Brev till Mathilda Rappe
(20/1 1841)
sid 329-336
Emmy blir sjuk på Herrestad och sköts av sin dotter Caroline. Emmys pojkar, Axel och Carl August reser till Kristianstad. Konflikten på Tagel med församlingsprästen Bark berörs och mjölnarparet på Herrestads dotter Christina har avlidit 2 månader gammal. Annars mycket undervisning och försök till uppmuntran i det rådande läget.
Herrestad d. 20 de januari 1841
Min kära Mathilda!
Igår kom med tisdags posten hit oväntad edra kära bref, som förde med sig goda tidningar från er, däråt vi vore glada. - må tandverket nu hafva sluppit dig och du den - du tar de ändå ??? till en spansk fluga på armen, så länge den hårda årstiden varar, och bruka alla medel för att grunddligen för bort , ??? ur kroppen. - Ja! -Emmy är här ännu med sina 3 flickor, - strax ni var resde, visade sig sjukdomstillstånd märkbarare, Doctorn kom om lördag eftermiddag och förklarade hela tillståndet, för ett aftynande, och starkt ???? - därtill ett häftigt ?latharalfeber? hade slagit sig. - den bröts lördag natten med stark svett som varade intill middagen - hon hade förnt sjelftagen, låter öppna ådern, tagit laxatif hvarmed doctorn var mycket missnöjd. Sen det har en stark mattighets tillstånd inträdt, och omöjligheten visade sig sedan om lördag att följa med gossar mondag. - de resde ensam under Guds beskydd. - denna händelsen är att märka på. - Visst tror jag att Gud beskyddar oss medelbarligen, men här visade han, att han brukar ?medeln? som endast, när han vill. - Axel var innerligen glad att vara Carl Augusts mentor, och så färdades de härifrån kl. 10 med snälla Nils som körde dom en genväg öfver Vidösten sjö till Dörarp därifrån de hade 12 ½ till Christianstad, de reste kl. 2 om mondag därifrån. - Jag förundrar mig öfver Guds tillskyndelser med sina menniskorbarn prisar, tackar och lofvar. -
Vill han, så får Emmy i sinom tid, kropp och själs krafter igen, vill han ej, så behöfver han dom ej för att utföra sin ledning med barnerna. - kanske de utvecklas bäst när de får se mammas svaghet och sjuklighet! Caroline visar utmärkt mycke ihärdighet, till att sköta mamma. - I dag hoppas jag för första gången, att det ej blir nervfeber, som jag hittills trodde. Hon har de andra dagarna liggat mycke, nästan beständig, och understundom haft sådan plötsliga anfall af mattighet att hon nästan dignar. - Doctorns medicament har hon, efter latharalfeber var förbi, kunat intaga sen igår, de består af valerian ???? och ???? piller. - Hon har ett sådant förtroende till Sjöbeck att hon längtar, att han skall komma, för att observera hennes tillstånd. - Jag hoppas sen han nu vet det, att han så gör. - Jag önskade att Wilhelm så länge hon är här, skrifver då och då! - Guds ande upplyser honom säker, om Guds mening. - Oh! säker har Guds välbehag till fader och moderomsorg som tynger på vår kära Emmy, men - hon sjelf är ändå i allt hvad som tillskyndas första, vår Frälsares föremål. Förunderligt stor är Guds makt,kärlek och vishet i allt, och när jag nu stannar för hans höga uppfostringsätt hvarmed han vill göra oss, till sina barn igen, så kan jag endast, ana, och försöka min stammande tunga, till lof och beundran. - Jag tillstår att mitt hjerta är så uppfylld, att jag heldre tiger än talar i detta ämne, och emllanåt - bedjer. - Nu då ändteligen, tack af hjerta att ni var här! - Jag tyckte, här var rätt mycke skröplighet att se, men däröfver lyser Guds kärlek härrligast. - Våra samtals genljud hörer jag, min bästa Mathilda, rätt ofta i mitt hjerta med vittnesbörd om slutlig seger. - Hjelpen är beredd för Guds barn, den fördröjer endast, för att göra oss till Guds barn, ty Gud d. h. ande, kan förnt ingenting uträtta med oss. - När tron blifver lefvande, då blir han mäktig, och då lagar Guds ande så, att vi ej känner vår - eller Guds makt i och ur oss mera, än det behöfs, till hans ära och vår ödmjukelse.
