Vad jag biktat för min Jesus

Was ich meinem Jesus gebeichtet habe

Detta var en bok som mormor skrev ner sina innersta tankar i  samband med att hon skulle inta nattvarden. Hon börjar sina anteckningar den 26 mars 1836.

  1837  1838  1839  1847  1848  1853  1857  1858

1836.

Uttrannsaka mig, Gud, och få veta mitt hjärta. Och se till, om jag är på en ond väg, och led mig på den eviga vägen. Mitt första änkoår är tillända - omättligt rika hava därunder mina erfarenheter varit, mina erfarenheter av din nåd, o Du, min Gud och frälsare! Likväl känner jag ofta den gamle Adam hos mig. O, förlossa mig ifrån honom, lär mig att vara mera stilla och vaksam. Den ängel som bevakar mitt hjärta, vare den ständiga bönen: Din levande ande, Ditt blod, Ditt ord vare ständigt hos mig den nya människans näring.
"Bedjen", heter det, " så varder der givet; allt vad I bedjen i mittnamn, det skolen I få."  Så beder jag då om alla min andliga välgörares andliga liv ! Jag beder om min makes visdomsande i dubbelt mått, liksom Elisa bad Elias, ty jag behöver den i dubbelt mått. Jag beder om kristliga tjänare och tjänarinnor, att över dem redan här måtte utgjuta sig en upplysningens ande, samt att mitt hus allt mer och mer må bliva Ditt tempel, Ditt heliga tabernakel. Jag beder om frihet i Anden vid mina många åligganden, om kärlek i alla mina förhållanden. Jag beder om din outsägliga suckan, o Guds helige Ande; ty jag vet ju icke vad jag ska bedja, såsom sig bör, men Du vet, att mig fattas ödmjukhet, kärlek, tålamod, saktmodighet.
O, Herre låt mig aldrig gå utan ledband! Låt mig vara leret i mästarens hand. Bestäm Du själv alla riktningar och rörelser. Utan Dig, min Jesus, kan jag ingenting göra, det vet jag, det har jag erfarit, men glömmer det tyvärr ofta alltför lätt.
Låt mig efter Ditt ord hava tillträde till de fullkomligen rättfärdigas församling, vare ett med Dig, vare ett med dem!
Så ropar jag, min Fräsare, till Dig, att Du måtte svara mig också på detta mitt rop, vilket jag på aftonen till min beredning - också den sker genom Dig - ur djupet av mitt beträngda hjärta sänder upp till Dig!
Tack och lov måste jag bringa Dig, Du mitt skydd, min herde, min käpp och stav i dödens mörka dal. På örnvinga har Du burit mig så tryggt och med Ditt ord uppehöll Du mig och förlänade mig hälsa och gjorde för mig den första ensamma vintern ljuvlig. Dina välgärningar äro såsom snaden i havet oräkneliga. O, Herre, jag är allt för ringa mot den barmhärtighet Du berett mig. O, Herre, jag bekänner, att jag ännu igår felade i kärleken mot Karolina! (Karolina Liborius, mormors mamsell) I Dina kärleksarmar lägger jag mig och henne. Ack, giv mig den kärlek som är utgjuten i våra hjärtan genom den heliga Ande. Jag beder Dig nu i Jesu namn om strömmar av det levande vattnet, om ödmjukhet, saktmod och tålamod, om kraft och vishet, såsom Du gav min Petersen, att andligen regera mitt hus, mina barn. Håll dig själv stilla i din allmakst hand, Din allestädes närvaro, genom kraften av min Jesus. Du vet, att jag även har vissa näringsbekymmer, oro för hur jag ska kunna klara mig med den allt mer växande hopen omkring mig. Allt detta har hindrat mig i mitt umgänge med Dig. Ack, tag också dessa bekymmer ifrån mig, min Jesus; hjälp mig och låt mig kasta alla mina bekymmer på Gud, som sörkjer för oss! Uppehåll min tro, att jag i allt som händer mig har Gud vid min sida! Stilla havet och vågorna och allt, som bringa mig smärta och ve! Jag tror säkert, att Du under detta år ska låta mig erfara Din nåd och hjälp i det som nu oroar mig. Din kärlek kallar. Mitt uppförande bland de mina ska visa om jag lärt mig något.
I mitt förhållande till Emilia (Emmy och Carl Rappes dotter) förmår jag intet.O, gör det gamla hjärtat mjukt och gör ordet levande i hennes unga liv. Mina näringsbekymmer ha (även här) överväldigat mig, och smärtan över att jag har gjort något ovist, när inte Du fått leda allt inom mig, är stor därför att jag ju bett om Din ledning i allt. O, hjälp mig att förlåta, när återskenet av Din frid visar mig Din vilja att förlåta. Måtte Du stilla varje tvivel hos henne. (Emilia) Försegla i djup ro själens liv. Din vilja vare så min väktare! Låt det framgent så förbliva, och låt, o Frälsare, denna ro och stillhet, denna tillit jämte allt gott uppstå ur föreningen med Dig! Och nu, när jag själv har dömt mig, förvandla Du domen till seger, min frälsare och Gud! Det har Du lovat mig jämte allt, som fattas mig i en djup tro. Om bönhörelse beder jag Dig, min Frälsare. Mycket har jag sökt i Ditt dyra ord: "Den helige Ande, som jag ska sända eder,  hans sak påminna eder om allt, som jag har sagt till eder." O låt detta mer och mer hädanefter vara mitt hjärtas tröst och glädje, mitt ljus på all min väg. Hur ska jag rätt kunna tacka för de oräkneliga välgärningar, som Du nu och vid senaste nattvardsgången bevisade mig. Stamma vill jag, till dess jag bättre tala. Döende har jag varit flera gånger och Du har gjort mig levande. Du har frälst mig ur den andliga döden, Du har åter öppnat mina ögon för Din nåd, som Du liksom en sröm gjuter över våra fattiga jord. Du har rikligen försett mig och de mina och kommer att framgent så göra. Också för hälsans gåvor tackar jag Dig, för gemenskapen med de heliga i himmelen och på jorden, för mitt hjärtas vittmesbörd att min Petersen beder för mig. O, låt mig mer och mer, min Frälsare och Gud, förspörja den osynliga världens krafter och giv mig dem i helig dröm och sömn! Amen.

Juli.

Den 5.
Låt oss se upp till Jesus, trons begynnare och fullkomnare, som för den glädjes skull han hade framför sig, tåligt bar korset och ansåg det icke vara skam och som satte sig på högra sidan av Guds tron.
Genom mitt häftiga sinnelag och mycken misstänksamhet har jag svårt sårat både Dina och mina barn. Ack, den onda affekten har åter blivit levande! Ack, tag ifrån mig denna onda vredesanden, känslighetet, rättshaveriet! Rättfärdighetens frukt sås i frid för dem som hålla fred. Om jag ej håller fred, har jag ej del i rättfärdighetens frukt. Ack, låt mig betänka o ch begrunda det i mitt hjärta. Det är ju ett tecken på Din nåd, att vi kunna umgås med varandra såsom änglarna - o, giv mig detta som jag har rätt till, jag fodrar det av Dig! Giv mig äntligen de utlovade gåvorna tro, kärlek, saktmod, ödmjukhet och tålamod, strömmar av levande vatten, som skola flyta genom mig till andra, nämligen det ödmjuka sinne, som är kosteligt inför Gud - bergspredikans välsignelse.

Oktober.

Den 15.
O, Du helige Guds Ande, hjälp mig nu, då jag ämnar mig till Jesu bord, kasta en återblick på Din nådesledning med mig, sedan jag sista gången anammat den heliga nattvarden. Hjälp mig att se det syndaelände, som har visat sig och ännu visar sig hos mig! Jag har vrede och ofrid i min åter uppvaknande natur, vilken jag nästan trodde vara död. Mitt förhållande till N.N. har förorsakat mig namnlösa lidanden. O, tag dessa ifrån mig och lär mig bättre förstå vilken avsikt Du har med detta förhållande, uti i vilket Du dock själv försatt mig och vilket jag måste genomlida till Din ära. Att i mitt eget hus icke bliva förstådd, och det av mina närmaste, gör mig utan tvivel gott, ty det driver mig alltid till Dig, min Jesus, i ljuvligaste samspråk. Hjälp mig att fördraga allt, såsom sig bör, på det att jag ej må synda mot kärleken. Unde hela mitt liv bortskämd och överskattad av människor blir mig nu, i min ensliga ålderdom, motsatsen svår att bära. Men låt mig mottaga även detta ur Din hand, min Gud och frälsare!

Den 16.
Här ligger ditt fattiga barn i stoftet och beder som igår: giv mig bergspredikans välsignelse och den kärleken, som genom den helige Ande är utgjuten i vår hjärtan! Mitt livs morgonrodnad - den har jag att tacka Dig för. O, vilket löfte Du gav Ditt svaga barn. Vad har jag ej att njuta av! Idag Petersens jordiska fördelsedag. Han i det himmelska livets ljus, tack vare sin eviga födelsedag i Guds rikes härlighet. Jag här i förgänglighetens värld. Hjälp mig blott att uträtta allt vad jag ännu har att göra för Dig. Gör alla mina tankar ocgh gärningar behagliga för Dig och förena allt i det högsta - Din kärlek! Här får jag bedja, och nu beder jag för Engström och hans församling. Jag ber om välsignelse för hela mitt hus så att Herrestad måtte blomstar under Din välsignelse evinnerligen! Och här får jag tacka: o, jag tackar för alla de oräkneliga välsignelser sedan den 3 juli; också för de djupa lidanden, som förosakats genom den synliga skilsmässan från min Petersen i prövningarnas land! O jag tackar Dig idag för att han sluppit all nöd och nu är hos Kristus, som har gjort honom så täck för Gud, avtorkat alla tårar från hans ögon och nu lyssnar till hans böner, som hans eviga kärlek till mig tvingar till uttryck inför Din tron.

Den 17.
Också idag tackar jag Dig för min lycka. Du lät Ditt ord ej förbliva utan vittnesbörd, när jag bad Dig taga bort den gräsliga adamitiska högfärden i mitt arma, orena hjärta. Vittnesbördet förde Ditt ord, såväl genom Nohrborg som genom Schartau, djupt in i själen. Alltså beder jag: o, utrota detta huvudfel hos mig ur hjärtat och sinnet. Och nu anbefaller jag åt Din utgjutna, tuktande och tröstande nåd mig och de mina, främst Ditt stackars svaga barn Emilia!  Låt det ej enbart bli genom det vanärande mänskliga straffet. Utan tukta Du henne själv genom Din heliga Ande. Amen.

