Brev till Mathilda Rappe
(28/12 1839)
sid 251-253
Mormor har blivit uppmärksam på Wilhelms stora arbetsbörda. Hennes dåliga samvete tvingar henne att skriva till Mathilda även om timmen är sen. Hon vill avbörda Wilhelm ansvaret för Herrestad.
Herrestad d. 28 de december 1839
Min hjertans Mathilda! -
det är redan sent på afton, och ändå drifver det så mäktig till att uttala hjertans, eller samvetets hemliga röst! - jag vill ej längre gå dermed, och befria det svaga menniskosinne från en börda, som skulle följa mig in i sjelfva sabbathen kanske, och störa där min hvila. - det är ett bref af Elise, som har gifvit mig ett styng i samvetet under det hon framställer Wilhelms grufvliga sysslomängd som vida öfverstiger som Adolph säger, en menniskas förmåga! nu går jag med den ångest, att äfven jag ökar dom och beder dig i Jesu dyra namn att du upplyser mig uppriktigt derom, om de (Herrestads administration) äro Wilhelm till tyngd? är det så, så måste du sjelf vara mig behjelpligt att hjelpa honom ifrån denna börda under det du föreställer honom , att afbörda sig denne, och uppriktigt försäkra honom, att jag har beredd mg derpå och att försakelsens skola, hvaruti Guds ande undervisar mig lär mig ock denna lektion! Sjelf kan jag ej tala derom, till min dyre Wilhelm, ty jag skulle snarare beveka honom att blifva min hjelp än att göra honom fri från den åtagna förbindelsen, men du kan det. - Mathilda lilla, du förstår mig! - du vet att jag förstår Wilhelms bönestyrelse! vet huru öfverenstämmande jag uti allt, utom arrendeplanen är! säg honom, att om han också afsäger sig Herrestad, jag ändå fast, så länge Gud behagar, blifver i min nuvarande ställning, säker på att Gud förser för mig annan hjelp, ty hans hjelp var det allena i alla menskliga stöd han gaf mig, och tog ifrån mig - säg honom att jag har Larsson att fråga i ???saker och odlingsämne, och att Wilhelm ju ändå, kan bedja då som förr för sin gamla vän och Herrestads trefnad! - vill han ändå ej afsäga bestyret, då säg honom också, att jag blir glad och tacksam, och att jag visserligen vill så lite som möjligen besvära honom, och fråga Larsson efter alla småsaker! ja säg honom allt hvad du vill, ty han vet sjelf bäst, hvad han genom Guds hjelp har uträttat här, och kan framdeles utträtta. Lagens band är han ej här, men (?kärlekens ljufva?) tvång, det är han, ack och det blir (?saknas ord?) i alla fall! ty om hans lekamliga (?förening?) också mig blifver undandragen - den andliga är ju evig. - Nu, min Mathilda kan jag ej säga mera, än en tack för ditt kära lilla bref, som gjorde mig så godt! det vittnade om kärlekens makt som tvang den flyende tiden till en skärf för mig! Tack för Elias! - den har förljufvat våra stilla aftnerna. - - Om vår jul är mycke och litet att säga! dens betydelse ligger i evighetens område! Förut var vi två församlade i hans namn, nu äro vi tre - han är midt ibland oss, - och i honom har vi nog och öfvernog! - Hälsa Wilhelm - Ohlsson! - Emmy - Guds nåd i Jesu Christo vare med oss -
evigt er Emilia Petersen