Brev till Esaias Tegnér
(17/4 1831)
mormor 50 år gammal
Ända sedan mormor anlände till Kärda socken ansåg hon att de präster som tjänstgjort varit ovärdiga. Nu var situationen så långt gången att de inte längre ville deltaga i t.ex. nattvardsfirandet. Detta föranleder henne att skriva till biskop Tegnér. Sofie ska konfirmeras i Forsheda och mormor har begärt att få ta nattvarden där tillsammans med Sofie. Nu har biskopen gett sin tillåtelse till detta och även lovat en bättre präst till församlingen.
Herrestad d. 17 de aprill
I högsta grad oroad, öfver svarets uteblifvande, läste jag med motsvarande glädje, vår goda Biskops svar d. 9 dennes och ej framkommen förr än igår.
Jag kysser i andanom, med djupt tacksamhet, den hand, som lösde de bundna, och öppnade för dem, återigen, lycksalighetens hamn, nemligen, fritt tillträde, till Herrens bord. - Väl vet jag och de mina, att sacramenterna äro oupplösliga, och att presternas ovärdighet, kann ej upphäfva dess kraft, men - samma kraft, kan, enligt d. h. skrift, förvandla sig, och gifva, åt mig, i stället för lifvet, - den andliga död, om jag, arma svaga, blifver stött, eller mitt hjerta uppfylld af en ovärdig, men menskligt vrede, öfver den administrerande Prestens uppenbara, mig, tyvärr så väl kända lastfullhet. -
På det sista stycke af vår Biskops bref, kann jag, som enfaldig qvinna, ej svara mer, än att vår goda Biskops löfte, om en annan bra och dugligt prestman på stället så fort möjligt, tröstar oss för den närvarande, och de förflutna 18 års saknad af en sådant, och befattar oss, afbida uti tålamod, och förtroende till vår Biskops löftens efterlängtade uppfyllande - ett moment - då vi, med lof mot Gud, och tack mot vår Biskop, återigen kann förena oss med vår församling. -
Högakningsfull och ödmjukt
Emilia Petersen
(Avskrift av original som förvaras på Lunds Universitetsbibliotek)