1837.

Januari.

Den 21.
O, min Jesus, Du gode helige Ande, här är jag nu åter och vill bikta och döma mig själv inför Dina allsmäktiga ögon. Herre, utan Dig kan jag intet göra. Låt mig endast i denna min oerhörda svaghet röra vid sömmen av Din klädnad, så blir jag frisk och stark. Herre, om Du vill, så kan Du rena mig fullkomligt, och - Du vill! Sser jag tillbaka på de senast gångna tre månaderna, så måste jag tacka och lova - skämmas också för att jag inte gjort det så mycket som jag skulle ha gjort, men tillitsfullt i Jesu namn bedja på nytt, lovprisa och tacka för alla hans outsägliga rika så väl lekamliga som andliga välgärningar. Nådigt har Du fört oss förbi alla hotande faror och bevarat åt mig både hus och hem och mina trogna tjänare och har försatt mig i tillfälle att kunna tillgodose mina och de minas behov och att jag kunde vara rättvis mot var och en. Din tuktande hand låg tung över mig - också därför lov och tack!  Du kommer att föra till ett sådant slut, att det blir till vinning och jag således skall kunna bära det. Jag måste skämmas, djupt skämmas över min brist på kärlek gent emot Dig och människor. O, giv mig den heliga kärleken, som är utgjuten i våra hjärtan genom den heliga Ande!  Låt mig snart kunna umgås med de Dina som en ängel och giv dem tålamod med den lidande och svårt prövade! Jag beder om vishet, om tålamod och ödmjukhet, om strömmar av livets vatten. Förkasta mig ej i min ålders dag och bevara mig i ödmjukhet under avklädandet. Giv mig det stilla hjärta, som är kosteligt inför Dig. Trösta mig i den nya smärtan över Mobergs flyttning och vänd allt, ja allt till det bästa! Skydda mitt hus, välsigna och förök det andliga livet och förbönen i mitt gamla hjärta! Giv mig allt som fattas mig, tag bort allt som oroar mig och var min styrka i min svaghet! Amen.

Den 22.
O, min frälsare, Du min biktfader, som utrannsakar hjärtan och njurar och fodrar igen vad Du tidigare givit, här är jag och i tron håller Dig fast och sjunger med min föklarade Petersen och de heligas skara pris och ära och oförgängligt väsen för Lammet, som blev dödat. Ja, pris vare Dig och ära för allt som jag mottagit, för allt som jag kan återge, för allt som ska bli mitt enligt Dina löften.
Gör mig villig att gå dina ärenden! Jag väntar all vederkvickelse, lekamlig och andlig, från Dig. Hjälp ock att därtill fullgöra allt det eviga goda, som Du väntar att jag ska göra. Giv mig ljus, förstånd och vishet under vandringen och i alla förhållanden, som Du ställer mig i. Giv och de mina älskande hjärtan; giv dem nåd att vara tåliga under Ditt kors, att lida det Du lägger på. Låt dem, som icke förstå mig, ha tålamod med mig. Ja, av Dig, min Frälsare och Gud, begär jag kärlek, saktmod, tålamod, ödmjukhet, strömmar av det levande vattnet liksom Din och den eviga världens närhet. Vidare ber jag om rik välsignelse för mina välgörare, gemenskap med de heliga, både till sinnerlaget och självförnekandet. Ja, allt, som är mig av nöden, begär jag här under väntandet och ilandet, där i ägandet och skådandet! Fridens Gud! Helga mig mer och mer, så att hela min ande, min själ och kropp må bevaras ostraffliga till vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse! Amen, amen!

Mars.

Den 18.
Min Jesus här är åter Ditt gamla barn och vill bikta, tacka, bedja och lova. Giv mig Din helige Ande att undervisa mig i allt och mana gott med outsägliga suckar. Jag bekänner med glädje och tacksamhet, att jag fått kraft av Dig att bättre älska de mina, men trots detta är mitt umgänge här hemma, tyvärr ännu inte av den beskaffenhet, att jag kan säga: jag umgås med de mina som en ängel, såsom benådade syndare skola umgås med varandra. - O, giv mig nu den kraften i morgon, i den heliga nattvards måltiden, min dyre Jesus! Den osynliga världen har kommit mig närmare, men mycket närmare bör den vara mig, när mitt hjärta är helt inställt på de himmelska tingen. Giv, Du himmelens och jordens Herre, klarhet i sammanhanget mellan det jordiska och det himmelska. Ännu räknar jag och beräknar alldeles för mycket. Låt mig äntligen lära vade orden "vårt dagliga bröd ge oss idag" betyda!
Jag bekänner att saktmod, vishet, tålamod, kärlek, dessa de levande vattnets strömmar, inte ännu flutit in i mitt liv såsom jag önskat. Jag beder om allt med den levande strömmen och väntar på den, för Ditt namns skull, o Jesus! Såväl som mitt förhållande till som mitt inflytande över Emilia äro mycket bristfälliga. O, jag beder, bevara och skydda det stackars barnet på denna världens vilosamma väg. Må Dina änglar skydda och omgiva henne. Tack, min Jesus, för det omedelbara skydd Du bevisat mig. Du har skyddat mitt hus och hem och alla som äro där för lågorna. Låt nu mitt hjärta genomströmmas av ett saligt förtroende och förlitande på Dig, och låt det bli så allt framgent. O, min Jesus, kanske får jag än en gång efter två års förnimmelse av dödens närhet uppleva uppståndelsen, Din uppståndelse, och med den även uppståndelsen från halvheten i mitt liv? Ja, må sambandet med Dig vara i stigande och glädjen över Ditt helga ord likaså. Halleluja! O, om det är Din vilja - låt även Moberg bli viss om Din vilja - Moberg, Scheibel, Herder. Till sist min bön om skydd, hjälp och ledning i mina gamla, ensamma dagar, om en salig död, när Du kallar. Genomträng själ, ande och kropp med Din nådefulla närvaro och bered Du mig själv i sömnen för morgondagen. Amen!

Den 19 på aftonen.
Jag har idag gjort en erfarenhet, vilken jag, huru uppskakande den än var, ej skulle velat vara utan. Vi kommo för sent till skriftemålet, och det såg en stund ut som om vi skulle bli uteslutna från nattvardsbordet. Denna smärta var outsäglig och kan med ingen annan smärta jämföras. Att vara invid källan men ej få framträda, att stå Herren så nära och ej ha möjlighet till någon förening med honom genom sakramentet, att med sina egna ögon se saligheten och ej ha någon del däri! Jag led mycket. Gud vare lov, vi undfingo dock både skriftermål och nattvard, och om jag än för min hårt angripna lekamens skull ej kan i känslan förnimma, så utgjuter sig dock välsignelsen i det fördolda och ska visa sig också i frukterna.

Augusti.

Den 19.
O, min Jesus, tag mig, Ditt armaste, svagaste barn med grånat huvud och dock så fjärran från målet och bered det själv till det nu så nära liggande målet! Vad är sitt mål, mitt hjärtas trängtan och innerligaste längtan? O, att i tid och evighet få vara förenad, att natt och dag, ja, varje ögonblick av mitt liv vara funne av Dig, det är min varma bön, som Du värde nådeligen höra - det är mitt mål!
Den 20.
O, min Frälsare, jag måste kasta en återblick in i mitt syndaelände. De utlovade levande vattenströmmarna utflytta ännu icke från mig. Tålamod, tro, kärlek, hopp, ödmjukhet och saktmodighet, dessa strömmar väntar jag från Dig, så ock ett liv i helig gemenskap i himlen och på jorden, där Du är huvudet; de heliga sanningarnas finnande i Ditt ord, det glada givandet, det fullkomliga överlämnandet, befrielse från all människofruktan, vilken så ofta anfäktar mig o.s.v., allt detta och vida mer beder jag av Dig, min Frälsare. Ja, giv mig Andens stillhet i den fördolda människan!

December.

Den 2.
Jag måste ånyo hålla dom över mig själv. Jag umgås ännu ingalunda som en ängel med min familj! Hjälp mig att först såsom ett litet barn hos Dig hämta nåd, så kommer nog ängeln sedan av sig själv.

1838, det händelserika året.

Juni.

Den 2.
Vad  jag har erfarit av mitt onda hjärta lägger jag nu öppet framför Dig, min Frälsare och Förlossare från allt ont. Jag har syndat i mit förhållande till min kära N. Vrede och grymhet hava övervunnit mig, men nu är jag genomträngd av Din nåd, min hulde Frälsare, Du som likväl låtit detta förhållande utveckla sig i kärlek och slagit ur fältet all satans anfäktning och hans direkta inblandning härutinnan. Hade han fått seger, så hade jag fallit ur nåden och den efterlängtade friden, det är visst. Låt tecknet till min upprättelse och benådning bliva, såsom min käre Tersteegen säger, det, att jag umgås som en ängel i mitt hus. Ack, lika milt som just nu Din nådefulla välsignelse droppar ned över oss från molnen, så lovar Du mig bönhörelse. Du, blott Du, renar våra hjärtan genom Ditt blod, icke vänskap, icke natur, intet och ingen annan än Du allena. du har sagt det, och Du ska också göra det.

Den 3 efter nattvarden:
Gudi äran och oss välsignelsen! Guds kärlek unnar oss glädjen, och liksom han har danat våra hjärtan för glädjen så har han också betrett oss mycken fröjd, som är ren, som icke åldras, som förbliver oförgänglig. Livetes bästa fröjd är dock blott en aning om det som det eviga livet ska vara. Låtom oss då rikta vår blick och vårt hjärta dithän! Och efter vi hava en så stor sky av vittnen omkring oss, så låtom oss avlägga synden, som alltid vidlåder oss och gör oss tröga, och låtom oss löpa med tålamod i den kamp, som oss förelagd är.

Den 21.
O, min Jesus, mer och mer erfar jag, lov och pris vare Dig evinnerligen, denna sanning (om grenen i vinträdet), men mer, mycket mer måste jag erfara den. Min ande, min själ och mitt sinne måste djupare tränga in uti Dig, hjärtats nya, invärtes människa måste bliva stilla och osvikligt vid Dig, på det att Du alltid och allestädes må kunna med Din helige Ande påverka henne och föra henne in i det eviga livet. Ack, så lycklig vill Du redan här låta mig bliva, att jag ska bliva Din rika, fruktbärande gren.

Oktober.

Den 20 på aftonen.
Djupt eländig känner jag mig, även efter mottagnadet av Din måltid. O, min Jesus, vad är det? Störd genom oundvikliga, oförutsedda göromål, kunde jag dock ej åsidosätta den närmare föreningen med Dig, av vilken jag ju så ofta undfår kraft och frihet från allt, som icke är Du. Jag lägger mig nu i Dina sår och överlämna mig åt Dig helt, alldeles som jag är. Herre, vill du, såkan Du göra mig ren!

