Brev till Wilhelm Rappe
(20/10 1854)
mormor 74 år gammal
(Sid 1841-1458)
Rödsotsepedemin tyckas vara över för denna gång och Caroline Rappe orkar med viss undervisning på Hörda. Svening Johansson är på besök hos mormor. Han är helt självlärd men mormor är imponerad. Ett kvarnstensbrott har öppnats på Herrestad och väntas ge inkomster till gården. Mormor vill bygga ny verkstad på Berget och anställa Sven Mattson som slöjdlärare och kolportör. Hon diskuterar ett upplägg där han skulle verka som kolportör på Tagel, halvtid.
Herrestad d: 20 de October 1854 kl 10 f.m.
Min dyra vän och broder!
Jag har nyss emottagit ditt bref med underättelsen att du ej kan komma detta år, smärtsam var det, dock är äfven detta Guds heliga vilja. Samfundets osynbara kraft genomtränger mig dock så, att den öfvervinner den felslagna hopp. - nyss kommen från en herrlig betraktelse af Romare 5 - de första verserna, är jag så glad i min Frälsare och innesluter i detta hoppet öfver vårt återseende inför Hans thron - amen . -
Vi hafva sedan 3 veckor herbergerat en Guds engel, så kallades ju dem, som förkunnade evangelium i apostlatiden, och till och med i gamla testamentet ibland. Vår käre Broder Svenninge Johansson är en sådan. - Han måste nästa år, om vi lefver, till Er, starkare bevisgrund att vi äro saliga, kan ej finnas än i hans personlighet. - Ja! ett utkorad redskap. - alldrig gått en timme i skolan, 24 år gammal nu, är han ett lefvande vittne om Christi och den Heliga anders inneboende. - Högst vigtig hafva dessa 3 veckors sammanlefvnad med honom för mig varit. Jag såg honom huru han, genom ordets kraft öfvervann hans dagliga illamående (han kände sig redan sjuk, innan han kom hit, troligen insupade han, den förpestade luften i Jönk:) - jag såg honom inför dödens port och han var då så troende, som under hans friska dagar - undebar fort tillfrisknad, var hans tro starkare, hans håg att förkunna evangelium, mera brinnande, och nu är ock hans föredrag vittne derom. - Han och Bertha och Eva, reste just nu till Hörda. Caroline vår kära älskliga Caroline vill vedeqvicka sig af hans föredrag nu på morgonstunden, hon tål ännu ej om aftnarna den ringaste ansträngning. - detta måste du nu veta först och ser jag svider i mitt hjerta så vet jag ej, huru jag skal hinna att under morgonstundens så snart försvinnande krafter kunna meddela dig, allt jag så gerna vill. -
Ni finner ej mitt namn på Väktarens lista. Jag fick ej lof, så gerna jag vill. - dagen innan vår kära Mathildas bref kom dermed, hade jag skrifvit henne, äfven om min äkonomiska ställning, som du efter sista härvaro vet. - änskön jag ej tror att Väktaren kan hålla sig (ty ett folkblad är den ej) så hade jag dock gerna bidragit, men - att bidraga till rent af, andliga företag är mera min gumliga sak, och äfven til dessa , måste jag inskränka mig så, att det ofta svider. - För att kuna drifva qvarnstensbrott har jag varit nödsakad att upptaga ett lån af 300 rd rgd. Wi låta ??? fort arbeta på stor ?företag? - de arbetare måste genas betalas, och afnämare hämtar och betalar ej, förr än slädföre gynnar afhämtande. - Nära 600 rd hafva stenhuggare redan fått för sitt arbete. - 300 tror jag äro endast ingångna uti contant. Nils beräknar gårdens rena inkomst om året när afnämandet lyckas till 400 rd rgd. - detta är alltså minst, ett capital af 6000 rd som gården har vunnit. - O! ur Guds fördolda skattkammare är detta en dyr gåfva. - den sprier välsignelse i lekamlig måtto. Tänk de långa farliga resor för så många - och oss - flera fattiga stenuggare familjer ur vår Engströms församling hafva bröd. - så Guds storhet är stor. -
När jag nu blifver af denna goda min Fadern i hållen, att jag städse ser cassbrist, så vet jag att der är hans nådeshushållning med mig, och att denna klämma förer mig mer till din trohn, den icke ser, och dock tror. - anvisningar till att förstora den stora hushålllningen, skickar han mer och mer. det räcker och genom det jemna om också ej stora odlande, förbättrar gården och man kan ej säga att jag uppäter den. Föreningens cassa tycks förstoras och därföre, är utvidgandet af hennes verksamhet, mycke nödvändig att tänka på. -
När jag läsde Mathildens yttrande, att Matson ville lemna sin ort då rann det så lifligen i hågen, att vi skulle hafva honom, nästa år såsom Herrestad och Tageler colporteur. Falk hinner ej. - Honom gifver jag i år 50 rd rgd - och 50 banco, kunde jag allt gifva Matson. Om jag nu vad jag vill nästa år, kunde ännu i år låta uppföra en verkstad vid Berget, och Matson fick det, lilla rummet i skolhemmet som nu är verkstad (mycke för lite) så kunde Matson blifva snickare lärare i skolan och äfven få en lön därföre. då ??? kan ej få mer än en dag i veckan i veckan till slöjd arbete, så hade han mycke tid att disponera under 6 monaders skoletid till colportagen och 6 monader har han alldeles fri för colportagen hos dig, denna fråga måste han nu besvara, om han vill eller ej. -
