Årsberättelse 1851-1852
Årsberättelsen av Kärda församlings kvinnliga fattigförening ifrån den 9 april1851 till den 9 april 1852.
Inkomst rote för rote Beställare Sverige Beställare Tyskland Amelie von Braun
Räddningsskolan på Herrestad 1851-1852.
Direkt till Räddningsskolan
Vår heliga fröjdekälla påskhögtiden förosakade förflyttning av årsdagens firande. Jesu döds och uppståndelses kraft har utgjutit över oss sina livsströmmar. Vi hava üdetsamma höljet från deras band, så våga ock vi tillämpa på föreningen. Det gamla året är förgånget. Si, allt är nytt vordet. Guds kärlek i Jesus Kristus är varje morgon ny: det gamla året är förgånget med alla de nådekrafter vi hava emottagit. Nu undfå vi nya krafter av Guds i Jesu Kristo oförtjänta nåd, som ej förebrå oss alla de försummade nådestillfällen, varuti vi hade kunnat arbeta i ahns tjänst, utan förlåter för Jesu skull, då vi bekänna våra brister. Vi rope i tron: Si, allt är nytt vordet! Guds löften att våra fattiga verk ska hava framgång även på detta nya år glänser på vår nådeshimmel, på vår påskhimmel såsom ett fullbordat löfte, som vi fatta uti med trons hand. Lov och tack! Så blir resan lätt för målets skull - ty den går upp till Jerusalem.
Många flera medvandrare se vi gå med oss än i det försflutna året. Vi höra starkare gemensamma lov- och fröjde sånger, och se - den ofta tunga vägen blir ljuv och fridfull i förening med den hop, som tror och undfår kraft att vara verksam i ärleken i Jesu namn. Ja se! Allt är nytt vordet!
Den ekonomiska redogörelsen anmäler4,536 alnar väv utarbetade i Kärda, Hånger, Forsheda, Torskinge och Kulltorps socknar av omkring 200 hushåll. Utbetald arbetslön för ovan anförda 4,536 alnar linne och ullväv uppgå till 1,453 rdl. rgs., 24 helbiblar samt mjöl, malt, potatis och kontanter äro beräknade till nämnda arbetslön 1,453 rdl.
Vår kassa är synbart avtagande men lever dock ännu efter 14 år rörelse i nästans oförtrutna tjänst. Vi började 1838 med 2, 000 rdl. rgs. däruti ett lån av fattigvänner utgjorde 165 rdl., som återbetalades 1843. Grundfonden utgjorde efter denna utbetalning 1,835 rdl. Nu året 1858 är kapitalet förminskat med 807 rdl. Återstår 1,028 rdl. 29 s. Vi anser vår s.k. förlust såsom en god såning, sådd i fruktbar jord, nämligen i de fattigas hushåll. Betalningen i arbetslön utdelad i rotarna under 14 år som följer:
Inkomst rote för rote
Till Wallerstad och Kärda rotar .......................................3,080 rdl.
" Källunda rote..........................................................2,658 "
" Hörda rote...............................................................1,700 "
" Nästa rote och f.d Värnamo socken............................ 1,478 "
" Forsheda och T orskinge socknar................................ 1,692 "
" Kulltorps socken, Fänestad by och Herrestad rote m.fl. 7,762 "
I dessa räntor ser vi ock den rika skörden, som de fattigas flit har förvärvat. Skulle vi klaga och kalla förlust, vad som är vinst? Nej, vi stadfäste ånyo vår grundlag att låta vinsten tillfalla de fattiga, flitiga arbetarinnorna och ej kassan. Detta pundet tillhörer Herren.Han föröker det. Han välsigne det. I år t.ex. är säden mycket lätt och de fattiga får den likväl pundvis för samma pris som alltid. Lättheten skad ej dem men kassan. Kapitalet, utlånt på anliga räntor på 14 år, 1,400 rdl. Nu har dess oavbrutna verksamhet avkastat för dem 18,373 rdl. 22 s. Högst olika resultat men faktiskt bevisade. Ja! All god gåva kommer ovanifrån, ifrån ljusets Fader. Gåvan vill igen till Gud, till Jesum, som besluter eller innersluter nödens barn i sig själv: "Vad i haven gjor desse, det haven gjort mig. Kapitalet följer denna anvisning och kan endast på detta sätt ockra med det förlänta pundet.
