Dagbok för 1846
mormor 66 år gammal
Juli Augusti September Oktober November December
För 1846 finns bara andra halvan av året bevarat. Emilie gift sig i juni detta år med sin Per Magnus Elmblad och biskop Esaias Tegnér avlider i Växjö. Mormor skriver till Tyskland och ber om hjälp i förbön för biskopsvalet.
Juli.
Den 12.
Mitt hjärta! Nätet som man kastar ut för att få välsignelserna är bönen. Om Herren Jesus ska kunna välsigna dig så måste du bedja. När du i bön frambär din åstundan inför Gud, då kastar du ditt nät. Ingen bönesuck är förgäves. Liksom änglarna på Jakobstegen stego upp och ned, så måste bönesuckarna stiga upp för att Guds välsignelser skola komma ner. Vill du bedja, så att Gud skall välsigna dig, vill du fiska, så att du får, vill du söka, så att du finner, då måste din bön gå mot höjden, d.v.s. ditt hjärta måste lyftas till Gud. Han lägger icke bara märke till bönens ord, utan han ser till hjärtat. Markus 6:47.
När Herren ser, att hans vakande barn lida nöd, så kommer han över lidandets djup till dem. I stormen kanske de inte alltid känna igen honom: de tro, att det är en vålnad! Vi måste lita på hans löften, våra erfarenheter hålla icke. Herre, om jag blott har Dig, så förgås jag icke.
Den 13.
I går gjorde jag en promenad till M., och därifrån tog jag med hem ett mycket starkt intryck av Emilias lycka. Ja, vi sutto vid klippan. Där satt nu Elmblad med Emilia i sina armar, en bild av hemmets ljuva lycka. Vi sjöngo tillsammans "Vår Gud är oss en väldig borg...". Och så blev klippan mig ett Ebeneser. Mitt hjärta var fullt av lov.
På kvällen höll Elmblad bibelförklaring över Markus 7: 1-25 - en utmärkt framställning av fariseismen och den sanna fromheten. Jag tänkte så starkt på Magdalena. Hon älskade mycket, därför att så mycket vart henne förlåtet. Ja, så borde det vara i mitt hjärta.
Den 14.
Följde en utmärkt utläggning av Mark. 7:1. Staden som ligger på ett berg kan icke döljas. Så är det omöjligt att dölja Jesu underbara gärningar! Hans närvaro kan inte döljas. O, att han kunde synas så klart i mitt liv som staden på berget! I Mark. 8:14 läses om lärjungarna, att de försummat att taga med sig bröd, men Herren Jesus hjälpte. Saliga tröst: om vi försummat något, så hjälper Herren oss. Ja, han hjälper sitt fattiga barn. Vad detta trasslat till, utreder han. Tack, Herre!
Den 26.
O, min Fader, vår Herre Jesus Kristi Fader, de änkors och föräldralösas försvarare, hur har Du inte vedrkvickt och hugsvalat min trötta och betungade själ och givit mig nytt mod! Prisad vare Din trohet, som är var morgon ny. Helige Fader, påminn mig om alla välgärningar, som jag upplevat sedan 12 dagar, på det att jag förvissat mig om Ditt löfte att Du verkligen vill beskära mig frälsning.
Alltså: den 15 började outsägligt skönt på Herrestads himmel. Elmblad kom som alltid vänlig och föreläste för mig. Emilias hjärtliga utgjutelser, sedan hon en lång stund suttit vid min säng, vore som balsam från evighetens värld. Den heliga boken låg tryckt såsom en föreningslänk emellan oss. Djupt grep mig tanken på hennes rara barn och att se hennes kärlek till det. Från denna stund stiger bönen ännu innerligare ur ett lättat och rört mormorshjärta.
