Årsberättelse 1849-1850

12-årsberättelsen av Kärda församlings kvinnliga fattigförening ifrån den 9 april 1849 till den 9 april 1850.

Inkomst rote för rote Beställare Diakonianstalten

Räddningsskolan på Herrestad 1849-1850

Direkt till räddningsskolan

Även idag, då vi se oss för 12:te gången samlade, vare glädje i Herranom vår starkhet! Att uppsöka Guds kärleks vårblommor uti vår förenade verksamhet i det förflutna året blive idag vårt glädjeämne; att aldrig skilja det lilla vi kunna göra för ¨år arma nästa från Guds kraft i Jesu Kristo måvarar vår glädjeövning och att följa Guds vink och anvisningar även mot vårt förnuft och beräkning visa vår villiga lydnad mot tron. Då, först då kunna vi vara vissa om Guds välsignelse vid vårt förenade arbete.
Redogörelsen anmäler en ökad flit utan att arbetarinnornas antal ökat sig. Ifrån året 1848 till 1849 förarbetades 6,099 alnar väv, till året 1850 7,342. Arbetslönen, beräknat i kontanter, var 1,792 rdl. De arbetande hushållen voro ungefärligen 180. Genom denna hjälp har de arbetandes välstånd ökt sig. Utbetalning skedde på spånad efter vanlig ordning uti mjöl, malt, vadmal, linne- och ylle väv, biblar och psalmböcker. All vävlön betalas alltfort kontant. Mjöltariffen är och blir för alla år lika, i goda som i missväxtår. Arbetslönen är högt uppsatt. Föreningens grundalagar bestämma därigenom vinsten åt den flitige, men ej åt kassan. Föreningsarbetet skall även vara en tillflykt för dem under dyr tid, då de får lika mycket föda, som i goda år, och för att göra detta möjligt, har första förestånderskan förbundit sig att alltid skaffa säden för samma pris.
Kassafonden bestod 1839 av 3,000 rdl. Sedan räddningsskolan blev en gren av föreningen har kassafonden förminskat sig till 1,570 rdl 24 s. Utgifterna för räddningsskolan vållar denna materiella brist i utbyte mot en oräknelig moralisk och kristlig vinst.

Inkomster rote för rote

På de förflutna 12 år har i arbetslön blivit utbetalt till

Vallerstad och Kärda rotar....................................................2,787 rdl. 14 s.
Till Källunda rote.................................................................1,446 rdl. 14 s.
Till Nästa rote och i de förste år flera hushåll från Värnamo.....1,429 rdl. 14 s.
Till Forsheda och Torskinge socknar.......................................1,313 rdl.    9 s.
Till Kulltorps socken, Fänestads by, flere hushåll i andra
socknar och i Herrestads rote.................................................6,211 rdl.
                                                                                                      Summa 13,187 rdl.    3 s.

Denna summa utgör den 12-åriga räntan på ett kapital av 2,000 rdl., vilka alla äro utbetalte till flitiga fattiga såsom deras välförtjänta arbetslön.

Beställare

Emottagna beställningar för året 1850 uti vadmal och linne beräknat i kontatnter äro:

För Hans Majestät Konungen..................................................1,500 rdl.
För Hennes Majestät Drottningen............................................   300 rdl.
För Änkedrottningen..............................................................   300 rdl.
För Överståthållare greve J. Hamilton.....................................   100 rdl.
För herr greve Wachtmeister...................................................   250 rdl.
För fru grevinnan Björsteierna.................................................     30 rdl.
För fru grevinnan Reventlow i Holstein.....................................   200 rdl.
För Kindgren i Stockholm.........................................................   300 rdl.
För Mulzenbecker, Hamburg....................................................      25 rdl.
För Runge, Hamburg...............................................................      10 rdl.
För Demoiselle Matsen.............................................................       25 rdl.
För Demoiselle Willerding........................................................       20 rdl.
För fru Gildemeister................................................................       75 rdl.
                                                                                                             Summa 3,135 rdl.

