Brev till Pauline Westdahl
(5/12 1844)
mormor 64 år gammal
Fjellstedt har varit på Tagel och träffat Nyman och Nanny Fjellstedt längtar till sitt hemland och har svårt att anpassa sig till det svenska klimatet. Peter Fjellstedt har däremot återknutit banden till fosterlandet. De har ju tillsammans varit ute på många äventyr på olika missionstaioner över världen. Nu ska de hitta sig en bostad i Sverige. Nannys arvegods har de tvingats att sälja.
Herrestad den 5 Dec. 1844.
Min kära syster Pauline!
- - - Denna vår kära Fj-s vistelse här räckte till den 19:de November. Den 4:de kommo Rappes från Tagel till missionsbön, och 6 prester kommo hit för att råka Fj. - Den 7:de medtogo Rappes honom och Marie Cederschiöld till sig för att behålla dem till måndag den 11:te. Nyman var väntad på Tagel den 7:de, kom, och höll med Fj. nykterhetstal i Rydaholms kyrka den 8:de, sedan den 10:de i Slätthög kyrka, moderkyrka till Tagel. En herrlig samvaro har der varit. Fj. har genomgått Daniels profetior i förening med Uppenbarelseboken. Nyman har varit som Fj-s skolegosse. Bevekt af glädje öfver hittills okända sanningar, hara han ofta gråtit som ett barn, slagit sig för pannan och kallat sig "en åsna", som ej sjelf kunnat se detta ljus. I kärlek mot Fj. har han varit som vax, och Fj. vara så glad åt denna inverkan, att han ej tröttnade med honom, hvarken natt eller dag. - Sjefva bonden, som körde dem härifrån yttrade, att Nymans predikosätt var helt annorlunda den 10:de än den 8:de, och att man kune märka Fj-s inverkan. - Förfriskad i anden, mattare till kroppen, var Fj. här den 11:te till vår lilla lappförening, förklarade Zach. 3:dje cap. härligt och slöt med d. h. Andes bön. - - Under veckan voro vi i Kellunda en dag. Söndagen den 15:de Fj. i Kärda kyrka, på måndagen styrkte han vår förening, och tisdag morgon reste han direkt herifrån till Prosten Arrhén, dagen derpå till Helsingborg, der han besökte de skingrade fåren, äfven Grvinnan Essen, hvaråt hon var glad. I Malmö fick han vänta på deras saker, som kommo från Amsterdam i sista stund. 6 kistor med oskattbara böcker voro deribland, och det långa dröjsmålet väckte mången gång stor oro. Af hela deras bo hafva de ej kunnat hitföra mer än dessa och sängkläder, allt hvad de egde, som var för Nanny dyrbart, derföre att det var hennens föräldraarf, måste i hast försäljas och med dessa kontanter änar de köpa sig ett nytt bo. - Han var så glad åt att sjelf kunna öfverlemna allt åt deras trogna vän och broder Emanuel bager i Malmö. - I början af April hyr han rum i Lund. -
Nu har du skelettet af det härliga, varma lif, som vi lefvat i 5 veckor. - Att beskrifva hans hustru kan jag ej, har ej penna dertill. - Kom och se! - I slutet af Juni måste han vara i Basel vid ett stort misssionsmöte för alla länder. Nanny har känt dennna sista skillsmessan svårare än alla de förra. Hon var i sitt fädernesland, bland utvalda vänner och anhöriga förut, och på alla missionsstationer med honom. Uppryckt af Herrens hand ur den ljufva fädernejorden, blöder hon ännu, och har och får svårt att orientera, climatisera och - nationalisera sig. Han kände under den stora lefnadsfärden ej af något fädernesland - inte förrän nu, då han kom tillbaka. Alla barndomsminnen vaknade här under sista vistelsen. Ned till vadmal och den för honom så trefliga tarfligheten. Han klädde genast pojkarna i det kära vadmalet med barnsligt jubel. Och Nanny, som var van vid engelsk beklädnan, kände knappt igen isna egna barn. Mannen sjelf var en annan man i Sverige - att han var svensk med själ och kropp, det blef hon nu först varse, och - det var ej lätt, ty hon kände ingenting deraf. Landet i denna afkläda årstid, Lund i sin fuktighet och obehag, intet tilltalar henne. Förut har hon varit själen i alla sällskap, nu sitter hon stum ibland svenskarne och förstår ej ett ord. Ondt i halsen har hon ständigt och kan ej bruka sin herrliga sångröst. Men hon har Herren Jesus i sitt hjerta och är tålig, kan till och med vara glad ibland. Hon är min syster i Herranom, men också i den tyska utbildningen mig obeskrifligt kär och intressant. man förstår lätt, att han har mycket att tacka henne för. De hafva båda samma djupa och mångsidiga bildning. Jag gläder mig många gånga om dagen att få sammanträffa med henne, och dagen synes mig ej lång nog, att tacka och lofva Herrren för denna ljufva tillskyndelse på den sista svåra lefnadsstationen - jag får taga natten till hjelp. - - -
Dintrogna syster
E.P