Dagbok för 1843

Den 17.
På kvällen läste vi ur bergspredikan. Här är mycken strid, strid inom mig, ingen glädje. O, Gud, hjälp mig i morgon klara alla räkenskaper.

Den 19.
Ja, Du har hjälpt mig, barmhärtige Fader, Du såg till Ditt arma barn, har hjälpt det igenom alla svårigheterna och varit mäktig i den svage! Lovad vare Dig för godhet, som gör att vi stackars människor får känna oss trygga under Dina vingars skugga. Resultatet av fattigföreningens räkenskaper var storartat: 240 rdl. överskott. - Intill sent på natten hade jag mycket ont av mitt klena huvud, men då förbarmade Du dig över mig, och nu har jag hela dagen haft ro.  Har läst Luthers nådesordning, och den var god. O, jag vill alltid höra nådesrösten i mig och över mig, i himmelen och på jorden och i mitt hjärta.
I dag kom Elise Rappe till vår stora glädje. O, min Fader, Du gör Ditt barn så fattigt, och ändå skänker Du oss sådana nådesstunder. Allt kommer från Dig. Lär mig nu genom den helige Ande använda dem till nytta. Låt mig bliva där Du är.

Den 21
Var den kära lagmanskan Lemchen här. En skön dag. Brev från doktor Gadau. Stor och allvarlig glädje beredde han mig.

Den 22.
Daniels jordfästning. Mycken glädje genom Luther men mycken bedrövelser över ett brev från pastor Lindenberg.

Den 23.
Har i dag  genom Schartau lärt mig, hur man ska uttrycka himmelska och jordiska ting.

Den 24.
Hannas dödsdag. Jag var som förlamad av min känsla och kunde inte riktigt fatta innebörden i det vemodiga minnet.
Nora var så älsklig i dag, likaså Ydström.

Den 25.
Tandvärk gjorde mig mycket eländig och medtagen och var oduglig att göra det allra minsta.

Den 26.
Minnet av några goda ord gladde mig i dag. Elise har rest. Fick mycken glädje över ett brev från Vilhelm till Nils. Käre Fader, välsigna Vilhelm!

Den 27.
"Var och en har att bära sin börda. Var och en kommer att ensam möta döden och domen", det fick jag genom käre Luther i dag. Jag tänkte därvid på den kära Minna Wegener, som under de sista åren lärt sig att leva så ensam med Gud. Tungt var det, men hon fördes så säkert genom döden till livet. Halleluja! Emmy kom i eftermiddag och gladde mig. O, giv oss nu tillsammans den sanna glädjen. Jag har åter fällt så många saknadens tårar efter Daniel.

Den 28.
Veckan slutades med tack och lov. De andliga erfarenheterna rörde sig kring andens strid mot köttet. Ett brev från Sofie Gütschow gladde mig mycket, ehuru jag grät mycket för Emilia.

Den 29.
Ett djupt vemod har hela denna dag höljt min själ. Heta tårar flöto rikligen i dag. Varför? Det vet Du, hjärterannsakare! O, måtte Du ha haft behag till dem. Luther gav mig så mycket genom utläggningen över Jesus såsom sovande i båten. O, helige Ande, intryck det Luther gav i mitt hjärta!

Den 30.
Åter många tårar, men genom Guds hjälp har jag i afton blivit lugnare. Jag har kommit överens med min Käre Emmy.

Den 31.
Månaden är slut. Ack, Herre, lär mig att ta vara på tiden såsom den bördiga åkern, som tar emot regnet på morgonen och tillför den kostliga säden växtlighet. Vi grepos i kväll av verklig eldspredikan. Välsigna den, Gud, på våra hjärtan!

Den 3.
Åter äro tvenne dagar gångna utan att jag - på grund av min kroppsliga svaghet - kunnat uppteckna mina upplevelse och intryck. Där se vi, huru vi bäst kunna taga vara på de bästa stunderna i livet. Också andliga minne och intryck försvinna lätt under inflytande av kroppslig svaghet - detta ser jag tydligast i den lugna stunden, när kvällen kommit. I kväll är dock mitt huvud så klent, att jag icke är i stånd till att bedja. Jag kan endast hålla mig stilla i mitt lidande. Och Du, Fader, Son och helige Ande, måste själv taga Dig an min sak - ack, vittna för mig! Ty Du ser som ingen annan också mina andra lidanden, Du känner mig bättre än jag gör själv - o, Herre hjälp mig! Mina inre svagheter äro till den grad ömtåliga, att jag inte ens vågar eller kan anförtro dem dagboken.