I Ditt namn, o Jesus, beder jag, och Fadern bönhör mig. Dagen slöt med en examinering av Elmblad. Tyvärr har jag glöm innehållet. O, Herre, när skall detta glömmande upphöra? Jag vill ju så gärna fatta och bibehålla allt vad jag hör. Jo, en gång skall jag fatta och förstå allt, när jag förlossats från mitt stackars klena huvuds börda och kommit bort från jordens vimmel. Den 16 var en stilla dag med predikan av Elmblad. Den 18 stod min kära Sofie framför mig och såg på mig med sina djupa ögon, och strax därefter kom även hennes Engström. Det blev en härlig dag. Jag hade just plockat in blommorna från barnträdgården. Vi gingo tillsammans till M., dit alltid barnens kärlek drar mig. Under vägen dit sade Sofie, "Emilie måste lära sig att det lilla alltid med Guds välsignelse och bön räcker och att det myckna detta förutan aldrig är nog." Den 19 predikade Engström och därefter tog han med sig hela Herrestads personal till Nästa. Innan vi skildes, predikade han över Hebr. 12. Allt har jag tyvärr glömt, men ett är säkert: "Ingen mat blir utan verkan"! Den 20 en stilla måndag. Den 21 en härlig tisdag. Engström förklarade skönt ett bibelord och bad så innerligt. Den 22 - o, kapten B.! Outsäglig var glädjen över besöket. Hur välsignelserna strömmade! Den 23 resta han till Tagel. Han lämnade sitt hjärta kvar hos oss, hans är förvisso vigt vid Herren. Den dyra Olivia gjorde mig också mycket lycklig. Hennes seger är ren och vacker. Lovad vare Gud! Hon är bilden av en helig och lycklig ung fru. Den 24:kamp och fråga, om vi skola resa till Tagel. På kvällen kom Vilhelms brev därifrån: nej! Den 25 var jag förfärligt sjuk genom en elakartad böld. Bönens kraft försvann totalt. Kanske för mycket tidningsläsande. Jag kände mig namnlöst eländig. På kvällen kände jag mig dock något lyftad av Gud men var både andligen och kroppsligen mycket matt. Och nu i dag, den 26, har bönens kraft åter väckts till liv genom den helige Ande, som ej släpper oss. Och nu väntar jag på nya nådeströmmar, som ej kunna utebli.
Hur glad är jag inte över Emilies andliga uppvaknande! Hennes födelsedagspoem vittnar om, att hon mognar mer och mer.
Den 27.
Åter mycket sjuk på grund av bölden. Gud tömmer den gamla kroppen på all egen förträfflighet.
Den 28.
De kära, kära Engströms.
Den 29.
På morgonen gjorde jag en underbar bekantskap - Steenhoff. En djupt grundad kristen och ett övermått av rikedom av naturgåvor. De reste till kyrkan i Värnamo och på kvällen kommo de tillbaka i sällskap med den käre Nilsson. Steenhoffs levnadsfriskhet gladde mig, och alla hade vi sköna och dyrbara stunder tillsammans. "Tiberias", ropade han, när han fick se sjön, och jag hade en förnimmelse av att det var Herrens lärjungar, som nu sutto i sjöns närhet och att vårt hus var Herrens.
Den 30.
En betydelsefull dag med Steenhoff. På onsdagen förklarade han underbart texten om synderskan. O, hur skönt han påvisade skillnaden i uttrycken. Frälsaren sade: hon var, fariséerna sade: hon är en synderska. Herren utrannsakar hjärtan och dömer därefter.
Den 31.
Reste Steenhoff, men han är mig nära. Han visade mig ett brev från professor K., och det blev för mig mycket värdefullt.
På kvällen reste Sofie med sin barnaskara, och jag arma, som lät henne resa, ensam kvinna. Men hon ville ge sig iväg för att visa, att hon trodde på Guds beskydd! Den underbara Sofie! O, vad hon utgöt sig i bön, och så de små barnen bådo! Och så gåvo de sig ut i regnet och vita ,fräsande blixtar.
Augusti.
Den 1.
Sofies födelsedag. Jag måste resa hit. Jag tackade Gud med dem för räddningen under resan i går. Nu stannar jag gärna här.
Den 2.
Hjärtat är för trångt och munnen för svag för att rätt kunna tolka allt vad Gud gör mot mig och mina kära.
Den 9.
På måndagen hölls missionsdag, då endast Engström talade, men så innerligt gott och givande - tryggt under stark åska och blixt. På kvällen fick jag ett mycket starkt intryck av en artikel i kyrkotidningen om en svart och en vit duva. Länge kommer jag ha gott av den.
Den 11.
I dag förklarade Elmblad Mark. 10. Det gjorde modershjärtat så innerligt gott att få höra den faste mannens åsikt, att det kristna äktenskapet är oupplösligt. Ett borgligt äktenskap kan upplösa, men icke ett kyrkligt. Han sade också så skönt i anslutning till 1 Kor. 7, att om en icke troende kvinna har en troende man eller en troende kvinna har en icke troende man, så för den troendes skull uppgår över detta äktenskap liksom en strålande, underbar morgonrodnad.
Den 14.
Många tankar har i dag gått till den kära Nanny. Må Herren förvandla dem till tröstetankar. Jag har särskilt manats att bedja för Nanny, Joel och Linnea.