Vår strävan att få ånga arbetsbeställningar uti det närvarande dyra brödåret, då ben och hackelse redan föres till kvarnarna, är uppfylld. Vi uppräknar och meddelar dem med tacksam glädje. Vadmal och linne utgöra i penningvärde sås som följer:
Beställare Sverige
För Hans Maj:st Konungen .......................................................1,500 rdl.
" Hennes Maj:st Drottningen ................................................ 300 "
" Hennes KH Änkedrottningen .............................................. 300 "
" foderväv för artelleriet i Kristianstad .................................. 500 "
" hovfröken von Stedingk .................................................... 20 "
" grevinnan Björnstierna .................................................... 20 "
" frih:nan Stael von Holstein ................................................ 15 "
" fröken Stael von Holstein ................................................... 30 "
" brukspatronessa J. Aschan ................................................. 110 "
" demoiselle Mathilda Foy ..................................................... 15 "
" frih. Hermelin, f . Fjellstedt ................................................ 20 "
" pastor Fjellstedt vadmal till skänk för Lappmarkens skolbarn. 100 "
Så många äro de svenska välgörare, som i detta år giva bröd åt våra fattiga; de tyska vännernas beställning äro:
Beställare Tyskland
Doktorinnan Weilhald i Bremen, grått vadmal för räddningsbarnen därstädes. ........................ 150 rdl.
fru Niemeyer, Lübeck, vadmal .............................................................................................. 10 "
demoiselle Grapenhorst och fru Lotta Götze i Hamburg, vadmal ............................................... 15 "
fru Malzenbecker, hamburg, för ett Marthastift däruti hon utbildar kvinnliga tjänstehjon, lärft . 30 "
grevinnan Reventlow i Holstein lärft till skänk åt dr Wischerns räddningsanstalt i Hamburg ...... 150 "
fru Julie Carstens, Hamburg, lärft ......................................................................................... 8 "
demoiselle Victorino Boissoneth, Lübeck, linne och vadmal ....................................................... 100 "
doktorinnan Vaguette, Bremen, vadmal för pastorskan Lindenberg för Lübecker räddningshus,
grått vadmal ........................................................................................................................ 60 "
dem. Car. Willerding, Hamburg, vadmal ................................................................................ 20 "
Vi har för 422 rdl. mer beställningar än förlidet år.
Detta ha vi att tacka våra tyska vänners kärlek till våra fattiga. De har själva missväxt i många trakter i Tyskland. Stora insamlingar voro i verket, då de ihågkomma nöden i vår krets. Bröder och systrar i de kära gamla hansastäderna Lübeck och Bremen förenade sig till hjälp i Herrens namn. Dessa kristliga vänner trodde den sanningen, att en livsström flyter genom det kristliga samfundets alla verk för att vattna alla ställen efter behov.
Den gråa skogsduvan i Småland hade många hungriga att hjälpa. Brödherren i vilkens tjänst de tyska bröderna och systrarna stå, påminde dem därom.
Den magra kassan behövde bidrag, och se, även därom påmindes vännerna i Bremen förutom skogsduvans klagan.
Alla våra kristna vänner i Bremen skänkte våra fatttgas kassa 130 rdl. Det är ju hjärtefröjdande, när trons öga skådar så klart kärlekens verk. Nej. Guds rike har inga gränser, ty det utvidga sig ur Jesu gränslösa kärlekshjärta och vill dit igen liksom solstrålarna utgår från medelpunkten utan att lösrycka sig där ifrån. Guds rike vet icke om ett nära och fjärran skyr allt isolerande och förenar sina förströdda barn, ropande dem tillsammans genom Guds röst i ordet, i hjärtat och i tillskyndelsen. Ja, Guds kärlek är en helig eld, som tändes av Gud i deras kristliga hjärtan, som tro på hans käre son.
