Årsberättelse1856-1857

19:e årsberättelsen av Kärda församlings fattigförening från den 9 april 1856 till samma dag 1857.

Ekonomi  Arbetsföreningens spridning  Beställare  Undervisning  En kolportörs dagbok

Herrestads räddningsskola 1856-1857

Direkt till räddningsskolan

Med en hälsning i Jesu namn hälsar jag alla de kära här församlade vänner och medarbetare, som erfara och dela min glädje att Jesus själv kommer till oss med en sådan hälsning!
Ja, sannerligen hava vi att till Herren, vår Gud, frambära vårt fattiga tack- och lovoffer för det förflutna årets nådiga ledning samt att uttrycka vårt hopp för det ingångna årets beskydd under hans vingar, vilkens sanning är spjut och sköld. Måtte hans sanning även nu leda oss, då vi gå att överskåda årets svaga verksamhet och redogörelsen därför.

Ekonomi

Vi hava att betrakta årets ekonomiska och kristliga frukter av vår verksamhet och vilja begynna med den förstnämnda.
Våra fattiga arbetarinnor hava spunnit och till väv förarbetat 9,367 alnar under det förflutna året.Kontant betalning härför när vi inräkna säd, potatis, kläder och biblar, uppgår till 3,089 rdl. De fattiga hava på 14 år emottagit i arbetslön 30,629 rdl. Jag tycker mig i min kvinnliga enfald tydligen se Guds välsignelse med och i en så liten grundfond, som blott belöpte sig till 1,835 rdl. Vår rike och underfulle brödherre skänkte oss denna grundfond år 1838 under en svår och hotande hungersnöd i vår socken. Alla Guds gåvor hava en inneboende livskraft, som fodrar en oavlåten vänlighet. Felar denna, så kväva vi Guds välsignelse eller ock visar den bort. Giver Gud, så visar han ock väg till att använda gåvorna. O, huru mångfaldigt bliva icke då de levande räntorna betalta åt Gud - dels använda på vanvårdade och hjälpbehövande barn och ålderstigne, dels på fattiga åkrar, fattighyddor och fattighantverkares understöd samt verktygs uppköpande. Vidare borde man under god tid uppköpa spannmål och potatis för att under dyr tid kunna hjälpa de fattiga efter inköpspriset o.s.v. Ja, skulle man okså för mängden av anvisningar amortera grundfonden på kortare tid för att rädda flera barn och medmänniskor från undergång, så öppnar vi dock därigenom en dörr åt Gud till att hjälpa vidare och tilltro honom, att han har både vilja och förmåga därtill.
Flera förståndiga män önskade 1838, att det skänkta kapitalet skulle läggas på räntor för att därmed hjälpa de fattiga, på det att grundfonden skulle räddas. Dessa hava misstagit sig. Förnuftets bästa slutsatser upplösa ofta trons gärningar. Om vi följt rådet, hade de fattiga efter vanlig ränteberäkning endast fått 1,855 rdl. istället för 30,629 rdl. Kassans behållning till 1,857 utgör 1,919 rdl. 22 s. Vi se, att grundfonden i trots av sin rörlighet lever likväl; ty Den, som giver liv, är allena mäktig att uppehålla detsamma.

Arbetsföreningens spridning

Arbetsutdelningen sträcker sig till många socknar, ja - väl 4 mil i omkrets. Att hjälpa ur nöden och skydda för densamma,s å vitt vi kunna, är vår önskan. Några exempel på hur vi med våra svaga bemödanden lyckats i förstnämda fall följa nu.
I Forsheda socken äro trenne alldeles utfattiga hushåll, som genom arbetsfördelningen erhållit mycket hjälp. Det ena är ett ungt folk, har blott ett års tid arbetat på föreningen och hustrun har på denna tid förvärvat sig sädessäd samt 30 rdl., för vilka penningar hon köpt sig en ko. Det andra hushållet, en fattig hustru med fem barn och en oduglig man, har även genom hustruns flit hållits uppe samt hindras ifrån att fullkomligt försjunka i elände och uselhet. Det tredje är en gammal piga, som genom sina händers arbete uppehåller sig själv och en gammal blind fader. I Kulltorps socken bor, långt ute i en stor mosse, en gammal gubbe med sin ålderstigna hustru. Ett stycke ifrån dem bor deras gifta dotter - båda dessa hushåll äro ytterst fattiga, men genom det att de får arbete på föreningen förtjäna de dock så mycket, att de icke behöva svälta eller gå omkring och tigga. Den gamla gumman spinner blånor och knyter efsingar. I Värnamo socken är likaledse en fattig hustru, som genom arbete åt förningen försörjer sig och sina många barn. Många flera exempel på hur gott det är, när arbete tillhandahålles åt de fattiga, kunde visserligen upprepas; men för att icke bliva allt för vidlyftiga vilja vi inskränka oss till de nämnda. Nog av för att visa välsignelsen av arbetsföreningens verksamhet, varpå de flesta arbetarinnor också tro, varför de arbetar med fröjd.