Milda gåvor:

Av statssekretär M. Dankwardt................................................       15 rdl.
  "   syskonen Hammerberg, Göteborg........................................       10   "
"   hovrättsrådinnan Rahmn...................................................         3   "
"   fru Jacobsson, Växjö...........................................................         7   "
"   änkefru grevinnan Cederström...........................................     191   "
"   herr pastor Fjellstedt..........................................................       65   "
"   Emanuel Bager..................................................................       13   "
"   fabrikör Ekengren..............................................................          3   "
"   fröken E. Bergman.............................................................          5   "
"   pigan Stina, fordom föreningsbarnens sköterska...................       15   "
"   rättaren Nils Pehrsson........................................................         3   "
"   familjen von Gadau i Mecklenburg......................................     126 "
"   biskobinnan Bouhn.............................................................       10   "
                                                                                                                                 466 rdl.

Förteckningen uppvisar arbetstillfällen för flitiga händer för året 1850. Våra fatiga behöva ej klaga som en fattig änka i Forsheda, att hon ej har att hänga händerna vid! Denna klagan avhjälpte prostinnan Cederschiöld, som vårda de fattiga i Forsheda rote, genom att hon skickade henne arbete av föreningens förråd.
Den moraliska synpunkten är densamma som förra året. Utmärkande drag har jag ej att anmäla. Nöden, eländet, som under de första åren av vår verksamhet framträdde med bjärta färger, har genom 12-årig verksamhet åstadkommit arbetsskicklighet och flit och möjlighet för de fattiga att skaffa sig bröd och kläder. Blir den arbetsförtjänsten dessa nejder undandragen, då skulle pauperismens eller fattigdomens härjande ström snart åter översvämma vår sterila jord. Vi tackar våra välgörare, som ej tröttnar med arbetsbeställningar. Vår nådige landsfader fortfar städse med den årliga beställningen. Genom betalning över värde uppehåller hans Majestät möjligheten av arbetsrörelsen, och likaså våra landsmödrar, deras M. Drottningen och änkedrottningen. Vi tackar dem genom trägnare förböner. Må vi ej därmed tröttna! Må vi tacka och loa för den gyllene fred i vårt land, som kan åstadkomma trevnad, flit och ro i slott och hydda!
Ja! Vi äro samlade för att se på glädjeämnen. Glädje i Herranom är en evig glädje. Må vi sköta den och äga den i Guds dråpliga gärningar, som han verkar först på oss och sedan genom sina verktyg, sin räddade arma människobarn i mångfaldiga kärleksverk mot nästan. Att däruti utvidga vår synkrets, i det att vi ser på tidens rörelse, gör gott, ty det styrker livselementerna, tron, hoppet och kärleken. Av de politiska tidningarna erfara vi världsliga tilldragelser uti mångfaldigt ve och ångest, krig och blodsutgjutelser, av våra andliga tidningar erfara vi huru tron verkar i kärleken räddning ur eländet; vi ser en ökad kristlig verksamhet att förbinda den fallena mänsklighetens syndasår; vi läre hur mitt under världens Babyloniska förbittringar Guds rike stilla utvidgar sig på den arma jorden i ljus och liv i evigtvarande glädje, och se att kristendomen är den enda grund, varpå all sann välfärd kan byggas.