Där denna eld brinner, lyser det, gnistor flyga och dessa tända och väcka den himmelska elden. Vitt omkring flyga de över land och hav och sänka ner sig iandra troende utan avseende till person och land, till ett nära eller fjärran. men denna Guds kärlek undfår den gamla Adam ej, utan endast den nya människan unfår den och det är denna allvetande kärlek själv som genom heliga tankar och tillskyndelser bestämmer livsrörelsen och verkningarna. I högsta svaghet söka vi samla årets tillskyndelser, varuti vi ser med Andens ögon nya välsignelseströmmar utgjuta sig. Guds tankar uppnebarar i den beslutade räddningen, som utföres genom hans verktyg i det skönaste sammanhang. Vi fäste i förra årsberättelsen vår blick på den kvinnliga verksamheten för den inre missionen och däremed vilja vi fortfara och glädja oss att även de svaga äro kallade i Herrens vingård och arbeta med välsignelse. Vi vända oss till den i förra året omnämnda Tabithas förening i Växjö, som då utförligen blev skildrad. Från henne avskiljer sig två mycket verksamma medlemmar.De övriga fem medlemmarna har dock förenat sig uti desto större flit, och i stället för de året förut hade varje halvår utdelat 80 persedlar, så delade de nu ut 100, bäraande dem själv till de behövande, alltid ledsagnde dem med Nya testamenten, andliga skrifter och muntliga samtal för de fattigas andliga och lekamliga väl. En medlem därav har nu organiserat för Växjö fattiga en arbetsförening, som väcker mycken förståelse. Till fond för materialiernas uppköpande räknades snart 1,200 rdl. samman.
En glädjedag i veckan anmäldes även i Värnamo för de olyckliga barn i bodarna. Den har sedan dess forfarit och vi meddela en redogörelse för vad som trettondedagsaftonen 1851 skänktes en kvinna, som öppnade sitt hjärta för Guds stora tankar. Hon uppsökte nämnda dag barnen i deras hem, samlade dem omkring sig. Den späda telningen, som uppspirade ur den sanna kärlekens djupa grund under förlidet år, har under den tiden frodigt växt, såsom ett träd planterat vid vattubäckar, vilket bär frukt i sinom tid. Den lilla fruntimmersföreningen för de fattiga barnen i Värnamo har under sin ringa verksamhet rönt en förödmjukande väsignelse av Herren. Fattig på medel att realisera sina önskningar, men modig i tron började den sin anspråkslösa verksamhet under Herrens nådevingar. 11 fattiga ha en dag i veckan under årets lopp njuttit både andlig och lekamlig föda. Flertalet av dessa barn ha i brist på kläder icke fått bevista den offentliga gudstjänsten i Herrens tempel. Denna brist låg föreningen ömt om hjärtat. Vändande sig till honom, som har barnen kär och som både vill och kan uppfylla alla våra brister, har föreningen utav hans hand emottagit möjligheten till nya beklädnader, från huvud till fot, samt nya psalmböcker, så att sistlidna julafton fick föreningen ssom en Herrens lärjunginna uttdela dessa gåvor till sina små, som voro samlade vid julljusens sken, för att genom Guds ord påminnas om betydelsen av denna glada högtid. I innerlig tacksamhet över Herrens rika välsignelse upptog föreningen vid samma tillfälle 3 nya, fattiga barn, så att antalet för närvarande uppgår till 14 barn. - Så har ock föreningen fått erfara välsignelsen utav Jesu Kristi outtröttliga rikedoms håvor, då hon till hans ära och pris får nämna, att en älsklig Herrens duva har för de fattiga barnens i Värnamo räkning låtit höra sin lockande röst och här igenom insamlat lafrån många okända givare, mest barn, en summa av 88 rdl. 44 s. rgs. Med dett olivlöv i sin mun har denna duva på lediga vingar nedflugit till oss. Vi emottaga med stor tacksamhet dessa gåvor, såsom ett uttalat löfte från Herren, att de skola komma att tjäna våra fattiga barn till helbrägda. Måtte nu herren Jesus få uppväcka något hjärta till bredvillighet att gå i hans tjänst och av frivillig kärlek bliva en duglig fattigmoder för dessa barn. Detta är nu föreningens innerligfa önskan och bön, på det att många små måtte bliva räddade undan det allmänna fördärvet. Herre, hjälp därtill!