Beställare

Till den ekonomiska delen införa vi alla arbetsbeställningar för 1857:

Hans Maj:t Konungen....................................................................   1, 500 rdl
Hennes Maj:t Drottningen..............................................................       300  "
Hennes K. H. Änkedrottningen.......................................................        300  "
överståthållare greve J. Hamilton..................................................        125  "
batterichefen Kennedy...................................................................       300  "
styckjunkare Pettersson.................................................................        175  "
kapten von Essen...........................................................................        150  "
konsul Willerding..........................................................................          50  "
grosshandlare Hammerberg...........................................................          20  "
hovfröken von Stedingk.................................................................           20  "
fru von Dackenhoff........................................................................           20  "
grevinnan Björnstierna.................................................................           20  "
fru E. Aschan................................................................................           20  "
fru E. Ahlberg...............................................................................           54  "     8 s.
fru H. Öfverberg............................................................................          36  "  26 "
fru T. Nilsson................................................................................           24  "  30 "
fru F. Frost....................................................................................          17  "   16 "
fru Olsson.....................................................................................           32  "  24 "
herr Grevillius..............................................................................          26  "      6 "

Beställningar från Tyskland äro:

Från Bremen för............................................................................        688
Lübeck för.....................................................................................          85
Hamburg för.................................................................................          45
Fru Jenny Goldschmidt att fördela mellan Stockholms
fruntimmersförening, diakonissanstalten,
Magdalenahemmet och hr Hiertas barnhem....................................        750
Totalsumman uppgår till 4,739 rdl. rgs.

Undervisning

Guds heliga bud, att människan ska föda sig i sitt arbetes svett, äro uppfyllda, sådant syns klarligen - men därmed har ej våra fattiga blivit förda till salighetens kunskap - tyvärr! Vår mångåriga erfarenhet har visat oss, att genom den ökade arbetsfliten viss huslighet och jordisk trevnad blivit befodrad men även den giftiga roten - egenrättfärdigheten och högmod - har ur den gamla adamitiska naturen mer och mer utvecklat sig. Därför fördes vi omsider till den övertygelsen, att varje kristlig fattigvård måste vila på grundstenen Kristus, men vi hade givit arbetsfliten den ära, som tillkommer Kristus och därigenom skiljt bäcken från sin källa. För att bota denna skada antog jag under bön till Herren tvenne kolportörer, vilka jag sedan år 1854 anmält i årsberättelsen. Dessa besöka varje hydda i den frivilliga kärlekens namn för att förkunna Kristis evangelium. Dock har ingen kolportör gått omkring det sista halvåret; ty smeden Falk, som var vår andre kolportör kunde för sjuklighetens skull ej sköta detta mödosamma kall... Vi sluta nu under det vi uttala vår tro på Guds sannfärdiga löften, som äro givna i Jesaja 55: 10,11: "Ty lika som snön och regnet falla av himlen och komma icke dit igen, utan fuktar jorden och gör henne fruktbar och bärande, så att hon giver säd till att så och bröd till att äta, så skall ock ordet varar som av minom mun utgår, det skall icke återkomma till mig fåfängt utan göra det mig täckes och skall framgång hava, uti thy jag utsänder det."
Det är således Gud, som utsänder sitt ord och vill att detta ska ske så ymnigt och allmänt, som han låter snö och regn falla på jorden. Välsignade äro alla de som gå åstad i Jesu namn för att göra ordet om Jesus, vår Saliggörare, syndautplånare och syndaförlåtare, nära och fjärran. Vi ser därför med glädje på våra kolportörer efter det vi ser med trona på Guds löften! Amen!

