Brev till Mathilda Rappe
(1/4 1855)
mormor 74 år gammal
(sid 1486-1490)
Brevet är förmodligen ett sent skrivet meddelande som skickas med ett färdigt brev eller bud som ska till Tagel. På brevet har någon senare antecknat 2 april 1855. Den 2 april var dock en söndag och eftersom mormor skriver onsdag morgon bör det inte stämma.
Herrestad d: 1 de aprill 1855
Min Kära Mathilda!
Förströdd af missionsbestyr och morgondagens, Föreningsdagen medan, vår käre Wilhelm är här, finner jag likväl vägen till dig, och önskar att kunna samla mina tankar hos dig. Jag börjar där jag hade slutad sista skriftliga samtal med dig min kära Mathilda. - det var knappt bortsänd så kände jag en inre obelåtenhet öfver det jag hade skrifvit. Jag hade bråttom då jag skref och det var ej bra. anse då detta nya ???, såsom ett redande. - allt dömande väcken obelåtenhet och denna obelåtenhet är väckelsens ?höst?. - din första fråga i svaret, upplyser dig innom följande, och förklarar obelåtenhet. -
Jag har ej fått gåfva att råda och leda, men ur min egen själs erfarenheter, utur det hvad Gud mig befalld göra och låta, kan jag väl om Gud gifver nåd meddela, men - blanda dok allt för lätt däruti ett oförsiktig, kärlekslös tillämpning på andra. - Ja! Gud förlåter mig ock denna synd. Han har så tydligen lagd tystnad på min väg genom döfhet t.e. - Vår kära Kirkegaard säger "tystnaden hörer" så borde jag välsigna mitt isolerade tillvarelse, och lära mig höra hvad tystnaden säger. -
Jag har ofta afvundat Wilhelms tystnad och tycker mig ofta att det var en bedjande tystnad, därunder han blef bevarad för fåfängliga ord. -
Ekensten förökar denna vår Wilhelms tystnad, och emedan jag med bästa vilja (jag är mycke sjuk i hufvudet och blir döfvare med hvarje dag) ej förstår honom, så hörer jag under tystnaden dina kära ord "unna honom att vara ??? Ken ej säga huru de straffar och tillika varnar och leder mig. - de går så efter mig - de upplyser mig om Herrestads ställning, där ordet så ofta söker herberge och behöfver ej mig till värdinna, om också min Petersen som lidande värd hade, som jag tycker, varit herrlig. Gud tyckte ej så. - må jag under mintystnad kunna bedja för mina gäster att ordet som söker dem, finner dem, och att mellanstunder blifva ej allt för svåra för mig och allt för tråkiga för dem. -
Jag kan denna gången ej nyttja rör - det hjelper mig ej o.s.v. må ingen klaga utan idel lof för tystnaden hvarunder Gud vill tala till mig privatim, komma öfver mina läppare. - Gud vet huru han måste uppfostra sina barn - Han allena - amen.
Idag morse hade vi en herrlig morgon andakt af Hultman och den käre Broder talar af förbarmande så högt att jag hörer. - att det kan för de andra åhörare vara svår, skal ej bekymra mig ty det är Gud i denna höga rösten som välsigna mig obeskrifligen:Onsdag morgon kl 8
Min kära Mathilda
Innan jag går till caffibordet förseglar jag fragmentet - jag hade gerna vela säga mer, men - jag fann ej tid igår, på den dagen, som jag gerna kallar den ringa dagen, som Gud med nåd anser. - Vår andeliga förbindelse har dock sin fått en annan anknytningspunkt, jag är fri i förhållandet till dig och du har så vacker fölåtit din gamla syster E. Petersentala om vad din lilla ?Israelitiska? piga uträttar hos din broder. Hälsa alla - också madam, som sväfvar visst öfver Tagel med sin välsignelse.