Brev till Wilhelm Rappe
(3/12 1839)
(sid 231-250)
Ydström och Sandén håller missionsbönen i december. Lilla flickan Moberg som är drygt fem år gammal längtar till himmelen när hon hör Sandén bedja. Hon förlorade sin pappa kronofogde Per Henric Moberg under våren. Inspektorn Larsson har dubbelbokfört en del utgifter och detta orsakar mormor stor oro. Av allt att döma är det ouppsåtligt men kanske bättre att någon annan övertar bokföringen. Året visar sig ha gått bra. För första gången under sin 22-åriga vänskap med Wilhelm har de varit oense. Kammarpigan Ingrid (Inga) Haraldsdotter från Bolmsö har blivit med barn. Hon föder sonen Johannes 13/1 1840. Pappa är troligtvis drängen Peter men han nekar. Mormor känner sig sviken av Lagman Danckwardt.
Herrestad d. 3 dje december 1839
Min kära broder i Jesu Christo.
En lungn och fri aftonstund efterlängtad, för att börja ett samtal med dig, gifver Gud mig nu, och jag skyndar att begagnar denne, till ett högre besinnande. -
Vårt sista sammanvarande var orolig, men - då och då, f folk"anns ro i oro, och en sådant ro kan vi påräknas säker här, var vi äro stadd på resan, en anna rolighet vänte vi, som är oss lofvad i Guds heliga ord, - men stundom behagar det vår fader i himmelen, att gifva oss redan här, en försmak af det eviga lifvet, och ett sådant himmelsdag, var för mig sista bönedag. - - det eviga lifvet i Jesu Christo oss gifvet redan här till en begynnelse, uppenbarade sig för mig i djupet af min varese redan om natten! - Efter sorg och mödor som förnt gick, fann jag mig uttagen och försatt i nåderiket, kännande våra andliga skatter såsom ägande glömmandes allt betryck. - Emilia var så stilla och så ljuf när jag mötte henne - ja - när vi 3 voro samlade, så var den vanliga vissheten om Herrens närhet, starkare. - Nora kom mycke tidig, medan Ydström hade sockenbud på Herrestad, vi kröp här in i helgedomen och talade om vår lycka - och föremålet som mycke sysslosätter min själ, var äfven - Emilia! - Ja! det är vår i henne! - Knoppar svälla - blomstertiden kommer - många stormar med - det får pröfvas hvilka och om blommor sätter frukt. - Herren skyddar sitt - endast de plantor som den himmelska fadern, planterad hafver - blifver allt annat, skall uppryckas. -
Sandén och Ydström voro de enda tjänstförättande - få men utvalda af högre stånd, en mängd läsareallmoge förljandes Sandén. - Vi sjöngo först - "Hela världen fröjdar Herren" ! - Då höll Ydström sitt lilla vackra tal som följer - då sjngo vi "Bereder väg för Herreen" - då läste Ydström sista Fosterlandsvän, tal af Hallenberg - samt all de gräsliga brott och det vackra påem af en fordom drinkare - det gjorde mycke intryck, och jag fann att det är ändå lämpligt att ibland vidröra denna viktiga sak på missionsdagen, där hjertat är förnt beredd till goda intryck, för att komma ifrån brännvinet, sjöng "Gläd dig du christi brud" och då höll den milda Sandén en aftonbönetal - så skön och genomträngande att det dallrade genom församlingen och värkte mycke tårar! - Lilla flickan Moberg t. e. sade till sin mor, när Sandén började bedja - då ville jag till himmelen. - Vi slöto med tacksägelse om 2 dre årets lyckliga slut, det upplästes att 95 riksdaler banco hade blifvit samlade, och efter lofsången "Nu tackom Gud allt". - Skiljdes vi alla åt. - Så lufligen invigde böneafton det nya kyrkoåret, och hvad jag undfick har jag Gudi lof, i behåll. Jag hade en orolig tid - besvärfull hade gått förnt - ja min Wilhelm! - Så snart du var resd - beredde jag allt till räkningens afläggande angåendes den ansvarsfulla förvaltning af fattigcassa som skedde om Fredag, i samma vecka. -
