Årsberättelse 1848-1849
Årsberättelse för Kärda församlings fattigförening ifrån den 9 april 1848 till den 9 april 1849.
Inkomst rote för rote Beställare Milda gåvor Arbetande barn Familjen som fördrevs Erfarenheter Kyrkokläder Slutsats
Räddningsskolan på Herrestad.
Direkt till räddningsskolan
Vi samlas idag för "ellafvonde" gången på stiftelsens årsdag för att giva Gud ära och icke förgäta , vad gott han oss gjort haver under årets utom lands så oroliga, olyckliga lopp.
År 1838 brjade vår verksamhet i den heliga påskveckan. Socknens nöd, som vi då upptäckte, förenade oss till gemensam överläggning om hjälp. Vår Herres, Jesu Kristi, passion och förestående död uppenbarade för oss, att den bästa vännens, Jesus Kristi, kärlek till folket ej var död. Herren gav med sin nåd mod i våra nedslagna hjärtan att rädda från hungerns död vad som räddas kunde och att sedemera besluta om arbetets utdelande, som okså före påsk blev verkställt med halv betalning för och på det lämnade materialet. De goda livsmedlen styrkte de utsvultnas svaga krafter vid hög tid. Vi fingo snart erfara, att Herren lönte vårt ofullkomliga bemödande med framgång. Ljust lyser nu på årstiondets första årsfirande påsksolens uppståndelsesken på kyrkohimmlen och i våra hjärtan. Denna sol nedgår ej. Hon medförde åt den fallna människovärlden tro, hopp och kärlek. Skiljer kärleken sig från tron och hoppet, då är han ej mer någon himmelsgåva, utan en falsk varelse, som ej gläder sig och äger sin kraft av den enda sanningens, av evangeliums kraft, utan förnöjer sig i själviskhet åt sina egna gärningar, sina egna krafter. Tron och hoppet föder kärleken, men kärleken överlever dem båda. Kärleken förbliver, när tron har blivit skådande och hoppet upplöst sig uti ägande. Kärleken emottager då arvet av sin fader och moder, av tron och hoppet, och skördar, vad dessa hava sått. Utsädes art bestämmer skörden. Ja! Guds kärlek, som är oss given av den helige Ande, utgjuter sig i våra hjärtan! Amen!
Redogörelsen överskådar, nu som alltid, den ekonomiska, den moraliska och den kristliga. Ekonomiskt har genom kvinnornas arbete socknens välstånd höjt sig. 6,096 alnar väv äro av deras spånad färdigställda, och 1,436 rdl. rgs. äro därpå i arbetslön till dem i utbetalte, efter vanlig ordning i både bland- och rågjöl, potater, malt, vadmal, linne- och ylleväv, biblar och psalmböcker. Spånaden och all vävlön är kontant utbetalt.
Däremot har kassafonden, som 1839 bestod av 2,000 rdl., förminskat sig till en ren behållning av 1,595 rdl. 26 s. Utgifterna för räddningsskolan hava förorsakat denna minskning.
Inkomst rote för rote
Vallerstad och Kärda hava på 11 år emottagit uti arbetslön.............................................2,582 rdl.
Kälunda rote................................................................................................................2,053 rdl.
Hörda rote...................................................................................................................1,311 rdl.
Nästa rote och i förening därmed fler Värnamo fattiga....................................................1,149 rdl.
Herrestad rote, Kulltorps och Bredaryds socknar och 5 hushåll i Tanestads by...................6,211 rdl.
13,306 rdl.
Detta är ju en skön ränta för ett kapital av 2,000 rdl. Hade vi lånt ut det samma, så hade räntorna på 11 års tid utgjort 1,100 rdl. Min enfaldiga åsikt är, att inget fattigkapital eller något kapital, som är bestämt till Guds rikes utbredande, bör utlånas utom till Gud, som allena betalar de stora räntorna.
De sista åren hava 180 hushåll deltagit i arbetsförtjänsten och även i år har det varit ungefärligen samma antal och det utlämnade materialet har varit detsamma.
beställningarna vi mottagit för 1849 äro för följande personer, alla uti linne och vadmal i penningvärde beräknat:
Beställare
För Hans m:t konungen för........................................................1,500 rdl.
" Hennes m:t drottningen för.................................................. 300 rdl.
" Hennes majestät änkedrottningen......................................... 300 rdl.
" överståthållare greve J. Hamilton......................................... 100 rdl.
" grevinnan Alari Wachtmeister.............................................. 466 rdl.