Den 13.
Nu har tio dagar gått, sedan den där besinningens kväll, då jag kände så mycket i min själ. En sällsam dröm har jag jag haft under tiden om (oläsligt namn) och tydligt umgänge med mina saligen avsomnade vänner - sedan dess dock vemodiga stunder. Livet svarar inte emot vackra drömmar. Även de bästa råkar i förvillelse. Å andra sidan djupa inblickar i L:s mognande andliga erfarenheter. Jag har fått levande vittnesbörd om vad hon är för mig. Den 6 d:s hölls en rik och skön missionsbön här med Blomén, Ydström, Bexell och Bergvall som predikanter. Alla talade mycket uppmuntrande - den gemensamma kärleken hade också bråttom. Många förvillade kommo ångerfulla hit, och jag tror att det uträttades en hel del. Ihärdig och svår tandvärk hindrade mig att få den stillhet jag så innerligt längtade efter och hade behövt. - Emmy känner sig förkrossad av en envis huvudvärk. Så är det med livet härnere! Men jag njöt trots allt, av det härliga gudsordet. Nu vill jag innerligt bedja Gud låta mig behålla den djupa tröste i Ordet, som förkunnades.
I går ett härligt brev från Elise O.

Den 25.
Samvaron med Emmy rörde mig ofta så djupt, och ibland blev jag mycket vemodig. Men det kunde ju inte bli på annat sätt. Jag har ofta känt, att vi skulle komma att skiljas. En gång kommer det dock att bli annorlunda, ty hon bygger sitt framtidshopp på samma grund som jag: Guds nåd och hopp om himlens salighet. Men hon måste ju följa sina barn och hon lever ju så olikt mig. Hon kan ju så väl bereda glädje för sina barn. Jag tackar Dig, Gud, för allt vad hon gjort för mig. Hon har alltid berett mig så mycken glädje och varit så öm och moderlig. Hon reste på Mimmis födelsedag, och från den stunden har jag längtat efter och haft rätt mycket bekymmer för att få hit Sofie - hon kom också idag,och nu: Gud välsigne vår samvaro.

Den 4.
Ännu en vecka bakom mig. Och även under den har Guds nåd i Kristus Jesus varit med mig. Sofie har varit hos mig i 8 dagar, därför är allt som det skall vara. De första dagarna efter Emmys resa var jag på grund av spänningen fullkomligt slut. Vid sådana tillfällen finns för mig endast ett att göra: tro på Gud och få styrkan hos honom. Så skedde även denna gång.
Under denna vecka har jag haft tvenne drömmar om Emilia, som kraftigt omskakat mig. Jag såg henne i kyrkan, världslig, lätt, med ett tanklöst uttryck - annars intet mer.  Den synen vill jag helt glömma. Den andra drömmen var däremot så ljuvlig, att jag aldrig vill glömma den. Jag spelade en psalm, och när jag slutade och liksom satt och lyssnade till de sista orden, hörde jag Emmys älskliga röst. Jag hade först en känsla av att jag ensam befunnit mig i rummet, men rösten kom från soffan vid motsatta väggen. Emmy sade: "Mor, se hur skön och vacker Hanna är, hur vackert hon ler mot dig." Jag vände mig om och då såg jag, att Emilia låg i Emmys armar. Plötsligt slet sig Emilia lös från moderns armar, kom emot mig med öppen famn och gav mig en kyss med sådan innerlighet och värme, att jag aldrig kommer att glömma den, så verklig var den. Hela dagen som följde på den natten, var jag upprymd av den ljuva drömmen.
Även över Sofies barn har jag glatt mig denna vecka. Emilias saker har nu lämnat mig, och snart flyttar också jag!!! Men - idag har jag haft en svår timma med S.

Den 5.
I dag vår bröllopsdag. Jag har innerligt tackat Gud för att jag fått äga min Petersen i mitt liv och så att jag får vara tillsamman med just honom i evighet. Så har jag tackat Gud innerligt för att Kristus har blivit mig skänkt och att jag fått allt med honom. Jag behöver ingenting utöver honom till salighet. Jag har också tackat varmt för att ingenting kan skilja mig från Guds kärlek - detta är min evigt förblivande tröst. Halleluja! I dag har skänkts mig en välsignad kyrkogång efter en lång längtan. Jag kommer ihåg vad Otto Runge skrev en gång: "Det är sannerligen riktigt bra att skriva mycket; ty man känner då bättre vad källorna ligga... Mina läppar bränna och det kokar över inom mig; när hjärtat är fullt, vill munnen gärna gå över! För mig ter sig livet i människan som en blomma i sin fulla kraft. Solen skiner på den, den befruktas och bär frukt. Så är det med den människan, som under sitt livs kraft öppnar sig för det himmelska ljuset och försöker att förstå det i och genom allt som är andligen levande. Sådana människor blir aldrig gamla, de förbli unga beständigt."