2) Larssons dumhet gaf mig mycke oro! - Jag bad äfven om ljus i denna sak som ingen kunde bistå mig i (du vet att han hade uppräknat 700 riksd mera utgifter än inkomster i mitt lilla cassabok) och se - detdagades plötsligen! - Han hade intagit alla utgifter för material som förlidit år inköptes af förlidit års behållningsconto - som alldeles inte vore noterad i min bok, utan särskild, innan jag hade börjad conto!! - Då han uppräknade hvad som stod i boken var allt riktig - och mer och mer såg jag, att så snart han skall gå ifrån det meckaniska af sin bokhållerikonst blifver han total förbistrad och åstadkommer förbistring. (Jag tror min Wilhelm det är därföre bättre att låta Nils framdeles notera efter din anvisning på enkelt sätt? - Han kan ju oftare aflägga räkning? Allt det om Gud vill och vi lefver) - Nu gick allt i klarhet och redbarhet för sig - hela capitalet sbelopp var i börjen 2500 riksd riksgld - deraf förlorades under det svåra missväxkt år 1838 - 500 riksd och nu var behållningen 2214 - allt i färdiga varor försålda till nästa år. -
Prester vore glada och belåtna och jag förstummades för Guds godhet som hela året igenom hade varit min förmyndare i allt! allt! - Till Herrestad har utgått i ren arbetsförtjenst 464 rd - i hela socknen, 1462 riksd. - väfvad och spunnet på Herrestad 1861 aln - i hela socknen 4836 aln. - Kunde vi så arbeta alltid så måste qvinfolks flit föra hushållningar till välstånd, det tycker jag är klart? - - Oh min Wilhelm, huru dyr är menniskan hållen! Huru nedlåtande är Gud äfven i det lekamliga vi hafva att uträtta efter hans befäl! - Jag arma, dumma, har kunnit komma igenom en räkning, bestående af säkerligen en million knäpp! - och säkerligen tusende små räkningar har arbetat blindvis - utan att vela eller kunna calculera! - Under detta dagliga under Guds kraft verkade stilla trogna arbete, rufvade Guds välsignelse med sina vingar deröfver, och kläckte hela summan, som mången i sin vishet , trodde var förstorad! - Med hvilkens mod jag och vi alla, nu hafver börjad det nya årets arbete, begriper min Wilhelm - och äfven att Gud ville efter en så öfver min naturförmåga ansträngd trosarbete, gifva mig af det fördolda manna, som han så nådeligen gjorde emellan söndag och måndag, och på bönedagen, och hvarmed han fortfar! - Oh! all all ära Herren! All glädje vår. -
D. 6 de december. I dag har jag återigen en så rolig stiltje - stund - som då jag började mitt samtal med dig, och vill den, med Guds hjelp, till egen själagagn, genomlefva. -
Jag betraktar det första moln sen 22 år som uppsteg emellan dig och mig vid ditt sista härvaro men Broder, min älskade Broder, och ser äfven, med stor glädje att det genast skingarades genom Guds nådesfinger. - Jag har hittills med särdeles rörelse och tack mot den nådiga medlaren, sett med andeliga och lekamliga ögon, att ett underbar andans sammanband och en lika andans styrelse för Tagel
3) af den renaste art! - Sant himmelskt sköter Sofie sitt jordiska kall och är för alla omkring ett mönster af nöjsamhet uti en så liten belägenhet, som ej har mer än vår mjölnare. - Han står som ett barn emellan två stridiga principer, Prosten, höjden af oestetik, Comministern af materialism! - Tidens villor hos den ena, i den ??? gestalt, hos den andre död och ljumhet i öfvertygelsen, församlingen älskar skolpresten som har ??? och alla sockenbud nästan, och Engström lär mycke genom prosten, och lär äfven att akta sig, han vedrlägger i predikningar, och hans missionstal här, vittnar äfven derom att han börjar förstå tidens Sataniska ande. - (Sköna två tal hade vi mondags och de tredje Blomén var äfven lärorik!)
