Brev från Carolina Liborius till Mathilda Rappe
(sommare/höst 1848)
Carolina 45 år gammal
Brevet är odaterat men skrivet någon gång under sommaren eller tidig höst 1848. Charlotte Wettermark har varit anställd som hushållerska hos mormor ungefär ett år men gifter sig hösten 1848 med prästen Per Pettersson i Kävsjö. Han var en vanligt förkommande talare på Herrestads missionsböner. Carolina får också besked om att hennes äldsta bror har avlidit i Amerika.
Min lilla Mathilda
Nyss har jag satt min lilla Emanuel i arrest för att han var rätt obeskedlig och denna processen har mest upptagit den lilla stunden jag hade sparat öfver för att skrifva till Dig. Jag hade så mycket att säga Dig och jag tycker i dessa tider af ??? och strid är det så nödvändigt att sluta sig rätt tätt och faast intill hvarann. Jag åtminstone känner så behofvet deraf. Jag tänker så ofta på Dig min kära Mathilda och vill bra gerna, Du skulle helsa på vår lilla Mamma och oss någon gång när vi får vara ensamma och riktig i ro. Så der om sommarn, när här är många menniskor går så allting i hast, att de viktigaste taleämnen oss endast i förbigående blir vidrörda. Du hade i somras så många bref som jag skulle läsa och det blef icke utaf. Nu har jag äfven många bref hemifrån med ledsamma underättelser att min äldsta bror i Amerika är död. Han lemnar hustru och två barn efter sig. Ack måste hans själ vara frälst men syskonen skref, att de hafva hopp derom och då kan ju icke bättre ske. Herrens vilja är den bästa. Att vår lilla Charlotte Wettermark nu snart lemnar Mamma får du väl höra genom Emmy och äfven orsaken dertill. Vi äro alla rätt glada deråt och önskar rätt innerligen att Mamma måtte få sin förlust ersatt. Huru går det nu med Din mamsell! och allt annat. Ja kom till Herrestad litet. Nu har jag Emanuel i knäet och han beder om mat och vill icke tåla sig Gud med oss.
Evigt Din Carolina