Den i förra året anmälda lilla lördagsskolan på Hörda blomstra andligen och lekamligen. Kärleksglöden uppvärmer barnahjärtan. Flera börja begripa att de har en dyrt förlosssad själ. Ett lite barn känner ljuv rörelse i hjärtat och ljus i förståndet, när de läser om Frälsaren. Det fader-och moderlösa barn, vars vänstra hand sen dess födelse är en förlamad klo, spinner och stickar med den högra handen och arbetar på föreningen. Vår kära prostinna ser andligen och lekamligen till fattigstugans personal,11 till antalet, som består för det mesta av djupt sjunkna och vanlottade personer, 2 gånger i veckan, och då läser hon vårt heliga bibelord för dem, under tillämpning och bön. Detta är ett företag, som Gud måste välsigna. Och dessa äro de små lyseldar av den inre missionen i vår närmaste omgivning. Devittnar om vårt elände och om en verkad vilja att hjälpa i Jesu namn.
Vi utvidga nu vår synkrets. Flygande eldsgnistor visar oss till Tagel, 5 mil härifrån. I Mistelås och Rydaholm socken ha i denna vinter 4 grannfamiljer förenat sig om att en dag i veckan arbeta hemma med sina barn och vänner, varför de fattiga komma turvis tillsammans, meddelande varandra sina företag. Hittills arbetar var och en för sina fattiga, väntande på att få ljus, huru de på bästa sätt skola använda deras egen flit för de behövande. Så nyligen började äro ännu nga resultat att omtala. Glädjande är det att det tomma, ofta syndiga umgängeslivet därigenom kan bliva ett kristligt sällskapsliv, där Jesus vill vara med helgade samtal och företag.
Pastor Fjellstedt visar oss i Bibelvännen för mars månad en fruntimmesförening för den inre missionen i Göteborg. Han säger med få ord, huru ställningen av ett kvinnohjärta ska vara för at välsignelserikt kunna verka för Guds rike. De heliga kvinnor, som den heliga skrift omtala, tjänte Jesus, ej för att därigenom bliva behagliga inför Gud, utan Kristi kärlek tvingar dem, ty han hade förlossat dem utur djävulens herravälde. Varest nu Herrens nåd får insteg i ett kvinnohjärta, varest Kristi blod bevisa sin kraft tillrening från alla synder, där uppstår ock det Maria-sinnet, som aktar intet för dyrt, när det göller att visa Frälsaren sin tacksamhet och kärlek. Så långt pastor Fjellstedt. Och genom denna inledning vete vi vad vi ha att vänta av den anmälda fruntimmers föreningen för den inre missionen. Den är helig, glädjande. Var och en av oss må väl behjärta den - och vi mästa nu uppmärksamheten ånyo därpå för att glädja oss med varandra och lära av sådan mönster.
Amelie von Braun
Ett kristligt begåvat fruntimme i Karlshamn arbetar nu på andra året högst glädjerikt och egendomligt för den inre missionen. Hon går varje eftermiddag från 5 till 8 uti de fattigas hyddor än här, än där. Hon har stämt möte med ett visst antal av barn i något av deras hem. I stugan blir allt, som det är i vardagslivet. Hon bär en korg med sig, varuti finnes barnens arbeten, ett par blankskurade ljustakar med ljus och en ren bordsduk, som hon utbreder över det smutsiga eller det rena bordet; de brinnande ljusen stå därpå och barnens arbeten blir därefter utdelade. Barnen undfå nu en undervisning om snygghet; föräldrarna höra på och nästa gång hon kommer, är det snyggt. Under det att barnen arbeta, sår den kära med stor andlig kunskap och talförmåga begåvade vännen den andliga säden både för de lyssnande barnen och deras föräldrar. Barnens arbeten blir sålda och nya materialier inköpas. Om söndagseftermiddagarna håller hon bibelskola i stadens skolhus för över 100 och varje afton i veckan är helgad på ovannämda sätt. Under vinterns mörker, storm och oväder vandrar denna trogna själ under änglarnas beskydd ofta till de mest avlägsna hyddor, där hon uppenbarar Guds kärlekstankar för det mörkaste djup av mänskliga eländet. Lovad vare Herren, som verkade detta sköna verk!
Hon var i förra året en tid på landet för att hämta nya krafter som efter en så stor ansträngning så väl behövdes.
Hemkommen skrev hon följande ord till en vän: "I söndags hade samtliga barn för första gången efter min återkomst infunnit sig i söndagsskolan med de skönaste kransar. Och vid mitt inträde kommo de och räckte mig med glädjestrålande ansikten vars in bukett, vid vilken voro fästade de bibelläxor, de självmant lärt sig för varje söndag jag var borta. Detta var rörande och högtidligt och gav anledning till många varma böner och tillämpningar. Herren välsigne ordet på dessa och på alla..."