En kolportörs dagbok

(Sven Mattson)

Besök i Våthult i januari

Ingen uppenbar motsägelse förspordes vid föredraget i S., men flera spända öron, när nåden i Kristus förkunnades. Några glada ansikten förmärktes, vilka uttryckte hjärtats ja och amen till ordet om den korsfäste Kristus, framhållen så som deras enda själatröst. Tvenne dalflickor träffades, av vilka den ena bar en omisskännelig stämpel om att hon var Herren Kristus egendom med hjärta och liv. Ibland annat yttrade hon: "Min käre Kristus bär både mig och min inre och yttre börda; däråt är jag av hjärtat nöjd och glad och hoppas förbliva så i evighet - i annat fall vore det liv vi föra odrägligt."
Hos mannen J. i S., som ock genom Guds nåd är en troende själ, var jag till natthärbärge. Han med hustru prisade den korsfäste Kristus, som förlossat dem från lagens förbannelse, då han var en förbannelse för oss. Han sade sig hava gått omkring i Sinai i 30 års tid. Omsider hade "vindruvan" från Kaanans land uppväckt en helgad åstundan att endast genom tron på Kristi blod och seger ingå i landet och sedan kämpa för att bibehålla den himmelska fädernejorden.

Januari den 30.
Efter ett samtal med magister H. hade vi i T. en kort aftonstund uti ett hus, där jag tyckte mig kunna tillämpa orden: "Och han trodde och allt hans hus" - man hustru och 6 barn. Magister H. höll ett föredrag över Jes. 61, vilket grannarna i lugn avhörde icke utan synlig rörelse.
På aftonen en samling av några få, de flesta av dessa s.k. väckta själar. herren utgöt en märkvärdig nådeström över oss. Vi hade i likhet med många andra svenska kristendomsvänner den dagen till text ur Jes.60, från vilken en ovanlig livsfläkt utgick och uppfyllde mig själv och många av de närvarande med välsignelse.

Februari den 1.
På aftonen en samling av några få, de flesta av dessa s.k. väckta själar. Herren utgöt en märkvärdig nådeström över oss. Vi hade i likhet med många andra svenska kristendomsvänner den dagen till text ur Jes. 60, från vilket en ovanlig livsfläkt utgick och uppfyllde mig själv och många av de närvarande med välsignelse.

Herrestad rote i februari.

Många särdeles unga på detta gods, som för ett år sedan voro ett ämne till lov och pris, tyckes nu hava avsvalnat i sitt Gudsförhållande. Må vi dock minnas, att Guds ord, likt ett naturligt säde, efter första grodden övervintrar och synes dött och förlorat, men uppväckes dock av Herren i sinom tid till en ymnig och härlig gröda. Se vi på historien i äldre och nyare tider, så vittnar den om att andliga rörelse i förstone - särdeles då de varit i större beskaffenhet - utbrett sig likt en härjande eld, men sedan genom djävulens, köttets och världens inflytelser så småningom avkylts från hjärteumgänget med Herren Jesus Kristus. Dock har alltid något blivit kvar av de "igenlivda".

Besök på Hörda och Värnamo rotar.

Många tycktes  bli gripna av det Guds ord, som samtalsvis meddelades dem. Och om detta än är ögonblickets verk - liksom mina besök i allmänhet äro av denna art - så skall dock detta utsådda ord icke ögonblickligen försvinna utan bliva levande och gro i välsignelse på den tid Herren allena ser. Emellertid synes frågan om vägen till evigt liv intränga djupare än vanligt hos några, som under dessa dagar träffades.

Kärda och Vallerstads rotar.

De flesta hyddor, särdeles på det senare stället, hava förut av mig, så som jag förmodar, blivit besökta utan det ringaste hopp för det närvarande och man kunna visst ej vänta annat nu då därstädes mera än på andra ställen i vårt grannskap en sann gudsfruktan på maktspråkets väg blivit hatad och förvisad. Men erfarenheterna i Kristi rike visa, att de dolda gnistorna, dem Herrens ande tänt, dock giva sig till känna och vilja begagna sig av den oförtrytterliga rättighet att lysa, itända och värma, som Herren av himmelen själv givit och som ingen jordisk myndighet kan omintetgöra. Åtskilliga personer här röjde angelägenhet om att få veta huru deras själar skulle frälsas.

Källunda och Åminne rotar.