Naturen är härrligt! - men allt vittnar om för deras räkning att den materiella Comministern har bygt och tillställd för skolan med motviljan, emedan han anser henne för onödigt. - Huset står på andra gärde såsom mjölnarens på min grund - ett litet kålstyck har de bakom, men ej mer. -
Att Engström har 500 riksd. riksgyld skuld är svårast och detta är det enda, som gör Sofie suckande, ty både hon och Emmy äro barn af Petersen som ej tålde skuld. - Jag ?fålan? skrapa ihop, se om jag ej vid afbetalandet kan framdeles hjelpa! 30 riksd har han riktig afbetald, men - när nästa års barnsäng vankar, kan han ej det. Han är som alltid utan all omsorg! - men - visst ett Guds barn, som skall ej sakna hjelp, som han har så synbar fått hittills, och nu i hans kloka Sofie utomordentlig. Det andliga lifvet är mycke mera vaken hos honom! Det sade min snälla Nora! - "han har hållit sig ren, du skall få se att Gud gifver honom tidigt det första föremålet för hans kärlek, derefter kommer han till mera lif"! - Det har inträffat Gudi lof! - En märkvärdig erfarenhet hade jag i ett alldelse oförberedt samtal med Almqvist E. prost, jag blef införd i en högst viktig samtal och utan att jag sjelf visste eller tänkte på, aflagde jag vittnesbörd om det hopp uti mig var inför hela sällskap efter ett frimurantal af djupaste snille och mystik han föreläsde oss! - Att det var ej jag som kämpade märkade jag deraf att jag var lugn, utom min naturliga liflighet stadd - och att Prosten med en utomordentlig vältalighet blef slagen! - Visst ej till öfvertygelse men - han måste gifva vika för sanningen. - Jag har sen det ej kunnit tala ett djupare ord med honom. -
Och nu nog - Danckwardt gaf mig hemlånsedel tillbaka som han hade inlösd! - Prisad vare hjelpen. Larsson vill ej träda tillbaka - och så måste jag hafva båda honom och Hebbe - Gud gifve jag kunde någorlunda sysslosätta gamla Hebben - det blifver för svår, att alldeles vara onyttig, men - låtom oss ej tänka på morgondagen! Hvarje dag har sin plåga! - I förväntan af så mycke främmande - flyger min penna, hjertat kan ej finna ifrån dig min Kära Wilhelm! min Broder i Christo!
4) Allt allt hvad Gud tillskyndar här vill jag meddela dig! - Allt hvad han gör med er, vill jag dela, - ??? så vida möjligt är, emellan oss! - Jag måste vända om till Skärstad, där allt ändade i den rika naturen, fädenerslandets ljufva atmosfér! - men - som sen länge,hafva dessa känbarheter blifvit djupare än i den yttre organism, de hafva förbytt sig till den högre hemkänslan, så att hvar jag andas fäderneslandets luft, där andas jag in det nya Jerusalem! - Tänk då, huru Gud benådade mig i lilla skolhus! - Ja! en ostört glädje af fulla 14 dagar hade jag! Folkets fryntlighet och frikostighet mot sin skolprest gjorde att ingen brist känns för de kära barn, och deras glädje att herbergera mamma, var öfvermåttan stor! - Det yttrade si intill de minsta småsaker, och väl mig, jag kunde gifva Gudi äran. Två gånger sökte garfvaren Stenberg från Jönköping oss, och vi hade med den unga mannen, ljufliga samtal om christnas lycka! - Trakten är så hänförande bakom Lycksån, in i Bergen så lik ?Pyrmonter? och ?Driburger? trakt att alla minnen vaknade, de ljufvaste nästan af hela mitt yttre lif, då jag oafbruten var med min Hanna, då Gud fördold likväl, Christus fördold i Gud, förberedde väckelsetiden! - Guds ledande hand var mig nu så uppenbar - och pris och lof afstannade ej. Så kom jagt illbaka till Jönk: - Ribbings voro borta, jag hälsade på Fru Ryberg em medelståndsfru med sann christendom, sen på doktorinnan Hårdh - vidare såg jag fru Svan, Kammererans hustru en ung, visst sann christen! En mamsell Norlin - alla dessa utom den första vore hos Westdahls! - De som kände dig, visade så mycken mycken fröjd och kärlek, och helsar så hjerteligen! - - Du vet redan hur jag blef till mods! - Så for vi hem d. 25 de - och - vid hemkomsten om afton, då jag såg mitt stora huspersonal samlad, öfverföll mig en bäfvan! - ansvaret, som jag hade varit ifrån så länge kom nu den svår aningsfull tyngd tillbaka, och höll mig vaken i bönen om natten. - Jag såg att Caroline var tyst, men - hon yttrade inte den dagen medan jag talade om min svåra natt! - men då jag hade blifvit styrkt natten därpå fick jag veta att kammarpigan Inga var djupt fallen - hon, som sen barndomen var hos mig! Hon angaf med största fräckhet, Stalldrängen Peter som hennes förförare, Engström måste anställa förhör, och ett envist, inträgen nekande åt hans sida gjorde att vi vet ännu ej mer, än att hon är fallen, och stadd i förhärdelse! Jag kunde emedlertid ej herberga synd, och skickade henne prompt bort, för att statuera ett exempel! - Att så göra med honom som var stadd och ej bekände, gick ej an men jag fruktar, han är en skrymtare! - Och så vet du då huru den andliga fattigdomen kom med makt tillbaka, vingar som voro så högt spänd under resan äro nu ett medel att skyla blygsel inför nådastolen, och korset! - Syndens väsende kände jag igen i min arma bröst och suckar "Herre förbarma dig"! - Oh min Wilhelm! - På hvilket sätt vi kan nu bli af med en olyckliga vet jag ej! Jag har vänd mig till prosten som vill att jag skall låta hämta eller kalla hennes förmyndare - hon är födt 4 mil härifrån - men jag fruktar att de intager henne ej! -
Afton. Också denna dagen är förbi - båda Danckv: kommo ej med - och här var rätt tom! Statssekretair var rätt sjuk, och Carl vill akta sig för att ej försämras. ??? ?Holtman? är allareda bortresd, jag skickade ditt bref till Schedingsnäs, medan de sade att där var tillfälle. - Det är Hjelms.
