Brev till Mathilda Rappe

(torsdagen 13/5 1853)
mormor 72 år gammal
Mathilda 43 år gammal
(sid 1261-1268


Wilhelm har varit sjuk och sorgen och saknaden efter Carolina Liborius som avled den 22 mars är stor. Ett brev har kommit ifrån Mathilda Foy. Kroppsligt känner mormor att krafterna avtar men andligt växer hon till. Något som hon bland annat tackar Hultman för.

Herrestad d. 13 de may 1853

Min kära Mathilda!
Våra tankar var med hvaran då vår bref korsade sig! detta gläder mig. - Jag kan ej gifva någon adress åt Carlsson och dett får du skrifva honom till Calmar. - Sjelf 72 år, 40 år borta från det kära fädernelandet, äro mina vänner mest alla hemgången till det land där ingen ???? är utan vår allas rätta fädernehem. - dem som har jag qvar i Hamburg äro gamla - alldeles borta från affairer, och så är det några andeliga män som ej vet om  vexelrytteri, och så, gamla ogifta flickor. -
Väl min mathilda att du undviker E. han är partielfix - intrycket kunde blifva högst svår. -
Jag tackar Gud för att du har så mycke mod för att vår älskade Wilhelms helsa och sinnes författning! båda hafva väl inverkan på hvaran? - ty jordisk omsorg, förtungar sinne och att öfvervinna denne fodrar indragenhet under stilla bönerop. - - Han har varit och är mycke lycklig i sitt hus! en obruten evighetsring är hittils eder kära familj! samlar han nu som han ju städse gör, nya lekamliga och andliga krafter så blifver vintern, om Gud vill så ljuft som denne dock för det mesta har varit. - Jag har mycke undrad att du blottställer Ingeborg för ett möjligt återseende så snart du tror att hennes hjerta är ännu sjuk. - Men du vet hvad du kan våga, och det blir kanske den bästa läkekuren, då en afgörande köld visar sig å andara sidan. Emellertid har Gud vunnit sin kärleks afsikt med vår dyra Ingeborg - prisad vare han som har skänkt henne åt sin dyre son till himmelsbrud. - Hälsa min älskling varm ur hjertegrunden. -
Jag går ännu blödande! - det blir väl länge, kanske till hemförlofning. - Oersättlig är hvad jag förlorade i mitt enda tyska barn! oersättlig Nilsens och Emanuels förlust. - Näst Gud tröstar han mig mest och förelyser genom den ljufvaste saknad i undergifvenhet och evig kärlek. - Jag har idag afskrifvit hans utgjutelse efter Carolinas begrafning (förstås?) Han har väl omedveten skrivid i vers ty de äro skrifvna i hvaran, och jag har, utan att tillsätta eller ändra en bokstaf, bara delat dem för tydlighetens och märkvärdighetens skuld. Han kom upp när han hade skrifvidt dem, och sade sig ej på en tid kunna skrifva brefvet för dig, emedan tåreflöden vore för stark. - En vecka derefter fick jag hela brefvet, som handlade om deras lyckliga förhållande - nu är det i öfversättning länge vänners händer.
2) och när vi träffas kan du äfven detta läsa. -
Ett mycke glädjande bref fick jag af Mathilda Foy som jag dock ej kan sända dig nu emedan Carolina Rappe skall läsa den. -
Om Fjellstedt har jag ju skrifvit? Ack! minne försvagas mycke men hvad jag bör minnas, får jag dock invertes påminnelse om! Gudi pris - afklädningen genom ålderns aftagande i de naturliga krafterna märker jag mycke - men - i de andliga krafter en tillväxt. Jag kallar detta en tillväxt att jag mer och mer kan fatta af ordet eller att det kan mer och mer fatta mig emedan mitt naturliga jag,mina själsförmögenheter försvinna - lofvad vare Herren.
Min kära Hultman har mycke förtjenst deraf ty han är min trogne lärare! Gud välsigne honom i tid och evighet. -
Engströms äro hittills mycke nöjd med allting! han är då ständig drucken af tacksamhet för Guds kärlek som gör, att han allting ser i den ljufvaste dager. - Jag umbärer dem mycke - i synnerhet Engström som lärare, och Sofi som förstod sin moder in i hjertats grund genom en enda blick. - lifvet i andanom är dock ett härrligt lif!  bara vanan att se och höra med de lekamliga öronen tystnar eller aflägsnar sig. Hälsa nu min dyra Elmblad ty jag hoppas att du ej mer träffar Emilia. - bref hafva vi ej när hon kommer. - Hälsa äfven min älskade Mari och Bergers så hjertevarm. Till Ydström sände jag din annonse. - Gud ledsage dig med sina englar och håller ditt hjerta vid det ena som allena kan tillfridställa och sammanbinda alla Guds välgerningar - nemligen - nåden i Jesu Christo. -
I eftermiddag slumrade jag efter afskriften jag nu sänder - Carolina kom till mig så lofvande! jag hade henne i min arm och blundade för att ensam höra henne  tala. Hvad hon sade kan jag ej minnas. Jag var full med lugn glädje öfver hennes uppståndelde - luktade på henne och sade du har nu en så svag liklukt - den kände jag som vårluft - Knapt hade jag sagd det, blef hon orolig i min arm och sade nu har du talad mig åter till döds! - då såg jag på henne - hon såg matt och underlig ut, hade visat sin tyska ull shal kring hufvudet och sade - nu går jag ned med Nils för att hvila med - och jag sprang upp - allt för underligt kände jag mig! men - nog af - Hon lefver ty Jesus lefver  med hvilken hon är förenad i  trohet som Jesu verkar - din E. Petersen