Diakonianstalten

Den kristliga kärlekens verksamhet utvecklar sig mer och mer i Sverige. Den nybildade diakonianstalten för kristlig sjukdom i Stockholm må väl kallas ett glädjeämne. Må vi förena oss i förbön för denna anstalt och för en kär medlem i vår krets, som i två år varit förestånderska för Forsheda socken, fröken M. Cederschiöld, som nu är på den besvärliga resan över land och hav för att utomlands , Kaiserwerths berömda anstalt, lära sig en kristlig sjukvård och sedan med Guds hjälp organisera en sådan i Stockholm. Vi kallar denna stiftelse ett verk av den inre missionen, som här i Sverige ännu ej har vunnit en bestämd gestalt, men dock visar sig här och där i ett arbetande för nästans andliga och lekamliga väl. Alla kristna äro därtill utan undantag kallade Pastor Fjellstedt yttrar sig om den inre missionens vikt och innehåll mycket lärorikt. Utdrag därav lyder: "Allt särskilt arbete av den kristliga kärleken inom kyrkan har man kallat den inre missionen. Den inre missionen är ett vittomfattande fält; ty däruti måste ingå alla slags verksamhet, som Kristi kärlek kan utöva i församlingen för att föra vilsförda till rätta, upplysa de okunniga, styrka de svaga, återupprätta de fallna, hjälpa de nödställda, stödja de värnlösa. Detta slag av verksamhet är visst icke ny. Den var i den apostoliska kyrkan ett grönskande träd med doftande blommor, ljuvliga frukter och friska blad, som gjorde många hedningar helbrägda. Aldrig har i den kristna kyrkan detta träd varit helt och hållet förtorkat. Alltid har någon ny telning framskjutit; den sanna kärleken har aldrig varit allmänt slocknad, utan den har funnits och den har burit frukter, ehuru dessa under vissa tider varit sällsynta och nästan förborgade. Knappt finns någon människa i samhället, som icke, på ett eller annat sätt, kunde medverka i den inre missionens arbete, vare sig på ett mera utsträcktare fält eller mera enskilt och förborgat. Konungen på sin tron och den fattigaste mest oansenliga människa i den mes fördolda vrå av landet. Statsmannen i sitt höga ämbete och arbetaren som går vid plogen. Själarsörjaren och den som undervisas, skollärare, föräldrar, husbönder, tjänare och även barn kunna icke annat än att låta sitt ljus lysa för människorna, så framt Guds andes ljus lyser i deras egna hjärtan, och att mottaga detta ljus är vars och ens plikt som bär det kristna namnet. Alla, som höra till Kristi sanna bekännare, utgöra det andliga prästeskapets verksamhet och arbete i kärleken som nu av nöden påkallas i högre grad än i förra tider. Måtte det prästliga konungsliga sinnet, som till detta arbete fodras, av Herrens ande bliva upptänt i rikt mått i vår kyrka och församling!"
Så långt utdrag ur Missions-Tidning för januari.
Vårt ödmjuka glädejeämne utvecklar sig ur ovanstående framställning genom ett glatt medvetande att vår lilla skogssåning verkligen är en droppe i den inre missionens världomfattande hav. När Guds nådessol forfarande genomtränger denna droppe, kan den bli en liten bäck, som ilar fram till evighetens ström. Välsignelse till din fart, du lilla droppe! Må du snart kunna kallas en livsens bäck av Livsens Herre, som allena kan göra ditt vatten till ett Betesda.
Bland glädjeämnen är även det, att våra läarare alltid frivilligt hava förenat sig med vår lilla stiftelse, vilkens dopnamn heter tro, kärlek och hopp. Även idag utbreda Guds ande och bönens skyddande vingar sig över skogsduvan, därunder hon trygg söker sitt näste under tidens stormar och den egna svagheten.
Arbetsföreningens ofullkomliga redogörelse är nu slutad under tack och lov. Väl att vi hava i en tid av 12 år genom Guds nåd arbetat tillsammans i endräkt till ett gemensamt mål. Tack och lov att vi hava förlåtelse för våra erkända och fördolda fel och försummelser! Gudi äran, oss glädjen!

Herrestads räddningsskola 1849-1850

Nyintagna barn Gåvogivare Skomakaren i Portsmouth Ragged school

Vi fästa nu vår uppmärksamhet på den glädjegren, som hetter räddningsskolan. Den är av vingårdsherren inympad. Herrestads gods skola, vi kallar henne en Guds plantering; ty hon vill ej annat än föra barnen till Guds son. Därtill Gud allena med sitt ords levande kraft förhjälpe!
Den ekonomisla och moraliska verkan är visad, den kristligaverksamheten söka vi förnämligast i skolan, som bör vara en kyrkans förgård. Må barnen känna där, att fågeln har funnit sitt bo, nämligen ditt altare, Herre Sebaot! Må deras lärare genom Guds nåd och kraft höra ropet av Jesu mun: "Föd mina lamm!"
de här församlade 20 barnen hava kostat i undervisning, fribord, halv vinterbeklädnad, en hel sommarbeklädnand och - Johannes i Barnarp kost och fullständig beklädnad - för året 380 rdl. 8 s.; 248 rdl. milda gåvor och 56 rdl. inkomst av försålda exemplar av "Herdegossen" hava gottgjort största delen av utgiften.
Kassan utvisar nästan samma ställning som förlidet år; endast 24 rdl. förlust. Hon har då bidragit med 66 rdl. av arbetsflitens överskott att underhålla räddningsbarnen. Vårt kapital är verkligen att likna vid en trogen arbetare, som ej lägger pundet i svetteduken, utan förvärvar med det ena pundet fem pund, väntande sin lön av husbonden, som lejde den flitiga arbetaren.
Åtta barn lämna skolan efter 6 à 7 år uppehälle. De äro under beredelse till sin första nattvardsgång.