Den 11.
Den hemska dödsvesckan är till ända. Jag har en känsla av att min Petersens lik ligger i min kropp, fast honom själv söker jag i Kristus - och Kristus är ju i mig!! "Jag är uppståndelsen och livet", sade han. Så tonade det den 9 mars 1835, och så skall det tona allt framgent, ty det är sanning, och sanningen dör aldrig. Halleluja!

Den 15.
Har i dag firat begravningsdagen. Kunde eljest föra den gamla kroppen ut i ladugården och kvarnen samt gå med Sofie till skolan. O, Herre, jag känner det ovisst, om jag får se den igen. Giv Din välsignelse till arbetet där! Kärlekens Fader, jag tackar för denna dag. Hela månaden har jag varit bekymrad för Sofeis hälsa. På samma gång var jag det också över mina affärer med Ydströms. Också i detta ber jag om kärlek och vishet.
I går fick jag till föreningen ett belopp från en okänd vän i Stockholm, och detta rörde mig djupt. Där jag istället bemödade mig mycket för att få hjälp, fick jag intet. Därifrån jag ej väntat något, fick jag mycket. Lovad vare Gud, han drar ej sin hand ifrån oss!

Den 18.
Stor nöd i min själ för Ydströms obilliga krav  mot den fattige Engström. Gud, hjälp oss ifrån denna nöd med okränkt kärlek. I dag också ett innerligt kärt brev från Emilia samt en ny stor hjälp till föreningen. Vidare en god hjälp för mig genom stor försäljning av säd.
Och så slutar jag veckan med varmt tack till Gud, som givit mig så rika andliga intryck, dels genom Arndts passionspredikningar och dels läsning av Tobie bok samt en del av Krönikeböckerna. Genom allt fick jag så bra ledning med hänsyn till Emilia... Att Guds rike lever i Sofie, gör mig hjärtligt glad.

Den 26.
Blicken tillbaka på den gångna veckan är mörk. Ett utbrott hos Ydström var fruktansvärt. O, kärlekens Gud, håll vår kärlek vid liv, låt kärleken bli ett band, som hårt omsluter oss, inte inom oss själva utan i Herren Jesus allena. Han ska också bevara det som är hans. Ändock slutade det med mycken tröst för mig. Det blev rikt utbyte med kännedom om syndens makt i oss alla.
Så kom ännu ett brev från Emilia samtidigt med ett kärleksfullt brev från min Emmy. Hur underbart är ändock icke förhållandet till de älskade barnen; helt annorlunda än mellan mig och de kristna i min närmaste omgivning, hur annorlunda t.o.m. än mellan mig och vännerna i Tyskland.
Sofie lider, men är samtidigt så älskligt tålmodig. Vilhelm, Nils, Caroline och Mathilda beredde mig alla glädje genom sitt varma deltagande, men framför allt Du, min Gud, med dina tillrättarlägganden genom den helige Andens tukt. Övergiv mig icke, giv mig ljus och bär liv till mitt gamla hjärta!
Många starka andliga intryck genom Bengel i anslutning till 2 Sam. 23:5.

Den 31.
I dag kom Emilie Engström med blad från Petersens gravkulle. Jag förvarar det i hans dödsrum, mitt älsklingsrum.

Den 2.
De gångna dagarna ha vi haft stillhet såväl inom oss som utom oss. Lovad vare Gud! Vilken motsats till den förra veckan. Rikligen blev jag tröstad av ljuva drömmar som och genom ett älskligt brev från Lina. Jag drömde en natt, att min Petersen var hos mig,kärleksfull och vänlig. Hans besök var som en hälsning från den eviga världen. En kort stund fick jag vila vid hans hjärta, och så försvann han. En annan gång drömde jag om vännerna i Hamburg, åter en annan om vännerna i Lübeck. Dessa drömmar voro alla så sköna, att jag levde på dem efterföljande dagar så glad och lycklig. Jag förstod att dessa drömmar kommo från Gud, eftersom de blevo mig till så stor tröst.

