Årsberättelse 1842-1843
Deltagande socknar Inkomst rote för rote Beställare
Kärda arbetsförening i dess ställning från den 9 april 1842 till den 9 april 1843.
För femte gången ser vi, ärade medbröder och medsystrar, oss samlade till denna glada högtid, för att i ödmjukhet överväga vår Guds stora, faderliga välgärningar, varmed han för vårt lilla tros och kärleksverk genom det förflutna året. När en trädgårdsmästare i tron sänker frökornet uti den därtill beredda jorden, så blickar han uppåt i hoppet, anbefallande sin såning åt Herren, som har meddelat livskraften åt fröet och ensam kan utveckla denna. Och när brodden visar sig, så hägnar han och vårdar den i kärlek, gläder sig åt blomman och bidar frukten. Så förefaller mig vårt lilla samfund. Vi så vart år med vårt förlänta kärlekspund och vi vilja vart år veta, huru vår möda har grott, växt, blommat och burit frukt. Vi vilja veta om Guds och människors hjälp vid våra företag, och därtill ska både denna sammankomst och detta framföre mig liggande rena vita papper tjäna.
Ljuvligt är det för mig att vara bokhållare över Guds välgärningar och skriva register över hans underfulla godhet. Ljuvliga äro våra årliga sammankomster, ty de tjänade och tjänar därtill, att vi, som redan nämt är, samfällt, tacksamt och andaktsfullt överväga, huru nåderligen vår Fader har tillskyndat för oss och vår behövande nästa, och emedan vi vilja vara rätt tacksamma och glad inför Herren, så må det vara mig tillåtet att även uti djupaste ödmjukhet fästa mina samlade vänners blickar på ställningen av vår lilla församling, som i jämförelse med mmånga andra rätt närbelägna har varit fredad och bevarad för den hemska sjukdomen och dess ohyggliga följder. Bevara oss Gud för ett ett odrägligt högmod att vilja tillskriva föreningen detta bevarande. Nej! Nej! Ära vare Gud allena, men att själsriktningen bland kvinnfolket har genom arbetsfliten blivit ett stillsammare, husligare på det välsignade handarbetebegivna sinnelag, vågar jag i all ödmjukhet uttala och således (ha vi) understött våra vördade lärares bemödande i något, det må vara så ringa det vill. Väl oss, som nu här förena smaka och se, huru ljuvligt Herren är och att den är säll, som förtröstar uppå honom! Amen.
För att framlägga vår ekonomiska ställning, behöva vi se tillbaka på det förflutna åren för att sammanbinda dem med det närvarande.
År 1838 den 9 april var kassafondens belopp 2,497 rdl. rgs.. Mina tyska vänner lämnade till min fria disposition 1,782 rdl. rgs. Det övriga är frivilliga förskott av församlingens medlemmar. Detta är kassans upprinnelse. 1839 ägde kassan ej mera än 2,000 rdl; ty missväxtår hade vållat en förlust av 497 rdl. 1840 var kassans behållning 2,253 rdl., 1841 2,267 rdl. och 1842 2,507 rdl.
Deltagande socknar
Första halva året, då ymnig tillgång på arbete fanns, hava 7 socknar deltagit i arbetsförtjänsten nämligen:
Kärda
Hånger
Forsheda
Torskinge
Bredaryd
VärnamoDe arbetande hushållen har varit uti
Kärda och Vallerstad........................ 30
Källunda......................................... 22
Nästa.............................................. 20
Herrestad........................................ 30
Hörda............................................. 17
Torskinge och Forsheda.................... 23
Summa 142175 lispund lin och ull blevo förarbetade till 7,123 alnar väv. Därför äro arbetslön utgångna eller utbetalda 1,667 rdl. Säd m.m. har därav blivit uppköpt 169½ tunnor, nämligen: 74½ råg, korn, blandsäd och havre och 95 tunnor potatis. Fodringarna på utdelandet av säd hade många svårigheter genom säd- och vattenbrist under sommaren, intill skörden. Säden var vattensjuk, lätt och övermåttan dyr. Dess uppköp här och där ökade kostnaderna genom körlön. Kvarnen hade sommar och höst så litet vatten, att utdelandet av en tunna måste ske i fyra delar. Varje rote fick icke mera än en halvspann tillika, som även mycket ökade kostnaderna. 7,123 alnars färdigställande var naturligtvis förenat med mycken möda för varje förestånderska. Så har året 1842 varit ett rikt men besvärligt arbetsår.
Vi tackar Gud för den förlänta kraft till uthärdandet i flit. Både föreståndarna och de arbetande har rikligen bevisat den och därigenom har det i alla avseenden mödofulla året ernått ett lyckligt slut, så att alla de rika beställningarna ha blivit i sinom tid avlämnade.
