Brev till Mathilda Rappe

(18/6 1852)
mormor 72 år i juli
sid 1142-1146


Mormor berör branden på Tagel i juni 1852 som lämnade ladugården i aska. Hon berättar om tre syskon som begravs vid hennes makes fötter mellan två stora träd på Kärda kyrkogård. Det är Emilia som har fött trillingar som alla var döda eller dog vid födseln. De nöddöptes av Peter Fjellstedt och fick namnen Emilia, Märtha och något svårläst, möjligen Hildur eller Hulda. De begravdes söndagen den 13 juni. Brevet är ofullständigt och består av två delar som inte riktigt hänger ihop.

Herrestad d. 18 de Juny 1852

Min kära Mathilda!
Att jag älskar dig mer än edar gods kände jag under läsandet af branden som hade timat, under det du hade din Sabbathsro på Ohs, hos din kära Julia. - Ja, lofvad vare Herren att du ej fick din skrämsel i den natur - hvad hade de kunnat bli - kanske för alltid hade det blifvit känbar och förstörande. - de n timliga förlusten, då dock visst ladugård är brandförsäkrad förglömmes väl, men - hade du blifvit uppskrämd och barnen, huru hade det kunnat blifva? Denna nåd och att elden hejdades och vändes åt det  håll, där inga brännbara föremål var, ville vi betrakta, under tack och lof. Faran var stor, ingen menniska hade kunnat afvända den - men Gud gjorde det genom sin englavakt. Vi ser nu med dig och de dina hemma, Guds utsräckta armar som båd vinden vändan vända sig och läse oss ånyo den dagliga bönen "för förskräckelse, fara, eldsvåda och synd bevare oss mildelig - o! Herre Gud! - Kära vår Wilhelm, som på, eller efter lustläger, får den underättelse! Herrans inneboende tröstar honom, ja! Jesus är den sanna trösten uti allt som möter oss. -
Idag är Emilia utan barnmorskan och har för första gången druckit caffi med oss i förmaket. Hon är glad, frisk och tacksam. det går så godt att se henne så! att öfverväga Guds välgerningar - hans underbara råd, som han så herrligen genomförer - - - detta är ljuf. -
den indre jemnvikten hadejag förlorat under de förflutna 4 veckors nöd - och den femte veckans glädje återställde den ej, ty hvarken nöd eller glädje kan tillvägabringa harmonien. - Christus är det allena, och han vill vara det allena i andanom och sanning, hvilka båda Han är. - Endast i det stilla vattnet speglar sig himmelen, men - det upprörda hafvet näpser Herran, så att det äfven blir stilla efter stormen. -
Om söndag begrofs de tree syskon. Om lördag kläddes de i deras hvita likkista. - Blommor var deras bädd. Emilia hade dem så bäddad länge hos sig, och samlade sina barn kring dem, - talande sköna himlaord. Om söndag morgon hade vi dem i förmak, innan kistan slöts skickade Emilia 4 blad in med en bibelspråk för hvarje.
för Maria "sade jag dig icke att om du trodde, skulle du se Guds herrlighet. -
för Magnus: "låten barnen komma till mig"
för Emil: "Guds englar lägrar sig kring dem, som frukta honom, och hjelper dem ut."
för Elisama: "Salige äro de som är kallade till lamsens bröllop"
 - sanneligen, ett sant Guds ord. -
Hvart barn lagde denna helsning på systrarnas bröst och så foro vi, Carolina, Eva och jag i vår stora 3 spänne vagn med barnet på framsäte, och Nils som skulle bära det, på kuskbåcken, - kistan var hvit, sköna blomsterkransar 3 på låcken af Carolina Rappes blommor. Ett litet gyldene krusifix, en skön krans rund omkring.

(Här saknas förmodligen någon sida i brevet)

med oss därinne och väntade på Ydström, som snart med klockaren kom! då bar Nils barnena till deras hvilorum och vi följde. Vid Petersens grafsten, vid fötter, emellan två höga träd, fick de sitt bädd och väntar uppståndelsen med oss. - Petersens liksten var prydd med en tjock syrénkrans rund omkring! - ja!  det var glädje i himmelen öfver de små som englaren kommo dit! - när predikan var slutad höll Ydström ett litet men älskelig liktal - och när vi gick ur kyrkan ringdes i tre afdelningar. -
dagen var en glad evighetsdag! - "om ni icke varder såsom barn så kunde ni icke komma in i himmelriket! - den enda oskulden, den andra barndomen har Jesus förvärfvad oss! nu gäller det, att itron, tillegna sig den. -

(oläsligt ord) och flickan Thume, följde de våra hos oss till middagen och om afton förklarde Hultman Romare 12 de capittel. - nu bidar vi Elmblad, som har dock skrifvit att han ej kommer om Herrestad. Reser han om Jönköping så får han dock sista bref där - och kunde vara här om mondag. - hans brunstid har blifvit mycke afkortad, derföre skyndar han. Må han nu ej vara så phlegmatisk att han ej kommer, ty det skulle smärta Emilia mycke. - Mer ej idag - jag bidar i hopp och förtröstan min jesus allena och då i Honom allt hvad han mig gifvit hafver. - amen, hälsa barn som jag ej denna gången rätt kunde se på, lika så m. Sylvander. - d - Emilia! huru mycke vill hon än säga dig! - men - hon bida