Nyintagna barn

Sex barn önskar att i maj månad upptagas i räddningsskolan:

Johannes från torpet Bäcken under Källunda, son av en änka. Hans ställning i livet är i alla avseenden ekonomiskt och moraliskt så vanlottad, att skolhemmet får ersätta fadershemmet. Han blir helpensionär. Gud give sin välsignelse.
Isak Mårtensson från Nästa by, bror av sex syskon. Ett hederligt armod förenat med flit råder i denna hydda, där fadern, en lumpsamlare, är sjuklig.
Salomon Johansson från Alsbygget, lydande under Wallerstad. Han är bror av 7 syskon. I denna hydda är största armod. Fadern, en olycklig brottsling, har utstått sitt straff.
Inga Kristina Eriksdotter, syster av fem syskon, hemma i Björkelund under Hörda.
Inga Pettersdotter, syster av 6 syskon. Detta hus är hederligt fattigt; moderns många barnsängar och däerpå följande sjuklighet, två barns bräcklighet och en blind mormoders vård upplyser om behovet. Herren hjälper dem väl, och vi vilja hjälpa på hans vink.
Kristina Johannesdotter från Alaborg i Forsheda socken, dotter till en fattig änka, som arbetar för sina 6 barn med all flit åt föreningen. Hennes man drunknade i Storån för 11½ år sedan. Detta lilla barn upptogs för 3 år sedan ur samma å. Efter flera månaders sjuklighet blev hon alldeles återställd. Måtte denna räddning vara en förebild för hennes eviga frälsning.

Dessa barn såsom alla förut intagna, bliva i skolan, till dess de admitteras till den heliga nattvarden.

På dessa barn har Gud givit oss anvisning och vi ser tydligen hans utssträckta fadershand över dem. Gud uppenbarar sin vilja genom tecken, som förenar sig med Herrens ord. Jag vill visa, att vi hava för upptagandet av dessa både ordet och tecknet. Vi hava i inledningen av vår årsberättelse lovat att taga tillfånga allt vårt förnuft under trons lydnad. Då dessa 6 behövande barn visade sig för oss i andanom, så hade vi ej tillgångar att föra dem genom året. Jag tillstår att förnuftets inkast plågade mig svårt efter räkningarnas uppgörande. Jag vill vänta med beslutet till jul, då vi vanligtvis brukar upptaga de barn, som på nyåret skulle inträda i skolan. Men märk! Brevduvor kommo vänligt flygande från tyska vänner. Som bekant är nöd och svåra tider även i Tyskland, men otvivelaktigt ledde ordet dem, Predikan11 v. 2: "Skifta ut emellan sju och åtta, ty du vet icke, vad olycka på jorden komma kan." De ha erfarit, huru liten tröst de timliga ägodelarna kunna ge i bedrövelsens stund. De har också erfarit huru oförmodat Guds hjälp kommer ifrån orter, varifrån man ej förmodar; därför läto de efter predikareboken 11, vers 11, ånyo låta sitt bröd fara över vatten för att finna det i längden. Ja, för att finna det i längden, ty allt, som användes efter Guds befallning, är ej förlorat, då allt jordagods används i fåfänglighet rinner bort som en ström i sanden.

