Brev till Wilhelm Rappe

(8/6 182o)

Adresserat till Baron W. Rappe Jönköping Ulfsnäs
mormor 40 år gammal
(sid12-15)


Brevet inleds med att hon längtar efter att återse Wilhelm men är till största delen utryck för beundran av Karl Ludwig Sand.

Herrestad d. 8de Juny 1820

Moster Mimmie ger oss en svag hopp att du min bästa Wilhelm, kanske, vill komma till Herrestad om wi midsommar är hemma, det är wi säker, är så fästad att till nu, ingen frihet fanns att resa till Ulfsnäs! Mer än wi trodde är för Carl och Emmy nödvändiga huslighet att bestyras och du ska sjelf se och döma att, kostar det ?, så blir det också vacker och treflig. Wi drömmer ofta om vinterqvällar nästa år, när du slall sjunga den 4de rösten med Emmy Therese och Carl, också om sommardagar var du skall gräfva i ättehögar, som i hästhagen fanns en stor mängd, och hvar sedan pingst, hittades en ?skalle, som Doctor Enroth tog i besittning. Ja min vän, jag längtar att få se dig, ett helt år ligger emellan oss och mycke mycke har wi å ? att berätta. -
Den sista tyska posten lefver jag nästan helt och hållit, i Sand, Kotzebues mördare som d.21de may blef halshuggen offentligt. - Jag vet ej om Wilhelm har intresserat sig för denne ynglings ideè, men att han ville det högsta genom sin brott, det har du erkänt! I 14 månade fångenskap och yttersta kroppsliga plågor upphöjde sin gudomliga ande sig allt mer och mer och hans sista dagar präglar honom helt och hållit till en ängel. - När dödsdomen kom tvang han sig ut ur sängen, för att höra det stående, med aktning hans ansikte ? den yttersta lugn - han begärde genast prester, och talde med dom hela natten igenom, efter det sade han Körners sköna ord, alles
????tysk text????? Natten därpå sofvde han stilla som en Guds barn tills half åtta, skref andra dagen en skön afskeds sång till sina vänner och sofde ganska stilla. Klockan 3 när de kom att annonsera honom att exucutionen förättas klockan 5 iställe för klockan 11. (man var rädd för studenter som hade samlat sig i byar rund ikring ifrån alla håll) på frågan om han var beredd svarade han "det är jag redan nu"! Presten tog löfte ifrån honom att ej tala till folket, som han godelig gaf! då kom vagn, i gammal tysk national dräkt klädde han sig, och efter man bar honom in, så låg han i fångväktarens arm, ty hans sidosår hindrade honom att sitta ensam! han talde med honom och såg mycke upp åt himmeln. Sedemera på executionsplatsen takade han till ??saknas text??? bödeln för den besvär han skulle ha med honom. Efter han hade högd upp handen och sagd att han dog för friheten, band han sjelf kläder för sina ögon, som han förut hade länge fästad vid himmeln sitt långa svarta hår, på det bleka snöhvita ansikte, hans glänsande ögon gaf honom ett förklarnad sken hvarsom sjelf sina fiende måste tala! Så blef han bunden vid stolen, och det obamhertiga repet skar i hans sidsosår, så att han skrek - bödeln sjelf kanske blef förskräckt, högg miste så att ej vid första hugg hans ädla hufvud föll utan vid andra huggningen! Folket sprang upp och torkade hans ängla blod med sina näsdukar, velte stolen hvarpå han satt och skar ifrån ? så mycke bitar de kunde få! Studenterna komm ej förrän allt hvar förbi, - han tömde kalken utaf alla kroppsliga plågor tills sista ögonblick, nu glänser han i matyrkronan - ack Wilhelm, måtte wi se honom en gång! och vara värd en vänlig blick! --------
Jag her ej plats och håg för något mer min vän men jag gaf dig det bästa min själ äger. Hälsa Wilhelmina mycke mycke, Therese, Emilia, Petersen hälsar dig och henne äfven.
din trogna vän
Emilia