Den 22.
En lång tid har gått, sedan jag upptecknade Guds välgärningar emot mig. Det var så mycket, som i de gångna dagarna strömmade över mig. Jag förnam, att min stackars själ hade varit utsatt för utmattande strider. Jag var trött, så kom detta med Emilie. Vilhelm skulle hämta henne och komma åter till mig med henne. Därefter blev allt så förändrat. Förhållandet mellan Emilie och L. blev fruktansvärt. O, Herre Gud, hjälp mig då i från det hela! Du ser, att jag icke orkar längre.
Den 19 höllo vi föreningshögtid, och den var i sanning en stor upplevelse genom ett brev från Konungen, som betygade sin stora belåtenhet med det vi hittills åstadkommit och försäkrade oss hjälp för ytterligare fem år framåt.
På den stilla fredagen (långfredagen) firade vi tillsammans med Engströms och Ydströms den heliga nattvarden. Påskadagen voro vi i kyrkan och på annandagen predikade Ydström avsked.
Nu väntar vi på Engströms invigning (installering) och på Sofies stund.
I denna månad har jag åter fått brev om Daniel.
Hur mycket bekymmer gör sig inte mor Emmy för min Benjamin! Detta tränger mig verkligen djupt in i själen. Jakob fick ju också låta sin Benjamin draga lång väg tillsammans med sin bröder, som sålt Josef. Hon har emellertid i sin Herre och Frälsare en ledsagare, som följer henne troget i allt och som älskar henne ömmare än mor Emmy förmått att älska. ""Varför rädens I?" Mor Emmy säger, att hon vänta sig alldeles för mycket av människorna, och så kunna vi alla också säga. Men det är för mig en allvarlig förmaning att ej göra så. Jag önskar dock till Gud, att ifråga om trohet, kärlek och förbön till och för de mig anförtrodda själarna hade samma nit som hon. På den punkten gör hon mig mycket skamsen. Jag skulle vilja om henne säga som den helige Ambrosius: Det är omöjligt, att en son, för vilken modern gjutit så många tårar, kan gå förlorad. Om att gå förlorad kan ju icke här vara tal. Det gäller här blott för henne att närmare lära känna flera klippspetsar och avvägar för att ännu mera bestämt och med ännu mera tillit följa den rätta vägen.

Den 21.
Sedan fyra veckor tillbaka har jag inte gjort några anteckningar om de gudomliga ljusstrålar, som omspunnit mig. Det förefaller mig som om den onde själv har försökt hindra mig från att skriva om Guds under med mig. Nu bjuder jag honom emellertid motstånd, under bön om Guds hjälp.
Jag kan inte glömma Ydströms avskedspredikan. Den gjorde på mig ett sånt överväldigande djupt intryck, att jag tror mig aldrig kunna glömma det. Hur såg han inte på sin församling denna sista gång. Det var i den blicken både kärlek och dom. Jag blev verkligen uppskakad, och ju längre det går sedan dess, desto mer märker jag, hur det tog mig. Efteråt reste vi alla till Ydströms hem och hade det gott i allt vemodet. En välsignad festdag var det hela. Jag kände det skönt att få gråta ut mitt vemod hos de kära vännerna. Och det lättade. Jag kunde ganska glad resa därifrån till mitt kära hem. Såg jag nu Ydströms för sista gången?

Den 27 flyttade de, och den 28 sent på kvällen kommo Engströms.

Den 30 april höll Engström sin inträdespredikan i Kärda och vann därmed allas hjärtan. Dagen därpå hölls här missionsbön, och jag kände djupt att det var de egna barnen (Engströms) som denna gång voro värd och värdinna liksom till ett himmelskt gästabud. Sandéns - smärtornas man - närvara verkade mycket välgörande. Norlin, Bergvall och Engström talade. E. vann även nu allas hjärtan. Lovad vare Gud!
Den 2 maj besökte vi Engströms första gången och hade utomordentligt angenämt. Den 3 reste Sofie här ifrån till man och hus, driven och tuktad av den helige Ande till lugn och besinning. Den 7 gjorde Engströms sitt intåg i Hånger, och han kände därvid stor bävan. Han var emellertid glad, ty allas hjärtan tycks ha fallit honom till.
Under tiden 8 till 20 stegrades mina lidanden för mor E:s skull och för det syndiga förhållandets skull, som så länge varit en olycka för mitt hus. Allt har emellertid nu blivit uppenbarat, och jag tackar Gud för att han ska sända mig hjälpen.
I dag, den 21, predikade Engström åter, och hans förkunnelse grep hela församlingen. Lovad vare Gud!

Den 2.