Fredags aftonen den 24 mars voro några personer församlade på N. till en bibelstund, varest brodern J. och jag föreläste ur Davids psalm och därvid yttrade våra tankar efter som orden gåvo vid handen. Orden trängde, såsom det syntes, ned i djupet av fleras hjärtan, bland dessa en hustru S. från Å. Hon framträngde bland folket, sedan vi uttalat välsignelsen, hon hade fått ett styng i sitt hjärta. En stark tåreflod frambröt och det i ännu ymnigare mått, då ordet om Kristi framträdande i vårt ställe inför Guds dom betraktades. Därvid uttryckte hennes ansikte en salig tåreglädje och hon utbrast i dessa ord: "Gud ske lov att förlåtelsen finns för arma syndare! Ack, jag arma dåre, som så länge levat utan Gud i världen, då han likväl älskat mig så högt. Han har dock fått stå utanför mitt hjärtas dörr." Hon återvände hem och uppstod frisk och sund från sin vilobädd följande morgon. Men litet fram på dagen överfölls hon av en stark feber, vilken snart berövade henne förmågan att tala med de kringstående. Efter några dagar insomnade hon i den sömn, varifrån hon icke mera ska uppvakna, förrän dagarna hava en ände. Aftonen före sin död återfick hon talförmågan, och detta Jesu förlorade får lät oss höra sitt "igenfinningskväde".

Besök i Hånger under april.

Vad dem beträffar, med vilka jag umgicks dessa dagar, tyckte jag mig få nära hopp om åtskilliga, att Herren icke släpper dem, förrän de blivit hans nådsbyten. En hustru samtalade med oss efter en liten bibelstund. Hon påstod under ymniga tårar, att hon levat utan Gud i världen - hon hade, så lydde hennes ord, för ett år sedan blivit kraftigt överbevisad därom. Nu ville hon bliva rätt botfärdig och hava ett förkrossat hjärta. Men ack! Detta var hennes störst bekymmer - detta fann hon ej hos sig, utan motsatsen. Jag frågade henne då, om hon ej ville hava ett nytt hjärta, efter som detta gamla så stod hennes frälsning så ivägen och då hon bedit därom. Och henne blev visat på vad sätt hon skulle få detta, nämligen genom att höra på vad Herren talar i sitt ord och därvid bedja Gud om hans ande till att av hjärtat tro detsamma. Hustrun sade: "Ja, det är sant, men jag är så usel!" Jag svarade: "Du är visst usel, men du kan själv ej bliva bättre utan att först tro på Jesu namn och genom av denna tro helgas av Guds anda. Ditt hjärta är ju bara kött", sade jag, "och kan icke vara Guds lag underdånigt". Därefter upprepade jag några bibelspråk. Ehuru hon icke vid detta tillfälle kunde fatta Kristus, hoppas jag dock, att denna kvinna icke bliva kvitt sin nöd, förrän hon genom Guds nåd kan säga: "Jag lever, dock icke jag, utan Kristus lever i mig."
En dräng träffades, som varit i Jönköping och där i en salubod av en "herre" fått tvenne tryckta blad till skänks med förmaning "att läsa dem på hemvägen". När han läst dem, såg han med bekymmer, att han var överlöparen (titeln på dessa blad var Överlöparen) eller honom så lik, efter det han handlade på samma sätt som han. Det tryckte nu hans samvete, och han kunde icke bliva fri den tanken, att han ju var överlöparen.
Denna lilla traktat innerhåller även undervisning huru man såsom överlöpare kan få befrielse från dödsdomen - men vanliga hindren då äro att man vill bliva något annat först än en arm förbannelsevärd syndare, vilka hinder bibelns lära om Guds fria nåd i Kristo övervinner, varom vi hade nåden att vid tillfälle vidare samtala. Ack Herre! Lär oss känna Dig, som är det eviga livet! Amen
Förteckning på bibelspridning och andra traktaters utdelning från den 4 juli 1856 till den 9 april 1857:

Helbiblar..........................................   24
Nya Testamenten..............................   30
Traktater till skänks..........................  140
Sörre och mindre bilder...................... 435
Askar med bibelspråk.........................    17
                                                                      S- M.

19:e årsberättelsen av Herrestads räddningsskola från den 9 april 1856 till samma dag 1857.

Undervisning  Gåvor från Blekinge och Skåne  Brev från Tyskland  Inre och yttre mission  Utgifter  Gåvogivare  Slöjd  Skolfadern talar  Ett barn dör  Slutvers

O, att jag tusen tungor hade
och mer än tusenfaldig röst
min harpa jag ej nederlade,
men sjöng ur djupet av mitt bröst
en lovsång ljuvlig, ren och klar,
om all den nåd Gud visat har!

