Brev till Pauline Westdahl

(18/5 1840)


Mormors skolmästare Schön har nyligen varit i Jönköping utan att Pauline skickat någon hälsning till Herrestad. Fortfarande är konflikten mellan metodistpastorn Scott och prästen Ternström aktuell. Striden var väl mest ett angrepp från Ternström mot Scott. Mormor ogillade Ternströms angrepp via hans "Nordisk kyrkotidnig" men tyckte att han skrev mycket annat som var gott.

Min syster i Jesu Christo!
Oh, huru djupt du bedröfvade mig, då du ej med min Skolemästare skickade ett kärlekstecken! - - Kunna vänner i Herranom blifva verldsligt sätt? - Nej! - Således är du ej stött på mig för mitt sista bref. -
Ett kärleksprof var det, utfördt i hjertats brådskande, som ville blifva förstådt af Pauline! - Tillräcklig bönetid kunde ej fås för affärerenas skuld - sårad var jag öfver, att af  Pauline anses för en afgudadyrkare, ängslig af naturen öfver att hafva att göra med en öfverlägsen ande gick jag åstad, och känner gansla väl, med sveda, att jag ej alltid kan väga mina ord och rannsaka dem, om de äro naturens eller den nya menniskans. Förlåt hvarje otillbörlig och tillåt ej, att det blifver ett frö, som Satan sår bland hvetet. - - -
Under förenad förbön för Ternström och Scott fick jag närslutna bref från den förre, framkalladt af ett misstag med tidningarna. I mitt svar till honom tillade jag några skarpa strafford, sägande i allas namn, som här läsa tidningen, att vi taga afstånd från den himmelsskriande orättvisan mot Scott, som har sin upprinnelse ur förderfvet, och är en uppsåtlig synd, hvaröfver alla christna här med mig fasa och bedja emot o.s.v. Kort derefter blef äfven Schön rörd till medföljande bref. Jag tror det skall intressera dig se huru bönder, af Guds ande lärda, förstå att pröfva andar, behålla det godt är och kasta ifrån sig det andra. - Hvarken på mitt eller Schöns bref kom svar, och deråt är jag glad, ty T-ms onda natur lär vara för dispyt, och sedan mitt samvete för egen del är fritt efter bekännelsen, vill jag ej gerna hafva med saken att göra. - - -
Jag slutar nu, min kära Pauline. Anden, är bunden, vill först höra din röst! - Gumman Emilia blir nu lätt trött - 60-årets annalkande känns! Gudi lof!
Må Jesus sjelf göra oss alla i samfundet fasta i brodelig och allmännelig kärlek, så att vi starke varde, genom hans Ande, till den invärtes menniskan, ty då märka vi att Christus genom thron bor i våra hjertan, när vi kunna göra frukt i broderlig och allmännelig kärlek. Dertill förhjelpe oss den treenige guden!
Med denna helsning slutar jag, och innesluter deruti alla Jesu venner.

Trofast, genom Jesu
kärlekskraft vill
Din Emilia vara.