O, min Fader, denna gång har Du själv hindrat mig att nedteckna Dina välgärningar med Ditt barn: de många affärerna, som höra till Ditt rike till, och de många hjärtebreven som jag fått skriva. Under tiden flöt vårt liv lungt och stilla fram som en vattenström nedom forsen. Mitt liv företar nu bilden av en flod, som längtar och sakta nalkas evighetens ocean.
Den käre Daniel har flera gånger skrivit. Den käre P. är död. Mycken god andlig välsignelse har jag fått genom Engström Den 10 juni nattvardsgång och ett underbart bevis på den himmelske Faderns trohet och som hjälpte mig ur en stor förlägenhet. Den 28 juni reste Caroline och jag till Tagel, där vi hörde Wieselgren. Där träffade vi också den kära Emmy(!), Elise och Caroline, som växer upp till allas vår glädje. Den 1 juli kommo vi hem efter våra kära vänners avresa till Hamburg. Gud, låt nu allt avlöpa till Din ära! Låt dem allenast i Dig finna sin ro, och gör allt, som de icke kunna njuta i Dig, osmakligt, därom beder jag så innerligt. Var Du, treenige Gud, i dem och Dina heliga änglar omkring dem! Amen.
Jag känner det såsom en ny period börjat i mitt liv. Men med glädje och tacksamhet ser jag tillbaka på det som varit. Tack, Gud, att Du hjälpt mig i allt. Du räddar oss ur inre och yttre nöd.

Den 16.
Lugnet och stillheten fortsätter. Endast ett  brev från Emilia avbröt lugnet. Fröken Menzer är god och verkar förnöjsamt runt omkring sig och inspirerar läsning av det heliga Ordet.
Måndagen den 8 nedkom Sofie med en kraftig flicka och befinner sig väl. Tisdagen därefter var jag hos henne, och vi gladdes storligen tillsammans. På onsdagen var jag hos den sjuka Katharina och i skolan, vilket besök också gladde mig. De många fattigbarnen äro mig också till stor glädje. De äro så tacksamma. Gud, tillåt mig att taga emot dem, så länge jag lever och efter mig skolans stödjare. På lördagen inföll min födelsedag, på vilken särskilt ett brev från Emilia gladde mig. Vidare kom till mig bevis på Guds direkta ingripande genom försändelsen från Minnie. Den hjälpen kom som direkt från himmelen. Hjälp mig himmelske Fader, att öppna mitt hjärtas portar och hjälp mig genom Din helige Ande.
Så kan jag tacka den milda fadershanden för många penningbekymmers avhjälpande. Oräkneliga äro dessa strömmar av kärlek.

Den 6.
Åter har 20 dagar gått utan att jag upptecknat Guds vägar med mig och de mina . Visst har jag haft många underbara, stilla söndagsstunder till att öva mig i den stilla besinningen, och umgänget med mina vänner har varit gott, men nu måste jag helt upplåta mitt hjärta i tack till Dig, Du min himmelske Fader, för alla kärlekens under Du bevisat mig. Ditt löfte i psalm 50:23 väntar jag nu uppfyllelsen av.
Den 19 juli kom min kära syster, efter att jag under den gångna natten haft en gräslig anfäktelse av djävulen. Jag blev så oförmögen att ta emot just då, så förbi var jag. Sedan jag plågats av de mörka krafternas makt i mig, blev jag vid höga rop delaktig i den helige Andes försvar. Jag ropade, jag bad, och resultatet blev att jag kom ur denna fasansfulla belägenhet. Pris vare min starke Gud och himmelske Fader. Elise stannade hos mig i 4 dagar, och Gud var med oss hela tiden. Hon gladde sig särskilt över Engströms predikan i söndags. På eftermiddagen besökte vi de kära Engströms, och vi gladde oss mycket över hennes snabba tillfrisknande. Lovad vare Gud, som hjälpte henne i ett svårt fall och förde henne åter till oss.
Karolina och jag till Jälluntofta. Från och med Bredaryd föreföll trakten främmande för oss, bitvis ruskigt vild, och mitt emot jättegravarna här och där kyrkor! Det var egendomligt att just i denna vildmark få uppsöka vännerna.
Först när vi sågo kyrkan, visste vi vad vi hade att söka dem. Vi hade en överväldigande glädje hos dem och kommo mycket uppfriskade åter på fredagen.
Lördagen den 29 var rektor Almquist hos mig här och lockade ur mig mer än jag ville. O, Fader, rätta Du till, vad jag, stackars barn, trasslat in!
På söndagen hade jag en mängd kära brev från Vilhelm, Mathilda, Emmy och Emilia - Emilias sista brev! Och jag skickade henne mitt brev på lördagen! Välsigna det kära barnet. Låt hennes återkomst bli återkomsten till fadershuset! Ack, bönhör mig angående henne. Låt vårt förhållande bli sant i Anden, i sanningen. Därom beder jag innerligt. Abba, Fader!
Den 31 voro de kära Rosengren här med sin väluppfostrade son, predikanten! Föräldrarglädjen var här densamma som hos Engströms. Må den känsla av stolthet över god gåva var ömsesidig.
Sofies födelsedag, den 29 juli, gladde det mig ofantligt att få se henne så kry och känna henne så nära mig. Cederschiölds uppsökte oss. Det var så roligt att höra och se Johanna. Med Maria hade jag en kort överläggning: Gud give, att den blev till välsignelse!
Ett hjärtligt brev från Minna Wegener, som gav mig stor vederkvickelse. Så slutade veckan efter rika andliga välsignelse.