2) Den oro i verksamheten är försvunnen, gerningar sker då af och ur tron, äro då ej mera våra, utan en förljd af rättfärdiggörelsen, som upplyser oss mer och mer att den lefvande tron måste vara förenad, för våra böner emedan hon endast kan göra oss till Guds barn, och då eder allt i oss och ikring oss. - Innan vi ej hafva vår rättfärdiggörelse fullkomligt afgjord inför Guds domstol, är allt verkande ej allenast beblandat med mycke eget utana rent af eget, och nu kommer jag tillbaka på den för förnuftet obegripliga sats, att hvar och en återlöst själ som till sin frälsning låter klappa Jesum på sitt hjertas dörr, kan trygg tro, att allt sker för hennes räddning, utveckling och fullbordan, kan trygg till allt hvad Frälsaren har gjord och lidit ropa "för mig, för mig!" - och sedan vara säker att rättfärdiggörelsens frukter som äro frid och fröjd m.m. i den heliga ande skall utgå af henne, som kraften af brödet, läskande af vattnet, doften af blomman m.m. - då blir hon ägare af alla åtta saligheter i bergspredikan lofvad, och då kan hon äfven blifva en fridensstiftare i Guds hand ty hon har inneboende fridsfursten med all hans egenskaper. - Nu min Mathilda har jag utvecklad en sak inför dig. Som du vet förnt, men - de gudomliga sanningar hafva ju alltid en ny och ändå den gamla smaken. - Hvarför jag nu kom på detta stora ämne, var mig och er till tröst i egna ofullkomligheter och andra christnas. - Hoppet med sin af den egna solens beglänsade vingar, sväfvar öfver våra bekymmer så snart vi vete att hos oss och våra vänner tron på Jesum har börjat verka - visheten att kunde vänta på trons frukter hos dom och hos oss måste vi, efter vi i kunskapen af Guds ande hafva fått ljus, förbida, anbefalla honom allt, och om nu t.ex. Ohlssons ej skulle kunna färda till Wieselgren vara säker om, att wi hade ej kunnat uträtta något. -
Bidem då på Guds tid min Mathilda och låtom oss vara trygg, att Gud öppnar sin Wilhelm i rättan tid, munnen sen han har öppnat honom i rättan tid de indre ögon äfven för denna, högst ömtåliga saken. -
Afråda ej för Ohlsson, Gud bevarar och räddar sitt i honom och utför det härrligt till evig seger och hvem han dertill vill nyttja, den utkorar han, annars gör han det sjelf. -
Våra samtal hafva haft den följd att ett starkare förbön om Guds barns beskydd, och enhet sins emellan må oss skänkas! - edra många förhållanden, Guds ljus hos eder, som lyser så vidt omkring, retar Satan som gerna begagnars sig af alla brister för att åstadkomma en öppning eller ett besök., äfven hos Guds barn. - Bön och förbön måste då vara inträgnare, samt Guds ords bruk och ett tigande i räddhåga, och så mycket möjligt är, allt samtal som utgår på det egna hos oss, och andra. -
Det sednare, försvagar tron och afmattar alltså det andlig lifvet, ty det upprör det egna förderfvet. - Vi ser nu faror - nu må vi bedja förenad deremot. - Barkens väntande till försmlingen bör äfven uppmana oss till att bedja, hans fruktade egennytta och omtalda o???riktighet, kan säker blifva mycke farlig, om ej Gud vore starkare än han - att han blir det i er och oss alla, derom måste vi bedja och vara säker om, att Gud är ju den som har tillskyndat honom denna ställe för hans räddning äfven, så att han ingen ursäkt har. - Och nu vill vi knäppa våra händer ihop och tro Gud om allt godt nu och i all evighet - Han är den gamla Gud, som håller vad han lofvad, amen. -
Hälsa Sofi! Gud gifve henne kraft att vara träget i det ringa, så skulle hon ändå kunde blifva, en länk i den stora kädjan, eller en droppe ???. Hälsa äfven Ohlssons. - Emmy hälsar - hon skickar förmodligen ej i morgon pappererna om ?buditivet? till W. utan om söndag, då ni få veta huru det är med henne. - den trogna syster, E. PetersenFöljande står i marginalen:
Lördag begrafs mjölnarens lilla Christina, Johanna fortfar att vara i stor bot och bättringskamp. - Emilia har lidit i sina tänderna syrligt, nu bättre,
Emmy ligger för det mesta i förmaket, tager sig ingen befattning, vill heldst vara af med Minne hela dagen! Förra natten har hon Gudi lof sofvit,
det är så roligt att vi vete nu återigen, nogare besked med hvaran, låt oss nu fortfara att underhålla sammanhanget. Pauline har ej svarat ännu,
Hälsa Ohlsson, tack honom för fridens helsning och säg honom, att jag begrundar det lätta ordet "Frid, - sen det mycke - Gud gifver till själens gagn, i det har evighet i sig