En underbart vacker morgon. Skulle jag inte vara tacksam nu? Emilia är som ett älskande barn mot sin käre Elmblad. O, Gud, vad jag tackar för det kära barnet! Bistå henne genom Din helige Ande och giv henne nåd. Må hon alltid finna behag i honom och han i henne och må Du alltid finna behag i dem och välsigna dem. Elmblad förklarade i dag Mark. 11:12-23. När han slutade, bad han så innerligt för oss alla, och jag kände det som om det skulle vara omöjligt för Gud att tillbakahålla sina löften. Jag sade till Elmblad: "Jag känner i dag så levande, att jag i min svaghet får hjälp av den helige Ande. men jag känner det så svårt inför avskedet, endast tre dagar till." Elmblad svarade: "Efter tre dagar stod Herren upp!" Jag for till Engströms och var där, när Elmblads kommo. De kära barnen, de äro så lyckliga tillsammans. Emilia var mycket rörd inför den stundande avresan.
Den 15 och 16.
Bibelförklaring av Elmblad. Många människor voro här, bland andra Nilssons. Många goda uppslag gåvos för nykterhetssaken.
Den 17.
Sista dagen före Elmblads avresa. Engströms äro här för att vara mig nära.
Den 18.
Den bittra avskedsdagen. Dimman, som höljde oss, brast, när vi gingo ut. Den frambrytande solen kysste de kära avresande och torkade bort alla mina tårar som en kär ängel, ja, det var nog Herren själv, som gjorde det. Jag tyckte honom säga: "Kvinna gråt icke!" En vacker tisdag följde, och de kära Engström blevo så mycket för mig. Och Sofie, hur underbar hon är! Och så reste även de för tre veckor.
Den 23.
En nattvardsgång har mycket styrkt mig.
Den 29.
Karolina mycket sjuk, måtte Gud hjälpa oss.
September.
Den 10.
Den 5 kommo Engströms redan åter, Emmy hade fått nervfeber, varför de måste ge sig hem igen. Den 7 missionsbön med många predikanter. Engström och Ydström talade vackert.
Elmblads har varit tysta. De ville inte lova att skriva genast för att inte skämma bort mig!
Den 14.
Ett kärt, långt brev från Emilia, som lockade fram många ljuva minnen och vackra bilder från det flydda. Den 12 hade jag också ett kärt brev från Fjellstedt, som gav mycket för min ande. Jag sökte få tillfälle att uppteckna intrycken.
I natt kände jag som jag anfallits av en ond ande, men när jag började sjunga "Du är den trogna väktaren", bröts anfallet och hjärtat blev lugnt och stilla. Jag somnade åter som om jag vaggats till ro av änglar.
Mitt i min ensamhet dök käre Vilhelm upp, och jag blev outsägligt glad. Han hade halsbandet till Emilia med sig och ett brev från Mina Claudius, som ock sände mig ett vitt nattvardsband.
Den 27.
Jag skriver i dag under en känsla av förfärlig avmattning. Kanske det sedan kommer att dröja länge, innan jag på nytt kan skriva. Se till Ditt arma barn med det klena huvudet. Hjälp mig, Gud, i Din stora barmhärtighet. Jag kunde skicka paketet till Vilhelm, likaså den kungliga sändningen och dessutom sändningen till Emilia, en verklig glädjesändning. - Jag fick dela en del av Emmys lidande. Tack, att hennes sjukdom är övervunnen! Tisdagen den 22 fick jag äntligen besök av Engström och genom honom stor vederkvickelse. Gud har genom den helige Ande givit mig många starka intryck.
Oktober.
Den 4.
Kommer just från kyrkan och har åter en gång efter sex veckor hört den käre sonen säga: "Se, jag kommer snart!"
Denna vecka fick jag ett ljuvligt avbrott genom ett brev från den älskade Emilia på måndagen. Hade mycken kamp, om jag skulle resa till Tagel eller ej, resultatet blev nej!
På onsdagen reste vi till Hindsekind, och där hade jag glädjen att träffa magister Carlborg. Den svårmodige vännen ville ej komma till Herrestad, men efter ett längre samtal med honom, lovade han komma. Nu kommer han kanske redan i morgon och har sin moder med sig. Gud talar med oss liksom genom ett teckenspråk, som endast han lära oss förstå. Så var det säkert från honom, att jag icke fick Vilhelms kära brev på söndagen, utan detta mötte mig på vägen till Hindsekind.