Den 12.
(Ett längre citat av Wieselgren)

Den 13.
Åter en hel vecka av härlighet, fast stor prövning som omväxling. Jag bad om eld, Gud skickade - rök! Men jag vänta på Ditt besked, käre Fader. Allt var ju så väl ordnat för resan till (oläsligt ord). Då sände Gud en förfärlig tandvärk och därmed hemskt illamående och omintetgjorde den, Fader!
På måndagen hölls missionsbön, mycket skön. Norlin och Engström predikade Engström och Cederschiöld läste.
Vid avskedet på onsdagen från Sofie hade jag redan förfärlig tandvärk. Den 11 lät Sofie kyrktaga sig för att kunna besöka mig här. Alla min kära rådde mig till att stanna hemma, och så stannade jag. Kände mig lättad genom blodiglen, och hade därefter en härlig söndag, som Gud välsignade åt oss alla. Giv oss din heliga Ande till rannsakan för vår egen ande, och säg oss tydligt genom Anden, att vi äro Dina barn! Amen!
Hade ett mycket intetsägande brev från S. Gud hjälpe honom och oss! Och skydde han oss från djävulens försåt och list - Terstegens utrop! Utåt må det vara trångt, inåt vitt. "Se, jag är när eder alla dagar intill världens ände." Dölj inte det som genom Ordets kraft tränger fram hos mig!

Den 17.

Reste Karolina och och jag i Herrens namn. Först kommo vi till Tagel, där var det mycket tomt. Redan dagen därpå kommo vi fram till Drettinge, där Emilia ilade oss till mötes med öppna armar. Vad jag led där ligger dolt i hjärtats djup, som en dyrbar erfarenhet; ty den kan inte beskrivas. Jag endast antyder i allt vad jag känt med Matt. 19:29. Kampen är ännu inte på länge slut, men den slutgiltiga segern står fast, enär min Jesus själv kommer till min hjälp. Glädjetillfällena där voro ju också utomordentliga. Återssendet, brev, underättelser från alla dyra vänner, o! Min egen kära Emmy var så kärleksfull men så orolig och fruktande i fråga om vandringen på den rätta vägen med hänsyn till att moderskärleken ville taga ut sin rätt och leda henne på avvägar. Vi gjorde besök överallt, där vi hade gamla goda vänner.

Den 30.
Äntligen på hemväg. Dagen därpå kommo vi till Tagel. Vi stannade över natten. Vännerna voro nu hemkomna från sin resa, och den käre Vilhelm berättade outröttligt. På lördagen voro vi på besök i ett mycket trevligt hem. På söndagen sammanträffade vi med en häradshövding, en älskvärd ung man, som bekände sig vara en Herrens lärjunge.
Vi kommo hem lagom till missionsbönen på måndagen. Henrik Cederschiöld och Engström medverkade. Även fröken Menzer kom på besök och stannade hela veckan.

Den 9.
I dag kommo Ingelmans samt Marie Cederschiöld och Amelie, och tillsammans med dem foro vi till kyrkan, där Engström predikade ljuvligt.

Den 20.
Några anteckningar ur minnet. den 11 kommo Ydström och stannade till torsdagen. Jag led mycket under denna vecka, bl.a. genom ett brev från min Emmy. Gud hjälpte. Söndagen den 17 hörde jag Engström i Hångers kyrka och jag blev mycket, mycket glad och uppbyggd. Lovad vare Gud, som uppehåller mig och som förljuvar min ensamma levnadsafton på så sätt.

Den 4.
I dag är här stilla och jag är ensam. Fröken Menzer har just rest efter en vistelse på Herrestad i 8 veckor. Blinde Hans var här en tid efter den 5 sept  och under tiden har han berett oss outsäglig glädje. Just nu vill jag bererda mig till på heliga nattvarden. I stillhet vill jag bereda mig.

Den 5.
Beredelsen till i dag var, o Gud, jag måste bekänna det, icke så god. Ett utbrott av mitt onda lynne visade syndafördärvet i min gamla kropp. Och det var ju förfärligt, ty det riktade sig mot min kära Karolina. Jag felade så starkt, att den helige Andes allra starkaste aga blev nödvändig. Och nu tackar jag för den. Ack, att jag finge höra frälsarerösten: "Var vid gott mod, min dotter dina synder äro förlåtna."