Undervisning

Ja så sjunger hjärtat i helig längtan och bidar i denna längtan en liten tid, då vi därefter hava den ljuvliga dagen i förväntan, då vi " med frälsta alla få prisa Faderns välbehag och för hans fot nedfalla var med sin harpa i sin hand i himlens sälla, ljusa land". Intill dess denna efterlängtade dag inbryter, förbliver Jesus Kristus oss nära alla dagar. Han, om vilken skrivet står: "Jesus Kristus igår och i dag och desslikes i evighet." Denna eviga sanning har skänkt oss längtan efter fullkomligt liv i Guds levande stad. Förlossningen är ju numera vunnen, jord och himmel hava blivit förenade i Jesu segerfulla död, uppståndelse och himmelsfärd, där han nu står i Guds åsyn och manar gott för oss. Vi bida och väntar hans tillkommelse. Att komma är Jesus sak, sedan han for upp till himmele. Hans dag randas och han ropar: "Se jag kommer!" och närmar si allt mera. O, fröjdom oss! Amen.
Käre vänner och medarbetare i Herrens vingård! Ett av ämnerna till vår glädje är den nu omkring oss samlade barnaskaran. Många sådana hava under de 19 år räddningsskolan bestått blivit dit införda och efter erhållen undervisning blivit utförda igen till sin bestämmelse. Vi önska tt ännu många måtte föras till oss och att tron aldrig må svika, att denne vår Fader som hittills så underbart hulpit oss, även framdeles ska hjälpa. Dessa barn skola nu göra oss en stor glädje, och denna glädje är Jesu ord: "Den som upptager ett sådant barn i mitt namn, han upptaer mig." Ja, Herren är när. Och att upptaga dessa barn I Jesu namn är dock helt annat än att säga: "Sen på barnen, huru fattiga, övergivna, fader- och moderlösa de äro!" Ack, dett giver ingen glädje, ej heller giver det glädje att se på deras föräldrar, huru de bekymras om dessa små och bedja om vår kärlek. Icke heller giver det glädje att vi haver ett hus för dem jämte föda, kläder och böcker o.s.v. Nej, allt detta har synden medfört: fattigdom, förtryck, elände och nöd äro syndens följder. Att vi, som i jordiskt avseende äro bättre lottade syndare, måtte betala vår stor skuld till nödens barn, allt detta verkar mera bedrövelse än glädje. Sådant heter icke heller att upptaga barnen i Jesu namn. Det heter att fastmera upptaga barnen i barns, i föräldraras eller i vårt eget namn. Men det heter upptaga barnen i Jesu namn, när man kan tro hans ords röst att Jesus själv står där och säger: "Här är jag, här är jag, upptagen mig!" Detta allena giver glädje, ty endast i Jesus Kristus är glädje, ja, i vår Jesus Kristus. Endast genom honom hava vi himmelska gåvor. Han har undfått dessa av sin fader och är vår saliggörare. Så tror vi nu det, att han är mitt ibland oss, och bedja att han själv vill välsigna dessa barn, emedan de äro hans egna gåvor! Amen.
I sådan anda blev nyligen ett barnhem i Tyskland till och jag har gärna läst dett sköna invigningstal och även lånat något därur och meddelat mina vänner. Våra kära barn hava fått namn av Herrestad gråsparvar. Månne ej dtte ödmjuka namn har sin betydelse. Jo, visserligen. Fåglarna hava funnit sitt hus, nämligen ditt altare, Herren Sebaoth, vår konung och vår Gud. Guds altare är Jesu kors och offret därpå är Guds egen son i människonatur - och honom böra dessa barn lära känna. Så äro vi alla hans dyrköpta arbetslön och se på våra kära barn med ett heligt ansvar, som följer oss i evigheten. Men evigt lov och pris att vi hava förlåtelse för alla våra avskyvärda försummelser och att vi, med alla dessa barn äro Herrens ombetrodda goda. Gud kräver varken oss eller barnen ur vår egen räddningsförmåga, utan ur Herdens, Jesu Kristi, trohet, om vi annars följa och höra hans röst intill ändan och leva i syndaförlåtelsens nåd.
lekamliga vittnesbörd om denna Herdes vård hava vi många och dessa äro anteckande i kärleksgåvornas, som senare komma att uppläsas. Här anföra vi endast en av samfundets ljuva verkningar, nämligen att lärarinnor på andra orter söka att väcka sina skolbarns sympatier för våra gråsparvar.