Gåvogivare

Brevduvan medförde 126 rdl. från familjen von Gadau i Mecklenburg, som genast efter en svår brand skyndade bärga dessa 126 rdl. i vår lilla räddningsskola.
Den andra brevduvan visade våra tyska vänners förening uti arbetsbeställning, så älskande de svenska fattiga, att de ville betala deras arbete mycket dyrare, än de kunna köpa dem i Hamburg och Bremen. Den dyra transporten över land och hav övertaga de gärna och gladeligen. Julafton höjdes böneljudet för oss svenska fattig vänner uti das rahue Hause, en berömd kristlig anstalt i Hamburg. Många voro där samlade och fingo ett deltagande för skogssåningen i Kärda. Vem väckte bönerösten? Anteckningen av beställda arbeten härovan nämner våra tyska välgörares namn.
Även ljuva duvor flögo från de svenska vännerna samma tid. Allt var i februari månad i förestånderskans händer. Anteckningen av milda gåvor gör reda för alla. Fru Jacobson i Växjö bestämde sin gåva till andliga böcker för nattvardsbarn. Barn av en avliden välgörarinna, fru Hammerberg i Göteborg, kände sig ljuvligen dragna att välsigna vår lilla fromma stiftelse. Duvorösten i deras brev innehöll fridsbudet i följande kära ord: "Detta bidrag är en fortsättning av det änkefru Hammerberg i livstiden lämnat för räddningsskolan, vilket sålunda av hennes barn fortsättes." Detta bidrag skall skydda räddningsbarnen från deras värsta fiender, okunnig och lättja. Vi ser här uppfyllelsen av Guds ord i Uppenbarelseboken 14:13: "Saliga äro de döda, som i Herranom dö. Ja, anden säger att de skola vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem efter." Salig fru Hammarbergs såning fortfar på jorden, och skörden följer henne efter.
Efter nämnda bidrag beslöts genast upptaga tre barn i räddningsskolan. Gud ville, att det skulle bliva fler och skickade oss sina tecken uti den anmälda stora gåvan av 191 rdl. av änkefru grevinnan Cederström. Den kom oss tillhanda just nu under annalkandet av trons och hoppets födelsedag. Fru grevinnan Cederström fick ett levande intryck av den sanning, att kapital, bestämda för Guds rikes utbredande på jorden, ej böra vara overksamma, i det till deras förökande bliva på räntor utlånta. Det nu av henne skänkta kapitalet var bestämt för ett räddningskapital för vanvårdade barn och till detta ändamål satt i sparbanken. Efter ändrad övertygelse fick det genast liv och flög som en lösgjord duva med olivbladet till de tre härvarande barnen, så att de blevo 6, som nu räcka sina armar upp till fader vår i himlen. O, vilken glädje-, tack- och lovämne!
Pastor Fjellstedt sände oss sin gåva till nödens barn och styrkte oss uti den ljuva tron, att vårt lilla arbete tillhör den inre missionen. Vi prisa Guds nedlåtande kärlek, som synbarligen har lett oss genom det förflutna året och genom ordet och tecken lovar oss, att så göra i det närvarande. Av honom allena kommer all hjälp, allt uppsåt, all framgång till utförande. Vi äro verktyg i vår Guds och Mästares hand. Må vi städse låta föra oss av denna fadershand, som har lovat bönhörelse, när vi bedja i Jesu namn. Amen!