" grevinnan Ch. Mörner.......................................................... 38 rdl.
" grevinnan Ch. Björnstierna................................................... 20 rdl.
" hovfröken von Stedingk......................................................... 20 rdl.
" Lappska missionen för Stockholms missionssällskap.................. 100 rdl.
" fru E. Aschan....................................................................... 17 rdl.
" fru grevinnan Reventlow i Holstein 400 alnar lärft
som gåva an das rauhe Haus i Hamburg................................. 200 rdl.
" samma ändamål uti vadmal från Mecklenburg av
friherre von Gadau.............................................................. 30 rdl.
" friherrinnan A. von Gadau................................................... 30 rdl.
" grevinnan L. von Gadau....................................................... 30 rdl.
" friherre von Gadau............................................................... 15 rdl.
" friherre August von Gadau.................................................... 15 rdl.
" friherre Fredrik von Gadau.................................................... 15 rdl.
" friherrinnan Auguste von Gadau........................................... 6 rdl.
" fru von Oertzen, född Gadau.................................................. 6 rdl.
" fröken von Köhler................................................................. 14 rdl.
3,222 rdl.
Milda gåvor
Av hr statssekretär Dankwardt................................................... 15 rdl.
" friherre Adolf Rappe............................................................. 45 rdl.
" hr prost Blomén, en tunna korn och en tunna havre............... 15 rdl.
" fröken E. Bergman till kläder till ett nattvardsbarn................ 5 rdl.
" densamma till arbetsföreningen............................................ 10 rdl.
" fru Jakobsson, Växjö, för räddningsskolan.............................. 6 rdl.
" hr Emanuel Bager för skänkta och försålda böcker.................. 4 rdl.
" hr fabrikör Ekengren........................................................... 3 rdl.
" hr Fredrik Malm................................................................. 10 rdl.
" friherre von Gadau och hans familj, boende nära Rostock....... 150 rdl.
263 rdl.
Förteckningen utvisar tillräckligt arbete åt våra fattiga och bröd och kläder åt våra lilla räddningsskola för följande året. Gudi och människor vare tack för dessa glad utsikter!
Arbetande barn
Mina medarbetarinnor i fattigvården hava visst i alla rotar funnit en ökad arbetsflit och förmåga hos föräldrarna och isynnerhet hos barnen, som hav uppväxt under föreningens skuggrika, fruktbärande arbetsträd. På Herrestads torp U. hava F. E:s tre barn, det yngsta 9 år, det andra 13 och det äldsta en fullvuxen kvinna, i flera år under de fyra vintermånaderna spunnit för 33 rdl. 32 s. Denna summa hava de lämnat åt sin mycket sjuklige fader till lön för en dagsverksdräng på herrgården. På lilla R. arbetare ne dotter för föräldrarnas uppehälle och betalar 10 rdl. i skatt för torpet. Ett litet barn, som för ej länge sedan börjat att spinna, tillspann sig 3 kappar korn, som hon skänkte föräldrarna till utsäde. Vid emottagandet visade hon mycken glädje. Där barn självmant och gärna hjälpa sina föräldrar genom ihärdig flit, där visar sig ej allenast en ekonomisk utan även en moralisk inverkan. Ett annat märkligt exempel jag har att anmäla för mina fattigvänner, är följande:
Familjen som fördrevs
För åtta år sedan utdrevs av den nya ägaren till Herrestads förpantade torp Stjärnhyltan en familj med 5 barn, som bokstavligen blevo husvilla ett år, inkvarterade sig än här än där på Herrestads torp. Herrestad byggde då en stuga på Stjärnhyttans ägor, emedan den nye ägaren där icke ville förbarama sig över dem. Grunden blev utprickad på en ljunghed, och när stugan var uppbyggd, slogo ägarna av Stjärnhyttan själva ljungen intill stugans vägg. De måste dock lämna den ljungmark till uppodling, emadan grunden var Herrestads. Med tacksamhet och ett förödmjukat hjärta tänkter jag tillbaka på glädjen, då denna arma, fördrivna familj intågade i sin nya trevliga stuga. De hade nu tak över huvudet, men sutto där nakna och svältande. Men Herren vare tack och lov! Arbetsföreningen och räddningsskolan kunde kunde utsträcka dess skyddande kärleksarmar, intaga barnen i skolan, försörjande dem med livets bröd och lekamligt bröd, skyla de nakna kropparna och låta föräldrarna få vinterarbete i ull, då mannen flitigt kardade och hustrun modfull lät spinnrocken surra i varmt tjäll framför den trevliga eldbrasan. Alla barn artade sig väl, flickorna och den äldsta sonen fingo snart tjänst; alla kommo hedligt klädda till sina husbönder. För tre år sedan dog mannen plötsligt, men han hade dock uti 5 år hackat upp mången tuva och hade lämnat det odlade landet och en get till hustru och barn.