1839.

Mars.

Beredning till Herrens heliga nattvard den 24.
O, vilken rik tid, min Jesus, sedan förra nattvarden, den 16:de februari tills nu! Mobergs svåra kamp och lidandes vecka, hans saliga död den 7:de mars och Johanna Bagges hemförlovning den 20:de! - I dag lägger jag mitt barn Emilia i Dina frälsande armar, som i morgon kommer alldeles ensam, utan mig, till Dig. O, min Jesus, nu kan hon bliva frisk. Varje Israelit fann räddning när han inför förföljelse eller inför rättmätigt straff för sina överträdelser omfattade altarets horn; också vi finna skydd mot satans alla anfäktelser och det egna syndfördärvet. Halleluja! O, min Jesus, jag beder Dig rätta till det jag trasslat till för detta barn genom mitt eget fel. Ge henne Du allt det goda som jag försummade eller ej förmådde bevisa henne. Rena hennes fördärvade hjärta med Ditt blod, sedan Du dessförinnan givit henne självkännedom genom den heliga Ande. - O, min Jesus, alltid finner jag mig vid självrannsakan skyldig i allt. Förlåt mig och tag bort allt det orena. I mitt hus visar sig hyckleri, falskhet och otukt. Befria Ditt hus från dessa giftiga och onda ormar och giv mig en Josef, som hjälper mig att i stället utbreda Ditt rike och ej som nu öppna dörren för djävulen. Jag vänta nu tåligt på Din hjälp, Du dyre Jesus. Bär mig i mina gamla dagar och skydda mig, lyft mig! Och tager Du dem ifrån mig, som varit för mig ett kärt stöd, så sänd mig andra, som jag kan lära att älska, sådana som äro villiga att uppmuntra min kärlek till Dig. Outsäglig tacksamhet känner jag till Dig för att jag fick så länge ha Moberg och Johanna (Bagge).

På aftonen.
Gud gav mig mycket i den härliga måltiden, ett vänskapens vittnesbörd, härligare än någonsin. Strax efteråt prövade Du, om jag kunde uthärda i livets villervalla och om jag kunde höja mig över den.
I morgon ska kraften, som jag mottagit idag, ge sig till känna. O, Herre Jesus, den kraften som gör oss modiga som Lejon mot djävulens falskhet och list, så att duvorenheten icke fläckas av synden. Tack vare Dig kunde jag mottaga stor nåd efter den beredning jag haft. - Moberg och Johanna har Du kallat hädan sedan den förra nattvardsgången. Deras trosvissa ord vederkvicka oss ej längre. De hava kommit undan alla nöd, som ännu håller oss fångna, och växlingens och förgängelsens kval, som jag idag kände på ett alldeles särskilt sätt. O, hur stor är icke deras lycka! När jag blivit rik som dessa, så hemkallar Du även mig, ej förr! I orubblig tro på att Du, min Jesus, ville ge mig mera livsmod att i Din kraft göra gott, såsom förr, börjar jag det nya livet, på det att jag idag måste hava liv och övernog. Amen. Halleluja!

Augusti

Den 10.
"Om nu min förmaning i Kristus, om uppmuntran i Kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria från genstridighet och ifrån begäe efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras." - "Älska Gud över allting och din nästa så som dig själv." - "Vad angår det dig, följ du mig!" Dessa skriftord skola vara dörren till självrannsakan. Till de heliga budens fullgörande vill Du själv ge kraften. Jag känner mig skyldig till uraktlåtenhet. O, mig har vederfarits barmhärtighet - må jag nu vara viss om att Du vill förlåta mig mina synder, som leva kvar i mig. Med dem jag har omkring mig kan jag icke upprätthålla  kärlekens och sämjans  band. Sänd mig Din helige Ande, som lär mig bedja därom. När vi nu genom Emilia bliva tre, så låt oss alltid vara församlade i Ditt namn. Dig förutan kunna vi intet göra. Giv mig det öga, som ser Din ledning sedan förra nattvardsgången! Giv mig en mun, som prisar Dig! Kristenhetens olyckligaste människor har Du fört till mig, att de skola här bli vederkvickta, såväl andligen som lekamligen. Viljan till ett svårt beslut har Du fött i mig, och nu ligger det i Din Fadershand, huruvida det ska förverkligas eller icke. Herre Jesus, gör mig alltid redo att handla efter Din vilja, och visa mig, ditt stackars närsynta barn, denna Din vilja!
Efter svåra veckor fulla av lidande, har Du åter benådat oss med ensamhet och överöst mig med rikedomen av den heligaste glädjen. O, min Jesus, sedan Mobergs död lyser Din Vilhelm som en morgonstjärna i mitt hus och för välsignelsen med sig var och när han kommer. Tack vare Dig för det, min Jesus. Välsigna honmo mer och mer, både andligen och lekamligen, såväl för han egen som för andras del!
I mitt hus har åter upptäckts huggoprmens gift, otukt, hyckleri, lögn, men också tecknet för den arme fallne Petrus. O, hjälp och rena!
Söndagsmorgon. O, min Jesus, låt oss ej se bara på det som är vårt utan också på det som är andras. Den himmelska kärleken strålar emot mig i Din lidandes-gestalt. Du har förnedrat Dig, Du antog en tjänares skepnad och blev funnen som en människa. Du delade med oss vårt djupaste elände, ja, tog det på Dig. Vilken helt annan undebar glädje hade Du icke hos Din himmelske Fader! Låt oss - tänka på det, när jag nu åter ska bliva (oläsligt) med min Emilia... O, jag måste åter och åter bedja: Låt mig vara som en ängel i umgänget med de mina. Jag vill klaga övet att jag ej är det. O, giv mig Din undebara kärlek, min frälsare och Gud! Din rikedom är så stor. Du vill ge mig den, om jag blott kan bevara den. Ja, här är jag nu, min Frälsare, med alla mina begångna fel och alla de svår synder, som underlåta det goda. Full förståelse har jag för dem och går i tro och tillit Dig tillmötes för att genom föreningen med Di undfå kraften till att älska, tro och hoppas, att vara ödmjuk och tålig, att helt kunna underordna mig Din vilja! Amen. Halleluja!
På aftonen. O, min frälsare, jag har mottagit Dig och från Dig. Det har redan ljusnat för mig i det av mig fruktade förhållandet till barnet, min Emmys, min Carls barn. " De som bidar efter Herren hämtar ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hastar de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta", Jes. 40:31. Detta löftesord upplyfter mig, blott jag dagligen erinrar mig det och tror det. Du leder mig på den väg, som jag ensam icke kan finna, nämligen kärlekens, fridens och sjävförnkelsens väg. Amen!

Oktober.

Berdelse till H.H.N. den 12.
Davids 103:e psalm. O, min Jesus, bered Du mig själv i denna timma! Jag känner mig så fattig. Ty gärna såg jag tillbaka istället för att sträcka mig fram emot det himmelska, mot kallelsen i Kristus Jesus. Uttröttad kan jag endast med möda skåda framåt, mot det ena och det andra. Men leva vill jag. O, därtill hjälp mig, Du gode, heliga Ande! Tag Dig an Ditt svaga barn och lägg det ömt i Dina sår så att det frisknar till! O, giv kraft för den kommande glädjestunden. Amen!

På aftonen. Prisat vare Ditt namn, hulde Fader, för att Du tilläte det svaga barnet att deltaga i den helia måltiden. O, Du visste så väl, hur det hungrade och törstade, och Du låter ingen hungra och törsta. Än en gång måste jag bekänna från vilka synder jag måste frälsas. Min köld, min kärleksöshet, min pratsjuka, min vårdslöshet, min otålighet, mina jordiska bekymmer och den pina dessa vållar mig. Ack, jag finner icke tillräckligt många namn på detta hunrahövdade vidunder, som finnes i mig. Men å andra sidan förmår jag icke räkna alla Dina välgärningar emot mig - trots allt. "O, hjälp - och sannerligen, Du hjälper"
Hur mycket har jag ej att tacka för sedan förra nattvardsgången. Bland alla välgärningar strålar den med min älskade Emmy - hur mycket innerligare äro vi också! Dessutom tvenne härliga midsommardagar. Också den bärgade skörden för både människor och djur. Och hjärtat har väl blivit mera moget - det beder för båda ej förenade nu i tro! Och Hans, den käre Hans Adolf. Så dyrbart det var att få se honom. Hjärtat beder också för Carl och Hildur. Herre, undervisa det att lära sig bedja innerligare, mera enträget för Emilia och Axel - ack, den senare ligger mig så fjärran!
Men forfarande umgås jag icke med de mina som en ängel. Herre Jesus, tag bort det som skiljer mig ifrån Dig, giv mig det som leder och förer mig närmare Dig, tag mig själv och gör mig helt till Din egen. Amen - det skall ske!
Ännu ett halleluja måste bifogas över vår älskade Hannas förnyade räddning, därför att hon för andra gången genomgick den farliga operationen. Kanske behagar det Dig att åter låta oss få se henne här nere. Det ligger i Ditt rådslut. Ske Din vilja! Amen!

1847.

Mars.