10 tunnor säd blevo i början av året 1842 beräknade av de arbetande till det låga priset av 5 rdl. och 10 tunnor potatis för 2 rdl. Att detta var möjligt, ha vi alla att tacka de kärleksgåvor, vi emottagit av friherrinnan von Gadow och demoiselle Carnegie. Oaktat alla uppräknade förluster och svårigheter ser vi dock behållningskontot vara så rikt; kassans behållning är 240 rdl. Vad kan vara orsaken? Endast Guds välsignelse, som varit med den stora, mödosamma rörelsen. Vi ha att akta därpå, såsom på den hemliga livskraften av alla våra bemödanden, när de sker till Guds ära och kärlek till nästan. Lovad vare Gud!
Vi måste bekänna att den föregående redogörelsen bevisar för oss, att kärleksfonden även i år har varit lik den trogna tjänaren, som vid räkenskapsfodringarna frimodigt sade: Herre, ditt pund har förvärvat 10 pund.
Han må då själv tala, ty vi måste tillerkänna honom rösträtt. Jag är nu utvald att tolka hans barnaröst. Den säger, att hans driftighet begär en lön av 6 tunnor potatis. Han vill att jag ska utdela å varje rote en tunna, ty han har förnummit att de fattigaste icke har potatis att förhoppningsfullt lägga i jorden. Nu vill han gärna vara åtminstone några behjälpliga därtill. Han våga nu bedja, att det må tillåtas honom att uttdela dessa sex tunnor såsom en allmosa. Hittills har han endast rikligen givit arbetarna deras lön. Det tycker han var rätt, moraliskt rätt, men nu har han fått insikt att försöka sig uti tros- och kärleksgärningar. Han vill nu som barn gör leka med fadern, och låna av honom dessa sex tunnor potatis. Han tycks vara ett klokt barn, ty han vet, att fadern är den största Brödherren och betalar eviga räntor, vilkas utbetalning dock redan börjar här i tiden. - Såsom gudfruktiga barn göra har han lärt sig ur Tobies bok följande sköna vers: "Av dina ägodelar hjälp de fattiga och vänd dig icke från dem, så ska Gud åter se mildeligen till dig igen. Vad du kan, så hjälp den torftige. Har du mycket, så giv rikligen; har du litet, så giv därav det minsta med glatt hjärta, ty du församlar dig en god lön i nöden, och tager dig till vara, att du icke samtycker i någon synd och gör emot Guds bud. Allmosor äro en god tröst för den högsta Gud." - Jag har nu i hela förståndets hjärta givit honom den önskade tillåtelsen och lovat föra en tunna såsom skänk av honom till varje rotes fattigaste. Den fördolda livskraften, Guds välsignelse, rör sig ännu mera glad, och en roligare verksamhet driver pulsen till nästans hjälp.
En översikt av vad som varje rote under de förlutna 5 år ifrån föreningens stiftelse till förra årets slut har emottagit i arbetslön kan intressera alla.Inkomst rote för rote
Källunda rote ........ 866 rdl. rgs.
Hörda rote ............. 551 rdl. rgs.
Nästa rote ............. 882 rdl. rgs.
Herrestad rote ...... 1900 rdl. rgs.
Vallerstad rote ..... 1044 rdl. rgs.
Forsheda rote ......... 243 rdl. rgs.
Summa 5486 rdl. rgs.Journalen, uppförd av prosten Blomén, pastor Ydström och inspektor Larsson uppvisar riktigheten av föregående uppgift. Huru viktigt således denna kärleksrörelse har varit för vår kära socken, visar sig självt genom historisk erfarenhet, som jag sedan 5 år har bemödat mig att genom redogörelsen fasthålla i våra minnen och tacksamma hjärtan.
Vad vi har att utarbeta i år, utgör inte på långt när inte så mycket, som vi ha haft förlidet år. Då hade vi att anmäla för 2,455 rdl. beställt arbete, och efter hand emottogo vi en beställning av brukspatronerna Aschan på vadmal mot en summa av 209 rdl., av friherrinnan Rappe på Trollebo för vadmal 116 rdl., bruksinspektor Berzelius för 64 rdl. vadmal, friherrinnan E. Rappe för 50 rdl., utgörande sammanlagt den angivna summan 3,350 rdl. utom vad som i smått såldes. Nu äro detta årets beställningar följande: Hans M. Konungens rekvisition för i år blev redan utarbetad under loppet av 1842 och måste således avräknas från nedanstående summa.Beställare
Hans M:st Konungen........... för 750
Hennes K. h. Kronprinsessan för 200
För kronan till Kristianstad.. för 500
Hr Willerding..................... för 200
Friherrinnan Leijonhuvud... för 83
En onämnd i Stockholm....... för 30
En onämnd i Stockholm....... för 10
summa 1773,utgör 1577 rdl. mindre än förlidet år, som vi kunna påräkna, men våra beräkningar äro ställda på Herren och sviker således aldrig. Kontraktet med Konungen är slutat den 1 juli 1843. Kronprinsessan har i nåd förnyat sitt kontrakt på ett år, och tvenne personer i Stockholm ha givit de ovannämnda beställningar. Den okända välgörarinnan, som har beställt för 30 riksdaler lärft, har med detsamma skänkt åt föreningen 15 rdl. av ren kärlek till vår lilla stiftelse. Gud välsigne den okända giverskan, som ej på annat sätt vill ha vår tacksamhet kungjord.