Änkan blev ej modfälld utan arbetade desto flitigare. Nu har hon en mjölkgivande ko, emedan hon byte bort geten mot en kalv, som nu har blivit hennes kära ko. Hennes yngste son lämnade räddningsskolan förra april. Han hade mycken lust för musik och vill gärna bli klockare. För honom strävar nu modern och de äldsta syskonen.
Erfarenheter av föreningen
Nog nu med dessa exempel. Jag vill ej anföra flera. Jag sluta med erfarenhetens säkra bevis, att där vi arbeta i Herrestads rote och uti Kulltorp, Bredaryd och Fänestad har en den naturliga moralens verkan, rättkänslan blivit väckt. Där de fattiga blir kallade att hjälpa till med sitt livs bärgning, där bliva de upphöjda ur gruset. Omedvetet längta varje människa att uppfylla guds bud: "I ditt anletets svett ska du äta ditt bröd", därför kan ingen, varken fattig eller rik, tåla en rad av lata eller så kallade goda dagar. Tvingar nöden först till arbete, så blir därav dock en arbetsfröjd såsom nådelön, som sedan driver de i förut så i lathet nedsjunkna fattiga till frivilligt arbete och frivilligt arbete är en moralisk hävstång. Erfarenheten i vår arbetskrets visar, att ett fattigstånd bland de fattiga utvecklar sig, som genom denna fortfarande hjälp att försörja sig själva, skiljer de redliga, flitiga fattiga från de lata, som dock hemligen tiggande stryka omkring eller sjunka i ohjälpligt elände.
Genom utövande av ovannämnda princip har utvecklat sig en förbättring bland de allra fattigaste och mest vanvårdade i vår socken, som är förundransvärd. Ifrån att ingenting betyda i församlingen, ja, vara en börda för densamma, äro de nu hederligt fattigstånd. Just detta att räknas till ett stånd behöver människan. En människa, som icke tillhör något stånd, vem tillhör hon? Fängelsernas befolkning och revolutionen. Socknens hedersvärda fattigstånd förhjälper sig genom flit till dagligt bröd, till kläder, till Guds heliga ord - och till och med till söndagskläder, som är ett mede att kunna höra fridens budbärare förkunna frid och salighet för varje arbetande och betungad själ.
Kyrkokläder
I vårt kök samlade sig till ex. flera kvinnor av det hederliga fattigståndet. De kommo från kyrkan, sågo glada på varandra, sägande: "Se, nu äro vi hederligt klädda i kyrkokläder, och när vi sitta bland folket i kyrkan, ser man ej på oss, att vi äro de fattiga i församlingen." Väl, väl! De kunde ej klaga, som de fattiga i en annan församling, där ingen arbetsförening fanns, klagade. De sade: "Det heter i Guds ord, att för den fattige varde evangelium predikat. Det kunna vi ej säga, ty vi har inga kyrkokläder att bevista gudstjänsten med i kyrkan; för oss predikas ej evangelium. Vi äro utkastade" m.m.
Mina kära fattigvänner, aktom på dessa hjärtslitande klaganden och förhjälpom förenade så många som möjligt till de viktiga kyrkokläder, som skylande kroppen och i förening därmed kunde liknas vid en ställning, som byggningsmännen kunna uppföra på den plats, där de vilja bygga ett Guds tempel. Är templet byggt då behöves ställningen ej mera. Skriften säger: "Veten I ej, att edra kroppar skulle bli den helige Andes tempel."
Må vi på uppståndelsens klar morgon se många av våra fattiga, som har hört och trott på predikan om Jesus Kristus, som är uppståndelsen och livet.
Vår landsfader och våra landsmödrar drottningen och änkedrottningen förelysa oss även i denanna grenen av högre fattigvård. Årligen låta de genom våra fattiga utarbeta söndags- och skolekläder till ett belopp av 2,100 rdl. Gude löne dem, och våra tacksamma och varma förböner tystne ej!
