Brev Mathilda Rappe
(15/3 1844)
mormor 64 år gammal
(Sid 481-492)
Brevet är mycket ett uttryck för beundran av den fantastiske Peter Fjellstedt. Han är enligt mormor en Guds gåva till landet. Hon tänker inte ägna så mycket utrymme åt hans besök men gör det ändå. Hon nämner också Konung Carl XIV Johans död som skedde 8 mars 1844. Han som hade varit föreningens och Herrestads fattigas välgörare.
Herrestad d. 15 de mars 1844
Min bästa, trogna Mathilda! Obeskrifveligen har hafva två af dina bref ur er lyckliga tid glädat mig! - - det var faderns kärlek som drog dig till mig! Dig ovetande blef jag alfvarsam sjuk dagen efter P. Fjellstedts afresa, och kan först nu kallas, reconvalescent! Alfvarliga påminnelser om en nära död hade jag! - ty - qväfhostan förenad med kramp i bröstet och hämashaider som hade slagit sig åt hufvud gjorde Sjöbek mycke afgörande i sina medel, då jag ändteligen efter 14 dagars svåra lidande, lät kalla honom. - nu återstår endast tack och lof, och en utgjutelse i ditt hjerta öfver äfven denna vår Guds förande med mig. - Jag utbreder mig icke öfver Fjellstedts intryck så mycke! - Gudi pris! Så väl som ur din som ur Emmys och Emilias penna flyter samma lofvet och samma målning om en helig, himmelsk syn, de såge och hörde! - Men! - något stadna vill jag, och begagna din kärlek till mig, till en spegel hvaruti jag beskådar mitt inte och guds förbarmande i Jesu Christo, med oss arma, fallna, och återbörda barn. - Ja! Fjellstedt är ett Guds sändninge bud till oss, och hela vårt land! Han har fått ett afgörande välde öfver menniskors hjerta!med trons och kärlekens allmakts kraft herrskar och lockar han oemotståndeligen så längen han är närvarande och - när han är borta, då blir det mörk och tom, en tid, striden börjar, och segern vinns där vi uppriktig vänder oss från menniskan till Gudi Jesu Christo, sägandes till vår själavän, du är oss "ensam nog och öfver nog, i dig allena hafva vi vägen, sanningen, ljuste och lifvet!" ofta, ja länge har jag måst säga det, och stilla skåda in i det öppnade kärleks hjerta, som klädde sig till den bittra döden, för mig, innan mitt sinne blef avand från Fjellstedt och stillad och helt funnen i Jesu. - Joh.13 v. 24 blef och är vid alla svåra skiljsmässor en lefvande tröste brunn! - kärleken till hvaran blifver då renad och, luttrad från all mensklig slagg! - vi vandra då i andanom tillsammans, på vägen till Jerusalem, trygg och stilla, lös från alla band, bergad, i det himmelska väsende umgås i Christo Jesu våran Herre amen. Se! där hafva vi segern, som lönar strida och som ofta repeterar sig i våra aldra käraste förhållanden, och som lär oss, välsigna 2) de bittraste afskedsstunder till och med de, som döden åstadkommer. - För psalm 116 från 15 de versen, eller och hela Psalmen! - det har varit och är under de svåraste tiden min tröstepsalm, som jag erfarit och som Fjellstedt läsde och förklarade ovetande om dess intryck på mig, sista morgon innan han resde. - Att ni hade gudsmannen nära 14 dagar var ju en stor, stor Guds nådeskänk! Min kära Mathilda vad ville Gud annars dermed än styrka dig och Wilhelm till den långa skiljsmässan och låta dig och er alla, som förstode sig på, känna och smaka himmelens försmak, där vi fri fri från synd aldrig mer behöfver skiljas från hvaran och kunne oafbruten med alltid sig förnyande kraft sjunga och lofva Guds dråpeliga verk, och hans återlösnings andes! - Här är det nödvändigt, att sådan himmelsk njutning varar för länge, som det också ej kan! och må vi då förenad på våra knän, djup böjd för Guds herrlighet tacka tillsammans för det vi hafva haft och det vi hafva fått för evigt i helga manna