Beredelse till H. H. N. den 27.
Inledning: 1 Petri 5:6-11.
Jag vill åtlyda Din befallning att kasta alla mina bekymmer och omsorger i djup ödmjukhet under Din allsmäktiga hand. Du har omsorg om mig och om alla stackars betryckta. Förvandla mitt hjärta, att det blir villigt att överlåta sina bekymmer på Dig. Min ångest och min rådvillhet är stor, men jag vill lyda Ditt ord. Jag bekänner, att jag ingenting kan gör a utan Dig. O, min Jesus låt mig bikta för Dig - intet annat finnes hos mig än elände och synd, men i Dig har och finner jag allt. Idag står framför mig blott mina stora brister, min kärlekslöshet, min inre vrånghet och arghet, bristen på tro hopp och kärlek, tålamod och ödmjukhet. Hjälp mig, hjälp mig, o Jesus! Ur Din dödsnöd får jag hämta livsmod - så äro mina synder förlåtna, och därför kommer jag att genom Dig besegra dem. O, min Jesus, sätt Din allmakts fot på detta huggormarnas yngel inom mig. Jesus, Jesus, var mig, syndare, nådig. Gör mig äntligen, o min allsmäktige Frälsare, till den stilla människa, som har saktmodigheten dold i hjärtat och det som är dyrbart för Dig. Giv mig tålamod att också kunna uthärda, när dess huggormar röra på sig och söka göra mig ont, när de får känning med min Frälsares och herres makt och frälsningsverk. Hjälp mig att bära min ålders lidande, besvärligheterna med mitt sjuka huvud och med min dövhet och hjälp att kunna skilja mellan den rent kroppsliga ångesten och själslidandena. men hjälp mig också att kunna bära allt med tacksamhet och segerbärande sinne.
O, min Herre Jesu Kristi Fader, Ditt fattiga barn beder, att hon själv eller hennes vänner aldrig förlorar vissheten om att varar förenade med Dig. Bönhör mig, käre, käre Fader!
Tacka och lova vill jag Dig för alla Dina välgärningar till kropp och själ, som Du bevisat mig sedan förra nattvardsgången.
Med Emmy är jag ännu innerligare förenad, men ändock finns sådant kvar, som genom satans list och det egna fördärvet skulle kunna skilja oss åt. Men nu växer vår förening i styrka genom Dig. O, Jesus hör min moderliga bön för detta barn.
Dina avsikter med Emilia känner jag inte, o Fader, om hon kommer att flytta eller stanna, leva eller dö. Allt, ja, allt lägger jag på Ditt hjärta, i Din sons, Jesu Kristi, händer. Välsigna de älskade därovan också denna stund och alltid. Bered också dem till den heliga högtiden. Och nu förlåt mig alla mina synder och två mig ren i Ditt blod. Amen!

Beredelse till H. H. N. den 29.
1 Petri 5:7. Psalm 50:23.
O, min Jesus, hur har jag inte känt Dina händer utbredda över mig idag! I stor svaghet har jag varit stadd, alltsedan min Emilia kom hit, och nu visar Du mig så plötsligt vägen till styrka och glädje: vår förening i Dig är ännu innerligare. Matt.11:28-30. Ja, jag kommer. Jag är viss om att du ska stärka mig. "Varför är du så orolig i mig, mitt hjärta?" Du kommer att tacka honom... Och varför är du sjukt, du stackars arma hjärta? Därför att det fattas dig tro och kärlek, och därför känner du din ålder och stora kraftlöshet.
Vem ska hjälpa i det nya förhållandet med mamma Ebba? Vem allenast kan hjälpa? Du eller Gud Fader, Sonen och Anden eller kanske de heligaste änglarna? Gläd dig, att du icke förmår något och att det står dig fritt att vänta dig allt från honom. Och det är icke fråga om inbillning. I det allra minsta får du lita på Gud. Framför allt i förhållandet till de kära barnbarnen. Ja, "låt barnen komma till mig och förmenen dem icke". Ebba - ja, hon är det stor bekymrets sten, och henne lägger jag helt i Dina frälsarearmar. herre Jesus, hjälp, hjälp, hjälp och tag den kroppsliga och andliga ångestenfrån mig. jag känner det nu mycket bestämt så, att Du vill hjälpa mig. Ack, Du vill ej att Ditt gamla barn ska förgås genom ett förhållande, som det själv ej sökt eller traktat efter utan som kom till synes genom Din vilja. Var skola vi söka Dig, om inte i den översvallande kärleken? Låt mig bliva Din, o Du min Frälsare, som bevisat mig så stor barmhärtighet. Enträget beder jag Dig för min älskade Emilias nedkomst. För henns kroppsliga och andliga beredelese och bevarande, för min och hennse ro och hängivenhet i Din vilja, så att varken hon eller jag skljes ifrån Dig. Båda bedja vi innerligt, att hom måtte vara tålig  i hennes svåra stund, att hon må känna Din närhet, min Jesus, att de heliga änglarna måtte bevaka henne. Att Du håller stunden hemlig för mig, såsom Du höll den hemlig, då det gällde Nanny och Caroline.
Säkerligen ska Du skydda mig, så att jag ej behöver bära mer än jag orkar. Låt henne, låt också mig få avlägga vittnesbörd om den lust Du har till människors barn. Förlåt mig alla synder, som jag begått, sedan jag sist deltog i den heliga nattvarden - förlåt, och tag dem all ifrån mig. Giv nåd, frid, glädje och vila i den fruktansvärda kroppsliga oron, i den stadiga botkampen, i hjärtats oro och ångest. Låt mig helt bliva ett med Dig, innerligare och innerligare. Amen, amen! Ske Din vilja, den åsyftar vår salighet, amen, amen!

Juli.

Berdedelse H. H. N. den 24.
"... utan hjärtats förborgade människa, med saktmodig och stilla ande, är kostlig inför Herren." Om den stilla Ande, som är i Dig, o Jesus, beder jag. Du har förvärvat den åt mig genom Ditt dyra lidande och Din död liksom genom Din uppståndelse. Jag vet, att den hör mig till, och jag bedder därför, att, när Du giver mig den, o Fader, för Jesu skull, jag också måste innerligt mottaga och bevara den, i Din kraft, o Jesus.
Jakob 1:5-7. O, min Fader, mig fattas vishet, och jag har länge, länge försummat att söka den. Jag vill söka den nu med villigt och botfärdigt hjärta. Giv mig den rätta, sanna tro, som ej tvivlaar på att frälsningen förvisso kommer mig till del i allt. Jag beder därom i Jesus namn. "Var trogen intill döden, så ska jag giva dig livets krona." Ja, min Jesus, giv mig Din helige Ande, och låt honom förbliva hos mig. Giv att jag ej bedrövar honom elle förhindra hans verkningar. Låt mig i trohet övervinna, tag all dödsfruktan ifrån mig! Giv mig att äta av det förborgade mannat i en evig och salig förening med Dig, o Jesus, min Herre och min Gud! Låt mig behålla vad jag har, så att jag får mer och mer, såsom det har utlovats i bergspredikan. Jag vet, att den som övervinner och håller Dina ord intill slutet, han skall få det nya namnet. Att jag ska hålla ut, därtill bered och hjälp mig, så att jag en gång kan träda inför Dig såsom em övervinnare.
Och nu - förlåt mig alla mina synder och giv nu, o Jesus, det eviga livet hela rikedom. Giv tålamod i lidandet och försakandet och ifråga om ålderns besvärligheter. Låt mig äga Dig och Fadern, och låt mig dricka evig kärlek och därigenom övervinna. Låt mig tacka och lova för outsägliga välgärningar mellan nu och förra nattvardsgången. I allt som jag bad om angående Emili har Du bönhört mig, men jag får bedja om ännu mer. Jag får bedja at mormodern, modern, fadern och barnet finna Dig till evig frälsning och att barnets mor, Emilia, får mer av hjärtats stilla förborgade människa och saktmodig, ljuvlig ande. Jag har fått erfara, att Du kan ersätta allt annat, var det än må vara. Så låt Din ro besjäla mig vid det stundande avskedet. - Hjälp den stackars Ebba på den väg, som hon måste vandra ensam - men ej ensam, bara Du är med. Hjälp alla, som jag älskar, alla som anropa Dig. O, min Jesus, kom till oss! Gör mig tom
, fyll mig med Dig själv! Amen.

December.

Beredelse till H. H. N. den 18.
"Saliga äro de fattiga..." Kommen till mig, I alle..."
Jag beder dessa ord idag, ty i mitt armod kan jag inte finna bättre ord. Jag blickar tillbaka till den senast skrivna bikten. Och då känner jag, hur mig fattas vishet, kärlek, hopp, tålamod, inre samling, förmåga att kasta alla mina omsorger på Dig, lust att bedja utan återvändo, rop om att komma i allt innerligare förening med Dig. Allt detta var alltså böneämnen intill nu. Och dock tackar jag Dig.  Mycken strid mellan anden och köttet har jag haft och forfarande har. Mina egna bekymmer har berett mig mycken pina, men jag har också i djup förakt för min svaghet bedit om hjälp, och Du har hört mig. Förlåt mig nu alla mina synder. Hela mig, så att jag blir helad. Omvänd mig, så att jag blir omvänd. O, se på mig elända och alla elända, som ropar till Dig - hjälp dem!
Efter mottagandet av den heliga måltiden. Fattig kom jag, men rik återvände jag. Redan i detta livet höra alla det eviga livets krafter mig till. O, hjärta, hjärta! Håll fast vid det du har och låt intet taga det ifrån Dig. Den som är trogen intill slutet får livets krona.
Gemenskapens kraft mottog jag också genom en av kärlek fylld blick från E. H. Det kom till mig som en ström från Jesu ögon. Det gavs helt för min räkning. Jag njöt av gemenskapen med himlen och med jorden. O, Jesus - Jesus, Dig vare tack!
Engström, vår käre Engström hade till skriftämne: "Jesus Kristi, Guds sons, blod renar från alla synder."

1848.

Mars.

Beredelse till H. H. N. den 11.
Jag vet, att den som övervinner skall intet ont vederfaras av den andra döden. Kristus är mitt liv, och döden min vinning. Ja, min Jesus, så säger ditt heliga ord. Jag har städse blivit funnen i Dig, allenast förlitande på Din nåd: så ska jag övervinna döden och tränga fram till det eviga livet. Om Kristus helt och beständigt blivit mitt liv, så är också döden min vinning. Jag griper tag i den fria nåden i Kristus, som utlovar mig allt. I honom har gudomligheten i all sin fullhet tagit boning, och han har fört fram i ljuset ett oförgängligt väsen. Halleluja! Är jag uppväckt med honom, så är jag också försatt med honom i det himmelska väsendet och kan icke dö, trots att jag skall dö. Han är livet, vägen och sanningen. Han har vunnit mig och jag vill omslutas av honom i all evighet. Amen. O, icke som om jag redan hade vunnit det, men jag far efter att vinna det. Hjälp, hjälp mig, Fader, Son och Ande!
När jag blickar tillbaka på den tid som gått sedan jag sist fick deltaga i den heliga nattvarden, så måste jag brista ut i de orden: "Herre, jag är alldeles för ringa till den barmhärtighet, som Du bevisat mig." En stilla och härlig julhögtid. En vacer daglig samvaro med min nya hjälparinna. Tillsammans med henne blir jag mer och mer medveten om gemenskapen med Dig. Vi har gemensam glädje vid Guds ord. Hennes älskliga och klara röst prisar Dig. Tack att Du lät henne känna, att hon inte ska llämna mig redan nästa år. Pris vare Dig för denna välgärning!
Emilia och Elmblad gå mot en ständig stegrad utveckling. Jag säger detta förtröstansfullt genom tröstaren, den helige Ande. Jag känner mig också innerligare förenad med Emmy, med alla gamla vänner - trofasta äro de i Dig. Stillhet och frid har jag i huset och en riklig ström av Guds ord genom Din trogna tjänare Engström - också härvidlag en stegrad utveckling. Lovad vare Din trofasthet. Bliv alltmer vår korsfäste Herre och låt oss genom gåvan av Din kärlek komma närmare och närmare kärlekens outgrundliga hemlighet. Giv oss trons glädje, själafrid och Andens frihet genom det återförvärvade barnaskapet. Uppväck Du själv genom helig Ande detta husets alla medlemmar och låt Din nåd förspörjas över hela jorden.
Översvinneligt välsignar Du vårt land genom Fjellstedt, som på ett så mäktigt och vackert sätt utreder Ditt ord Styrk honom, styrk Nanny,slut Du med Din milda hand den älskade R:s ögon, när hans sista stund är kommen. Och vidare beder jag: led Du valet på söndagen, att den blir vår (präst), som förkunnar Ditt rena ord, den som blir ett ljus för församlingen!
Och nu, var mig, syndare, nådig! Förlåt mig all skuld och rena mig med Ditt blod och invig mig helt i Din rättfärdighet och till det nya livet. Genom den fria nåden. Låt mig städse genom den helige Ande hava Ditt lidande och Din död för ögonen och i hjärtat. Låt mig mäktigt känna kraften av Din död och uppståndelse, både i livet och i döden, och var framgent mitt allt. Gör mig till den stilla människa, som är saktmodig och har den stilla anden, som är så dyrbar inför Dig. Låt ingenting, inte heller mitt sjuka huvud, förhindra min helgelse. Du vill väl, att det sak brusa och dåna därinne - o, vilken oro! - men, o min Jesus, låt bruset ej tränga in i hjärtat! Så böjer jag mig under Din allsmäktiga hand och kastar alla mina bekymmer på Dig. Helga mig alltigenom -  hela min varelse, hela min ande, kropp och själ, att jag måste befinnas ostrafflig intill vår Herres, Jesu Kristi, dag! Amen.