För mig har denna skänk varit så som ett högre löftesord att även hädanefter skyddsandar ville utbreda sina vingar över vår lilla stiftelse och att den i Stockholm har sina kända och fördolda vänner. Från Jönköping har en mig kär fattig vän skänkt 3 riksdalrar med anmärkning att det skulle anses som en handpenning. Flera gåvor ha vi ej fått, men vi äro glada och tacksamma över de undfångna; de överstiga vida vår förväntan.
Den moraliskt sedliga inverkan av vår förening har uti den hittills gjorda framställningen såsom av sig själv förenat sig med den ekonomiska. Den stora fliten av våra kvinnor har ökat männens och hushållens belåtenhet och givit dem själva en välsignad utvecling av deras arbetskrafter, vilka de icke kände, inna de blevo tagna i anspråk; som redan sagt är, deras slit, husliga flit har skyddat dem från mycket ont. Vi må till deras beröm besinna Salemo ordspråk 31 kap. 11 vers; varuti han säger om en flitig kvinna: "Hennes man tör förlita sig uppå henne, och bärgning ska honom inte fattas. Hon brukar sig på lin och ull och arbetar gärna med sina händer." De färdigställda 7,123 alnarna bevittna, att den vise mannens ord kan med själ tillämpas på den kvinnliga allmogen i vår församling. Lovad vare Gud, varifrån all god gåva kommer! Han, som begynner allt gott, fullbordar det också. Dessa ord må vara vår tröst, när vi vilja rannsaka vår kristliga verksamhet i det förflutna året. Vårt eget medvetande, att vår stiftelse ska vara en from och kristlig stiftelse, bliver alltid ett förnyat medel till föreningens kristliga verksamhet, ty där en eld är, där lyser den och värmer, och där ett kristligt liv och handlingssätt är, där felar icke heller kristlig påverkan. Vår förening är en anstalt, där en verksam, barmhärtig kärlek erbjuder den fallna människan tillfälle att undkomma den andliga och timliga nöden. Så länge vi efter vår Herres Jesu förebild ha detta ändamål för ögonen, så försäkrar det vår verksamhet otvivelaktigt en kristlig inflytelse; försvinner den, så dör och faller den, om den också ägde millioner.
Hit hörer såsom en uppmuntran för oss alla ett uttdrag av den 8:de § av våra statuer, den lyder sålunda: "Föreningens ledamöter åtaga sig, att var och en i sin rote besöka sådana i andligt och lekamligt elände sjunkna hushåll, som äro i verkligt behov av tillsyn, råd, tröst eller uppmuntran. De avlägsna boningar av våra fattiga göra oftare besök omöjliga, men vi måste dock ånyo förena oss, att, när tillfället erbjudes, vara beredda till en högre fattigvård, som fodrar tid, omtankar, uppoffringar och framför allt förböner och närmare beröring med de sjunkna hushållen.
Jag slutar nu min redogörelse för året 1842 med glädje och tacksamhet mot Gud och människor. Dess enkla historik har bevisat, att alla ärade medlemmar, som äro församlade idag, haf fatta andemeningen av en fattigförening, alla gemensamt verkande till ett mål.
Såsom ett mänskligt institut är denna förening bristfällig, men såsom ett kristligt institut bliva dess brister helade, detta vare vårt hopp och beröm!
Vid vårt stilla, gemensamma arbete beflita vi oss att väl tacka Gudi, och en sådan flit och frimodighet förbliver, när allt vad den egna rättfärdigheten sig företager för att vinna ära och pris för människor försvinna i världens hav.Sann kärlek söker ingen lön,
dock tro vi den till stunda.
Vi den i ödmjukhet och bön
på Jesu kärlek grunda,
att vi den säker skulle få,
hans löfte hava vi därpå,
dock av hans nåd allena.
Vi have idel skröplighet
i Gud är all vår salighet,
Gud vare pris och ära.
Amen.