Gåvor från Blekinge och Skåne

Ifrån Karlshamn och Kristianstad hava skolbarn hitsänt sina gåvor i penningar, vilka de hava förvärvat sig genom små egna handarbeten. En kär syster i Kristo skriver: "Vi hava här haft en liten insamling för Herrestads gråsparvar, vars penningbelopp härhos följer tilika med en kär hälsning från vännerna här. Men jag vill för dig berätta, hur det tillgått med denna insamling. Några av vännerna härstädes kommo överens att samla sig en eftermiddag och arbeta till förmån för Herrestads skola. Detta skedde, och det isamlades då 20 rdl. Några dagar därefter föreslog jag mina söndagsskolbarn att även en eftermiddag komma tillsammmans för samma ändamål, vilket de ock med glädja gjorde. Då samlades omkring 12 rdl. Därefter föreslog jag dem att göra små sexstyversarbeten, på vilka vi sedan skulle hålla auktion. Arbeten kommo i mängd från stora och små, så att auktion gick till omkring 50 rdl. Jag berättar detta så omständigt, emedan jag tror att det ska glädja dig att se, huru underligt Gud tänker på sparvarna. Icke någon tanke får uppstiga ur ditt hjärta, att människor hava gjort något härvid." Så mycket ur den kära systerns brev. En annan söndagsskola, i Kristianstad, har även sänt bidrag år 1855. Från England sändes forfarande korn åt gråsparvarna.
Medan jag detta skriver, får jag av en fattig torpare i Osby socken av Skåne 1rdl. för gråsparvarna, sedan han hört årsberättelsen läsas. O, så rörande välkommen denna gåva var!

Brev från Tyskland

Ifrån de kära tyska vännerna komma fortfarande korn till gråsparvarna. Jag kan ej underlåta att meddela, hur en kär syster därifrån skriver. Först får jag nämna, att dessa vänner årligen köpa 600 alnar vadmal från vår förening. De kläda med dessa fattiga barn i räddningshemmen. Nu följer något ur brevet: "Vi låta mest förfärdiga underläder därav, som då med andra gamla saker - ty nya får ej gå genom tullen - bliva skickade till Hester i Westfalen, till ett räddningshem, samt till Driburg i samma provins, där mitt i ett katolskt land sedna fem år en evangelisk kyrka är bygd. medlemmarna i denna församling bo förströdda och hava ej de allra nödvändigaste kläder för att under de kalla vintermånaderna färdas över de kalla bergen." Så långt brevet.

Jag kan ej annat än i de nu enahanda livsrörelserna se ett närmande till Jesu bud: "Iskolen älska varandra inbördes, såsom jag haver älskat eder." Sannerliegn, en ny helig enhet håller på att växa upp, en verklig enhet uti mångfalden. Alla dessa strålar måste gå ut ur medelpunkten - Jesu kärlekshjärta - ej skilja sig därifrån, ej systematisera sig genom egna tankar och beräkningar utan endast ställa si under evangelium eller, vad som är detsamma, under Jesu verkande kraft. Då skall allt väl gå och det skönaste sammanhang framlomstra ur de spridda och dock ur Jesu hjärta förenade livstrådar och livsrörelser. Hur skönt att redan bliva varse barn i de kristliga skolorna, vilkas hjärtan bliva vande att lära känna samfundets vidfamnande kärleksband. Egoismens allt förgiftade ånga, som städse uppstiger ur den gamle Adam, får därigenom en honom dödande vällukt, som uppstiger ur Jesu kärlek till syndaren.

Inre och yttre mission

Den inre och yttre missionen får även föra sitt kärleksljus in i skolrummen för att där verka kärlek och deltagande. Båd äro stiftade av Herren Jesus och båda äro lika viktiga för varje Jesu lärjunge. En kär vän yttrade sig sålunda; "Hemmissionen stiftade Herren, då han enligt Lukas 8:30 utdrev djävulen ur den bestta människan och bjöd dem fara in i de orena djuren. Denn ren- och frigjorda människa ville följa Jesusu efter, men han sa till honom:" Gack ut ur ditt hus igen och säg huru stora ting Herren med dig gjort haver. Och han gick bort och förkunnade över hela staden, hur stora ting Jesus hade gjort med honom". Se där stiftandet av hemmissionen! En annan gång sade Jesus: "Gån ut och lären allt folk och döpen dem i namn faderns, Sonens och den helige Andes." Då stiftade han hednamissionen. Denna är stiftad på höjden av oljeberget; men hemmissionen på de arma djurens och de onda andarnas mark." Den ena älskar Herren lika mycket som den andra och ingen av Jesus lärjungar törs avsäga sig dem. den som är fientligt sinnad mot en av dessa Kristi stiftelse kväver så mycket han förmår Jesu Kristi livsrörelser i hans lärjungars hjärtan"

Utgifter

29 räddningsbarn hava kostat 933 rdl. 40 s. 4 barn hava dessutom deltagit i julfröjden ocg blivit vinterklädda. 7 ålderstigna pesroner voro även med  vid julfirandet och delade julbordets gåvor.