Gårdagen var icke så helgad, som den kunde ha varit. De kära Engströms hade stora bekymmer i det jordiska.
Den 4.
På Tagel.
Den 6. Den 6 hade vi en rikt välsignad missionsbön. Engström och Bexell predikade och många kära troende voro församlade överallt i det kära Herrestad. Carlborg och hans moder jämte fyra predikanter stannade över natten. O vilken bön! Dagen därpå var helt ägnad åt bön. Den 7. Den 10. Den 14. Den 15. Den 16. Den 18. Den 20. Den 21. Den 22. Den 24. Den 26.
På Tagel igen. Jag är alltid mycket lycklig här. Vilken andlig njutning! Så snart Vilhelm samlar sig och ger uttryck för vad han känner, så blir det högtid. Han blir då så impulsiv och glad. Han sade, att han ibland är rädd för att uttala namnet Jesus högt, så underbart är det för honom. Han är rädd för att hans uttal icke ska bli ett rätt uttryck för hans kärlek till Mästaren.
Beträffande glädjen i Gud har han samma erfarenhet som jag, nämligen att glädjen tages ifrån oss ibland och växlar om med mörker och dunkel. Hans tal om växlingen i naturen som en bild av växlingen i ett människohjärta var så vackert, men naturligtvis kan inte mitt svaga minne återge det.
Vid vår sammankomst i Tagel kom ett brev från Elmblad, vari han meddelade att fattivårdsaffärerna lyckligt ordnats. Detta gladde mig mycket. Hela veckan firade jag salig triumf med tanke på mitt överlyckliga förhållande till Elmblad och hans Emilia. Enbart tanken därpå är såsom en blick in i ljustets värld ifrån vår jordiska natt, vackarare än stjärnornas glimtning i djupaste mörker.
Följde vi Engströms inbjudan att bese anordningarna för att befria sjön från överflödigt vatten, varigenom vi får mer vatten till vår kvarn och en del sumpmarker torrlägges. Sofie var hänryckt och poetisk. Ack, ja, hon är helt enkelt strålande, mitt älskade barn. Engström sade efter vår uttflykt: "Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden."
Avsände ett långt brev till Elmblad.
I natt hade jag en märklig dröm. Petersen kom till mig - ungdomlig, vacker. Jag ville stanna hos honom, men han vek ifrån mig och sade, att så mycket av jorden har jag än över mig, att jag icke kan få komma ännu. Då jag ropade efter honom, svarade han: "Du kommer snart efter, hav blott tålamod!"
På eftermiddagen kom Sofie driven av kärlek till sina fosterföräldrar. Hon var särskilt tacksam för min Petersen. Och hennes kärlek till honom vederkvickte mig.
I dag för ett år sedan skrev min Emilia sitt jaord till Elmblad. Hon visade mig sitt namn: "Evigt din", stod där.
Denna dag vaknade jag vid ett kostligt intryck. Visserligen värkte mitt gamla huvud, men så hörde jag liksom en röst säga: "Att du kan bära ditt sjuka huvud beror på att det stödes av osynliga änglahänder, som lägga sig så mjukt omkring det." Och så såg jag Claudius vita nattvardsband, och med en tacksamhetens känsla knöt jag det på mig, alldeles som hon hade sagt att jag skulle göra.
Brev från Elmblads. Emilia anförtrodde mig en hemlighet, och den kan jag sedan icke slippa i tankarna.
Emilie Engströms födelsedag. Ljuv, ljuv! Hon var förändrad till det bättre. Vad Sofie är outröttlig för detta sitt barn. Stålhammars kommo, och vi delade många andliga välsignelser med dem.
En stor affärsdag, som dock stördes av att Carlborg och Engström kommo. Det var för mig ett kärt avbrott. Jag blev emellertid överansträngd.
Jag var också själsligt oroad, enär jag trodde, att lagmanskan ville hjälpa sonen ytterligare. Jag kunde ju inte betala henne min skuld. Och så hade jag så svårt att kasta bekymren på Herren.
Avräkningsdag med folket. Välsignad. Rädslan för lagmanskan återkom, enär jag forfarande icke kunde betala min skuld.
Jag såg in i en märklig värld: jag såg hur en präst, Engström, kan få ge sig ut för sin församling.
November.
Den 1.
Den gångna veckan fullt upp av arbete. På fredagen ett vedrkvickande brev från Elmblads. Vad deras lycka är ljuv och ren. Gud signe dem!
Nu är "Herdegossen" tryckt.
Den 2.
