Brev till Wilhelm Rappe

(14/3 1822)
Adresserat till Baron Wilhelm Rappe Cornet vid småländsk cavalleri Strömsund Calmar
mormor 41 år gammal
Wilhelm 25 år gammal
(sid 16-19)


Mormor har träffat Arvid Ribbing. En person som hade gjort intryck på henne. Hon tycks vilja göra honom till Wilhelms mentor och stöd. Hon skriver också om Wilhelms sex år äldre syster Wilhelmina och fyra år äldre bror August. Emmy och Carl har varit bortresta om mormor har varit barnvakt till lilla Ingeborg.

Herrestad d. 14 de mars 1822.

Bättre sent än inte, svarar jag dig min bästa Wilhelm på din sena, men ändå ganska kärkomna bref, - ditt trogna hjerta expedierar tankar åt sina vänner! jag visste det länge, men gerna seer jag dem gestaltad ?önskar? , det skedde oftare, än du gör! men tyst inga??? men bätera måste du dig, det hör till min själs frid och fröjd att veta om dig, att skåda ditt hjrta som äfven är mitt! - Jag äfven har att förebrå mig att ofta hafva tystnad min själs längtan som ville till dig! vårt twåsidiga väsende är orsak härtill och som oftast, har äfven då, åsnan segrat öfver ängeln! Jag kan ej till fyllest kalla tillbaka alla de stunder hvar jag kände mig dig närmare förenad, mer än vanligt var det när Wilhelmina, August, och Arvid Ribbing var här, då tänkte jag mycke mycke åt dig min vän, och måste tala om dig med Ribbing som helt och hållet behagade mig. Wilhelm då du har ej sagd för mycke om honom och till fyllest begriper jag din längtan efter honom. Jag var, som din vän, så dristigt be honom, ingå i en lovespondance med dig, han vill det gerna, och hade kosteligen skrifvit dig en lån bref, som han  efteråt sönderref! han lofvade skrifva dig, gjorde han det? - då skall du ej vara fåordig, utan helt och hållet öppna ditt hjerta, kom ihåg att du sade mig, att ej Liliencrona kunde hjelpa dig, väl Ribbing, att du kände till honom en obegränsad förtroende, på detta yttrande blef jag tvungen att blifva medlare mellan dig och honom, men ber di äfven nu, att du släpper honom inte. Som du vet är han mycke sysslosatt, skulle han också nu ek så ofta som du ville tillskrifva dig, så måste det ej störa dig. - Ribbing är Christ i djupaste bemärkelse utaf ordet! ack Wilhelm jag mådde så väl där före i hans sällskap, han är längre kommen än din stakars Emilia, kan visa dig den sanna vägen, kan be för dig, och har erfarit huru frestelser besegras! - Wilhelmina  lefver i sanning och ande det syns i den glänsande friden som strålar ur hennes ögon, det käns i den mer och mer tilltagande kärlek som visat sig, hon har fullt medvetande att vår frälsare är denna lefvande kraft i henne och hela hennes väsende uttryker, att hon aktsam bevarar och märker på denna lefvande kraften. - August har jag äfven ännu mera lärd att hålla af, jag önskar honom Wilhelmina lyksaliga medvetande och tviflar ej , att hans rena hjerta blir så lycklig. -
E. och Carl äro nu hemma, och C. skrifver väl sjelf, deras lilla ängel hafve jag så länge i min förvar, mycke var det hennes skull, att du fick ingen bref utaf mig, jag var fullkomligt lycklig i barnet, såg jag hennes rena anletsdrag, tystnade allt längtan! ack huru detta, när jag kände mig så igenom tillfredställd, tänkte jag på frälsarens ord "deras änglar, skådar alltid min faders ansikte. - Flikan blir allt vackrare och sötare med hvar dag. -
Kommer du inte hit åt? - du måste - tack för alla litereriska underättelser, läsde du Axel utaf Tegnér? det är mycke vaker, oskuldsfull berättad, slut (oläsliga ord) härligt.
Therese och Petersen hälsar hjerteligen till dig min bästa Wilhelm, och jag är din trogne vän i lif och evighet. - på Wartorp mår de bra efter det yttre, men jag kan ej kalla ett invärtes lif vara frisk när ?tenniden? är lifsprincip, jag ville heldre, att Mali, skulle känna sig olycklig i denna förbindelse, hon skulle då ej sakna tröst ofvan ifrån, men - hon känner sig lycklig! - ack Wilhelm skada evigt skada om den flikan