Brev till Wilhelm Rappe
(10/12 1818)
mormor 38 år gammal
Wilhelm 21 år gammal
(sid 1-3)
Brevet berör ett mycket tidigt möte mellan mormor och Wilhelm Rappe. Det är tydligt att trots den relativt stora ålderskillnaden har en mycket djup och innerlig vänskap uppstått. Den kom sedan att vara livet ut. Det är strax innan jul och Emmy och Therese övar julsånger.
Herrestad d. 10 de december 1818. -
Min bästa Wilhelm var inte vårt sista sammanvarnde så att det behöfver en hastigt fortsättning? - du nickar vänligt ja, och så med vore det träfligt emellan oss. -Jag var ledsen morgonen efter din bortresan, inte hade jag sagd dej det möjligt sista farväl, det var plågsamt, ännu mer för jag kände mig sjuk! ack Wilhelm, gestalten är ej så obetydand, gerna vill wi see in i vännens öga, så länge det vänlig och själfull seer på oss - det kann ju slutar så hastigt - ja då för evigt, ty med detta samma öga seer wi oss troligtvis efter detta ej mer. --denn ledsamma känslan gick också förbi, och fram i själen, stod ljus och klar, att wi blefvo vänner i djupaste betydning det vederqvickande, och vederqvicker än, Wilhelm - jag räcker dig handen säger inte mer, än, att jag är lyklig, blir jag bättre så kann jag i anden sväfva ikring dig, och beskydda din själ i svåra stunder, jag har erfarit att fromma vänner kann bli våra änglar. men Wilhelm, ännu kann du inte vänta det, nu är du min vän, således bör du nu mig såsom jag är, men också törs du hoppas med mig, att den som wi dyrkar, hvars teken du bär på din bröst, att denn får lif i min själ och då får hon vingar och dom skall användas till din beskydd min bästa goda Wilhelm. - nu är du väl redan hemmastad hos Ehrengrenat?, - jag ser vänligt på honom, för ty jag hörde, att du är hans favorit, således har du väl angenämt de långa aftnena, vhad har du börjat att läsa? skrif mej allt, hela indelning utaf din dag, och huru tyska lektoren värker på dej, jag väntar, att det skall träffa dej. - Gör som jag, en minnesbok för var vinter, i det antecknad, de satser som träffar dig mäst. -
här hemma är allt så som du lemnade det, jag var illa sjuk med stark snufva och halssvulnad, så att min Petersen var så rädd qväfva om nätterna ty kag var utan allt luft så snart jag somnade. Nu är jag mycke frisk och känner redan denn andeliga lifgifvande värmen utaf julsolen. läs juldagen evangelist lukas de första capitler. - ack Wilhelm, med vart år blir denn tiden mera glad och betydand för mitt hjerta, denna glädjens källa är outgrundligt, och evigt pris och tack därför. - Emilia och Therese sjunger flitigt, inöfvar sig en jul cantate som Carl skall skjunga med, om dagen ritas Emmy på kärnesa och portrait som skall prydas Carls sängkammare på sidar af quitarre. - bakom mig sjunger flickorna så stark, att jag blir stört, håll till godo för denna gången, kom flitigt ihåg Herrestad, så som jag kommer ihåg dej. Tal snart med mig, så sklal jag svara. - alla här hälsar, och om du vore här jul - adieu farväl - din trogna vän
Emilia