2) om hans tid nu delades oss emellan, och han fortsatte äfven sitt handverk på Berget, kunde det då gå? - om han fick ½ års undervisning under 25 veckor, 25 rd rgd (mat måste han då väl betala sjelf hos Hultman?) ginge det an? - Jag ber dig öfverväga och meddela mig resultatet. Skulle detta gå an fick vi böja vår Nils, hvilkens vilja att vela utbreda Guds rike, är så varm, att genast fort uppföra verkstaden med en eldstad så att planens utförande kom att verkställas efter nyår. Bedjen nu om vishet, och så tala med mig och Nils. - Om Gud ej vill skänka mig din närvarelse, så kan han väl vela att du blir min stödj ändå. - Hela tiden sedan aprill har Gud tagit mig i privatundervisning af mångfaldig slag! - men nu - är den första tanke jag får efter hemsökelsens slut? hvad jag nu uttalad. Vår Nils odlar eller plöjer om, Klintaträdan som är ej mer gräsgifvande. Jag får då äfven i år, ej min önskan fram, att se Krafle??? som trädan - men - gifver vika, för dem som förstår saken bättre än jag. -
(afton. Nu har jag meddelat Nils, planen med Matson, han är så glad däråt, önskar endast att fort få svar för att kunna ännu bygga verkstad ty den förutan kan Matson ej få rum. Han gör mig uppmärksam på, att nämna skolterminer: från 4 de januari tilll d: 9 de aprill - från 14 de may till d: 14 de July - från 1 de till den sista October. 6 monader för verkstad och 6 monader för coloprtage. närmare utlåter jsg mig och ställer i ditt begrundande, att, kanske en stat fick bevilligas för skoledagar och äfven för colportagen de andra dagar? - Vidare nämner jag att emedan jag har fått de engelska penningar till dylika ändamål, dessa äfven få utföras med heder och ära och ej till sken. - att till en börjen, för att uppöfva deras krafter det var nog med den lilla verkstad - men nu i fortgången är det ej nog, , hvarken med colportagen med Falk eller med Torparelärare för slöjdskola, Matson måste böja sig att emottaga lön, en arbetare är värd sin lön. - Ett hem får han ju hafva. - Nils och jag vi äro så glada, och vi tror att det är en Guds tanke. - att slöjdskola får en sådan vore ovärdelig. - Hultman bryr sig ?denna? dagen alldeles ej om pojkar, ty dels har han flickor, dels är han verkeligen oduglig till (allt?) utom sin skolebefattning och talade - ja, så godt det kära Guds ord. Mer får man ej anmoda honom. -
Har min Wilhelm ej läsd årsberättelsen som Hilfride har, så läs, för att kunna bedömma ställningen. - af de span, kista, byttar m.m. pojkar hade förfärdigad, höll Nils auction på examendag, till stor fröjd. Nu min Wilhelm, måste vi lemna Sven Peter när halv året är slut. - Han kan ej vara längre hos JOhn. Hushållningen förfaller mer och mer genom sjuklighet, nu hafva 3 barn där rödsot, hvaraf ett dog. - Sven Peter är fri. - Både John och hans hustru hafva varit illa sjuk året om. Gosssen läser sig ingenting. - För farsoten är denna skoltermin indragen. Hultman sjelf är så svag. - ack ja! allt är här ofullkomlig - en början, som väntar ett fortgående, och ett lifselement finns i våra företag, lifselementet är Jesus - hvad vi bedja i Jesu namn, det får vi. - Så beder jag i Jesu namn att colportagen får havfa framgång i vårt land. - att Fjellstedt ej tog våra småländningar var mig ej angenäm, men - Gud har styrd så. - Han ?yttrade? att när det blir i Lund får de bekosta sig sjelfa har han yttrad till den soldaten som skulle emottaga underättelse om Falk som då var sjuk, detta kan då våra ej, dertill äro de för fattiga. - att Falk och matson hafva Bibelljus och äro förstått af folk, detta är viss, och dermed få vi väl låta nöja oss - medan Fjellstedt ej har kunnat antaga dem. - Jag finner ej slut under det så länge afbrutna samtal med dig min dyra Wilhelm. - Jag tackar Gud att så är. - Tankegången har så uteslutande vänd sig till sjukdom och döden och nödropa hafva varit hjertats språk. - nu vänder de sig till de lefvandes behof - till vårt lifsbehof till Canaan. -
Jag gläds åt Ekensteen. - Han kände den tid han sökt blef. - Sådana tider förekommer i hvarje troendes lif när det behöfs. Vår herde sköter oss såsom vi det ???. - Vi ville hålla stilla. - Vägen är Christus och han är en lefvande väg. -
Jag tvingar mig att sluta tackandes Gud, att sammanhang med mina vänner inställer sig. Kära Wilhelm, svara oss snart på den viktiga fråga som jag gör i Jesu namn. Hälsa den kära Broder Matson! - ack om det vore Guds vilja, att äfven han, skulle förljufva mina gamla dagar! - Hälsa mathilda och barn. Bed Ingeborg om de engelska årsberättelsen - God natt - i kärlek din E. Petersen