Hultmans predikosätt

Hultmans predikometod liknade i mångt och mycket tröskningen på våra större bondgårdar vid sekelskiftet, då man brukade spänna 2 à 3 par kraftiga oxar för tröskverksvandringen. Det knakade i kuggväxlarna när man körde åstad, ryggarna kröktes på de tränade djuren, och det tog en stund innan hjulen snurrade i önskvärt tempo, men hade man bara kommit väl igång togo dragarna sin anpart i tröskningen med glans. Så gjorde också Hultman när han predikade och bara fick tid på sig att komma väl igång och i form. (Ur Benådade frontkämpar av M. Karlgren)

Hultman hade den seden, att när han började predika så gick det sakta, orden kommo långsamt, och mellan varje sats smackade han med de stora läpparna, så att man kunde höra honom på långt avstånd. Mellan varje ord han stönade fram, satt han och runkade fram och tillbaka och satte sina stora skarpa ögon som ljusspjut genom åhörarna, vadan man greps av förskräckelse, som om man suttit inför Guds domstol. (Skogbergh om Hultamns predikokonst)