Brev till Mathilda Rappe
(torsdagen 24/3 1853)
mormor 72 år gammal
Mathilda 43 år gammal
(Sid 1253-1260)
Brevet handlar i stora delar om mormors hushållerska och förtrogne Carolina Liborius Pehrsons dödskamp. Carolina dog tisdagen den 22 mars 1853 och lämnade maken Nils och sonen Emanuel. Mormor gläds också åt att Wilhelm och Mathildas skyddsling, Sven Peter har kommit hem efter en lång tid på rymmen. Han hade tidigare varit placerad på Herrestads räddningsskola som man kan läsa om i årsberättelsen 1851-52.
Herrestad d. 24 de mars 1853
Min dyra Mathilda!
då Wilhelm så oförmodad om fredag kom, kunde jag ej skrifva. dagarna stego i höjden och i djupet af det menskliga elände, och den gudomliga hjelpen. åter en stor Guds nåd och gåfva, vår dyra Wilhelm! att äga honom dödsdagen och de förutgående som voro så svår. du vet nu allt huru det var här tills igår morgon! (Jag talarlikväl om hvad Wilhelm upplefvde af eget behof.) Nils var under dödsarbete det mesta för hennes säng hållandes hennes hand. - kl 9 syntes ögonen öfverdragen med en hvit hinna och stodo öppen. Munnen öppnad under jemt djupt andetag och kroppen stilla när Nils höll hennes hand, så snart han släppte den, sökte hon derefter med hennes hand. - mera medvetande märkte man ej. Hon var mållös. dödsarbete hade börjad kl 12 om natten. Jag var där tisdag morgon kl 9 till ½ 12.
Jag läste i förmaket efter Nilsens anvisningar först Johannis 19 v. 25 och 26 högt och långsam. - Jag förstod Nilsens mening, att det skulle vara ett lugnande för henne i afseende på honom och mig. Jag ställde mig då bredvid Nils som satt, med hennes hand i hans. Jag tog hans hufvud tryckande det till mitt hjerta och sade "tack min Lina, för ditt testamente, din Nils" - då vände hon sig med ett himmels leende till oss, och tryckte min hand. detta leende försvann som en hastig ilsken ???blixt. I denna ställning som jag förut beskref blef hon under det jag jemt under afbrått läste i Johannis II Frälsarens ord om Lasari till Martha, Johannis 14 när den dyre Jesu beder för oss, och lofvar oss sin herrlighet att dela m.m. - ur uppenbarelse. -
då jag derefter ställde mig till foten af hennse sopha, gjorde hon en rörelse, såsom hon ville sätta sig upp - Nils satte henne upp i sina armar, då såg hon på mig, med åt mig riktad synpunkt ur de förut brustna ögon - ett öfverjordiskt leende, och två slängkyss med pekefingen fick jag så oförmodad att jag hörde mig ropa "Ack! ack!" - då hon var åter i dödskampen. med denna outsägliga gåfva gick jag upp igen, Wilhelm var då ut, men kom och gick några minuter före hennes död. Nils sade "här står en kär christen, vår kära Baron, Wilhelm för din säng" och se utan att rikta ögon på honom, kom detta öfverjordiska leende igen. - Wilhelm gick upp och nu knäppte hon sjelf ihop sina händer, såg upp åt, och ett svag leende öfverdrog hennes mun, och så drog hon den sista andedrägten. -
Eva vakade ifrån söndag till mondag, Stina F. ifrån mondag till tisdag - tills tisdags natt kl 12 - sade hon många bibelspråk, ännu mondag till Emmy "döden är gräslig, men jag veta att min förlossare lefver" m.m. -
2) Hon ligger nu redan i sin likkista, uppe på Nilsens lilla rum, han ville det så. Stilla förblef hon i sängen tills igår afton. magen hade svälld mycke hög för öfvrig är hon sig lik. -
Söndag efter påsk begrafves hon, han vill hafva alla sina slägtingar och skolemästaren Johnsson och Hultman och mjölnaren till middag. - Jag vill då alla bed dem upp till caffe, och vi bespisas då samfält genom Hultman med Guds ord. - Jag känner mig mycke trösta och hörer ofta i mitt hjerta ett halelujah. - när ett dödsbädd här nere, har blifvit ett segerbädd genom Christi seger hvarpå man tror - oh! hvilken fröjd i himmelen då Carolina kom dit! - Nils är ock mycke mera stark nu - hans lilla son läser nere fort sin bildebibel när han ser pappa gråta och säger "gråt icke pappa" - Tisdag middag såg Wilhelm huru han gret vid bordet. Sedan har han ej velat komma upp och säger intills idag "nej jag vill ej komma upp för denna gråten som kommer när jag hörer tala om mamma". Huru söt Nils talade med honom tisdag med bordet , kan W. berätta.
Din kärlek har hon känd. - Engströms kommer fredag - då lekte ho riktig med din gelée - hon sade till Sofi - "nu skal du smaka något och säga hvarpå du tänker?" Sofi kände genast, det var det sista som pappa Petersen förtärde, då smålog hon sås söt och prisade din kärlek. - när Sofi gick, skulle vi häruppe hafva var sin thésked - alla - alla vid bordet. - Vårt Wexiö bud hade din fisk - han kom ej förr än lördag sent - om söndag skickade hon upp dem och lät be mamsell att hon skulle koka den för oss, och skicka henne ett litet stycke. - det fick hon söndag åt en ???, mamsell kokade allt och idag, då Nils för första gång åt ensam med sin Emanuel fick de det stufvad, med en helsning ifrån dig och henne. Och nu må vi dela hennes himmelsfrid, och hämta den ur Jesu blods - och - uppståndelse kraft, i denna herrliga högtiden, som innebär allt menskliga eländets försvinnande, allt bortförd fångenskap genom en evig syndaförlåtelse. -
Igår afton fik jag ditt andra kära bref sedan du reste. - det var en ljuf underättelse om Sven Peters hemkommande, må det vara. - Gerna visste jag huru han kom till Råby. - att du min kära Mathilda var glad öfver hans hemkomst, såg jag i din glädjegåfva åt våra små sparfvar. Tack så innerligen derföre ej allenast i deras utan äfven i mitt namn, ty allt hvad som vederfares dem godt känner jag som åt mig gjord, och är genom denna gåfva att känna mig ett med dem, rik i glädje, tackande och lofvande för denna ofvanifrån undfångna moderskap. För lappar tackar jag äfven min dyra Mathilda och för Sv. P. läsning hos er båda. -