För 6 under friterminerna utpensionerade barn.....................................................   90 rdl.
understöd för ett av rättare Eliv............................................................................   75  "
till diakonissanstalten för ett räddningsbarns upptagande.......................................   30  "
hantverkarelöner för slöjdskolan...........................................................................   37  "
skolhemmens underhåll.......................................................................................  711  "

Vi tror oss hava förståttde värda välgörarnas mening när vi under anropande av Guds ljus och välsignelse genast hava använt de kärkomna gåvorna till barnens bästa istället för att lägga dem på räntor. Kapitalet hade då icke haaft någon livsrörelse i sig mera. Döda penningar hava ro, men gåvor, givna åt räddningshemmen, hava ingen ro; ty de känna Herrens livsrörelse, som vilja verka. Att tjäna Gud är att tjäna nästan. Detta begär Gud. Han tjänade oss, och han tjänar alltjämt; men vi skola med det förlänta goda tjäna nästa i Jesu namn.
Rättar Elivs undertöd har förvärvat honom en inspektorstjänst, sannerligen en skön ränta, när vi besinna att han för 6 år sedan, då han kom ur räddningsskolan, där han hade blivit vårdad i 7 år - föll i tjuveri och blev satt både i länshäkte och cellfängelse.
Årets kärleksgåvor från svenska vänner äro följande:

Gåvogivare

Baron Carl Claesson Rappe....................................................................................       15 rdl.
överstinnan Nordenfelt........................................................................................         8  "
inspektor Pehrsson...............................................................................................         5  "
friherrinna E. Hermelin.......................................................................................      20  "
baron August Lilliecreutz.....................................................................................       23  "
av en onämnd.....................................................................................................          5  "
fru Utterberg......................................................................................................          3  "
en kär vän, som ej vill vara nämnd......................................................................        15  "
överståth. greve Hamilton...................................................................................       25  "
direktör Björkman...............................................................................................       10  "
fabrikör Ekengren................................................................................................        5  "
grosshandlare Hammarberg.................................................................................      25  "
kyrkoherde Palmqvist..........................................................................................      20  "
grevinnan Cederström.........................................................................................       50  "
fru Jacobsson.......................................................................................................      20  "
kommersrådinnan Dickson...................................................................................      50  "
statssekreterare Danckwardt................................................................................       15  "
kaptenskan Kuylenstjerna....................................................................................         5  "
genom fru Clara Ahnfelt.......................................................................................      85  "
av en torpare från Ousby socken............................................................................        1  "
överste Kuylenstjernas son Fritz.............................................................................     15  "
häradshövding Odencrantz i råg till jul...................................................................    20  "
friherrinnan Hermelin till julfröjd.........................................................................     10  "
handl. Lindman till sammma ändamål...................................................................    15  "
fröken Aurora Storkenfelt......................................................................................     15  "

Dessa 4 sistnämnda kärleksgåvor har blivir förvandlade i potatis att sätt om våren. 40 personer ha fått del därav. Behovets avhjälpande även i denna del är också en julefröjd.

Gåvor från Tyskland äro:

Fru von Gadau...................................................................................................... 252 rdl.
av onämnda.........................................................................................................    66  "
barnens vänner....................................................................................................  141  "
från Genevé..........................................................................................................  110  "
från England genom M:lle Foy................................................................................ 375  "

