Brev till Mathilda Rappe
(6/9 1837)
sid 257-260
Ett brev som är svårt att förstå innehållet i. Brevet är adresserat från Herrestad och skrivet nyss hemkommen från en resa till Drettinge, Vartorp och Tagel. Carls hälsotillstånd växlar och han är just nu pigg men han avlider julhelgen samma år. Det är också något bekymmer med Caroline. Möjligen har det med de giftemålsplaner som mormor nämner i dagboken .
Herrestad d. 6 de september 1837
Min bästa Mathilda! -
Genomvederqvickad af er kärlek och den osynbara som verkar denne i eder bröst för mig och min ensam?? skara, resde vi om mondag pustade och matade vår åsna på Ohs, gjorde en visit hos torparen Magnus på Stenkulla och anlände hit högst hastigt vid thédags. Carl är såsom genom ett under förlossad af sitt onda, och ser friskare ut som sen länge. - Emmys tacksamhet är ljufvligt att se, hon är lyft öfver sig sjelf och ser idel Guds kärlek! ack ja! den stygga svarta starren som utestänger detta Guds, oss alltid ingifvande kärleksljus, måste genom lidelser och hotande strafflexioner af högre hand som oftast opererar och endast patienten hålles stilla, så lyckas det alltid för denna skickliga handen och blicken är öppnad för nåden och allmaktens kärleksunder. - Mamma Hedda ?kinkar? något, men ser starkare ut än förr - likaså Elise och Sophie äro belåten med hvarandra och alla vi njuter stilla, och sjunger innom oss "Nu tackom Gud allt folk" m.m. - Bästa Mathilda - jag hade mycke samtal med dig, häromdagen, men ändå ej tilllräckligt! jag hade ondt af det som felade, ty alltid när jag talar om vår kära Caroline och vårt förhållande känner jag, att det är högst svår att förstå af alla som ej är ögonvittnen. - jag fann mig ändå af tacksamhet mot vår medlare föranlåten, att aflägga betyg om hans seger oss emellan och emedan det var han som besegrade våra stridiga naturer och enade oss i nåden, så är det om vi låter honom råda, en evig seger, detta skulle blifva resultatet af vårt samtal och då måste du ifrån för att mata oss! tag det nu emot med ditt deltagade hjerta, och tacka och lofva med oss. - mycke sällskapar jag med eder synnerhet, angående edra väntande förhoppningar, den glädje och den bekymmer de ska medföra! - Gud styrker under båda, änskön han tillåter att fienden inblandar sig och pröfvar äktheten af guldet genom det skarpa eld! - ja, min Mathilda, jag tackar Gud att edert hushåll har en ?fisionomi? af det positva christendom, den skyr verlden, "Jesu namn högt lofvad i evighet", denna helsning har en dödslukt, och gerna reser de förbi ett hus, som har detta namnet till uthängeskyld som utvisar hvemmen - denna bekännelse har också sina högst stränga fodringar som hvar och en känner sjelf bäst. - Våra brödrar och systrar i folket får derigenom som oftast en myndighet öfver oss, som har å den andliga sidan rättighet till, och som de får försaka när det är frågan om den menskliga ordning, som de måste vara underdåning. Att väl skilja det är svår, och underkasta sig det förra heller ej lätt. Jag tackar emellertid Gud som har uppehållit dig till hans ära under de sista husliga tvistigheter, och låter tjena dom dig till nytta min bästa Mathilda! alfvaret hvarmed du ser Ohlssons stränghet emot lofvar en herrlig seger! ja! Gud är med oss! Om mondag afton, ville Gud, omfamna ???, blifver öfver tisdag och då hem!
evigt er trogna Petersens Emilia. -