Slutsats
En församling har sjuka, bräckliga, av naturen vanlottade, gamla, späda barn, som ej kunna arbeta. Att dessa få allmosor, är skönt, men allmosor, kastade på arbetsföra fattiga, göra de rika fattiga och de fattiga ännu fattigare. Här inträder nu kvinnan, som en förmedlande princip. Närmar hon sig med tro, kärlek och hopp i sitt eget hjärta till de fattiga, som arbeta och allmosa behöver i den henne tilldelade krets, så är hon en medlem av den inre missionen, varpå man nu fäster så mycken uppmärksamhet, flit och sköna, räddande krafter. Genom denna verksamhet kan hon i stillhet bidraga att med verksam hjälp lugna de fientliga element, som nu jäsa i människobröst. Är också ej mera tilldelat än att verka för de fattigas jordiska väl, så välsignar vår käre brödheree detta bemödande; ty under det att hela kroppen genom den heliga nödtorftens handräckning bliver uppehållen, kunna de himmelska gnistor av den eviga elden, som brinner i ordet, uppväckas. Vår personliga ställning till folket blir allt mer och mer viktig. Hjälper oss icke Herren med sin makt - vi kunna ej skydda oss mot de ofantliga fodringarna i tidsrörelserna. Vi vilja ej anklaga varandra men vi styrkte oss inbördes denna stund till vårt husmödra- och fattigkall, ställande oss med våra fattiga, vår barnaskara, våra tjänare och underståtar under Jesu förlåtande kärlek och tålamod, till deras och vår salighet.
Räddningsskolans årsberättelse
Barnet som rymde Konflikt bland vårdarna
Dess enkla historik äro uti sammanhang följande:
Uti arbetsföreningens ekonomiska ställning anmäldes, att räddningsskolans underhåll hade åstadkommit en kassabrist av 405 rdl. Anmälandet av milda gåvor visade oss den glada utsikten, att vår lilla räddningsskola även i år, om Gud vill, kan obehindrat gå fram. De här församlade barn har kostat 4055 rdl. Sex månader har de där avnjutiti vård, undervisning, mat, härbärge, biblar, alla en halv beklädnad av vadmal till julgåva, en hel sommarklädsel, flera dessutom linne, 5 av de fattigaste ett helt vadmalsplagg, och Johannes från Vallerstad har vistats hela året på Berget, fullt klädd och född. Av dessa 18 barn äro nu 5 admitterade till Herrens nattvard och 13 blir kvar för året. För kassabristens uppkommande inskränka vi oss i år till försörjandet av detta antal under skolterminen och vilja låta dem åtnjuta samma hjälp som förut. Skulle kassabristen bliva större, måste vi minska detta antal, dock förbehålla vi oss såsom hittills ej lämna nåågot barn frivilligt, förrän det har gått till Herrens nattvard. Vi tänka ej hädanefter upptaga andra barn än de som ej kunna komma till folkskolan. Endast de mest fattiga, nakna och vanvårdade av socknens barn skulle efter noga prövning om deras ställning emottagas. Skulle kassabristen mot vår förmodan fyllas, så försörja vi så många vi kunna, allt efter Guds nådiga vilja. De jordiska medlen har också bidragit till att befrämja barnenes högre väl. Under 11 år ha de blivit bevarade för mycket ont. Dopet skänkte dem tron, som skolan sökte att bevara. I skolan, som är ämnad att vara en kyrkans förgård, fick kroppen sin vila och själen sitt arbete. Småningom har många av dessa barn lärt sig, att bönen måste vara förenad med arbete. Vi tackar därför, näst Gud, vår nu bortgångne skollärare, att de så har lärt sin kristendom, ty under friterminerna ha de förtjänat sitt eget bröd, så snart de därtill voro starka nog att det var en av skolmästarens angelägnaste omsorger att skaffa dem förmånliga tjänster.
Dock har en svår erfarenhet lärt oss att varje regel har sina undantag. Särdeles vanartade barn bör man ej lämna ut i tjänst under skolans friterminer. För dem får skolan vara ett föräldrarhem, tills svalan har funnit sitt bo, nämligen Herren Sebaot.