Slöjd

Examensdagen den 15 juli fingo gossarna hålla enliten auktion på sina slöjdalster. Beloppet därav uppgick till 50 rdl. och fördelades lika emellan dem alla till deras gemensamma stor glädje.
Vi har ock kunnat fortsätta lördagens trasskolan under ledning av en skräddare, däruti de i hantverket mer försigkomna efter lagning av alla vardagskläder ha börjat förfärdiga nya plagg åt sig själva.
Likaledes ha vi genom de frikostiga gåvor som influtit till gråsparvarna, kunnat forfarande tillhandahålla mera kraftigt och närande bröd, sovel och sill för dem, varav en märklig synbar lekamlig trevnad blivit en följd. Välsignelse över de ädla givarna!
Syskolan för flickorna fortgår i samma ordning. Vi erfara därav myckte välsignelse för barnens framtida bärgning. Den kallas en trasskola, ty den lärer sig högakta trasorna genom konsten att ombilda dem till nya nyttiga persedlar. Allt var de där förfärdiga bliver dem skänkt på examensdagen den 15 juli.
Varje flickebarn, som lämnar skolan, har under skoltiden som kan räcka 6-7 år, sytt sig ett varmt sängtäcke, bestående av lappar, varmed våra kära vänner ävenledes försörja oss. Det bliver för vidlyftigt att uppräkna allt vad dessa barn årligen bärer hem.
Vår sylärare är ett fattigt och till fysiken svagt torparebarn, uppövat i handarbeten av en salig hemförlovad vän. Hon håller exemplarisk ordning och är mycket snäll på det torfttiga arbetsfält hon har att odla. Hon har nu förestått syskolan till vår gemensamma belåtenhet. När Gud välsignar så är det ringaste verktyg välsignat och kan uträtta vad det skall.

Skolfadern talar

(Per August Hultman)

Nu fäljer ett ord av skolfadern under rubrik: "Gud i det sakta vädret":

"När Herren Gud i nåd och barmhärtighet med sitt saliga ord besöker större avdelningar eller enskilda personer av sitt folk för att uppväcka det ur den andliga döden och föra det till livet i Kristus, då brukar han ofta i förstone komma i ett starkt väder för att sönderbråka egenrättfärdighetens berg och orättfärdighetens källor i hjärtat och driva det till Kristus för att mottga rättfärdigheten genom tron. En sådan Herrens uppenbarelse och framfart genom Anden bliver då förnimbar och synlig icke allenast  av troende Guds barn utan ock av otrogna människor, vilka då antingen måste giva Gud rätt i sitt ord och omvända sig till Herren eller ock ytterligare förhärda sina hjärtan och utbrista i tanklöst gäckeri eller i denna undrande fråga: "Var är nu Herren som växten giver?" Sådana prövningsdagar har också inträffat för oss. Det starka vädret tycks nu vara förbi, vad de flesta barn beträffa. Däremot få vi till Herrens lov och pris bekänna att det sakta sunnanvädret ännu blåser genom vår lilla örtagård, att våra växter många gånger ånyo bliva drypande. Vad som av detta väder kvarbliver i barnens hjärta är svårt att säga, emaedan vi kortsynta människor icke kunna veta 'vadan detta väder kommer eller vart det far'. Att Guds ord inte kommer fåfängt igen, veta vi dock visst utav Skriften. Glömt är icke glömt.

Ett barn dör

Ett exempel därpå vill jag anföra. En liten gosse, 9 ½ år gammal, har under denna termin lämnat det jordiska främlingslandet och - såsom vi efter kärleken hoppas - gått hem till sin himmelska fader. Under desssa 3 år, som han vistats i skolan, har han varit ytterst yr och ostadig och ingen har kunnat märka, att han tagit vara på det Guds ord, som han där fått höra och lära. Men på sin korta sjukbädd begynte han högt ropa till Jesus om förlåtelse, och då han blev tillfrågad om han ännu längre vill leva bland sina föräldrar och syskon, svarade han: 'Nej - i främlingslandet är mörkt och farligt. Där går jag vilse och stapplar snarligt.' Vidare tillade han: 'Här är så mörkt och farligt, jag vill gå hädan'. Lovad vare Herrens trofasta herdakärlek, som så oavlåtligen vill församla lammen i sin famn!
Må han forfarande bekänna sig till oss och utgjuta sin Ande med dess gåvor över denna lilla räddningsanstalt! Amen!"

Slutvers

Och nu slutar vi under tack och lov till Herren för alla kända och okända välgärningar!

Ja, Herre se nådigt an
detta vårt Canaan!
Du reste döda ur grvaens rans
och sträckte däröver din milda hand,
o, vakta porten du, Herde kära,
som lammen vill uti famnen bära,
och vandra med oss uti Bergets gårdar,
och själv du där din plantering vårdar.
Låt källor springa, som förr du gav
i ödemarken, för Mose stav!
Hjälp oss i nöden
i ditt namn besegra den andliga döden!
Ja, bön och lovsång stige till din himmel, Barmhärtige!
Du kom att oss evigt försona
och skänka oss livsens krona.
Förbliv vår lärare själv, du herde för lammen!
Och säg härtill ditt ja och amen!

Gud välsigne dig, vår skollärare, och ditt hus med sin eviga nåd, sitt eviga ljus!
Amen!