Diakonissverket i Stockholm blomstrar och utsräcker redan sin verksamhet i den kristliga sjukvården till Norra Correctionshuset. Väntandes årsberättelsen om några månader låta vi den tala i sinom tid. På Gripenberg samlar den unga husmodern till en syskola flickebarn omkring sig och välsignar dem med livets ord; i från detta kära hem väntar vi oss mycken glädje för framtiden. Många sköna av Gud verkade tankar för den inre missionen gro i ädla kvinnohjärtan. När brodden spirar upp, giver såningen sig tillkänna.Även därom (mer) i sinom tid.
Jag sluta den lilla redogörelsen om den inre missionen, somligger i min synkrets, men en anmärkning eller erfarenhet av en Bremer-vän i ett brev till mig, "Den inre missionen", säger denne Andens man, "är lik en mogen frukt, handen röre vid den och den faller därin. Det är mmig ett glatt fröjdefullt tecken av guds välbehag, att genast, då det blev frågan om den inre missionen, alla våra företag lyckades, först blev en söndags aftongudstjänstinrättad som bliver talrikt besökt, sedan fruntimmers besöksförening, en ny grundad skola för de barn, som ur småbarnsskolan utgå, 13 folkläsebibliotek, en förening fär hantverkslärlingar, som redan räknar 150 ynglingar, varifrån alla ynglingar efter behov få mer och mindre hjälp, allt detta har blivit verkställt utan mycket talande. Man fattar ett beslut i tron på Herren; ett raskt och modigt utförande följer och genast uppenbarars sig Guds välsignelse. Petrus bannades ej, att han vågade sig ut på havets djup, men han bannades för sin otro."
Vi övergår nu till en lliten översikt av
Herrestads räddningsskol 1851-1852
Gåvogivare Underhållare Räddningshuset i Lübeck Barnet som rymde
Göteborgs fruntimmersförning Doktor Wicherns ord
Förlidet år sågo vi 22 barn här församlade; i år 19; 3 admitterades till den heliga nattvarden. 22 barn har kostat i undervisning, vård, fribord och kläder 438 rdl. rgs. Gärna hade vi genast upptagit 3 barn istället för de utgångna, men kassans minskande tillåter det ej.
Vi låta likväl en fattig gosse från Forsheda, barn av en änka, deltaga vid alla skolans fördelar, när han ej är i Forsheda, och hoppas nästa år finna några späda lamm, som äro blottställda för ulvar, undangömmandes dem i friskolan på berget. Räddningsbarnenes vänner har i det förflutna och detta år genom kärleksgåvor åter betäckt kostnaden till stor glädje för deras bokhållare. De gåvor till barnens fröjd, som ej kunna räknas till deras underhåll i skolan äro följande:
Gåvogivare
Friherrinna Hermelin, född Fjellstedt, till barnen och deras julefröjd ........................................... 10 rdl.
därav inköptes 4 kakaor rågbröd. De utdelades såsom en handpenning ovanifrån ur
Betlehemshyddan, som ju heter brödhus.
demoiselle Foy, Stockholm för en bibel till et julebarn i Forsheda socken ....................................... 6 "
demoiselle Foy uti en sparbok för ett faderlöst barn i fattigstugan ................................................ 4 "
fru jakobson, Växjö, för bibliska historier av Barth ..................................................................... 7 "
av fru Elmblad , såsom en gåva till Herrestads gråsparvar från en fordon nödställd profet i öknen 3 "
demoiselle Foy, då hon fick veta, att hackelse maldes uti kvarn till att blanda uti mjöl till
utdelande åt de arbetande kvinnorna och deras nödställda barn 1851 ........................................... 25 "
Underhållare
Gåvor till räddningsbarns skola och andlig och lekamlig vård äro följande.
Av herr baron Ad. Rappe ...................................................................................... 75 rdl.