Juli.

Beredelse till H. H. N. den 1.
Jag känner mig såsom ett barn inför julgranen, när det gäller Dina oräkneliga välgärningar, och jag vet ej hur jag ska tacka Dig i min stora svaghet. Under den gångna tiden har Ditt heliga ord och Din heliga Ande mäktigt manat till tro...tro. Och i min självrannsakan finner jag, att jag är så svag i tron, fattig i kärleken och matt i hoppet. Därför beder jag: styrk min tro, öka och förnya min kärlek och utgjut den genom den helige Ande i mitt arma, kalla hjärta och låt mig öva mig i hoppet om Din återkomst och om det eviga livets gåvor genom den helige Andes ivriga påminnelse. Förlåt mig alla mina synder; de äro så många som sanden i havet. Jag ställer också mina omedvetna synder i ljuset av Ditt ansikte. De som jag nu känner äro oförstånd, pratsjuka, självklokhet, osanning, kärleklöshet, särskilt när det gäller  att upptäcka andras fel och att bara stirra på dem. Herre Jesus, förlåt mig alla mina synder och hela mina brister. När jag tänker på allt, som fattas mig, så blir jag matt. O Herre, hjälp och tag bort allt, som skiljer mig från Dig. Giv mig, o Gud, det som leder mig till Dig. Tag mig själv och gör mig till Din egendom.
Dina välgärningar äro så många. Tack för min dyre Runges liv. För hans senaste brev, för den nye vännen och för Elmblads och för allt, som mitt svaga minne ej erinrar sig eller ej alls lagt märke till. Bönhör mig angående Emilia. Du vill, att jag ska behålla henne. Var närvarande med dina välsignelse och låt en lycklig utgång, såsom förra gången, och skydda din gamla änka från allt för tunga tankar. Väck inom oss alla bönens ande, låt oss i tro tränga oss fram till dig i treenigheten. LÅt mig i sanning dö i Kristus för att kunna uppstå med honom. Jag öppnar min hungriga mun, Herre, mätta den. Giv den smaken för Ditt himmelska bröd, Ditt ord. Låt vissheten aldrig vika ifrån mig. Bär mig, enligt Dina löften, i mina gamla dagar och övergiv mig ej. Utan Dig förmår jag intet, ej att lida eller verka, ej att leva eller dö såsom jag skall.
 Jag måste också bedja för den allmänna nöden i världen. Styr den och de under Din herdestav församlade. Du banar väg i havens djup. O Herre, hjälp, och låt Din ande vill över Norden, som är Din. Uppehåll oss i den nöd, som nu övergår jorden. Låt oss bekänna Ditt namn. Skapa i mig, Herre, ett rent hjärta och giv mig en ny, frimodig ande. Amen, amen!

Efter mottagandet.
Jag har mottagit Dig, vik ej ifrån mig. Uttömd på allt eget var jag förut, så kom jag till Dig, och inneligare kunde Du icke förena Dig med mig. Undebar och stor kom Du - mer kunde icke mina fattiga läppar säga därom. Försegla vad jag mottagit. Låt min svaghet bli svagare, så att Din styrka mer och mer tilltager. "Herren är min starkhet." Jag vill låta det vara nog med Din nåd, ty Din kraft är ju mäktig i just de svaga.
Elmblad höll skriftemålet och förkunnade först syndernas förlåtelse - i kraft av sitt ämbete. Därefte talade han om förlåtelsens villkor: Syndabekännelsen måste vara uppriktig. Det duger icke med undanflykter. Det måste vara mitt hjärta, som utsäger sitt behov. Ingenting, icke den minsata synd får människan hålla inne med eller kräva för sig själv.

Augusti.

Beredelse till H.H.N. den 26.
Rom.5:1-5. Dessa härliga ord jämte hela Romarbrevet ha särskilt genom Elmblads förklaringar följt mig ända tills idag. O, min Herre Jesus Kristus, Son och Ande, har Du gjort dem levande i mig? Jag åberopa dem inför nu inför Dig och ber Dig förvandla dem till ett löfte för mig, som jag beder Dig uppfylla just i denna stund. Du har i dylika stunder tidigare så ofta bönhört mig, käre, käre Fader. Ditt stackars barn är nu svagt. Det vill tro och vill i Dig söka och finna uppfyllandet av allt det längtar efter. Ur gemenskapen och förbindelsen med Dig springer fram allt, som jag behöver, och så gör tron mig till Din egendom och ger mig allt, som Du har, och tager allt ifrån mig som pinar mig. Ditt blod renar mig från all synd. I mottagndet av Din helga kropp och Ditt blod kommer jag i morgon i allt innerligare och intimare ägande av Dig, vinner kraft till helgelse, som består i bevarandet och ägandet av Ditt verk. Dina verk äro Din död och uppståndelse och att Du vill så innerligt förena Dig med synderna, som Du är vinträdet och jag är grenen. Och då äger jag ditt tålamod, Dina erfarenheter, Ditt hopp och kommer aldrig mer på skam. O, hurur stora välgärningar från Dig har jag icke mottagit sedan förra nattvardsgången! Bland annat har Du fortsatt att undervisa mig i Ditt heliga ord. - Den dyre Elmblad var outtröttlig, och längtan efter att får höra har Du givit mig, och många, många andra har också deltagit i undervisningen. Helt utan behållning blev jag sällan. Du har förbarmat Dig och låtiti de rikbärande senapskornen av Ditt ord falla ner i mitt stackars öra. Må det som kunde fattas bli levande genom Dig, du skaparens sol av begynelsen, som skiner överallt. Ja, tack och lov vare Dig för de rika glädjestunderna. Har jag Dig, så har jag i Dig hela min helgelse, nåd, frid och glädje. Giv Dig åt mig, Du käre Jesus, giv Dig åt mig, o Fader med Din Ande!
Jag kommer också i Ditt namn, o Jesus, enär jag får det för att bedja för Emilia, att hon åter måtte bli en lycklig barnaföderska och att Du innerligt förena henne med hennes make, som Du givit henne. Är detta icke Din vilja, så lägg Ditt finger på min mun. Jag ropar:Din vilja är det bästa som kan ske med dina barn. Jag beder för Elmblad , att han måtte stå fast grundad som en klippa i Din sanning, både i livet och döden. Jag beder för Maria, att hon måtte bli Ditt barn, att hon ej må falla ur dopförbundet - de kära, älskade barnen! Jag beder för Emmy, att vår samvaro måtte bliva en sann förening i  Anden, i Din Ande, beder för henne och hennes kära barns pånyttfödelse. Mota satans välde på jorden, bevara vårt fattiga land och utgjut Din ande över de Dina.
Tag mig själv an såsom Din fattigaste och låt Din heliga måltid bli för mitt arma hjärta till vederkvickelse. Amen. Din Ande hlga mig alltigenom till kropp, själ och ande, och bevara mig ostrafflig intill Din dag. Kom, Herre Jesusu, o kom!
På aftonen. Som jag öppnade bibeln, gav mig Gud omedelbart sitt ord, Jeremia 49:11 (Bekymra dig ej om dina faderslösa, jag vill behålla dem vid liv; och må dina änkor förtrösta på mig).
Den 30 september 1848 fick jag den heliga nattvarden på mitt sjukläger, som kunde ha blivit mitt dödsläger. Herre, hjälp mig till ett Dig välbehagligt liv, lyft, bär och hjälp mig i ålderdomen, enligt Dina löften och tag till sisit i nåd emot mig!
Emelia födde lyckligt den 12 september. Reste den 11 oktober. Min välsignelse ledsage henne!

December.

