mig hjärtats stilla, dolda människa med den saktmodige anden, som är så kostelig inför Dig, så har Du åtminstone fört in i mitt hus en stor välsignelse, som även jag fått del av. Tack, och äran åt Dig!

Den 8.
Ack, Herre Jesus, hjälp mig att segra genom tron! Vissheten om Dina Under, genom vilka Du hjälpt mig igenom detta hushållsår, måste ju stärka min svaga tro på att Du är min rätte brödherre och husfader och att Du ska så förbliva. Tag ifrån mig all oro och låt mig under det nya hushållsåret icke avvika från barnets saliga förnimmelse att få allt av Dig.

Den 17.
Sist jag skrev hade jag förgäves väntat efter Vilhelm, men jag förstod, att Heddas födelsedag hade lagt hinder i vägen för hans resa. För mig blev hennes dag en erinran om dagarnas hastiga flykt och en hälsosam besinning för min själ. För övrigt skulle jag gärna ha velat säga henne vad jag hade på hjärtat, men det blev annat för mig. Ty Karl Rappe kom mig att alldeles tappa bort mig själv. Han for, Gud ske lov, redan på söndagen igen ifrån mig, så att jag kunde fira nattvarden i ro och glädje.
På måndagens husförhör hade jag både den ena och andra hemliga glädjen med fru Blomén.
På tisdagen kom den stackars älskade mannen tillbaka, och hjärtats pina började på nytt. Jag fick blicka in i en dyster labyrint. Jag flydde tilll Gud, som är ljus och klarhet och som kan leda människohjärtan såsom vattenbäckar. Så blev veckan stilla och andligen rik... Emilia inger mig nu de allra lugnaste förhoppningar. Genom mycket arbete har Guds nåd hjälpt den senaste tiden. Han lägger icke på mer än jag förmår att bära. Och han gör allting väl. På lördagskvällen erfor jag något, som under vanliga fall skulle ha vållat mig bekymmer rörande Engströms, men - min Gud hjälpte också ifrån det. Starka ord ur bibeln kommo till min hjälp, såsom "jag, Herren, är din läkare".
På lördageskvällen gav mig Paulines brev ett intryck av visshet och sällhet. Det fyllde mig med salighet inför tanken på vad som ligger i de heligas gemenskap. Amen, halleluja!
Jag vill här anteckna Daniels rop till mig i brev den 8 juli: "Jo, du måste förbliva i dina nuvarande förhållanden såsom ägare till Herrestad såvida du inte vill upphöra med att verka så som Gud och det av honom inspirerade hjärtat givit dig i uppdrag. Om du överger detta arbete, skulle därmed själva livsnerven hos dig avskäras, varigenom ännu värre besvärligheter möta dig. Att vidhålla din nuvarande uppgift är att arbeta på din frälsning och din kristna plikt. Det största eller högsta ro i all sådan oro är att knyta ljustrådar, som Gud sedan begagnar för att genomtränga allt oskaligt trassel och bråk i de människornas liv, som omgiva dig på alla sidor och som du efter Guds plan är satt att i trohet tjäna.
Daniels omdöme om Schartau: "Vad som särskilt uppbygger hos Schartau, enligt dina uttdrag av hans predikningar, förstår jag mycket väl. Mycket innebär hans klara trosbegrepp och fasta trosvisshet, tvenne ofrånkomligt nödvöndiga fundament för din egen själs frälsning, harmonierande med dina på djupet levande känslor och behov, allt säkerliegn mycket välgörande för dig. I hans läroframställning röjes ju en nära nog matematisk nogrann metod, som man måste beundra, så mycket mer som den religiösa värmen ändå förefinnes i hög grad."

