"Kasta kryckorna gubbe"

(En predikan i Jönköpings gamla missionshus)

En gång skulle Hultman predika i Jönköpings gamla missionshus, då även jag var med, och jag minns tildragelsen, som hade den hänt i går. Han hade kommit in och satt sig vid katedern. Då en sång hade sjungits och han hade bedit, ropade han till för full hals: "Kasta kryckorna gubbe!" och så komsmackandet och de genomträngande blickarna .
Så berättade han, att  då han trädde in i missionshuset hade han mött en 16-årig slyngel som hånande ropat åt honom, då han hasade sig fram på sina kryckor: "Kasta kryckorna, gubbe!" " Detta" sade Hultman, "skall idag bliva min text."
Och så begynte han förebrå oss, emedan vi använder allehanda hjälpkryckor, på vilka vi hasade oss fram i denna världen, i stället för att anlita vår trofaste Gud. det höll han på med, tills jag icke såg annat än kryckor i luften och tills han hade oss alla i tårar över vår syndighet, i det att vi ej anlitade Herren, som givit oss en bibel full med allehanda löften.
Seadn han blött upp oss i tårar och väckt våra syndasorg över vår otro och klentro, vände han på bladet och begynte tala om Guds trofasthet och omvårdnad om de sina med en mängd talande exempel ur Gamla testamentet, till dess att hela skaran bokstavligen badade i glädjetårar och det glittrade som stjärnor i åhörarnas ansikten. Jag glömmer aldrig den stunden vid den gamle profetens fötter. (Skoghberg, predikant i Jönköpings missionsförening)