Missionsbön. Jag kunde nu äntligen betala min skuld till Sandén: han fick nu tillsammans med Engström predika vid bönen! Båda stannade tillsammans med Stålhammars över natten. Allt var så stilla och skönt, men en sak störde oss - H:s koketteri för den stackars Stålhammar. På tisdagen reste de kära vännerna. Jag har haft samvetskval över mitt hårda omdöme om S. Särsklilt på torsdagen deltog han till allas glädje i förhöret. Förlåt mig, Gud, mitt kärlekslösa dömande!
Den 8.
Var i Guds hus. Jag hörde ingenting, men de vackra psalmerna fyllde mig med fröjd. Gud var mig nära och utgöt i mitt hjärta sin böns Ande. Jag har haft mycken kamp för Stålhammar och H. - för att säga sanningen.
Den 9.
En natt av synnerligen svåra anfäktelser. Jesus, Guds son, hjälpte mig dock igenom.
Den 10.
På morgonen. Ett kostbart brev från Emilia. Båda genomgå f.n. en stor troshandling. Min glädje stor. På aftonen föll jag omotiverat i en förfärligt stor kärlekslöshetens synd mot den stackars Larsson. Gud har förlåtit mig och även - Larsson. (*Förmodligen Larsson på Hörda) På kvällen kom Vilhelm.
Den 11.
Var Danckwardts här. Också idag sköna stunder. Engström underbar i Kornelii berättelse.
Den 13.
Den trogne Vilhelm hade mycket arbete med att övertyga torparna om deras påstående beträffande sädesmagasinet. Han tog därmed stora bekymmer ifrån mig, men han gav mig ett annat i stället - fodran att hjälpa den stackars Tors sjuka hustru. Gud, led, råd och hjälp Du!
Den 14.
Emilia och hennes make fodrar en förfärligt svår handling av mig. De vilja, att jag ska taga hit en ung flicka, som de räddat ur en förskräcklig situation. Är det inte världen, som tränger sig in i mitt Herrestad? Herre Jesus, hjälp mig! Du allena, som söker och räddar det förlorade. Jag måste alltså, men Du som är både hennes och min Fader, Du store Gud, Du måste vara med här.
Jag kommer ihåg Daniel Runges rop till mig den 8 juli 1839!
Den 16.
Caroline är här och Emmy, hennes mor, min Emmy. O, jag känner mig så nära dem. Många underbara brev, från Nanny, från Justine och från den trogne Schiebel med "välsignelsepengarna", varmed jag kan betala skulder, räntor och allt för julen.
Den 17.
Engströms här. Den kära Sofie var inte belåten med sig själv. Kämpade, men vann tydlig seger. Halleluja! Kvällen och natten var så mörk, men de ville ändå resa hem - Engström var förvissad om att stjärnorna skulle börja lysa. Och se, knappast hade de försvunnit, förrän jag märkte stjärnehären på fästet. Salighet! Ty där fanns ljusa moln, ljusa som änglarvingar.
Den 18.
Härlig kontakt med Emmy. Säkert, säkert blir det bättre och bättre kontakt mellan oss två. Tålamod blott, du oroliga modershjärta.
Den 20.
Kraft genom tro och bön... Engströms tro, att deras barn dör. O, Jesus, hjälp, hjälp med Din underbara nåds närvaro, låt himlens balsam falla i deras själar, om Du tar hem deras lilla lamm.
Hur skall jag beskriva den glädje jag kände, då jag hörde, att Elmblad hållit missionsbön i Stockholm. Halleluja! Jesus segrar alltid genom kraften han ger sina barn.
Den 22.
Gårdagens brev från Emilia gjorde mig ofantligt orolig, skrivit i en för en ung, blivande moder betecknande sinnestämning. Jag är känslig för hennes oro, men, Gud, jag kan ju bara bedja om nåd för henne och hjälp.
Den 25.
Hos Sofie. Så sött och ljuvligt. Min gamle Adam tog överhanden. Vilken förödmjukelse! Hennes barn voro emellertid nu tillfrisknade.
Den 28.
Lugnt och stilla. Hannas födelsedag. Vi började den tillsammans i Petersens rum, jag, min gamla Karolina och hennes Nils. Jag läste ett härligt brev från Hanna. Allt gammalt stod i så härlig glans för mitt minne. Idag också brev från Emilia Ack, Herre, hjälp!
Den 30.
Jag har äntligen kämpat ut mina bekymmer från Emilia och fått nåd att kasta alla bekymmer på Herren. Han skall bära mig och alla bekymren
En underbar adventssöndag. Jag har känt advent djupt inne i hjärtat. Hosianna!