Skomakaren i Portsmouth

Jag bifogar några berättelser, som vittnar om utomordentliga verkningar av den räddande gudomliga kärleksanden uti ett armt människohjärta. En engelsk kristen med namn Guthrie berättar följande: "Uti en livlig gata i staden Portsmouth hade en fattig skomakare sin ensamma verkstad, där han, John Pound, övade sina barmhärtighetsverk och förvärvade sig ett odödligt namn. Varken hans namn eller sysselsättning har något poetiskt över sig, men det fanns bättre än poesi i hans leverne, nämligen den högsta kristliga kärlek. Dagligen kunde man se honom lappa sko i sin verkstad, omringad av ett eller ett par dussin trasiga gossar, som han sökte bilda till nyttiga samhällsmedlemmar. England ärar minnet av denna patriotiska skoflickare, under vilkens skinnförkläde ett hjörta slog i ett bröst, som lågade av gudomlig kärlek. Utan av betalning av sina lärjungar, utan lön av människor och under att han i sitt anletets svett förvärvade sig det dagliga brödet, uppfostrade han 500 utstötta, övergivna barn, innan man bäddade honom i hans låga grav. Hjärtat upplyftades och förödmjukades i betraktande av denne kärlekens hjälte. Skönt var det se denne man, när han t.ex. sprang efter en trasig gosse med en stor rykande potatis i handen, för att locka den unge vilda rymmaren in i sin skola. Hade han nu fått barnet att stanna för potatis, så var det märkvärdigt skönt att se, huru oemotståndligt han såg på barnet, som han ville rädda, förande det så glad in i sin lilla verkstad. Sannerligen förtjänade denne kärlekens hjälte en minnesstod framför alla andra bland Englands gravvårdar i det ärevördiga Westmister. Hans exempel lärer oss vad en enskild man i det torftigaste belägenhet förmår. Stort har han verkat och under de mest beklämmande förhållanden. Huru kunde han det: Ja, i hans pånyttfödda hjärta verkade tron genom kärleken, därför blev han ett så stort vittne av Guds dråpliga gärningar, utförda genom en arm människa, vilken själv hade erfarit Guds barmhärtighet. Ära vare minnet av denne patrioten! Må England aldrig glömma sin John Pound!

Ragged school

Theodor Guthrie , som berättade för oss om John Pound, har själv sedan året 1847 verkat för att i Edinburg bilda en på engelska kallad ragged school, skolor för trasiga barn. Han sökte utföra sina räddningsplaner utan enklaste regler, impulsivt, som det kom för honom. Idén till räddning av arma herdelösa barn levde i hans varma hjärta. De båda orden förlorad och återfunnen ledsagade honom en vacker dag till en brunn att vila, då han såg en mängd trasiga gossar, som lekte och som när en vandringsman kom öste ett glas ur den friska källan, i hoppet att få sig en styver för denna tjänst. Guthrie, uppfylld av sina kärlekstankar, frågade dem, om de ville besöka skolan om de finge, utom undervisning, frukost, middag och kvällsmat. En glädjestråle överglänste barnens ansikten, kinderna glödde inför utsikten av 3 säkra, mättande måltider dagligen. En av gossarna hoppade högt och ropade: "Sannerligen, min herre, jag vill komma och föra med mig en hel hop hungriga barn."
Försöket med dessa barn blev snart gjort och var efterföljandsvärt. Guthrie yttrar i en sammankomst för stiftandet av "ragged school" bland annat så: " Vi veta ingen annan utväg för dessa förlorade barn än den att vi göra deras underhåll till en bro och stege för deras uppfostran. Vilken lärare kunde vara så hård och straffa ett barn som ej har fått någon brödbit den dagen? Vilken människa med sunt förnuft skulle vilja med böcker gäcka ett barn som hungrar efter bröd, att han bjuder det en sten och frågar jag vidare: Vad är grammatiken eller ABC eller regulardetri för ett armt och hungrigt barn annat än en sten? Plantera skolor för de erma utsvultna barnen så tätt ni vill, ni skulle ej se dem plocka en frukt av kunskapens träd, om detta ej är tillika ett brödfruktträd, som bredvid den dagliga födan bjuder dem de nödiga skolböckerna. Dessa arma vanvårdade barn skulle vänjas till snygghet, läsning och näringsflit. Detta förmår endast den allsmäktiges alltomskapande kraft av den kristliga kärleken. Den enklaste, sundaste föda, kristlig undervisning och undervisning i nyttiga handarbeten för att utbilda dem till tjänande, nyttiga medlemmar i samhället och dagliga arbetare - detta måste den kristliga barmhärtigheten bereda dem."
Så långt barnavännen Guthrie i Edinburg. Sedan han talade dessa ord 1847 har i hela Storbritanien efter hans mönster bildats ragged shools. I London under varmhjärtade Lord Ashleys beskydd.
Den store barnavännen ropa: "Låten barnen komma till mig och fömennen dem icke." Här, o Jesu, äro barnen och vi med dem! Välsigna oss! Amen