Brev till Pauline Westdahl
(?/11 1839)
Den självsäkra mjölnaren som, nyligen förlorat ett nyfött barn, har blivit berörd av en stark predikan av Sandén. Julen vill mormor helst fira i lugn och ro för att ostört kunna söka Herren. Arbetsföreningen går också framåt och mormor är förvånad över utvecklingen. På gården har man också minnestunder för mjölnarparets lilla avlidna barn Johannes som bara blev två veckor.
Herrestad i nov. 1839.
Kära Pauline!
Du frågar efter det unga brudparet? Dumenar lilla Emilia och Johanna, mjöljnerskan? Ja, det går framåt. Nu är Emilia under Guds Andes ledning, och med helig glädje och bäfvan ser jag på henne. - Gud söker mig och mitt hus! Sjukdom och död på torpen och hos Engströms (tack, tack min Pauline, för din himmelströst åt Sofi). - Mjölnaren, den glade ynglingen, min favorit, känner sig undeligt gripen af sjukdom, efter en mycket väckande predikan av Sandén, som starkt träffade den annars så säkra själen. - - -
Vi har försakat Emmy och hennes barn till jul och bedt dem komma efter jul, emedan vi ville undvika all förströelse, och i synnerhet önskar Emilia att aj bli störd t.ex. av Axel, som hon är rädd skulle göra narr af hennes allvar. Tycker du om den unga bruden? - - -
Vi vilja nu söka Frälsaren alléna, söka honom i det fattiga och nakna, andligt och lekamligt vilja vi fägna honom i dem och våra arma hjertan tillreda ett herberge för honom. Äfven våga vi bedja om andliga lulgåfvor för oss och samfundet och tron viskar: "du får"!
Gud vare lof, att han fört Carlborg till Eder! Må det lyckas för Er att få honom på predikstolen eller lärosalen! Sin moster Johanna Bagges favorit var han, och hon kallade honom fyra dagar före sin död för en Jesu Christi kämpe och tappre krigsman. - - - Helsa Marie och Hilda Hårdah, bed den sista sköta i bön och bref min Emilia! - Jag hoppas att Herren välsigna din tid så, att jag under helgen får en vedeqvickelse genom ett bref från dig. - - -
Den 29:de nov. öfverlemnade jag räkningen åt prosten för årsförvaltningen af fattigcassan. Jag lär arbeta hela året utan calcul - Guds välsignelse rufvade öfver det hela, och fonden var i behåll. I socknen är spunnet och väft 4.886 aln. linne och vadmal; som ren arbetsförtjänst utgick därför 1.462 rdr rgd, som qvinnfolk och barn ensamma i sina hyddor, bredvid skötande af sitt, hafva kunnat tillarbeta sig, i en så liten socken. 9 helbiblar, 12 nya testamenten, 6 spinnrockar, mycket kläder, 2 psalmböcker, allt detta är med inbegripet i arbetsförtjensten. - Jag står förvånad öfver framgången, när mitt förnuft ser på, men när tron talar, så har hon vetat det förut. - - - - - Om hans Majestät endast ville gifva oss några hjelpeår till genom beställning på arbete, så skulle det snart visa sig, huru stort värde det har, hur outsägligt godt han gör dermed - bidom!
Ännu en ljuflig bild af min sista söndag är jag dig skyldig! Sanneligen en vacker tafla. Barnet begrofs hos min mjölnare, han bad mig och mina 2 flickor komma till middag uppe hos dem. Utom mitt husfolk voro där 3 pelare i Guds rike. 2 af dem hoppas jag en gång kunna skicka till Er, den ene, minskolmästare - den andre, en torpare, John på berget - den tredje - Erik, som jag redan nämnt. Unga hustrun hade följt sitt barn till grafven och intogs i kyrkan, detta förenar bondfolk så gerna. - Vi började vår middag med sång - samtalen voro endast andliga och af en egen Guds andes klarhet - middagen slöts med sång och en skön bön ur skolmästarens hjerta. - På e.m. voro de uppe hos mig, som alltid om söndagarna. Vi läste som vanligt en predikan af Retzius - sedan sång. Jag tog så fram vår Schartau och läste, till allas stora uppbyggelse, en lik predikan vid ett barns död, derefter en begrafnings psalm, och så skiljdes vi åt. - Här har du mina husmorsfröjder, som stiga med hvarje dag jag njuter dem; jag blir mer och mer förenad med de mina och behöfver dem lika så mycket som de mig. - -