Beredelse till H.H.N. den 16.
Upp. 14:13, 2:10, Joh. 3:16.
Den 30 september intogs det heliga kärlekslivets mål under dödsängelns vingslag. Han flög emellertid bort. Liemannen gick förbi mig. Ehuru jag då kände mig obeskrivligt fattig i anden, mottog jag likväl såväl andliga som kroppsliga krafter. Jag liksom vaknade upp till nytt liv. Vad jag vid det tillfället särdeles kraftigt fick förnimmelse av var min synd. Ty, ehuru jag innerligt och av hjärtat förlåtit Emmy, kunde jag ändock inte glömma. O, hur viktigt är det dock inte att förbliva i kärleken, att förbliva i Gud. Och den som är verksam i kärleken är också verksam i sin salighet. Jag biktade mig för min dyre Elmblad, min käre son, och han gav mig absolution - tillsade mig syndernas förlåtelse i Jesu namn, och - lovad vare Gud, borta var udden, jag kände den ej mer. Du treenige Gud, Din kärleks verk genom den helige Ande skall nu följa mig, och jag beder, att Du ständigt skall vaka över mig. O min Jesus, utrannsaka mig, pröva mig och känn mina tankar och se till, om jag är stadd på en olycksväg. Led mig på den rätta vägen. Låt  mig glömma vad jag gjort, och låt mig aldrig, aldrig mer kalla det gott.
Jag tackar Dig och lovar Dig av allt hjärta för åtrtvunna krafter till mitt myckna arbete. Jag beder, att Du dagligen, ja, stundligen väcker mig i bönens kraft och att Du därvide leder mig, så att jag blir bättre. Uppenbara för mig Din vilja. Led mig, stackars änka, och för mig till brunnen med det levande vattnet, ditt eget ord, och att mion själ badar sig frisk i den och blir renad från den inre spetälskans fördärv. Du har gjort mig till husmor för många, giv att jag förvaltar denna uppgift som ett prästerligt ämbetet i kraft av Din Ande och att jag och mitt hus må tjäna Herren. Låt mig intill mitt sista andetag tilltaga i bönenens uthållighet och kraft. Styrk mina båda tröttnade händer med Dina änglars vingar, så att de håller mina armar uppe, såsom skedde med Mose armar en gång. Och nu, då Emilia åter befinner sig i anfäktelser i den vackra adventstiden, o, mana fram förbönen hos mig och gör den uthållig i kraft... Bryt hennes vilja, låt henne underkasta sig sin mans vilja men bevara henne också inför den hotande frestelsen att bli ljum. Giv också Elmblad nya krafter och bevara också honom i hans många bestyr. Hör min bön, käre Fader i himmelen. Låt oss vara trogna intill döden, så att Du kan giva oss livets krona. Ja, må trofastheten aldrig lämna oss. Hoppet vise män till de saliggörande löftena, att Ditt liv må leda oss igenom döden.

Giv oss tro, käre Fader, och den helige Ande, som ouphörligen må verka trons liv genom ordet, sakramentet och bön. O, min Jesus, giv mig ord för min Emilia, som träffa henne. Låt nådemedlen göra sitt. Verka ock i Elmblad Ditt verk och genom honom inverka på min käre Benjamin (Emilia). Men - allt efter Din vilja.
Allt detta bedjande uteslutande av tacksamhet jag känner för allt Du gjort för Dina trogna. Ja, jag vill tacka, lova och prisa Dig för den gemenskap, som Du, trofaste Medlare, Du, heliga Fader, har låtit vedefaras mig, sedan jag nu återvänt till livet. Du omger mig med ett under i kärlek. Och vad har jag ej fått erfara: Runge också tillfrisknad! Min glädjeängel, vilkens kärlek aldrig lämnat mig, t.o.m. i dödens närhet erfor jag den. Välsigna honom och Mina Nutius och alla de kära som göra och vilja mig väl. Låt mig alltfort umgås med de mina som en ängel, såsom en benådad syndare måste göra. Och så med Eva! O, käre Jesus, hjälp, hjälp! Bered oss till den heliga högtiden. O, giv Emilia glädje, nåd, frid i Din kärleks under. Fullgör till visshet Ditt verk med Emmy. Du verkar. Ack, käre Frälsare, jag beder för detta barn, att hon helt måtte bli Din. Ack, jag vet så litet om hennes inre liv, men Du vet det. Och nu lägger jag henne i Din hand. Du släpper henne ej. Inneslut oss alla, käre Herre Jesus,i Ditt förbarmande medlarhjärta, hjälp oss att där lägga ner alla våra bekymer; ty Du har omsorg om oss. Ack, käre Jesus, låt Emilia för en gång skull kraftigt förnimma, att mormors förböner hjälper och ger henne glädje i den helige Ande - käre, käre, abba!
Årets slut med outsägliga välsignelser. Det råder lugn i vårt kära land, medan allt därute simmar i blod. O, dessa uppror! O, käre Jesus, utgjut Din Ande över vårt land. Låt fördärvarens grymheter bedarra - hjälp oss, o, hjälp den satackars kungen av Preussen! Såvitt Ditt ord och tron finnes hos honom - Du fridens Gud! 1 Tess. 5:23 Amen.

1853.

Februari.

På kvällen den 5 före H. H. N.
Jes 53:3. O, min Jesus! Med denna jubelton kommer jag i tron till Dig. Jag har erfarit, vad redan den helige siaren skådat. Ditt heliga evangelium är fruktbarheten och sällheten i öknen: detta som ger Dig åt oss och oss åt Dig. Många öknar har Du utloat oss men också följt oss igenom: den ena skillsmässan efter den andra. Men, så ropar David: "När jag haver Dig..."
Vårt eget hjärta förvandlar Du till en öken, men när det blott blivit riktigt tomt, så intager Du det, Du helga Treenighet, och sedan bor Din glädje och Din sällhet därinne. Allt får jag säga Dig, Du trofaste Vän. Din Fader vill, att vi skola tacka och lovprisa, och därör gör jag det. Jag prisar Dig och tackar för Ditt heliga ord, som jag fått höra sedan den 16 oktober. Jag prisar och tackar Dig för den saliggörande och glädjande alltillräckligheten av Ditt ord genom tron. Den stilla vintern jag framlevt är för mig som en stilla vår. Ock ändå har den genombävats av stor smärta: Karolinas långvariga lidnade och efter allt att döma hennes sannolika hemförlovning. Men Du, Allsmäktige, är hennes tröst i öknen och tycks framgent bli det, antingen hon får behålla livet eller hon dör. En stilla sabbat är hennes liv.
Vidare beder jag för vår dyre Elmblad, som Du så rikligen välsignat. Ditt ord verkar i och genom dem. Min själ tackar och lovar. Det lilla flickebranet låter Du bli till föräldrarnas glädje. Modern håller Du böjd i sjukdom, men låt henne därvid förspörja evangeliets kraft. Jag söker lyfta henne genom förbönen upp till Dig. I Dina välsignade händer lägger jag det sjuka, välsignade barnet tillsammans med dem som anropa Dig i sina lidanden.
Du har välsignat föreningens affärer - likaså skörden, o, tack vare Dig. Du skal  icke låta mig komma på skam inför människor, så att jag icke kan göra rätt för mig. Under julen har Du förenat mig med de mina och besökt oss med Din salighet. Eldsvåda och rättegång har Du nådeligen avvänt ifrån oss och skyddat Din svaga skara under Dina kärleksfulla, livgivande vingar. Du har förlänat oss hälsa - utom Karolina som försmäktar på sjuksängen.
Caroline Rappe har vi återfått frisk, men vår Emmy är mycket sjuk. Mig, skänkte Du hälsa och gav mig tro på att mitt kranka huvud ej ska mista medvetandet om Dig. I dövhetens öken tröstar Du mig alltjämt.
Mina vänner i fosterlandet som här skänker Du ständigt nya bevis på trofasthet. Lovad vare gud! O, giv mig ock hädanefter kraft till att vårda Din heliga gemenskap, som tröstar mig i min öken. Redan i förväg låter jag mig tröstas av Dig vid det annalkande avskedet från de dyra Engströms, barnen, Sofie och den dyra läraren. Du tröstar också i den öknen! Men jag vill ock bedja för vår nye hitväntade lärare. Giv honom helig Ande. Låt oss i honom finna den man som vi bedit om, en man efter Ditt hjärta. Giv, o Fader, att jag såsom Ditt barn må undfå den utlovade fullheten av Anden. Jag ser i Dig all det jag ska gå miste om för Din skull såsom en vinst och i glad hängivenhet, även om det  att vållar smärta - förljuva det allt i Dig själv. Välsigna mig genom Dig själv, amen!
Ja, när Anden från höjden utgjutes över och i oss, då förvandlas öknen till fruktbar jord.

På morgonen. Min Frälsare, giv mig, Ditt fattiga barn, samling i Dig, i Ditt ord, så att det verkar på mig. Jes. 35:7.
På söndagskvällen hade vi det undebart - Hultman förklarade romarbrevets åttonde kapitel. Engström talade om den stora nattvarden - allt är redo!

Mars.

Nattvarden den 15 vid Karolians dödsbädd.
Denna gång blir det ingen förberedelse. Vår sjuka Karolina har hela vintern predikat för oss. Och Gud tillsåg, att denna vinter blev för oss alla en kostelig beredelsetid för våra hjärtans sådd - för mig och för Karolina.
Engström, den dyre, gav henne och mig för sista gången H. H. N. Han talade över det undebara gudsordet Hebr. 4:14-16. Karolina låg hela tiden med slutna ögon och andades djupt. Det var så gripande och högtidligt att få se livet uppstå ur döden genom det heliga sakramentet. Efter åtnjutande av nattvarden sade hon : " Nu är jag klädd i Gudskärleks mantel, nu ligger hela min syndabörda på Jesus rygg..." Sedan gick det mot skillsmässan i det synliga och mot livet i det osynliga härlighetens rike. Hon dog, den älskade, 8 dagar senare vid samma tid som hon hade tagit den heliga måltiden, den 22 mars kl.12,15. Jag skriver därom först idag i den lyckliga förhoppningen att nästa söndag få mottaga den heliga måltiden. Denna sista vecka, som Karolina var kvar på jorden, var fylld med djup smärta blandad outsäglig glädje. "Jag vet, att min Förlossares - Jesus Kristi, Guds sons, blod renar från all synd..." Kärlek - kärlek var hennes hela varelse - tacksam mot både Gud och människor, frigjord från alla jordiska bekymmer och omsorger. Säkerligen har hon ock bedit mycket för oss. Jag hoppas också på hennes välsignelse över förhållandet till mig.
Jag avslutar mitt förhållande till henne på denna jorden, så kringsluten av välsignelse genom henne, att jag i innerlig bön och tro vill bära välsignelsen vidare över till Nils. Hennes sista kärlekshälsning var belyst av himmmelsk himmelsk strålglans, vilande över hennes anlete - men o, hur flyktigt! Jag hörde själv mitt rop så: "Ack, ack, ack!" Och så var hon redan över. Lovad vare Gud för hans trohet. Så länge hon var här på jorden, var det kring henne liksom påskafton. Den dag hon lades i kistan höll Engström den sista missionsdagen såsom vår egen Engström. På begarvningsdagen, som blev en gripande högtid på samma gång som mitt pinade hjärta erfor innerlig tröst, förklarade Hultman Jes. 25:6-10.
Det hårda vintern under mars och april månnader var också mycket påfrestande för våra sjuka. Dock hoppas de alla på våren. Hon såg den tidigare än vi på jorden. Nu våras det här, fast jorden ännu är grå... O Gud, välsigna Dina barn här också denna sommar! Amen.