samfund, genom den käre oförgätlige Fjellstedt. - Vi lofva nu att lära efter vi vete, hvarifrån han hämtar sin kraft. Ja! ordet är såsom hans element, bönen är oafbruten! Från de käraste samtalen sliter han sig lös för att vara ensam i sin kammare med sin frälsare! Min gamla Britta, såg huru han där som oftast, kastade sig ner på sina knän i bönen, prester som låg nära intill i andra rummet hörde bönearbetet om nätterna och de djupa suckar! - helt indragen med alla han sinnen är han ju ständigt, och när tungan löstes, så var det himmelsk visdom, och när ögonen blickade så var det uppåt i förklarings glans, och till nästan med kärlek hopp och tro, och med ett himmelskt förbarmande, som endast kom, från Christi som uti honom bor! - Samma väg står oss öppen, må vi antaga hans besök, och erkännandet af hans varelse i Gudi, hans lif i Christo och för Christo, såsom ett, eller 2 - eller 5 ? , som å nyo oss till förvaltandet äro anbetrodd, och deraf på domedagen fordras! - Ja! så vill vi, och anden säger Ja och amen, till detta beslutet dertill och han oss förhjelper, att fru Quennerstedt är fattad mer och mer af nåden, gläder mig hjerteligen! - hälsa henne! må Gud kunde verka ett helt i oss alla. -
Emmy och Emilias bref, äro uppfyllda af pris och lof! - dig omfamnar jag! trycker dig den trogna handen, som åstadkom, att Emilia resde till Trollebo med ?!
3) Emmy säger "må Herren välsigna henne detta sammanvarande". - Jag hoppas på söndag få underättelse om vistandet på Trollebo - en gång reds derifrån, få vi väl så snart ingen underättelse mer om Fjellstedt. - Här hafva de mina och jag sammanskrifvit så mycke vi minns af hans lörorika samtal. Må du i din enslighet göra det samma, och då byta vi ut. På Drettinge har svåger Axel med hans vältaliga och välfrågande tunga alldeles ??? Fjellstedt som Emmy tyckte var rolig att höra på, äfven ett långt men offentligt samtal har C. Fredrik haft med honom hvaruti den sednare ådaga lagde till allas glädje, helt andra tankar än de kunde förmoda. - Väl! Väl! om så är. Jag förmodar att Emmy skrifver sjelf till dig,hon ämnade sista mondag hemta sjelf Emilia, för at hafva en tyst och lärorik eftermiddag med Fjellstedt! och! så glädjande det låter! -
Jag slutar nu, Caroline fortsätter med budet som om mondag härifrån farer till Drettinge. Kungens död verkade högtidligt alfvar i mitt hjerta. Personligen har han varit min och de fattigas välgörare här! - huru det blir med uppfyllande af löftet för 4 år ännu, kunde vi icke veta. Tron har sin kamp inom mig! ve den som sätter kött till sin arm?! - det är ju Gud detsamma, att hjelpa ringa eller starka medel, förlåter eder ej på förstås, de äro dödliga menniskor! så svarar det ? ordet! - och hjertat blifver stilla och förtröstansfull, de 12 föreningsbarn hafva emedlertid så godt under den kalla vintern, både, till själ och kropp! och när Gud hörer när korpungar ropar till honom, skulle han då ej mycke mer, höra på dessa barns rop? - Ja! fatta med mitt hjerta, och kasta ej bort ditt förtroende, som är lofvad, stor lön! -
Engström är sen tisdag bortresd till föräldrar i Östar härad, Sofie såg vi ej sen mondag, väntar henne i morgon, nåden blir större och större! - de arma torparna har svår foderbrist! bära till ladugården sin säd och poatatis, - och begär nu hjelp af husbondemor, som har Gudi pris, säd. Jag beder dig hälsa till barn och Eva! lefver gnistan, den himmelska, som Ingeborg tog emot af Fjellstedt? - har Sandén haft samtal med F? - Caroline skulle du ännu mera hålla af, om du hade sett huru hon dag och natt under min sjukdom har vårdat mig. - Guds frid förvare våra hjertan i Christo Jesu! beder din E. Petersen