Nattvard vid Carolinas dödsbädd

(15/3 1853)
mormor 73 år gammal

Denna gång blir det ingen förberedelse. Vår sjuka Karolina har hela vintern predikat för oss. Och Gud tillsåg, att denna vinter blev för oss alla en kostelig beredelsetid för våra hjärtans sådd - för mig och för Karolina.
Engström, den dyre, gav henne och mig för sista gången H. H. N. Han talade över det undebara gudsordet Hebr. 4:14-16. Karolina låg hela tiden med slutna ögon och andades djupt. Det var så gripande och högtidligt att få se livet uppstå ur döden genom det heliga sakramentet. Efter åtnjutande av nattvarden sade hon : " Nu är jag klädd i Gudskärleks mantel, nu ligger hela min syndabörda på Jesus rygg..." Sedan gick det mot skillsmässan i det synliga och mot livet i det osynliga härlighetens rike. Hon dog, den älskade, 8 dagar senare vid samma tid som hon hade tagit den heliga måltiden, den 22 mars kl.12,15. Jag skriver därom först idag i den lyckliga förhoppningen att nästa söndag få mottaga den heliga måltiden. Denna sista vecka, som Karolina var kvar på jorden, var fylld med djup smärta blandad outsäglig glädje. "Jag vet, att min Förlossares - Jesus Kristi, Guds sons, blod renar från all synd..." Kärlek - kärlek var hennes hela varelse - tacksam mot både Gud och människor, frigjord från alla jordiska bekymmer och omsorger. Säkerligen har hon ock bedit mycket för oss. Jag hoppas också på hennes välsignelse över förhållandet till mig.
Jag avslutar mitt förhållande till henne på denna jorden, så kringsluten av välsignelse genom henne, att jag i innerlig bön och tro vill bära välsignelsen vidare över till Nils. Hennes sista kärlekshälsning var belyst av himmmelsk himmelsk strålglans, vilande över hennes anlete - men o, hur flyktigt! Jag hörde själv mitt rop så: "Ack, ack, ack!" Och så var hon redan över. Lovad vare Gud för hans trohet. Så länge hon var här på jorden, var det kring henne liksom påskafton. Den dag hon lades i kistan höll Engström den sista missionsdagen såsom vår egen Engström. På begarvningsdagen, som blev en gripande högtid på samma gång som mitt pinade hjärta erfor innerlig tröst, förklarade Hultman Jes. 25:6-10.
Det hårda vintern under mars och april månnader var också mycket påfrestande för våra sjuka. Dock hoppas de alla på våren. Hon såg den tidigare än vi på jorden. Nu våras det här, fast jorden ännu är grå... O Gud, välsigna Dina barn här också denna sommar! Amen. (Biktboken 15/3 1853)