Den 19.
Redan idag vilja mina tankar liksom utbreda sig inför den heliga måltiden och inför Dig, vår saliggörare.Du känner mina tankar fjärran från, men jag håller fast vid dem, emedan jag känner, att de kommer från Dig.
Jag vill pressa samman mitt hjärta för att inte låta det sprängas sönder av den stora glädje som vänta mig genom Emilie .
I anslutning till nattvardshögtidligheten den 15 mars vill jag här anteckna de ord som sades till mig: "Jes. 26:19." På samma gång citerar jag Ditt ord, Herre, som blivit så ljuvligt för mig, nämligen Jes.1-3. Det ordet var min tröst, när Emilie skildes från Engströms, det som Hultman förklarade och som följde mig genom och under lidandet på grund av skilsmässan från Karolina och Engströms utnämning. Dett ord ska också följa mig som Ditt löfte på ålderns mödosamma väg - i dövhetens öken. Jag förehåller Di det, käre Fader, ty Du har själv sagt det, Du som är sanningens mun. Gör det alltid till ja och amen. Treening Gud, Du tröstar mig i alla mina öknar, de inre såväl som de yttre, på Dig förlitar jag i livet och döden.
Följande har gått mig nära. Jag vill nämna det här. En rätt troende och döpt kristen, vilken är löst från förbannelsen för att ärva välsignelsen, skall ock hava till Gud det förtroendet, att han var dag ska välsignas ytterliagare av Gud till kropp och själ, gods och ära. Och denna tillit ska städse blomstra i hans hjärta såsom en evigt prunkande lilja, så att han kan säga: Jag är väl försagd i mitt sinne och svagt är mitt mod, men min Gud ska göra mig frimodig och helhjärtad. Jag är väl svag till kroppen, men min Gud ska göra mig frisk och stark. Jag är väl smädad och lider oförskyllt, men min Gud ska hjälpa mig från alltsammans. Jag är väl fattig och skuldsatt, men min Gud ska välsigna mit arbete och göra mig så rik, att jag kan betala mina skulder. Ho vet, vad Gud vill bereda mig för undebara ting in i min höga ålder, ehuru fattig och döv och sjuk, ack, mitt arma huvud!
Sådana tankar är för hjärtat ganska ljuvliga och hälsosamma, de äro som svaökande morgondagg, ja, som en klart rinnande springkälla och vederkvicka de vanmäktiga benen. De äro ock Gudi ganska behagliga, såsom ock David säger. Ps. 147:11. "Gud haver behag till demo som uppå hans godhet hoppas", ty tron eller den barnsliga förtröstan och förtroendet till Gud är den högsta gudstjänsten. Den skall ock i sionom tid bära frukt. Och vad som i detta livet försakas för Jesu skull, blir i sinom tid rikligen ersatt i det kommande livet.
Ho som läser detta, han giver noga akt därpå, ty lagar skrivas och publiceras icke för sovande eller döda utan för levande.

Maj.

Den 17 kl. 5 på morgonen
Din kärlek tvingar mig att lämna sängen, för min kär olyckliga Noras skull. Jag förnimmer hennes kärlek till mig, men också att jag intet förmår. Jag beder Dig välsigna de ord, som jag skrev till henne i Ditt namn. 2 Kor. 5:19 och Ps. 139:23-24. Välsigna min ålder med den ljusa vissheten om Dig och Din närhet. Låt mig villigt kunna bära mitt kors. Jag beder dagligen om att du måtte för Jesu skull ge mig den villigheten. Gör nu idag allting nytt, och låt oss brinna helt i kärleken, tills vi upplösas i den eviga glöden. Förena oss med alla troende i himmel och på jord, och låt oss den tid vi ännu har kvar att leva på jorden leva i Kristus Jesus, vår Herre. "Min nåd är Dig nog." Låt det eviga vara vår högsta glädje, låt oss alltid älska det eviga och icke det som är av jorden, det mänskliga. Giv mig en salig ålder och kraft att kunna vittna samt sist en salig död. Låt mig aldrig tröttna att vara Din tjänarinna med allt jag har och är, amen, ske alltså!

På eftermiddagen.
1 Kor. 11:23-29. Om kärleksmåltiden urartar att bli självvalt mål och vi börjar räkna med vår bön, fromhet, allvar, självförnekelse, kamp, erfarenheter och icke med nådens Gud, då blir det en djävulens kalk som vi dricka och ej en Herrens kalk. Hans kött är det vi skola äta, Hans blod är det vi skola dricka - däri hava
 vi det eviga livet - Kristus! Han är död för våra synder och uppväckt för vår rättfärdighets skull. Ordet av och om jesus är det som hjälper oss och icke våra egna ansträngningar. Mitt hjärta: försegla nu vad jag mottagit och hjälp mig att icke begå nattvardn på orätt sätt - ja, Herre, bevara mig för mig själv! Och för egenrättfärdighetens självbedrägeri, amen, amen, ja, ja, det skall ske!

Maj.
Den 21.
O fader, giv mig den stilla Anden, som är kostelig inför Dig, din helige Ande, som är för mig den värmande elden, hälsobrunnen, tröstaren och livets olja. Tag bort svagheten i mitt inre - om jag också måste avtag , så måste Du tilltaga, Du måste tilltag hos alla Dina barn. Därför kommer jag också nu till Dig; jag vill bli stark genom förnyad förlåtelse för mina synder. Otacksamhet, köld, försummelse av olika slag, brist på glädje, ja, jag känner brist på allt: det ska väl vara så för att  jag må övermannas av Din kärleks makt, så att den får helt behärska mig, ehura jag allfort  är oren och mörk till sinnes. Du har hjälpt mig över dödens och skillsmässans smärta genom Din gränslösa kärlek. lovad vare Du, Herre, genom allt vill Du genomtränga mig. Nu beder jag, att Du måtte göra mig allt mer och mer nöjd med Dig, så att det blir allt mer sant för mig, vad Asaf sjunger i psalm 73:25 och 26. Treening Gud, hjälp mig att icke övergiva Dig under sommarens vimmel. O - övergiva Dig kan jag icke; ty Du kan ju icke övergiva mig. Jes. 49:15. Jag är väl ombonad och skyddad i Dig såsom ett barn i moderlivet. Du glömmer mig icke, Du sköter mig och bär mig under det att jag grånar och medan den jordiska stofthyddan brytes ned - Du hälper mig, när det så förfärligt brusar i huvudet: halleluja! O, giv mig frimodighet att vittna om att Du uppfyller alla Dina löften.
Tack och lov nu för Emilias lyckliga ankomst. Välsigna henes vistelse här. Låt oss vara förenade i Dig och i ett saligt umgänge och låt oss njuta därav till ett evigt liv. Låt andens liv bliva mer och mer levande genom Ditt ord. Låt mig ej en enda dag bliva belåten med mig själv, men gör mig varje dag förnöjd med Din nåd och barmhärtighet. Låt tro, kärlek och hopp mäktigt tilltaga från idag till i mrgon, så att jag ser allt i Dig, och det jag ser i ljuset - ack, låt mig behålla det! Låt det bli mer och mer klart för mig: förhållandet till Dig må vara det stilla förblivandet, så att det jordiska kring mig blir fruktbart och välsignat. Du är, Herre, som en stadigt strömmande flod av ljus, liv och kärlek. Under denna bevattning må Du ställa fram Ditt barn, alltså genom den heliga Ande. Endast så får jag verklig vederkvickelse. Låt mig aldrig ett ögonblick sakna denna visshet; ty detta är det eviga livet redan här i tiden.
Tack för vännernas trohet, såväl vännerna i  Tyskland som här. Låt mig få behålla dem alla, hjälp mig att vårda gemenskapen med Dig. Du, treenig Gud, är själv grunden för denna gemenskap, och umgänget med Dig är min styrka. Här har Du mig, o Jesus. Jag är redo för varje Din befallning. Ju mer Du befaller, desto flera segrar får jag uppleva och anteckna.. Ty Dina befallningar äro förenade med löften om att vi kunna bryta oss igenom allt.

Juli.

Före nattvarden den 16.
Joh. 6:67-69. Min bön idag säger mig som i levande förvissning genom dessa härliga ord, att jag aldrig lämnar Dig, att jag intill livets slut måste få höra det eviga livets ord och att jag är medveten om, att Du är Kristus, den levande Gudens son. Sedan den 21 mars har otaliga välgärningar strömmat ned över oss. Du har bönhört mig beträffande Emilias stilla ande och i allt är jag innerligt förenad med Elmblads och de dyra vännerna i Kärda. Den undebara, av mig så innerligt älskade gemenskapen har utvidgats till engelska bröder och välgörare till föreningen genom den älskade Mathilda. Och nu den 4 juli genom landsmannen pastor B. som blivit för oss en kär broder och som kom till oss med det eviga livets ord, som jag känner har inpräntats i mig. Mitt armahjärta fick känna blodets kraft, må det alltid få verka. Ack, käre Fader, hur mycket har jag ej erfarit i mitt inre av din nåd för mitt djupa elände. Hur mycket måste jag inte på nytt vädja om trohet i förbönen för Nora, Ydström och Cavalli - förbönen tystnar så lätt, och ändock kan endast den varaktigt förena oss. Låt vår Nora inte komma på skam. Låt frestelserna ej fortsätta utan ge henne trons enfaldiga sinne - också för mig och gör henne blåten med mig. Jag kan det ej. Låt det bli levande för mig, om hon också förlåter allt det andra... Giv oss i morgon en sann förening i Dig och låt henne tro det bästa, min gamla kära Nora. Hjälp mig att bära denna börda och hjälp Sofie i morgon till en ångerfull kärlek inför Dig...
Tack, innerligt tack för alla nådens flöden i vår tid som kom o också så rikeligen till del under de sex stilla veckorna och som förde Emilia och barnen och mig så nära. Tack  för Bertha! Välsigna denna heliga gemenskap med Minnie, Emanuel och Nils.
Fridens Gud vare med om det. , giv nu den stilla andan, som är så kostelig inför Dig! Tag ifrån mig det som pinar mig, giv mig det som fattas mig, tag mig själv och gör mig helt till Din! Amen!
Förlåt mig alla mina synder och låt mig höra Ditt ja och amen, från nu till evig tid.

September.

