Brev från Carolina Liborius till Mathilda Rappe
(troligtvis våren 1851)
Carolina 48 år gammal
Mathilda 42 år gammal
Brevet är odaterat men eftersom Carolina är sjuk måste det vara skrivet efter hösten 1850, troligtvis under våren 1851. Flera läkare rådfrågas men samtidigt är hon splittrad i hur vida hon helt ska förlita sig på Herren eller också söka hjälp av människor. Hon är mycket trött men fem lyckliga och bekymmersfria år har hon haft med sin make Nils som nu är oroad. Hon tänker trots allt på Liljecrona på Tagel som är i en depression och det anser hon vara svårare än kroppsliga lidanden. Emilia Elmblad kommer till eller befinner sig på Herrestad vilket hon gjorde våren 1851 där hon födde sin son Elisama den 10/4. Carolina nämner inte att något barn är fött. Bör därför vara skrivet innan denna händelse.
Tack min kära Mathilda för dian vänliga ord och erbjudan att hos eder rådfråga Billengren. Visst vore det roligt att få komma till Tagel men för detta ändamål vore det mera själ att bedja honom komma till Herrestad, då vägen icke är längre hit och om jag skall säga uppriktig tror jag att Sjöbeck förstår sig väl så mycket på saken som Billengren, så snart det angår kirurgin menar jag. Han har nu mycket rådgjort och Din kära Wilhelm vet nog huru dermed står till Gud hjelpe mig. Det gör mig ondt om min Nils han lider mycket. Ditt långa bref gjorde mig så mycken glädje. Du skrifver om Liljecrona. Ack han har själslidanden är dock värre än kroppslidanden! Det är mera djupt inträngande i det andliga lifvet och i nära sammanhang med själens innersta verksamhet. Det lilla rummet på Tagel det förr varit Din sängkammare hade väl varit ett stilla lugnt sjukrum och vederqvickande att ligga men jag skall väl ut i öknen och känna hvad jag haft och hvad jag misst. Jag vill ej klaga för dig men hjertat är betungad och själen trött och det svåraste är, att det är mest omöjlig att se huru vida tron endast skall kalla sig till Herren eller vi skulle söka menniskohjelp. Min kära Nils lider mycket. Vi hafva haft 5 lyckliga år utan bekymmer och omsorg, nu straffar och tuktar Herren. Lofvad vare hans namn. O den som rätt kunde tacka äfven för den onda dagen. Vår lilla pojk växer och frodas till vår allas glädje.
Hvad säger du, att lilla Emilia kom till Herrestad igen. Många själ voro att anföra för saken fast den inför menniskor ser något besynnerlig ut. Barnen äro så förändrade så bleka och ??? att det verkligen ser ut, som om de ej tålte Stockholmsluften och de trånga boningasrummen. Herrestad byggning är nu som en bikupa. Alla rummen äro nu uppfyllda och snart väntar vi vår käre Lector Elmblad. Det blir då en glädje för kropp och själ. Då kommer du väl hit någon gång min kära Mathilda och vi får talas vid. Jag längtar af allt hjertat derefter men nu vill Nils lägga sig och jag måste sluta. Kära Mathilda Tack tack för all Eder vänlighet och godhet emot mig. Vill du skrifva till Fru Jaberg (Joberg?) i Wexiö om en kammare till mig så är du rätt snäll.Gud med oss
Din Carolina