Brev till Pauline Westdahl

(10/6 1840)


Efter den segdragna konflikten mellan de två vännerna önskar nu mormor att få överlämna de olika åsikterna åt Herren. Själv tycker hon sig ha haft nytta av olikheterna då hon prövats. Hon kan också bättre förstå Pauline och vill att korrenspondensen ska fortsätta. Hon är övertygad om att Gud har verkat den. Hon har hört mycket positivt om Paulines makes predikningar genom vännerna Leijonhufvud.

Herrestad den 10 Juni 1840.

Min syster i Christo!
Vid åsynen af din handskrift steg ett högljudt tack och lof ur mitt hjerta, och skyndar jag nu att öfverlemna åt Herren våra olika åsikter, bedjande, att om han finner det nödvändigt, genom hans Hans ande tolka, rena och förena, hvad hittills varit skiljaktigt emallan hans barn. Gudi pris, att grunden är densamma, hvad derpå bygges måste elden pröfva. - Jag har haft stor nytta af våra olikheter. 1) Har jag hunnit pröfva mig, om jag kanske ovetande, har deltagit uti confessionsstrid och partiskhet? - Jag har ej befunnits ren och fri, och har kunnat bedja om frihet. 2) Har jag erfarit mitt eget förderfs tillvaro, under det jag sett på den arme Ternström. 3) Har jag lärt mig bedja enträgnare efter vår Böneförenings stadgar. 4) Har jag haft oräknelig nytta, som jag hvarken kan eller vill uttala. 5) Pröfvar jag kyrkotidningen noga, innan jag lemnar ut den till de mina vida mera upplysta läsare, än jag sjelf är, o.s.v. - Wid nogaste rannsakning kan jag ej med Er bannlysa bladet, tror tvertom med Wilhelm Rappe, Ohlsson, Adolph Rappe, Ydström m. fl. att i fröening med missionsverket kunskap om Guds rikes utveckling är ett ämne för folkbildning, emedan christendomen utvecklar sig historiskt i tiden. - Kära syster, du gör orätt i att läsa endast n:r 6 o. 7! Du tog giftet och frånstöter motgiftet! Griper om T-ms synd och ser bort från nåden! - - -
Dig, min käre Pauline, har jag äfven lärt mig i och genom våra olikheter, bättre förstå. Jag har lärt mig att ännu mera anse mig bunden genom mitt förderf, som hindrar, att vi ej förstå hvarandra, som vi annars skulle kunna. - Så mycket tror jag mig se, att ett skönt ideal af ett synligt Helgmanna-samfund af dig väntas här på jorden - jag väntar det först på domedagen - vi må väl kunna lemna tiden och stunden af desss upptäckande och förena oss ändå i bön derom! -  Jag har genom erfarenhet blifvit rädd, att vänta eller se den osynliga kyrkan (håll till godo med ordet, jag är så van dervid) här i verkligheten, många, som så gjorde hafva kunnat umbära all yttre Form, ja, alla kyrkans rika synliga håfvor. Redan för 30 år sedan såg jag det hos mina bästa vänner, då ko öfverdriften att hålla mig fast till vår Form, hvaruti eller hvarigenom de synliga nådemedlen begränsas i mitt förstånd och min vilja. Från denna öfverdrift befriar mig nu dina bref, hvad vill du mer vänta af dem? - af din kärlek, som lossar så långvariga fjettrar?
Synd vore att upphöra med vår Correspondence, som säkert Gud har inledt, ty kött och blod har det ej! - Guds ande ingifver dig sanning för mig, din ensamma syster, Guds ande ingifver mig sanning för dig, och oss båda kärlekens heliga glöd, som jag sannerligen ej har misskänt i ditt första bref! Egenkärleken, denna sega orm, blef stött, och så snart jag erkände det, kunde jag se din kärlek och lemna rum åt dess verkningar.
Och nu punktum - men så mycket måste jag säga, för att ej genom stillatigande täppa kärlekens välsignelserika fria utgjutelse å ömse sidor. - -
Den 11:te. Tack, min syster, för Scotts ord, som jag varmt och tacksamt tillegnade mig, och återsände dem till ljusens fader, hvarifrån alla goda gåfvor komma. Wisserligen luttras han genom förföljelse, ty vi måste förutsätta, att ingen är fullkomligt renad här, hvarest förderfvet vidlåder oss intill vår sista andedrägt. - Jag beder den gode böneanden, att få äfven en förbön för denne ädle Broder och ödmjukar mig i stoftet, att jag, en så usel varelse, törs drista sådant i Jesu Christi namn. -
Vännerna Leijonhufvud hafva fhaft stor glädje af din kära Westdahl, som jag beder dig helsa så mycket. Jag hörde om Edert vackra företag till den rena, lefvande christendomens utbredande. Vore jag i Jönköping, o, huru jag då skulle förjdas öfver, att Emilia kunde deltaga deruti. Jag läste ej annonsen, ty vi hålla ej bladet, du är väl god framdeles underätta mig derom! - Då du är så sysselsatt, kan jag ej vänta bref, förrän Christi kärlek tvingar, och då uteblir det ej. - Ledsamt att du ej gifver oss hopp att få Eder hit! -
När jag nu för 4:de gången genomläser ditt bref, vill jag bra gerna fortsätta samtalet, ty det verkar och väcker tankar. - Må Jesus kärlek, som hittills, tvinga dig att framdeles fatta pennan! - Du måste aflägga vittnesbörd genom dina skriftliga och muntliga ord, genom din stilla vandel och dina gerningar, genom försakelse - smälek - och - en salig död! 
O, just detta kämpande och ringande, sträfvande och trängtande till klarhet är ett andens verk, som vi behöfva. - Derunde erfara vi förderfvet inom oss, derunder öfvas tro, hopp och kärlek, ödmjukhet och tålamod. Ingen kan få trohetens lön dessförutan! O, hvad blir lönen? - Jo, att emottaga af Jesu försoningsdöd äfven denna förlorade förmåga att äntligen kunna älska nästan såsom sig sjelf!-------

Din E.P.