December.
Den 1.
Engströms bröllopsdag. De kära barnen voro här. En vacker dag. De käras lycka så stabil och ren, upphöjd över allt som världen har att ge. Ett äktenskap i Guds namn är något förunderligt.
Medan Engström hade en bibelstund, förlossades jag från en beklämning i min själ. Jag känner mig bedövad med tanken på Emilia, fast jag fått lämna allt åt Herren. O, vilken svaghet i en människas själ!
Den 5.
Alltid ska det vara något som stör. Idag kom anmaning att genast betala en borgenärsskuld! Det ena icke likt det andra. Men allt blev jag kvitt, Herren hjälpte, honom äran!
Den 6.
Andra adventssöndagen i strålande rimfrost - underbart. Cederschiölds här.
Den 7.
Missionsbön. I dag var jag kall som is. O, Gud! Endast Engström talade.
Den 12.
Ett hoppfullt brev från Emilia.
Den 13.
Välsignad nattvardsgång, resa i hög snö. Gud hjälpte oss genom höga drivor, men jag blev kroppsligen mörbultad. Icke själsligen.
Den 14.
Fattigföreningens affärer lätt ordnade, tack Gud! jag vill hoppas, att min anordning för Barnarp ger resultat. Gud give det!
Den 16.
Hade ett kärleksfullt brev från Sofie. Hennes kärlek till mig gamla stackare tilltager.
Den 18.
Besök av Ydström och Stålhammar. Ydström är underbar. Alla blevo glada åt honom.
Den 19.
En av Herren rikt välsignad lördagskväll. Läst en ljuvlig utläggning av ordet "Glädjen eder i Herren alltid". O, jag badade i sanningar. På så sätt kom jag lyckligt igenom många besvärliga föreningsaffärer.
Den 20.
Det känns, som om julens ljus redan kommit oss nära. Min själ badar i ljus. - Karolinas gosse är så älsklig. - Idag har jag skrivit till mina tyska vänner och bett dom om förbön för vårt biskopsval.
Den 31.
Under den gångna julhelgen har Guds underbara nåd strömmat i floder över detta arma barn. Var jag trött av de många affärerna före jul, så fick jag av Herren välbehövlig vila under helgen. Juldagarna voro saliga i sitt innehåll. - Min egentliga julgåva var Johannes i Barnarp. Till julens högtidsstunder hörde besök och tal av Engström. Allt så stilla och skönt. Efter talet fingo barnen rasa om, och deras glädje var så fri och ursprunglig. Jag har ytterligare känt mig välsignad över arbetet för hemmet i Barnarp.
Huvudglädjen för julen blev dock ett mycket kärt brev från Emilia. Det var ett glädjespridande brev. Ja, Fader, nog har Du kommit ihåg Ditt stackars gamla barn i denna jul, även om jag just idag, årets sista dag, känner mig fattig på allt. Men jag vet: du låter mig känna min skröplighet för att jag sedan skall så mycket starkare få känna Din seger för mig, o Jesus! Hur har icke denna jul allt stått så klart för mig: Ditt människoblivande, Ditt arbetsfyllda liv, Ditt treåriga läroämbete, Dina heliga ord, Ditt lidnade, Din död, Din uppståndelse, Din himmelsfärd och allt som Du förvärvat åt mig, tron, kärleken, syndernas förlåtelse och den nya människan, den gamlas död och känning med det eviga livet redan här! Allt detta gör, att jag förtröstansfullt går in i det nya året. Mina synder äro förlåtna, och jag vill så gärna förlåta dem som kränka mig - må också de förlåta mig det, som gamle Adam förorättar! Må de kunna säga: ack, det var helt visst inte hennes mening att såra.
Välsigna, Gud, min kära, kära Emmy! Djävulen vill skilja oss åt och komma oss att få det svårt, men ännu har han inte segrat, och kommer inte heller att göra det, ty min kärlek till henne är, som jag tror genom Guds nåd, nu starkare än någonsin.
Min tro på Emilia skall icke heller komma på skam. O, helige Ande, bekräfta den tron i mitt hjärta! Hon är nu helt räddad åt Herren och djävulen kommer icke att kunna besegra henne. Även för henne har Herren dött och hos henne har han berövat djävulen all makt.
Tack, Gud, för det gångna året välsignelser. Den helige Ande skall gång på gång påminna mig om allt, och så skall Gud göra mig tacksam. Amen!