Barnets som rymde
Baron W. Rappe hade för fem år sedan lämnat mot betalning i skolans vår en tiggargosse, som verkligen stod under de oskäliga djuren. Nio år gammal blev han upptagen, som det helst sker ibland oss på julaftonen. Vi förskräcktes av hans ansikte, som bar en omisskännelig prägel av det djupaste fördärv. Hans vilda, stela anletsdrag mildrades dock av julljusens sken. Han gick lugnad med till skolan och var där gärna i 3 år. Döv och mållös för Guds ord, talade han och bar sig åt som ett galet barn, men det visade sig, att han endast föreställde sig och härmade sin fader. Gud väckte i skolmodern Stinas hjärta en högre kärlek för det arma barnet och dämpade därmed hans vilda sinne. I skolan och hos henne lärde han sig att läsa, dock mycket långsamt och svårt. Hon visste, att han hade en själ. Jag hörde honom i påsk sitta och sjunga psalmer och missionssånger. Kroppsligt utvecklade han sig starkt. Under skolans friterminer var skolmästaren kallad att organisera skolor i andra socknar, så att gossen saknade en fader, som kunde även leda honom till kroppsligt, lydigt arbete. Stina och jag kommo då överens att ställa honom i tjänst hos hederligt torparefolk på Herrestad. Han var där i knappt sex veckor, så rymde han; ett år är nu förflutet, och vi ha ej hört av det arma barnet. Vi uttala med bedrövelse denna erfarenhet för att framdeles undvika den, och vi varna andra. Så länge den arma gossen var under kärleksfull ledning, kunde hans vilda sinne lugnas; han kom för tidigt till främmande människor, som ej älskade honom. Då drog det honom bort i den vida, vilda världens öken, och var han nu irrar omkring, veta vi ej. Gud förlåte vårt stora misstag, som vi djupt ångra. Han räddar dock barnet, när det vill låta rädda sig, ty han älskar det mer, än vi göra. Ja, jag måste nu som förut säga, att vår skola är högst ofullkomlig.
Konflikt bland vårdarna
Våra medel äro ringa, brister och hinder har visat sig mer och mer. Oenighet och missförstånd bland vårdarna har under det förflutna året varit en stor anledning till bedrövelse. Om förestånderskan ej satt sin förtröstan på Gud, hade hon under sin bedrövelse kunnat bli frestad att uppgiva alltsammans, men Gud bevarade henne och skingrade otrons mörka dimmor. Verket har överstått sin vinter. Den jordiska solen, en bild av uppståndelsens sol, närmar sig. Vi märka den annalkande våren, hoppets tid. Barnen få en ny skolfader. Han har varit skollärare i 12 år och har de bästa betyg.
Må Gud välsigna våra barn genom honom och giva oss en ny och tacksam glädjetid.
Kristi kärlek är en verksam kärlek. Vi äro ju endast verktyg i hans kärleks- och allmaktshand. Kärlekens räddande verkningar flyta som en ljus ström genom en mörk tid, som är uppfylld med nöd, blod och död. Där tron verkar genom kärleken, där är Guds rike på jorden och där gäller änkans skärv, som hon lägger i offerkistan och som är mer än allt det rika överfödet. Till denna Gudi behagliga skärv räknas icke allena penningar utan tid, krafter av själ och kropp, goda råd, förböner, barmhärtighet, först mot vår egen själ och sen mot andras själar.
Våra varma önskningar äro att den kristliga kärlekens räddningsverk må utbreda sig med sitt ljus över den mörka närvarande tiden, som nu råder i världen. Må det ske efter vår mästares, vår Frälsares, exempel, som ej gjorde stora anstalter eller projekter eller stadgar, utan verkade strax mot all slags nöd.
Han besvarar våra förböner med gärningar, som han verkar i och genom oss. Anvisning gives för vara och en efter kraften och ställningen i stort eller smått. Här är allt, endelst svagt och skröpligt. På fullkomlighet må vi ej göra anspråk, men sätta vårt hopp på Guds kraft, som är mäktig i det svagaste.
Vi har sedan 11 år i uppriktig strävan upptäckt vår stiftelses stora ofullkomligheter. Vår lilla skogssåning har haft att arbeta på hart när ofruktbar mark. Ringa kvinnliga krafter, svaga ekonomiska medel, dock har årligen 180 familjer haft hjälp genom arbetet och 40 barn har gått ut i tjänst ur räddningsskolan. 18 har dessutom fått betydligt understöd under förra året.
Guds gärningar omringar oss i tjänares skepnad, och vi tacka, lova och äro glada och tröstade för det närvarande och för framtiden. Amen.
Tillgång på "Herdegossen", som blir såld med nedsatt pris av 12 s. b:co för räddningsskolans förmån, är hos fru Petersen, Herrestad, herr lektor Elmblad, Stockholm, och i de flesta boklådor.