Drömmer om Carolina Liborius

Carolina var mormors förtrogne vän och trotjänare. Hon avled i cancer 22/3 1853 och mormor drömmer i eftermiddagsslummer några månader senare. Nils var Carolinas make.

I eftermiddag slumrade jag efter afskriften jag nu sänder - Carolina kom till mig så lofvande! jag hade henne i min arm och blundade för att ensam höra henne  tala. Hvad hon sade kan jag ej minnas. Jag var full med lugn glädje öfver hennes uppståndelde - luktade på henne och sade du har nu en så svag liklukt - den kände jag som vårluft - Knapt hade jag sagd det, blef hon orolig i min arm och sade nu har du talad mig åter till döds! - då såg jag på henne - hon såg matt och underlig ut, hade visat sin tyska ull shal kring hufvudet och sade - nu går jag ned med Nils för att hvila med - och jag sprang upp - allt för underligt kände jag mig! men - nog af - Hon lefver ty Jesus lefver  med hvilken hon är förenad i  trohet som Jesu verkar. (Brev till Mathilda Rappe 23/5 1853)