Brev till Pauline Westdahl
(13/9 1837)
mormor 57 år gammal
Pauline 27
Mormor första sammanträffande med Per Magnus Elmblad skedde hos Mobergs på Hörda. Hon upptäckte att Pauline inte överdrivit sina beskrivningar av honom. Hon verkar rätt nöjd med att ha fått honom så nära Herrestad även om hon anser att Åker och Kävsjö är en andligt kall och torr plats. Som plåster på såren vill hon hålla Pauline underättad om Elmblads verksamhet.
Herrestad den 13:de Sept. 1837.
Goda Pauline!
Om samfundets lycka vore samfundets lycka vore kännbar, så hade du och hela den trogna hopen der haft märkbara besök af oss här i de tre sistförflutne dagarne. Men då dess verkningar för det mesta falla i det fördolda, så tvinga Christi kärlek, Hans kärlek, som gör oss ett i Honom, att göra en kort redogörelse för dig. Alltså: I Söndags reste min Sofie och fler af mitt husfolk, samt de trogna af godset, till Käfsjö kyrka, för att höra på den för sin christliga nit och rena lära förföljde Lärarens, Eder käre Pastor Elmblads inträdespredikan. Kl. 1/2 4 kommo de högst belåtna hem, och vi fingo veta, att pastorn var rest till Moberg. På Måndagen vlefvo vi bjudna dit och jag gjorde då första bekantskapen, hvilkens intryck var: "ljus och kraft, lif och kärlek af höjden". Dina skildringar voro ej öfverdrivna genom vänskapens speciella sympathie, rättvisa ledde din penna. - I går voro vi med honom samlade här och i ljufva samtal, tackande och lofvande förgick dagen. Ett litet enskildt samtal om dig kunde jag ej försaka, och mitt förhållande till dig blef derignom mera stadfästadt och klart. Må nu Guds heliga Ande verka förböner å ömse sidor, samt ett fullkomligt öfverlåtande i Hans ledning till det saliga målet. - Pastor Elmblad bär denna hedrande förföljelse som en sann Christi kämpe, är glad i Herranom och har genast verkat som en morgondagg på den förtorkade församlingen, så att de kunde lyfta upp sina hufvuden till honom och ana en bättre tid. - Ett andligt och lekamligt Sibirien är orten dit han blef kastad. Hvar tredje söndag förmodligen predikar han Käfsjö, som ligger 6/4-dels mil härifrån. Vi hoppas då efter gudstjänsten få se honom här så länge han är der. Må nu Gud visa honom af allmogen, som äro troende, så att han kan ämta sig vederkvickelse der, hvarest Herren redan bor, och välsigna hans arbete på de oomvända, så ökas visst hans egen erfarenhet och framgång, ty under försakelsens törnefulla väg frodas kärleksrosen bäst. - I dag är pastorn hos Ydströms ensam - samtalet trifs då bäst - och jag får genom Nora allt min skörd.
Den 14. Jag är så upptagen af göromål, min bästa Pauline, att jag ej kan vara i frid hos dig; bäst jag då slutar skyndsamt. Jag har ej velat annat än att hålla i er sammanhang med den dyre lärarens yttre ledning så långt vi kunna se, han sjelf ser längre och har nog meddelat dig derom. Huru han verkade på oss här, hvad vi väntar och får genom hans grannskap, detta var min kära, dyra plikt att i korthet, med tack och lof nemna för Er, såsom en liten ersättning för det ni umbär. Såsom en himmelsdröm föreföll det mig i Måndags att Elmblad var bland oss, ty himmelsdrömmar äro sanning och väsende. - Han och jag, här i min Petersens rum, som nu, sedan han bars ut, är min helgedom, skickade ett bönerop till himmelen, att hans lämnade hjord måtte få i din Westdahl sin herde, som bevarar, stärker, föder dem, och bevarar dem för villor. med tåror i ögonen, hopknäppta bönehänder gjorde han sitt testamente åt honom och jag ser det i andanom utfördt, amen! Din trogna syster
Emilie Petersen.P.S Elmblads sista ord voro: Helsa mina kära Jönköpingar hjertinnerligen. I dag reste han med Moberg till Wernamo och derifrån till Hinsekind, förmodligen äfven för att sen en kostelig lem, vår kära syster Johanna Bagge, som är mogen till skörd!