5) ändteligen gubben Engström kommen och Sofi hade förnyad mod, änskön faran var visst ej förbi. - Här har äfven bland vår lilla krets förböner varit rätt lifliga, och vår stora lycka att kunde kasta all omsorg för oss, och våra vänner på Herren har jag under denna ångest känd rätt ofta med outsägligen tröst. Här innelykt en liten nota som jag beder Mathilda full liqvidera åt Ohlsson med 2 riksdalers ??? uttaga för kindersgeitung 16 skilling hör därtill, och de 2 som är till öfver kunde läggas i missionsbössan, fick jag vid tillfälle nota underskrifvit ville jag det gerna, emedan jag så mycke möjligt samlar alla räkningar för föreningen. jag skickar Emmy de 100 riksdaler i veckan, hvarmed du hjelpte mig ur den bittra nöden. - Af Dank: hör och ser jag inte, skyr äfven hans möte. Arma Danckwardt! - Han håller visst ej sitt löfte, coh gör sig sjelf outsäglig skada lekamligt och andeligt. Herren är ej med onda och osanning! - Jag beder Gud att det orätta han gör mig, ej drabbar honom! - Ja! arma förmörkade vän! När börjar du få din syn? -
Fru Olinder är öfver glad att hafva fått sitt lilla Sjöbo för 8000 riksdaler. - W. Sparre säger man, vill anlägga bränneri på Wallerstad! - rysligt! Knappt har föreningen fått dem upp ur djupaste dy! - så störtar de när igen! - Hade Hartman kommit på Hörda, så hade där äfven blifvit bränd. -
Jag glömde säga, att Ydström har ej fått löfte på att min skuld till banken, kan transporteras in i nästa år. - Råhlin lofva göra hvad han kan. -
Och nu min Wilhelm fick du mycke att läsa och jag tycker jag kunde ej skrifva kortare så välgörande är efterklangen af ditt härvarande och det lockr ut ur djupaste hjertekammaren alla tankar. -
Elias andra del vill jag gerna ha med lösposten, du får då samma väg ?1 de del? - vi läser om afton med stor glädje för alla 3. Mathildas 15 rd kan jag tyvärr ej nu liqvidera! - Hon måste batala sig tills kungen betalar, som jag hoppas sker slut i denna monad. -
Också min Wilhelm gick vi in i det nya kyrk och missionsår med nytt förtroende och förtröstan att han vill fullborda allt hvad af honom är påbörjad innom och utom oss! "traktar först efter Guds rike, så skall allt annat tillfalla eder" , - detta skall vara lösen!
Hälsa Ohlsson! Är han modig och glad? Må han ej hafva för länge så mörk! - men - ordet "likvist håller jag mig till dig!" lämnar den käre Brodern visst inte.
Och nu hälsa din kära Mathilda så mycke mycke! Gud vare med oss alla! Under den glada adventstid berede han oss till emottagandet af honom sjelf! - Jesus allena må det vara i allas hjertan, och för hans skuld helig glädje, god vilja - kärlek till Gud och nästan. - Låt oss vara förenade i Herranom! - Evigt din!
I Jesu Christo vår medlare!
E. Petersen