Brev till Mathilda Rappe
(10/8 1853)
mormor 73 år gammal
(Sid 1322-1325)
Mormor tar ett hälsosamt gyttjebad. Emilia som snart ska föda Johannes bor i trädgårsstugan och hon får hjälp med barnpassning av Sigrid. Pastor Nilsson har talat på missionsbönen men var kanske något för teoretisk för mormors smak där enfalden i Kristus har sin plats.
Herrestad d. 10 de augusti 1853
Min kära Mathilda!
Innan jag tager mitt 20 de gyttjebad som hafva varit så verksam för att styrka och i synnerhet fördela stockningar i min gamla kropp, vill jag tacka dig för dina välsignande meddelanden angåendes Fjellstedts . Vi får nu höra efter septembers beslut, hur det besannar sig. – Vore det så, att Nanny hade gifvit efter och släppt fördomar för Stockholm och kom öfver, för att för att förena sig med sin härrliga man så skulle jag jubilera, och innerligen tacka Gud, som hafver bönhörd. – adieu
Jag kommer nu ifrån badet och promenaden, Elmblads små gossar äro mina kära följeslagare, och rätt trött kommer jag hem. Jag går städse qvarnvägen och njuter i stillhet af min Carolina. – Vid qvarnbacken satt hon ofta förra höst på en sten, läsandes Luthers galatebref. Evangeli ljus strömmade då i henne och sonen kunde göra henne fri! Lofvad vare Herren. – Elmblads resa var fort bestämd till i morgon. Han ändrade beslutet oss ovetande om söndag morgon för modligen, då han resde till Kulltorp till pastor Danielssons kyrka för att predika, sedan 1 mil längre till Bergvall, där han höll bibelförklaring i kyrkan om afton. – Mycke folk strömmade åt båda håll då han kom mondag middag tillbaka, gladde han oss med underrättelsen, att han ville blifva veckan öfver. – Kanske tror han att Emilias stund derunder här! – jag tror det ej, hon är Gudi pris, rask och går visst mot de visas qvinnor grådom, sin tid ut, som ej är förr än slutet denna monad. – Hon bor sedan 8 dagar i lilla trädgårdsbyggningen med barnmor, och Sigrid ligger i hennes rum och hjelper Elmblad med skrifvning och ser efter barn, som dock hittills (de två äldsta) hafva varit på Hörda och läsd med Axels gossar hos Johnsson, som tills september stationerar på Hörda. -
Emmy skrifver sjelf om resan till Trollebo. – Kära Augusts fall är då alfvarsam i dess följder – men att han kan nu stödja benet, skref Eve Marie, således är det väl ej sämre. -
Jag minns ej om jag breättade om sista missionsbön? – Nilsson och Elmblad talade, du känner Nilssons stora förmåga, men – rätt nöjd var jag ej (han förklarade 85 de Davidspsalm) han medlade med sitt stora snille, och sin filosofi, emellan systemet och evangelium, eller det rena bibelordet – ”Christum allena” och stannade ej för något riktig – manlig – fast - huru skön och herrligt han också framhöll sin sak, sin åsikt. Där blefvo mycke uträttad om enfalden i Christo herskade de stora gåfvor! – Herren kan väl