Brev från Carolina Liborius till Mathilda Rappe
(1848)
Carolina 45 år gammal
Brevet är odaterat men troligtvis skrivet sensommaren eller hösten 1848. Mormors hushållerska Charlotte Wettermark gifte sig med prästen Per Pettersson den 29 november 1848. Per Pettersson möter en del mostånd för sitt nådesbetonade evangeliska budskap men han anses av Carolina vara en sann kristen. Betydelsfull för människor som satt fast i lagiskhet.
Bästa Mathilda! Din trägna vänskap har åter gladt mitt hjerta och gjort mig innerligen godt. Du har väl rätt, vår blick och i synnerhet vårt hjerta får icke stadna vid vår jordiska lycka, utan vända sig uppåt, der den eviga glädjen bor och der vårt rätta hem är, vårt Fadershus der vår Frälsare beredt oss en boning och rum. Ack lilla Mathilda ja! voro vi der, idag läste jag en predikan af Norborg, som riktigt styrkte mitt hopp, att också en gång för jeus skull få ärfva Guds rike. Norborg talade der om en sann omvändelse och dess kännetecken, fast jag nu rätt väl känner, huru bristfull den är hos mig, har den dock gifvit mig i någon mån den försäkran att Guds ande verkat något sådant hos mig och fast ofta af mig motarbetad, der dock finnes någon liten början och det gör mig obeskriflig lycklig! Huru länge varar denna glädjen? frågar jag nu, ty med samma denna försäkran öppnas ju himmelen och alla himmelens skatter för mig! Snart nog och ofta nog återvänder väl ännu den stygga svåra tvivelsmål, men Guds nåd är och blir dock större än vårt hjerta och der den minsta trosgnistan är tänd, der är vår Jesus i all sin fyllnad och all sin välsignelse. Håll nu hvad du hafver säger Jesu milda Herderöst. Ja jag vill hålla och tro och bedja!
Liljencrona har väl äfven funnit Herren hoppas jag. Hans bref gjorde godt och, talar om erfarenhet. Äfven Asplunds bref är snäll och vittnar om ett sökande, ett längtande efter att vara en Jesu efterföljare! Måtte han finna den skatt och hela hans hjerta blifva uppfylld af Hans nåd. Vår käre Fjellstedt är den trötte dock oförtrutne stridsmannen, som icke släpper Herren förr än han blifvit välsignad med den himmelska kronan. Kanske det blir icke långt till dess han blir påklädd med den hvita segerskruden och får med de himmelska härskarorna lofva sin Gud evinnerligen. Det fjerde brefvet har fört mig in i hjertats djupaste djup! Ja min lilla Mathilda, Gud hjelp oss men på ett eller annat sätt hafva väl de flesta ??? detta afguderi och lönen en af vår käre Frälsares ljufvaste nådegåfvor blifvit besmittad med det onda hjertats styggaste orenlighet. En hvar pröfvar sig sjelf. Vart hjerta är värre, styggare, falskare och skrymakligare, än vi kunna tro och föreställa oss det och bäst är det, att, som också vår käre Norborg säger i dagens predikan anse oss för att ingenting vara af occ sjelf.
Rätt mycket hade jag att berätta Dig om de yttre förhållanden här på Herrestad, men det är för vidlyftigt. Att vår kära Charlotte är förlofvad med eder vår och flerårige bekant vår lille Pastor Peterson är vår allas glädje. Säkert är han väl en benådad själ, ty han sjelf känner sig vara en syndare, men vet och tror dock Herren vara mägtig i de svaga och i denna tron öfverflyter hjertat af kärlek och glädje. Han predikar oaflåtligt det ljufva evangelium om Jesus Christus, världens Frälsare och det känns, att trosvingarna lyfter själen upp till den ljufva bröllopssalen, der Jesus väntar sin brud, för att evigt förena sig med henne. Huru många strider och motsägelser här i trakten höjer sig för hans skull, så tror jag dock, att han är en sann christen och ett godt redskap i Herrens hand i synnerhet för fruktande lagbundna själar. Vår Charlotte är lycklig och behöfver en sådan ljus ande, ty hon sjelf ser tung och mörk på sig sjelf och det allmänna.
Min bästa Mathilda dina commissioner har jag så vida uträttad, att jag bedt mamsell se efter säcken hvilket hon äfven lofvat och ?sagt? att vilja lemna drängen densamma. Väfven är väl såld innan jag, kom att nämna den. Näsdukarna ska jag fråga efter. Mamma köpte ett dussin och jag vet ej om mamsellerna Hebbe har flera. Men nu måste jag väl sluta. Min Nils helsa hjerteligen med den bästa helsning och min Emanuel ligga på soffan och sofver. Tack hjerteligen för äpplen, Du kära snälla Mathilda. Visst längtar jag, att få samtala med dig men i höst blir det dock icke.
Evigt din Carolina.