Brev från Carolina Liborius till Mathilda Rappe
(7/10 1849)
Carolina 46 år gammal
Mathilda 40 år gammal
Carolina tackar för körsbär som hon fått. Mathildas mamma är dålig. Emmy planerar att flytta till Herrestad och kommer då att bo med sina flickor i trädgårdshuset. Sofie Engström kommer snart att föda och hennes barn ska under tiden bo på Herrestad. Pastor Petersson orsakar en del stridigheter mellan olika företrädare för lag och evangelium och han är föremål för en del ryktesspridning. Ekensten försöker att medla. På den lagiska sidan finns Arvid i Sunnebo. På Herrestad balanserar man genom att betona nåden men också medvetandet om synden.
Herrestad den 7 Octob.
Lilla kära Mathilda! Tack för den stora rika gåfva, alla de goda körsbär jag fick. Allt för mycket var det. Nu skall jag koka mången god soppa till min Nils ty fruktsoppa äter han så gerna. Nu min kära Mathilda skulle jag väl besvara Dina öfvriga frågor. Dock först måste jag säga Dig att jag så innerligen längtar efter bref ifrån dig med underättelser om Din Mamma. Jag lugnar mig dermed att vi redan hade haft bref, om det hade varit Guds vilja, att sluta hennes lif. Gud vare henne nådig i den sista vigtiga striden!! Det har väl varit mycken oro min kära Mathilda. Huru väl, att Fröken Hedenstjerna var hos Dig och Dina flickor blefvo under trogen vård under det Du skulle vara borta. Jag hoppas vi snart får höra af Eder alla! Men nu litet om Emmy. Gud gifve detta beslut voro till allas nytta och glädje. Att det äro väl tre skäl som bevekar Emmy att flytta till Herrestad kan man förstå. Det första skälet är väl det, att hon tycker, hon skall nu förljufva mamma sista lefnadsdagar, det andra att hon känner, hon måste skilja sig ifrån verlden och det tredje att hon måste börja att föra ett mera sparsamt lif, ty de båda sista åren hafva väl kostat henne mycket. Måtte hon nu vinna dessa avsigter och måtte Herren af sin nåd meddela henne de andeliga gåfvor i rikt mått, som nu så rikligen utgjuts öfver Herrestad och dess inbyggare. Ack ja! Herrans nåd är stor! Lilla Mamma sträfvar med fullt allvar, att öfvervinna alla de små obeqvemligheter hvilka denna nya inrättningen medförer, och Herren förlänar seger. Eva har mycket att strida, med denna saken. Hon fruktar och hoppas och beder. Ja! Min lilla Mathilda det är ett stort vigtigt företag och vi vilja alla förena oss i denna bönen. Herrligt vore det om det kunde i Hans kraft genomföras till Hans ära. På Tagel der alla Dina flickor hade kommit i beröring med Emmys, der genom närheten med Wexiö o, annat dörren till verlden stått mera öppen, hade det varit omöjligt. Här der ingen ungdom är, der Mamma uppträder så öppen och bestämt i andeligt afseende der rum till sällskapslif fattas, skall allt mera kunna låta göra sig af sig sjelf! ??? med Hörda kan blifva en hållning för Axel, så att de frestelser, som kommer att omgifva honom der, ej blifva så lockande för honom och blir osmakliga för honom genom Emmys satyriska anmärkningar öfver Wernamo och småherrskaps nöjen. Det enda jag fruktar är att det blir för obeqvemt för Emmy och flickorna att springa om vintern i storm och yrväder omkring byggningen till trädgårdsbyggning, men det låter icke göra sig på annat sätt. nu till vintern blir Mammas pigkammare som den är orubbad och när Engströms äro på Herrestad, kommer barnen att ligga i tamburen. Under Sofies barnsäng ska flickorna vara på Herrestad och då kan det vara bra att hafva dem närmare under uppsigt, än om de ligga bort i rummen och hafva frihet att springa upp och ner och smutsa ner så många golf, som finnes i byggningen. Jag hoppas det beslutet med Emmys flyttande hit, är verkat af Herren. Min Nils tror det med och var genast färdig, att öfvertaga de små mödor och besvär, det med sig förer. Han tycker dock, att bland alla Mammas fosterbarn, Emmy är den, som har mästa behof af och anspråk på de goda gåfvor i andeligt och lekamligt som utflyta af Herrestads modershjerta och jag tycker, han har rätt deruti ty Emmy är dock den förstfödda ibland dem, är enka och ännu irrande, på vägen till lifvet, åtminstone stapplande och i brist af det rätta ljuset i många afseende. Sofie och Emilia hafva i det afseendet ett godt stöd i sina män, ack! om Emmy ännu haft sin Carl, hade mycket varit annorlunda! Mathilda både Du och jag som äfven fått ett sådant stöd, en sådan staf i den svaga handen, ja! vi vilja lofva och prisa Herren och bedja honom att hjelpa de arma qvinnor som äo i saknad af en sådan himmelsgåfva, bedja honom som är enkornas försvar i det jordiska, att han ock ville uppenbara sig på dem, som deras försvar emot synden, Satan och verlden!
Om Peterson kan jag icke säga mycket. Det är dock ett herrligt evangelium, han predikar och jag vet knappt någon, som så öppnat tillgången till nådastolen för mig, som han, men så snart han icke med lika kraft och liflighet framställer synden med hela sin natt, är det dock ett styckad Guds ord och verkar säkerhet och en falsk förtröstan. jag har sjelf för djupt erfarit detta för att gå ifrån denna öfvertygelsen - Om han ångrar sin afvikelse i sin yttre lefnad, vet jag ej. Hans, som med honom samtalat derom, påstår detta. Då hela saken är mycket uppblandad med sqvaller och kärringeprat, har Nils ej velat blanda sig deruti och derföre knappt nämnd densamme för mig. Herren hjelper oss alla till klarhet och ljus och sanning. Ekenstens har varit här flera gånger i välmening, att vilja förena de stridande parterna. De äro vänliga och beskedliga, men Herren såg väl att de ej voro mogna till ett sådant företag. Arfvid kom hit, tyckte, att Ekensten hade ren och klar kunskap och då de voro vänliga och beskedliga, hade han ej orsak, att klandra eller misstänka dem. Peterson och Bexell kom icke och vi voro glada deröfver ty det hade ej blifvit något resultat. Det är Herrens sak.
Gud vare med oss. Din Carolina.