Den 29.
I dag har jag gjor arbetsföreningens bokslut. O, Herre, så nådelig Du varit! Du lät icke Din gamla tjänarinna komma på skam. I det fördolda har Din välsignelse som en ström översköljt hennes verksamhet. Den 26 fick jag reda på Engströms svåra sjukdom. Är den dödlig? Herre, har Du gjort det? - I går var det Hannas födelsedag - den sista? Vilhelm har varit här och glatt mig och de mina. Gud välsigne den käre Vilhelm för hans varma intresse för mig och Emmy.

December.

Den 9.
Ja, Du har gjort det, Du har låtit min kära Engströms sjukdom tjäna till Din egen ära, till Ditt namn förhärligande. Det blev ej döden! Pris och tack vare dig därför! I förgår erhöll jag underättelsen om hans tillfrisknande. Och vilket brev från Sofie! Djupt har makens sjukdom plöjt i hennes hjärta och djupa livets ord vällde ur hennes brev. Därför ser jag med stor tacksamhet tillbaka på den gångna veckan. Den började så skönt med den kära missionsdagen, då Guds helige Ande bokstavligen, tycktes det mig, vilade över hela församlingen. Sandén höll en uppbygglig predikan om bönen. Genom Guds nåd lösgjordes mitt hjärta så att ett obetvingligt jubel höll på att spränga sönder det. Min älskade Carls barn var också så innerligt välsignat. O, helige Guds ande, grip hennes unga hjärta och fyll det med helighet, tukta och fostra det i helgelsen!

Den 15.
Åter en vecka lyckligt överstånden. Det stora bekymret, den stora försändelsen, skickad till Stockholm. Måtte mitt arma hjärta icke hänga så gruveligt fast vid en sak som denna. Visst är den härlig i sig själv, men... Barn, för det är Du ännu, akta Dig väl för avgudarna! Det är ju hjärtats fördolda människa med Gud och den stilla anden som är kostelig för Gud. O, giv mig den! Och nu vill jag modigt och i Ditt namn börja den nya veckan, o Jesus! Men låt mig också finna Dig, låt Dig finnas av mitt sökande hjärta!
Jag har nu fått veta, att Emmy inte kommer (till jul). Det känns svårt och vållar mig nu bekymmer. "Jesus allena."

Den 28.
Den senaste gångna 14 dagarna har det det varit verksamt liv och varm kärlek i Herren, om också i kroppslig svaghet. Herren har förunnat oss glädjen att bjuda och glädja de fattiga krymplingarna. Det var gripande att se deras oförställda glädje för maten och kläderna. Dig, Gud och Frälsare, vare tack för den glädjen för dem som även blev vår glädje.
Julen har hittills förflutit lugnt och stilla. Gud vare tack för det. Jag har med glädje märkt det andliga livets tillväxt hos Emilia. Johanna har ock visat tecken till liv. Johan gör mig som hittills glädje. Även vår gamla mamsell ökar i andligt liv. Lovad vare Gud!
Från fosterlandet har jag nu fått många brev, från Hanna, från Minna, Daniel och Stina Wegener, från Justine m.fl. Även Sofie och hennes make förljuvade min jul (med brev). Nu har vi firat jul i fem dagar. Mycket gott har vi denna jul fått mottaga. Herre, låt oss till gengåva ge mer av våra hjärtan, i kärlek och tro.

