Brev till Wilhelm Rappe
(13/5 1837)
Paret Rappe har fått en flicka. Hon får namnet Hedda men avlider redan 1839. Mormor har varit och tittat på vårsådden för första gången ensam. Detta brukade hon av tradition göra tillsammans med sin make som gick bort 1835. Moberg som planerat att flytta från Hörda har tydligen till mormors glädje kommit på andra tankar. Moberg avlider sen i mars 1839.
Herrestad d. 13 de may 1837
Min bästa Wilhelm! Underättelsen om vår kära Mathildas lycklig förlossning var mycke efterlängtad, och deltaga vi nu alla, efter din sista brefs ankomst, hjerteligen deruti! - Väl att du kan sköta allt hemma till d. 18 de, den idag kännbara vår, skall, med Guds hjelp, kraftig inverka på vår kära Mathilda och den lilla nyfödda. -
Jag gick idag min första ensamma gång dit, vårsäde blef sådt! - min Petersen ville alltid hafva mig med, våra stilla böner förenade sig då, under det fromma trosarbete för vårt dagliga bröd! - nu beder jag också visst derom, ändå ser jag den öppnade jord, hvaruti sädeskornet skall förmultna för att ej bli allena, utan uppstå med en förklarade kropp ur den färglösa gamla döda moder, och bäa mångfaldig frukt, med andra ögon , än då! - ??? och trons heliga glädje, lif och död, förmultnelse hvarur lifvet uppstår, allt detta inbryter i den jordiska hydda ofta så stark, så att det gör ondt i hjertat. - du min vän, som vet så ??? om mina erfarenheter, märker ur ofvanstående yttrande, att Gud gifver mig stor lindring! de första vårar efter min Petersens bortgång, kände jag endast döden, och det ibland med rätt våldsam kroppslig smärta förenad - nu - vid första vårluften, som strömmade in i mitt rum, flögo baåda, döden och lifsfläkten in i sinne eller i den profetiska lukten, och i hjertat som en jul, så att jag ville skrika till. Hela vinter men i synnerhet efter jul har Herrens uppståndelse , sökt mig i alla själens högre krafter. När allt dog för mig och jag ur sammanhang satt, med allt synbart, äfven måste erfara inom min natur ett tusenfaldigt död, och derunder måste besinna huru denna svåraste af alla Guds förningar började 1835 med en sjukdom som hade till (andeligt)föremål, den förnedrade korsfäste Frälsaren, hvilkens lidande för mig synderskan, jag erfor med en utplånelig intryck. -
Tänk nu min Wilhelm hvad jag känner och hvad jag hoppas att erfara! När vi råkas, så skal detta blifva, om Gud öppnar munnen och fyller den, blifva samtal uti en helig stund. - Jag har ej tid i afton att vara utförligt! folket väntar till aftonsång, de herrliga högtidstunder tränger genom merg och ben - må vi blifva bönhörd! må sanningens, glädjens och kraftens ande, komma öfver hvarje derefter längtande hjerta. - Hvad har du känd, när du hörde att vi hafva behållit Moberg! - min Wilhelm - jag kände ganska väl att du påminte mig om öfverlåtenhet i Guds vilja - jag fick den i denna för mig så önskade sak - jag kunde be Moberg sjelf, att följa hans förnufts skäl, men lad tillika noga märka på Guds vilja. - den visade sig länge förut i tilltagande verk i benena - blef starkare och starkare - söndag före ansökan skulle inlämnas, kände han tydeligen, att han i en sådan värk, alldrig kunde uthärda arbete - nog - Gud bröt denna jernvilja genom ett så oskenbart medel, som förnuftet som förut var så rådande, lätt hade kunde besegra - men - det var ej möjligt. - Frestelser hafva allt derefter uppstått - men - Gudi lof, viljan blef fast, ty Moberg är ett Guds barn i full bemärkelse af ordet. allt detta är sagd emellan oss. - Och nu min hjertans Wilhelm, min Mathilda njut eder lycka i Herranom, som vill ha igen hvad han har gifvit - bed för eder
Emilia Petersen