Brev till Mathilda Rappe

(25/7 1849)
mormor 69 år gammal
Sid 840-845*

Fjellstedt har kommit till Herrestad med sina äldsta barn, Eugenia och Victor. Emmy har mycket att tänka på och det är svårt att få ekonomin att gå ihop.

Herrestad d. 25 de July 1849

Min kära Mathilda!
Din kärlek förekom mig! Jag har velat skrifva idag, men, se! Du skref förr. - Jag har emottagit kära rader af din hand. - Tänk hvad vi hafva emottagit! - Vår Fjellstedt med två de äldsta barnen, Eugenia och Victor! - Richard var ämnad hit, att njuta landluften och dricka getmjölk, men han fick afton före resan, en så våldsam tandverk att föräldrarna ansågo det, för en fingervisning att ej låta honom resa, och så gärna jag hade haft det kära barnet här, så hade det  dock varit förknippad med mycken ängslan, både för Nanny, och mig. -
De kom kl. 9 på morgonen Fjellstedt och Hermelin dröjde ½ timme endast så länge tills vi fick opp hästar och så färdades de till Gripenberg, dit de ville vara före natten. - Derifrån efter prediakndet i 2 kyrkor reser han till Westergyllen och Vermeland, och emedan Elmblad reser d. 14 de vill han inträffa, om möjligt , här d. 16 de, och då vill Fjellstedt taga barn igen. - Mer vet jag ej. Jag är vederqvickad af hans åsyn ty, frukost och helsningar till välkommen, och afsked, samt stumma glädje minuter upptogo den ½ timman. - Evighetsglädje kan man få uti ett ögonblick, och tron vet, att det utvidgar sig i evighet, hvarifrån det kommer. Eugenia ist ein liebliehes jungfranbild, lång och rank som en tall - uttrycket mycke mildrad och angenäm. - Victor är barn och sig alldeles lik. - Fjellstedt såg ej så medtagen ut! - Lika andefull och genomträngande själ och ande, merg och ben! - Han hade igår predikad i Halmstad, och de kom fråm Ölmsestad, verkeligen vet jag ej mer. -
Jag vill nu gerna med mitt kranka hufvud besvara dina kära rader och försätta mig i tankarna med dig här på min soffa. - Käraste Mathilda, khaf tack för de sköna dagar ni skänkte oss, de vore äfven för mig så skön! Så viktig att ni öfvervoro skolexamen, som Elmblad gjorde så helig välsignad! - Ni vet nu, att jag kan i lugn, lykta mina ögon, sedan Gud hafver där, på Berget allt så väl beställ. - (ord saknas) lilla Guds herberge är, som min Petersen vigde såsom hans sista lefnadsverk, vet ni, och huru mycke värde jag lägger på edra förböner, som denna dagen gingo upp till Fadern, förenad med mina, och så mångas andra Guds barn, mitt lilla sjukläger som därå följde, just på min födelsedag, var mig en så nyttig farväls beredning, och hade fadern velat hafva mig i sin himmel så hade jag så gerna lyktad mina ögon. - Tack hvad du skref om Emmy - jag fick af d. 13 de i datum, ett mycke trefligt bref, som vittnade om indre och yttre välmående, ej ord om Axels förhållande och Hörda. - Det syns att Emmy är lifvad af nödvändigheten, att flickor får en verkningskrets. - Det är ju rätt bra. - Att det ej gick så det var påtänkt, hindrar ej, att ju Gud kan visa annan utväg. - caroline är mycke för sjuklig (saknas ord) skiljas från mamma

2)Gud gifver min Mathilda, Wilhelm, Axel und grossmutter Petersen, fridens tankar öfver vår käre Emmy! - Ack mitt råd vill hon icke hafva! Icke min Petersens välsignelse, som dock visserligen kunde sätta hennes äkonomi i ordning och skaffa henne en stilla lefnadsafton och enkoro. - Så snart ni kära vänner får veta något om Axels beslut, så meddela det åt mig! Jag är spänd därpå. Jag har skrifvit honom till. Jag är fortfarande öfvertygad att ni gjorde rätt i att ej ingå i sammanlefnad och de dermed förknippade förslag. Ett förhållande till unga menniskor,  där intet underordnande är möjligt, där moders kärleks öga, ser, är ett svärmisk ideal, som ej tål verkligheten. - Localet förbjuder också försöket. - Väl det. -
Augusts besök var fägnesamt! Emmy kommer väl med bön till August för Eve Marie. - Underligt att ej Westdahls svarar. Jag slutar af stark ångest och hetta och tryckning i hufvudet hindrad. - Gud vare med eder kära vänner i lif och död. Han leder oss alla till det efterlängtade målet. - Eva och Emilia hälsar. - Jag har skrifvit till Elise i dag, hon är dock långt kommen! - Hon hinner målet äfven genom mycken bedröfvelse,
i kärlek din och
vår kära Wilhelms E. Petersen

Jag hoppas snart kunna skrifva till Wilhelm som så har välsignad