Nyårsafton kl. 10 på kvällen.
Ja, sannerligen, stilla och saliggörande har denna julen varit, en motsvarighet till Guds barmhärtighet, kärlek och rikedom, i det att han genom människoblivandet givit överflödande rik, evig vinning, varav vi tycka oss ha fått mycket redan här. Hur levande och skönt har icke ordet om Ordet, som blev kött, blivit för oss denna jul. O, att vi blott mer helhjärtat kunde tro därpå!
Emmy har inte kommit idag heller. Men det är som min käre Carls barn säger: "Det är Guds vilja, att vi si stillhet skola öva oss i gemenskapen allenast med Jesus och taga allt, evad det än må vara, såsom gåvor av honom. Då blir allt gott."
I går den 30, fingo vi nåden här att glädja alla grannarna och deras barn. O, Herre Gud, hur mycket har Du inte lagt i dina händer. Jag tror också, att jag söker pröva allt inför Dig och Din vilja. I fortsättningen vill jag bedja bönen: "Vårt daliga bröd giv oss i dag" och därtill hör ju också att göra allt för utbredandet av Ditt rike, sprida Ordet, att bevisa kärlek mot nästan, att ha ett öppet hjärta i egenskap av matmor o.d. Dina välgärningar förmår jag, ett av Dina allra svagaste barn, i all deras väldiga storhet och mångfald ej att uppräkna; de äro verkligen lika talrika som sanden i havet. - I mitt innersta djup ropar jag till Dig, att Du måtte pränta i evighetsskrift och i Andens kraft minnet av alla välgärningar, så att jag, när jag en gång vaknar därhemma, må se dem tillsammans med Din bild och då veta, att det är Du, som givit mig allt. På det sättet blir Ditt löftesord härnere förvandlat i evigt liv i mig. Min bön i denna heliga och stilla stund beder jag med Schartau: "Låt mig i det nya året så läsa Ditt ord med sådan flit och uppmärksamhet, som jag skulle därom vara mån på min sotsäng, åkalla Dig med sådant allvar, såsom vore det i dödskampen, vid varje nattvardsgång gå emot Dig, såsom gällde det gå till Din domstol."
I en önskan att så "vara Din" uppgå alla andra begär. Där jag ej kan vara Din, låt mig icke komma dit.! Skulle den tilltänkta tysklandsresan för Emilia vara skadlig för henne, så låt den icke komma till stånd. O, Jesus, Jesus, jag lägger detta barn i Dina armar, på Dina axlar, Du trogne herde. Låt ej världen eller satan eller köttet föra henne bort från Dig! Du har ju själv sagt, att ingen ska kunna rycka de Dina ur Din hand, den är som en trofast fadershand. O, min Frälsare, låt henne bli ett redskap till Ditt rikes utbredande. Låt ej den himmelska kärlekens gnista slockna genom jordisk kärlek! Bevara det som är Ditt ord inom oss alla. Låt ej synd eller avfall vanhelga mitt hus, såsom skett under detta år. Men hjälp avfällingarna, styrk bönen; ty Du har också gåvor för dem. Hjälp mig att alltid kunna bedja för dem, tills jag får orsak att tacka. Ja, tack käre Fader; allt, bön och tack verkar Du i mig, Du helige Ande, Herre Gud! Du bönens Ande kom över mig och styrk mig i det stilla hjärtats fördolda människa, kom och väck liv i mig! Du fridens och glädjens Ande, bered äntligen en boning för Dig i mig! Du heliga gemenskap i himmelen och på jorden, bliv starkt förnimbar för mitt hjärta, om det för övrigt är Din vilja med den fattiga änkan och hennes barn på Herrestad! Kom och fläkta genom denna min trädgård. Det brusar granneligen därinne, kom med ditt nådesregn över torr jord. Överallt där Du sått Ditt ord, vattna! Halleluja!
O, var med Johan och Johanna! Låt den käre Johan icke ryckas bort. Han är ännu så ung. O, Jesus Kristus förbarma Dig! O, Du helige Ande förbarma Dig! Även om viljan att bedja finnes, så kunna krafterna därtill tyna av, men låt mig varje dag i mitt liv kunna bedja, varje dag tills jag dör. Och när jag dör, låt ditt namn sist gå över mina läppar! O, Jesus, jesus, Jesus Tag min kropp, själ och Ande i dina händer. Amen!
Min bön om syndernas förlåtelse, för Jesus skull, hör också dit. Jag är djupt medveten om mitt fördärv, men gör mig, om Du ser att det behövs, än mer medveten därom! Ja, jag går i själva verket omkring som en dödssjuk, som blott ett begär: läkare! Davids ps. 51:12-14.