" " James Dickson ............................................................................... 75 "
" " pastor Fjellstedt ............................................................................. 15 "
" fröken Berman ........................................................................................ 5 "
" salig fru Hammerbergs barn i Göteborg ..................................................... 20 "
" fru Julie Aschan, född Zachrisson .............................................................. 10 "
" statssekreterare Danckwardt .................................................................... 15 "
" friherrinan Rappe, Trollebo, ull ................................................................ 6 "
Från Tyskland: svenskt fruntim
" friherrinnan von Gadow, Mecklenburg .................................................... 156 "
" fru W. Runge, Hamburg ......................................................................... 20 "
" D. Carolina Claudius och A. Möller ........................................................... 7: 8 "
demoiselle M. och I. Matsen ................................................................................... 15 "
" I. Biber ............................................................................................... 2: 8 "
" E. Rist ................................................................................................ 5 "
" E. Averdück ....................................................................................... 2 "
Av en medlem av Växjö förening fingo våra barn sex klädespersedlar till julefröjd . Se, huru ljuvligt livs- eller kärleksrörelserna verka i samfundet!
Räddningshuset i Lübeck
Ett svenskt fruntimmer, som älskar ej endast de svenska nödens barn blir ock den svage stark, utan sträcker sin kärlek även till Lübecks räddningsbarn, sände förlidet år till räddningshuset i Lübeck ett par hemspunna sänglakan samt örngottsvar. Förestånderskan fann dem för fina till barnen. De kristna vännerna därstädes blevo inbjudna till en glädjeafton. Ett lotteri öppnades för bortlottandet av lakanen m.m. - Inkomsten betämdes för en grå vadmalssändning från Herrestad. En väst afrikansk missionär erhöll första lotten och i en blink hade förestånderskan nått målet, nämligen 60 rdl., som redan äro anmälda i arbetsbeställningarnas rubrik. Vi se i denna tillskyndelse ett skönt sammanhang i det goda, som sker i Jesu namn. Kärleken till den yttre missionen föder kärleken till den inre. Den första lärer den sista. Den yttre missionen omfattar hedningarvärlden. Den inre utsträcker sig till de kristliga ländernas andliga och lekamliga vård. Guds i Jesu Kristi verkande krafter vilja förena den ena världens ända med den andra, vilja att vi skulle räckka varndra brodershanden för att under Jesu kärleksbaner hjälpa och bidra till mänsklighetens räddning på den sanna fridens väg i förböner för alla människor och i gärningar så långt vi förmå. Allt efter Guds anvisning. Vi förspilla ej våra krafter genom utvidgandet av den kristliga verksamheten - de äro ju ej våra utan Guds i alla troende. Genom förening med andra Guds barns arbeten i Herrens vingård blir ock den svage stark.
Magneten blir starkare genom varje järntyngd man lägger på densamma. Palmträdet växer mot höjden genom stenar man påbördar det. Andens krafter förstärkas genom arbete och avtaga genom lättja. Öknen ska blomstra genom Herrens dagg och de gamla i Herreanom skola blomstra, fruktsamma och färska vara, allt, allt för att förkunna Herrens under, som han med människobarn gör. Se det gamla är förgånget, allt är nytt vordet! Och därför vare Herren pris och tack och lov nu och i all evighet!
Barnet som rymde
Vi nämnde med stor smärta att ett utav våra räddningsbarn, som baron Rappe hade anbetrott åt vår skola, hade rymt. Vi anklagade oss, att vi hade givit denne vildfågel hos en bonde i arbete under skolans friterminer, innan han hade emottagit kraften av Jesu rättfärdiggörelse, att hejda hans utvecklade fördärv. Vi hade ej hört ett enda ord av honom i trots av alla efterspaningar. Det enda vi i osäker hand förnam var, att han, på ett av de närmaste torpen sagt, att han ville gå, dit kriget var. Första adventsmorgonen 1851, då baron Rappe reste till kyrkan, kom på landsvägen ett barn vänligt emot honom och detta barn var vår Sven Petter. Guds änglar hade varit med honom. I stället för att komma, där kriget var, fördes han i ett fridshem. Ett fattigt, men kristligt bondfolk i södra Skåne upptog honom, klädde och närde honom nödtorftigt och lät honom gå i folksskolan. Han själsförmögeneheter voro oövade, att han vid 12 års ålder, då han rymde härifrån, ej kunde läsa och nu läste han bra. Då han blev sjuk, skaffade de barmhärtiga bondfolket honom till Kristianstads lasarett. Tillfrisknad kunde han ej för de dyra sädespriserna bliva hos sina fosterföräldrar och med fullt förtroende kom han till första välgöraren igen. Hans förtroende blev belönt, och nu är han hos en kristlig bonde, där han lär sig att arbeta. Grevinnan Reventlow i Holstein, vår lilla skyddarinna, fällde, när hon läste i vår årsberättelse om hans flykt, varma förböner för det arma barnet. Ära vare Herren! Nu hoppas vi på hans räddning, då såningen av Guds heliga ord fortgår på hans hjärta.