Den 15.
Tankspridd är jag liksom otacksam, eftersom jag icke längre regelbundet upptecknar Guds välgärningar emot mig och de mina. Jag glömmer, och nu minns jag icke det väsentligaste. O, förlåt min tröghet!
Emellertid fick jag den 11 bönhörelsens glädje beträffande mina fattiga. Prinsessan rekvirerade för 200 rdl. vadmal, och Eckerström gick med på en fördelaktig linaffär. Min gamla, trofasta Karolina stod mig bi, trots allt, och är nu som alltid en probersten för hur jag har det med Gud.
Samma dag kom Emmy med alla sina barn utom Sigrid på besök. Emilia verkade frigjord och känner sig hemma. Gud vare tack för det. Med min kära Emmy har jag även haft många allvarliga samtal. Efter dem kändes det som en stor lättnad. Jag talade nämligen fritt ur hjärtat, så att vårt 37-åriga samliv ventilerades i grunden. Allt sades och togs emot med kärlek. I går Carls fördelsedag, hade vi mycket skönt samliv omkring hans minne. Jag kände det så gott, så innerligt gott. Ett mindre angenämt avbrott hörde till.

Den 16.
Även idag lägrade sig orosmoln mellan Emmy och mig, medan från Emilie då och då kommo förstående blickar. O, måtte härur utvecklas ljusets ande och ljusets liv mellan oss.

Den 31.
Under tiden till i dag - Emmy reste nyss - har det karakteristiska i en människas liv gjort sig starkt gällande: en kamp mellan ljus och mörker, strid, kamp. Ett är emellertid säkert: icke vann satan här, utan Gud! Vi har också haft en underbar dag hos Sofie, lovad vare Herren!

Den 2.
På kvällen fingo vi underättelse om eldsvådan i Växjö.

Den 9.
I dag kom den käre Vilhelm.

Den 12.
I dag har vi varit hos Engströms. Dessförinnan hade denne predikat så innerligt och skönt. En härlig sabbat. I månskenet foro Vilhelm och jag hem, och under färden hade vi samtal på tyska.

Den 13.
Engströms har varit här, en livlig och god dag.

Den 14.
Vilhelm har rest. Sedan har jag haft mycket arbete med att styra Engström till Hånger. Allt lyckades.

Den 17.
I dag hade Sofie av tacksamhet för det lilla jag kunnat göra för henne länge legat vid mitt hjärta.

Den 18.
Ett mycket glädjande budskap från dr Gadau - vi få i deras namn skicka vadmal till N. Jag fick en livlig försmak av, att himmelriket redan begynt! Så överväldigad blev jag.

Den 19.
Sabbat. Ännu i dag är jag i himmelrik.

Den 23.
Dessa tre vittnesbörd utgöra idag min erfarenhet: människan kan få en salig gemenskap med den treenige Guden, det undebara att kunna vara ett med honom och så att tron övervinner världen. Det är undebart med den gemenskap, som vi människor får äga med Gud och sedan i denna gemenskap få njuta frid och samhörighet med andra människor.

Den 26.
I dag har kyrkoåret tagit slut. Efter besök i kyrkan var jag alldeles ensam hemma. Sofie och Karolina voro lyckliga nog att få följa med till Hånger. Och min gamla kära Karolina behövde det. Och, det var förunderligt, hon tycktes nu äntligen ha funnit gåvan ovanefter, som hon så länge redligen sökt och längtat efter.

Den 28.
Hannas födelsedag. Stilla har jag i minnet dröjt hos henne och hos Sofie Gütschow. En nära nog salig gemenskap fick jag känna i tvenne äldre brev, som jag läste, och som gåvo mig goda råd angående Emilia. Ja, ja, de döda, som i Herranom dö, äro icke döda. Gud vare oss nådig! Förbarma Dig över oss alla, så att vi icke avsomna för alltid i döden, utan få uppstå till evinnerligt liv! Underbart, ljuvligt stilla slutar denna dagen i Herrens famn.

Den 2.
En stilla vecka, fast jag blev mycket upprörd över Leijonhufvuds hastiga död. Han avled den 27 november.

Den 3.
Vilket första advent! Strålande. Och vilken predikan av Engström. Livligt, varmt medryckande!

Den 4.
Missionsbön. Vi firade nu sexårsminnet av den första missionsbönen och det var så vackert. Nilsson, Engström och Norlin voro här. Den sistnämde stannade över natten, likaså den för tillfället olyckliga Maria Cederschiöld.

Den 7.
Beskådat arbetet på Klintaträdan. Tänk, att jag, gamla, kunde få komma dit! Gud välsigne dem - låt detta hjälpa till med dagligt bröd.

Den 8.
Varorna till Stockholm skickades i dag. Gud välsigne också denna affär. Vi har fått mycket arbete för föreningen.

