Brev till Mathilda Rappe
(18/2 1853)
mormor 72 år gammal
(sid 1315-1317)
En rapport om Carolinas tillstånd. Ritningar för om och tillbyggnad av skolan är framtagen. Mormor tycker att den är vacker men Nils anser att det blir för dyrt. Vid ombyggnad måste Hultman med familj till fälligt flytta tilll gården.
Herrestad d. 18 de februari 1853
Min kära Mathilda!
Edra båda bref har besökt mitt hjerta, och jag har ej en lugn stund, att besvara dem, men tycker dock jag måste svara på frågor efter Carolina. - Prost. Cedersköld, Sofie E. och Nora äro här idag jag smyger mig bort från dem. När de kom var jag hos Carolina, som har dock de två sista nätter, efter den hårda Sjöbek som känner så väl till hennes hosta, på min böneskrift har ordenerad för den, sofvit, ena natten 4, andra 3 timmar. Jag fann henne liflig, sysslosatt med Louise Hape???cons giftemål och med alla gårdens händelser. På förfrågan att flytta upp med hushållningen sade hon bestämd, "vill Gud jag skal dö, vill jag dö här i mitt kära hem" - äfven Nils är mycke emot flyttningen. - Hon har alls inga smärtor i såret, och mycke amtlust som hon försiktig tillfredställer. - Jag kan bäst Guds rikes angelägenheter, endast tänka på henne, och gläder mig åt denna nåden. Min själ är förenad med hennes - och Guds ande kan endast viska kännbar i mig för henne, när jag får den efterlängtade stillheten, och med den, hugsvalelse.
afton Carolina har af Nora och Engströms besök blifvit mycke matt! - Gud hjelper eller till lifvet eller till döden. - Han hjelpte henne från alla smärtor i bröstsåret, sås att hon vettt knappt att hon har ett så svårt sår, men - mattheten tilltager, och den förskräckliga hostan är - som jag fruktar, hennes död. - Jag har varit mycke beklämd idag under conversation. Jag kan endast hjelpa mig genom Guds ord och mitt stilla kall. Sedan mitt hufvud är så sjuk och förtorkad, är också tårekällan, den lättande som förtorkad och en svår ångest under sinnesrörelse min del! Snikand och ropande äro då så nödvändig, och ett seende på Frälsaren uti stilla umgängelsen och betraktande hvad han har gjord för oss. Suga nåden, bita hans kött, dricka hans blod, tro dess allsmäktiga inverkan på all mitt öde, som genom honom blifver förvandlad till en lustgård, den torra marken vattnad, den mörka himmel klar som [ord saknas] den förestående skillsmässan är så molndiger - betraktande hvilken glädje hon emotgår, hon, som har emottagit sin Jesum hel, och i honom lifvet i döden. Hälsa Wilhelm så mycke! - vi ser nu till Gud men Nora vill att Wilhelm gör en såda resa om wintern, bedjom att han förhindrar eller befodrar för vår Wilhelms bästa. - den ritningen för skolehus är så vacker och för mig en välsignelse öfver skolan. Nils säger dock att den blifver mycke dyr, och har en att fundera. Han säger att efter min död blir skolan mycke mindre befolkad emedan räddningsbarn faller bort och förminskas till 2 kanske. att skogen plundras genom de många rum, nog kan funderar. -
Till Berger har jag skrifvit afslag igår. - I alla fall måste jag taga Hultman med familien hit när skolan ombyggas eller tillbygges då murarna måster rifvas ner. - När jag skref hade jag inte Carolinas afgörande nej. Nu anbefaller jag oss alla med alla våra onödiga bekymmer i Guds hand ?och? Jesu sår där vi ligger i lifsens bad med vår Carolina [saknar text] om hon hade en dräglig natt.
[saknar text] som Herren verkar eder E. Petersen