Det vore önskligt, att både hednamissionen och den inre missionens sanne ande framställdes lärande för barn genom kristliga skollärare i våra folkskolor. Guds verkningar har framkallat verksamhet för det vitt omfattande allmänt skedd återlösningsverket. Missionssaken kan ej skiljas från en levande kristendom. Vi göra uppmärksam på Duvorösten, den kristliga tidning för barn, som av Kristi kärlek tvingad, ropade till sina unga läsare förliden jul uti nr: 11 att hjälpa med bidrag de arma barnen i Värnamo bodar. Praktiskt visade den, hur detta skulle ske och huru med deras bidrag en lekamlig men mycket mer andlig hjälp skulle kunna åstadkommas. Duvorösten sådde för den inre missionen i de späda barnenes så öppna hjärteåkrar.
Göteborgs fruntimmersförening
Vi lära i den omnämnda Göteborgs fruntimmersförening för den inre missionen att i Göteborg finnes barnmissionsförening, som med rikliga bidrag har understött frunttimmersföreningen för den inre missionen. Så lära de kära barnen att tidigt utsprida sina små medel för de hungriga och nakna och att i förbön lyfta själen för deras eviga räddning. Kristliga röster måste lära dem detta. Av sådana kunna de endast lära att avsky verkligheten, i det att de få veta att de för gåvans skull ej bliva behagliga inför Gud utan att det är Jesu Kristi tvingande kärlek, som bevekar dessa förlossade själar till att meddela samma översvinnliga budska om förlossning åt de arma, vanvårdade barnen i gåvan av bibelordet och kontanta medel.
Under tack och lov slutar vi denna lilla översikt av räddningsskolan, tackande alla välgörare, alla vänner för deras deltagande, för deras kärlek till denna plantering. Vi behöva och äro befallda att förmana varandra och uppmuntra varandra inbördes till goda gärningar. Jag meddelar därför råd av en i denna sakens behandlande erfaren broder, doktor Wichern, föreståndare av "das rauhe Haus". Hans behjärtansvärda ord lyder:
Doktor Wicherns ord
"Välgörenhet är en svår sak, ty det är en gudomlig sak. Ingen människa känner den rätt, om hon ej i sin själ har gudomligt liv och gudomlig kärlek. Ej guld, ej penningar förmå att hjälpa den fattige, förutan kärlek av den kristlige brodern och den kristlige systern. Endast denna kärlek läser i hans ögon, vad honom bekymrar och plågar. Han ser det och nedsänker sig i tårarnas brunn, som uppväller i djupet av den sorgbundna själen. den kärlek har icke endast medömkan för den fattiges hunger och nakenhet, men förbarmande med hans tröstlöshet. Hon gjuter i den fattiges själ den eviga tröstens balsam. Den kärlek hjälper som också förstår att tukta. Den kärlek hjälper som ej allenast känner den fattiges hunger, utan även den fattiges synd som sin egen synd, och i heligt allavar hänvisar honom och leder honom till hjälparen ur synden, vår levande Frälsare, som ensam upprättar och välsiganr det förkrossade, sönderbrutna röret. Uti ett sådant heligt allvar förmår kärleken efter Guds ords befallning att straffa och förneka. En sådan kärlek delar med den fattige dess innersta liv, dess liv i Gudi, liksom den delar sitt bröd med honom, därigenom förvissas den fattige, att Gud i himmelen lever, att gud i Jesus Kristo, hans enfödde son, är de fattigas fader och räddare. Endast en sådan kärlek är kristen kärlek och verkar den raätta, sannan välgörenheten. All annan kärlek är förvissnat gräs, när vädret däröver går, så är det intet mer där, och dess rum känner det inte mer. Amen."
Emilie Petersen,
förestånderska