Den 9.
I dag slutar denna rikt välsignade vecka. Jag vill anteckna Ps. 102: 1 och 2. Jag är verkligen trött, och jag längtar efter sabbatsvilan. Och så är jag missbelåten med mig själv - förlåt mig, min Gud! Varför tog jag inte emot barnet från Växjö med kärlek? Jag skulle ju tagit även honom som nådegåva från Gud, men hur gjorde jag? Är det ren otro? Förlåt mig, och giv mig av nåd en lugn natt, och hjälp mig att kunna förstå dett nya.

Den 12.
Med stor frimodighet har jag kunnat organisera den nya fattigskolan. Nu ber jag, att Gud måtte hjälpa mig ur den ångest, som pressar mig ibland. Engströms tackar jag Gud för, de förstår mig så väl. Min stackars Karolina har nu en tid lidit under svåra anfäktelser. Och jag - jag behövde nu tröst och uppmuntran. Ett brev från Emmy verkade fullkomligt förlamande på mig - men, Gud till pris, nu har jag åter kommit i jämnvikt.
Den lille  Jakob från Växjö kom och har nu blivit förd till skolan.

Den 17.
Vilken välsignelsrik vecka var inte den gångna! Mycken framgång i mina egna affärer, mycken bevarande nåd. Karolina har varit i stor olycka. Tack, Gud, att hon inte värre brände sina fötter! Den 16 gick en så väldig storm över oss, att träden i trädgården och skogen rycktes upp och kastades som fjädrar runt omkring. Som väl var, blev ingen människa skadad liksom inte heller mina närmsta.
Käre Fader, Du har väl Din avsikt med vad som händer oss. Jag är fortfarande ledsen över Karolinas anfäktelser. De fortsätter alltjämt, men säkerligen har Du Din avsikt därmed. O, hjälp mig att behandla henne väl!
Ett underbart brev har kommit från grevinnan Bonde och ett likadant från dr Gadau. "O,O", så sade den fattiga änkan, som livnärde sig och sina barn med tillhjälp av en get och ett litet åkerfält. Så säger också jag, när jag märker den rikedom, med vilken Herre Gud förser och hjälper. Och alltid kommer hjälpen i rättan tid. O, Du trofaste Fader i himmelen!
Jag väntar emellertid på en stor gåva till jul: missionär Fjellstedt! Kom och lys över mig med Din nådessol, Herre Gud! Jag vill be Dig om den övesvinnerliga glädjen genom den heliga Ande. Tag emot Ditt fattiga barn och gör det, som vanligt, rikt genom Din nåd. Wichern påminner om Guds välsignelser! O, Guds dråpliga verk! Ja, därtill öppnar sig mer och mer, Du helige Ande! Låt mig växa i kunskapen om Dina välgärningar! Jag har vunnit en seger! Gud vare ärad därför: jag har frågat Sandén, om även han ville komma, medan Fjellstedt är här!  Herre, Herre! Hur länge? Skall den fulla trösten och glädjen då aldrig komma åter. fräls mig från denna ängslan!

Den 19.
På söndagen erfor Sofie något mycket sällsamt med ett av hennes barn. Genom ett fall hade barnet fått ett starkt blödande sår, och intet fanns att hämma blodflödet med. Då hennes förtvivlan var som störst, uppenbarade sig en lumpsamlare, och han kunde ur sin säck hämta upp så mycket plåster, att såret kunde hjälpligt förbindas.
I dag hade jag ett synnerligt uppmuntrande brev från dr Gadau. Tack, Gud!

Vid årets slut.
Det är något oerhört att höra till en så stor familj, att den kan rymma himmel och jord! Likaså, att det icke finns en jordplätt i öst och väst, söder och norr, där vi inte har bröder och systrar. Det är något himmelskt över det att vi som tror har så lätt att känna igen varandra och älska varandra från första stund man träffas. Genast märks, vems barn man är. Och tänk på hela jordens rund knäpps dag för dag miljoner händer i bön. "Fader vår" läses på hundratals tungomål. Och överallt är det fråga om Guds rike, där han låter sin helige Ande värna och hjälpa sina barn från fall. Halleluja! Ära vare lammet!  Men så vänder jag på saken och då framstår det som ett under, att jag, stackars arma människa får vara med i allt detta underbara som heter Guds rike. Men just denna känsla inför Guds underbara nåd ger mina tankar vingar, och jag känner som om jag både ville och kunde utmana furstar och kungar, rika och mäktiga i denna världen, ja, alla himmelska krafter och säga: "Vem kan mer än jag?" Ja, Gud är rik och mäktig, han gör stora ting med oss - vem kan icke vara glad? Hur fattiga vi än känna oss, så äro vi dock rika och ingen kan göra oss till slavar. Amen, amen!