Den 10 på kvällen före nattvarden. "Jag är vinträdet , I ären grenarna: den som förbliver i mig han bär mycken frukt." Dyre Jesus! Idag möta vi Din kära korsbild, efter att hela veckan ha skådat Dig såsom vinträdet. Den käre Raantzen sade oss i sin predikan, att vinträdet är Ditt kors och att vi, kvistarna, växa fram ur korsgrenen. Låt mig så förbliva i Dig som jag såg det då och tryck denna korsets kraft djupt i mitt hjärta.
Idag bär jag fram till Dig mitt onda hjärta. Det har pinat mig svårligen genom hemska misstankar. Men jag har också i bönen kämpat för en älsakd männiaksa rening, Kol. 4:12. Man kan nämligen genom bön kämpa för varandra och för att den som man beder för ska stå fast, fullkomligt viss i allt som rör Guds vilja... Du, Fader, har fört mig in i mycket allvarliga och vanskliga situationer, som för min ålder äro påkostande. Du leder mig dock ur dem till seger. "Förutom mig kunnen i intet göra."
Mitt djupa syndaelände, min skamliga misstänksamhet ser Du, min fullkomliga oförmåga att övervinna dem ser Du också. Och jag? Jag ser upp till Dig, som har övervunnit, som har sonat uppenbara synder på korset. Jag vill dock ej längre uppehålla mig vid det, utan jag vänta nu i stillhet, tills Du gör mig fri, och jag låter Ditt tålamod vara min salighet.
Dina välgärningar mot mig sedan jag sist deltog i den heliga måltiden äro oräkneliga. Lov och tack också för dem! Och mer vill Du giva - giva! Du vidgar hjärtat och munnen för att få fylla dem! Halleluja! Hos Dig bor Gudomen i sannskyldig fullhet.
Du kommer att skydda mig i mina gamla dagar, så att jag ej kommer på ska och så att jag icke förlorar vissheten om att jag är i Dig, vittnande om Din barmhärtighet, när jag somnar och när jag vaknar, amen! Du bönhör Ditt stackars barn, för Ditt namns skull, amen. - Den 29 augusti födde Emelia en son.
(Här citerar mormor ett poem som inte är översatt)

Oktober.

Den 15.
I dag, före den heliga nattvarden, biktar jag mig för min Jesus, att jag fördömer mig själv, att jag fördömer mig själv. Jag är den eländigaste syndare och Ditt ovärdigaste barn, hur kan Du bevärdiga mig med en sådan kärlek! Fienden hade bestämt sig för att helt uppsluka Herrestad, men han lyckades ej, och han skall ej lyckas. Jag erkänner mitt och de andras fördärv. Därför vill jag söka uthärda allt, som möter, med tålamod, det tålamod som vår Herre Jesu Kristi och som utgöt hela vår salighet. Min enda tröste grund är: "Frukten icke, stån fasta, så skolen I se vilken frälsning herren skall bereda eder." - "När stundenär inne, erfar du hjälp med makt och dina bekymmer komma plötsligt på skam. Gud har utvaöt oss till salighet från begynnelsen, i Andens helgelse och i sanningens tro." Låt, o Jesus, min kallelse och mitt nådaval här på jorden bli fastare dag för dag, amen, amen, ja, ja, det skall så ske.
Och nu träder jag fram i kraft av Ditt oförgängliga liv. Förlåt mig min misstänksamhet, men låt mig också nu finna förnyad tillit, icke i människor utan i Din kraft, Ditt blod, i Din förening, som ju också verkar i oss människor. Gör mig sådan, att jag älskar Dig och att jag, liksom alla troende, genom tron på rättfärdigheten från Dig må vara renad och behaglig inför Dig. Då kan jag taga allt med lugn, då ser jag mig själv frälst från all min synd, helgad och renad. Jag ser i ordet en förlossad värld och allt, ja, allt som Du förvärvat. Jag kan ej leda ungdomen, men Du kan det. Jag kan ej själv giva mig en dräglig ålder, men Du kan giva mig i min ålders höst frimodighet att vittna om Dig och om Din son, som hos oss utfört så stora ting. Jag hör Ditt evangelium, låt mig också få känna dess kraft och sedan leva ut det i handel och vandel. Ack, förlåt mig alla mina synder! Under Dina vingars skugga vilar vi så tryggt och ljuvt. O, hur mycket nöd har Du inte brett Dina vingar över och mildrat! Johann har Du kallat hem. Min gamla kära mamsell har Du hemsökt med smittkopporna, men givit mig henne igen. Den förskräckliga epedemin lät Du därmed draga förbi oss; o, hur har inte min Eva kunnat övertaga allt! Gör mig nu stark i min frälsare älskat haver och utgivit sig själv för mig." Amen.

Den 16.
I dag på min älskade Petersens födelsedag skådar jag tillbaka på den betydelsefulla gårdagen, då jag tillsammans med de båda gamla på Möllebo med välsignelse deltog i den heliga nattvareden. Åldern i sin svagaste gestalt stod framför mig. Men livet i Kristus Jesus stod framför mig och väckte ännu starkare rop om åtnjutande av vissheten om att få vara i Dig, Du treenige Gud. Ja en tilltagande visshet därom längtar jag efter; ty livet i Dig och Din son är evigt. Därför måste det oupphörligt tilltaga. Jag plockar därpå, ty det är Ditt eget löfte och ord: "Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör."
Alla mina bekymmer kastar jag på Dig: tag dem ifrån mig, jag kan det inte själv. Utan Dig förmå vi intet göra. Tröttna ej på mig. All börda jag kastar på Dig lönar Du, o Jesus, med evigt liv! Det är fullkomat och fullbordat. Blott vi nu inte på nytt korsfästa Dig och trampa Ditt för oss utgjutna blod under fötterna.  Ja, styrk mig genom Din Ande. Välsigna Elmblads den 23, i deras allra heligaste kall. Giv mig själv kraft att släppa loss allt som binder, o, giv mig kraft i mitt kall, ty djävulens list och tyranneri gör det så svårt för mig. Men med Dig hoppar jag över vilken mur som helst! Ty Du bär mig på Din starka rygg, Du bär ju hela världen. På Dina starka skuldror bär Du hem Ditt lilla lamm. Du skyddar det under Dina modershänder, Du befriar de fångna, Du låter mig bo hos Dig liksom i en säker fästning, ur vilken ingen fiende kan rycka mig loss eller locka mig. Du håller mig vid Din högra hand och ingen förmår att slita Ditt lamm ur Faderns och Din hand. halleluja, amen, det skall ske!

December.

Före den heliga nattvarden den 10.
Dagens lösen: Ps. 90:12.
"Kristus har sänt mig att predika evangelium ej med kloka ord, på det att kristi kors ej må bliva om intet."
Att se döden som porten till det eviga livet, att söka finna och bevara enfalden i Kristus, o, hjälp mig därtil, Du helige Ande, i denn stilla stund. Syndernas förlåtelse - att äga den saligheten att kunna bevara den intill slutet, o, hjälp mig därtill! Att vara lugn i denna salighet, att veta mig vara övervunnen av Din kärleks makt, att vara intet i mig men allt i Dig - det må Du hjälpa mig till. Att jag blir mer och mer viss om att jag inngenting förmår i mig själv men att Du giver mig allt i den fria nåden - 0, låt mig hålla fast därvid. Töm mig Du, men fyll mig sedan. Jag måste avtaga för att Du skall kunna tilltaga. Jag vet, att Anden vandrar och lever i församlingen, som vår dyre broder Raatzen säger, för vilken jag tackar Dig så hjärtinnerligt. Såsom jag ej får träda inför Gud utan Jesus, så får jag inte komma till Kristus, skild från kroppen.
"Vår Fader". O, jag tackar Dig för alla välgärningar, kända eller dolda, sedan jag sist tog nattvarden.
Elmblads lyckliga under sitt kyrkotak. Emilia forfarande glad och munter. Vår stilla samvaro under sex veckors tid har Du, o Gud, rikligen välsignat. Du höll Din fadershand över oss. Du förunnar mig stor glädje genom Engströms liksom genom Emmy och barnen. Du verkar hos Bertha och likaså hos Minnie och Emanuel - förvisso, förvisso. Men jag måste forfarande bedja om hjärtats stilla människa, som är så kostelig inför Dig. Jag måste bedja om ytterligare hjälp för mitt sjuka huvud, som blir allt sämre, om hjälp att lägga av alla jordiska bekymmer, att jag kan överlämna alla i Dina händers vård, att Du är min kraft, min käpp och stav i min ålders höst, att Du giver mig en salig ålderdom och sist en salig, salig död!

1857.

Mars.

Den 15.
"Om vi vandrar i ljuset, såsom han är i ljuset, Så hava vi gemenskap inbördes och Jesu Krist, Guds sons, blod renar oss av alla synder." Här är bekännelsen om gemenskapen, om vandrandet i ljuset, oupplösligt förenad med reningen i Jesu Kristi heliga blod. Jag kommer till Dig, min Fader, och till Din egen son så som jag är och kan vänta stadigvarande förnyelse blott i den nya människan.
Giv mig uti denna nya människa den frimodige vittnesbördets ande, som trösteligen vittnar mot mig och för Dig allt intill döden, huru satan och den gamle Adam må anklaga mig alltid och allestädes. Borttag från mig all min egenrättfärdighet och låt mig bliva mer och mer viss, att frö min frälsning gäller intet mitt åtgörande, utan grunden till densamma lades i samma stud Du uttalde det stora ordet på korset. Att Du icke i döden och icke i någon nöd eller lust övergiver mig, det är förvisso sant. När jag nu beder Dig om Dina ljuva tårar, om Din tackasmhet, om Din glädje och om hela Ditt liv och Din kärlek, om Ditt ljus och allt var Du åt mig förvärvat, så får jag det; ty min Feder har icke skonat sin ende Son, utan givit honom ut för mig, armaste synderska; hur skulle han då icke giva mig allt med honom! 
Ingen dödens nöd ska kunna skilja mig i från Dig; lever jag, så lever jag i Herren, dör jag, så dör jag i Herren! Ack, låt alltid på mig bliva snat det ordet: "Jag lever, dock icke nu jag, utan Kristus lever i mig; ty det jag nu lever i köttet, det lever jag i Guds Sons tro, som mig kat haver och utgivit sig själv för mig." Amen.

1858.

Jag har varit mycket sjuk, sedan början av 1858 tre gånger och nu helt sängliggande. Det jordiska medvetandet minskar dagligen mer och mer, men det eviga  blir allt klarare. Lovad vare Gud! Frälsningsverket, förlossningen, fullbordas i mig mer och mer och min längtan efter Herren tilltager. O, låt mig icke vakna upp i något misstag. Tag all dödsfruktan ifrån mig.
Om Du har något uppdrag åt mig framdeles och vad för slags uppdrag Du har, avvaktar jag och beder om ledning i det Du sänder.
Amen, låt det ske, i Jesus namn, Jesus, min Jesus, vilken jag vill spisa, dricka - besöka!
Den 26 augusti 1858.

Emelie Petersen.