Brev till Wilhelm Rappe
(25/2 1819)
mormor 39 år gammal
(Sid 4-8)
Brevet berättar om en Göteborgsresa som mormor gjort. Tydligen har hon varit sjuk och kanske varit på någon form av rehabilitering. Hon berättar om sin rädsla för det världsliga och att hon känner sig skyddad i skogarna istället för att bo i den staden. Hon berättar också en liknelse om de grekiska gudarna.
Herrestad d. 25 de februari 1819.
ditt bref min bästa Wilhelm, fägnade mig så hjertinnerligt! ändå besvarar jag honom inte förrän nu! det kostar allt på, att tiga, men, - när man ser sig så sällan som wi, så vill man hafva en stillt och samladt stund, - mer! - jag vill känna högtid i min själ, du som min vän skulle må väl, i deltanade utaf en sådant! men tiden förgick utan att Själen kände sig riktigt fri! - visst ehade wi roligt om julen, många sköna stunde innom mig, - men där var inte tid att skrifva, sedemera mådde jag i det hela ej bra, - Götheborgsresa har jag att tacka min fullkomligt tillfriskning denn fullkomliga hvila min bättre menniska hade där, detta fullkomliga välmående min djuriska menniska njöt, hade en god verkan, matthet och magerhet försvann, och jag mår fullkomligt väl. - hemkommen njuter jag igen allt hvad jag äger inom och utom mig!! alla vänner samlas för min innre syn, de fläste tillskref jag! nu står också du, min Wilhelm så lifligt för min själ längtar efter en innerlig samtal som förenar, lefver och vill vara tillfredställd, blir det väl någorunda men inte alldeles! - såsom du säger, längtan driver oss till och ifrån de föremål som oss gläder mäst! ingenting härnäre kan och törs nöja, och i synnerhet fästa oss fullkomligt, verlden är oss gifven som en bild hvilket vi bör söka att förstå och förklara andeligt! Jordisk kärlek skall förklara oss den himlisk, hon förenar alla själar i en förbund, hvars medelpunkt eller centrum, Idealen af allt kärlek, Jesum Christum är. - Tydligt är då, att det är bara källan som kan släcka törsten, som kann stilla vår längtan, ifrån honom får inre kraft att älska hvaran i sanning och ande, och till honom måste wi med den längtan som fick sin ursprung utaf honom, kärleksbrunn, och kann och vill och måste till slut, i ingenting annat få sin hvila än i honom. han vill att wi ska hvara ett i honm, alldrig alldrig såledesförlorer wi hvarann om wi älskar honom, och ingen kärlek kann hafva bestånd, om han är inte grunden till. - min Wilhelm, hela min själ är uppfylld af det största föremål! jag går om söndag med de mina till herrens bord, bereder mig att tag emot i min andliga kropp hans lif, hans styrka, hans kärlek! - min törst är så brinnande, minlängtan, min behof så stark! jag måste detta uttala för dig, ty wi äro vänner i ädelsta sinn utaf ordet, hur kunde jag dölja för dig det bästa som lefver i min själ. - ack Wilhelm, nyss kommen ifrån verlden är jag så taksam att bo i skogarna! undangömd för den förfärliga makten som drar menniskor ner i en hvirflande afgrund. ??? säger i en saga, att de gamla grekiska gudar, "(som äro bilder utaf våra begär) äro fängslad i en borg, hvar de lefver sitt gammalt vanligt sinligt lif, ibland skika de ut derifrån en spelman som leker så väldigt med de förtjusandste toner, att den som hör på, måste i en ursinnigt hvirfel följa honom inn i borgen, där han försvinner, och aldrig mer kommer ut! i Götheborg tyckte jag vara i samma borgen som åskådare, gud vare prisad, jag såg bakom förläte, och rysade! - men en svindel beföll mig ändå, en dvala, som söfde allt högre i mig, så att jag var hvarken i stånd att läsa eller att bedja! - gud vare lof att jag är inte dömd att bo där i denn smittade atmospheren. - Nästa veckan reser wi till Wartorp, wi bör trösta om adam förlust?, jag är riktig nyfiken att see Theophile, månne hon nu finna denn lycka som hans lif tog ifrån henne? jag tviflar! - Carl resde för en 8 dagar, det var en långt och förnöjsamt sammanlefnad, nu känner vi visst hvarann, och du, och du kann fråga huru svag din gumman är som du tror så stark! - jag är glad när mina fel kommer att synas för vänner, dels bepröfvar det vänskap, dels lär de känna att det är någonting bättre än jag sjelf men som har ändå sitt lif i mig, hvar de håller af.
Med inrättningen utaf din dag, min Wilhelm, är jag ganska nöjd, i nästa bref hör jag lite reflekioner om de böker jag gaf dig - skrif nu rätt snart, du skall inte så länge vänta på svar - alla de mina hälsar, och jag är din vän Emelie.