Brev till Mathilda Rappe
(16/1 1850)
mormor 69 år gammal
Sid 885-894
Mormor vill återuppta den nära kontakten med Mathilda som hindrats av Mathildas mors bortgång. Första delen av brevet behandlar övergången till evigheten och är full av typiskt, originella mormor-citat. Nanny Fjellstedt drömmer om ett institut för fattiga prästdöttrar.
Herrestad d. 16 de Januari 1850
Min dyra Mathilda!
I aftonbesöket hos dig, blir blott inom dörren, och vill jag gerna förnya den i morgon, ty hjertat längtar efter en återställd, som dock endast skenbar, den viktiga hem/bortgång af din moder, har störd. - Af egen erfarenhet vet jag att en förlust eller ett försvinnande ur synbarheten af en menniska hvarmed man organisk är sammanvuxen lämnar i det kroppsliga och jordiska ett ve, ett sökande, en brist som är svårare än att den kunde så lätt botas. - Anden den odödligare är innerligare förenad med vår ande, än då kroppshyddans omklädnad klämde den, men jordens band äro sliten, och vi måste utropa "allt kött är såsom gräs, och all menniskors härrlighet såsom blomster på gräset, gräset är vissnad, blomstret är affallet; men Herrans ord blifver evinnerligen, och detta Herrans ord blef kött och hans eviga sanningens mun uppenbarar oss att han är lifvet och uppståndelsen. -
Så hafva vi då våra aflidne lefvande i honom, och vill ej hvila och grämas vid blomstret som är affallen ur lifvets fögängliga krans. - Dock är jorden Herrans, och, tiden en evighetsdroppe, och denna droppe förgår ej och är dyr hållen inför Gud.
Må d¨städse Christus spegla sin solbild i denna evighetsdroppe uti och för oss, så blifver tid, evighet, och våra tankar ord och gerningar hafva sammanhang, och förbinder tid och evighet i ordet som vardt kött. - God natt min Mathilda, må Gud verka med sin starkhets makt på vår ande, själ och kropp under den stilla nattro! God natt! God natt! Esaias 26 v. 19. -
d.14) Nu är det morgon och din mormor är insupt af jordens dimmor, och kan endast i hast afsluta samtalet. - Det är så ljuft att Wilhelm och barn hafva varit här, så att du har den yttre tråden af vår lefnad såsom vi hafva den gyldene ljustråd af vårt indre lif i ordet, i Jesum, i bönen, i sacramenten gemensam. -
Våra hjerte vänner vill jag nu hasteligen framföra, ty de äro en väsedntelig del af vårt lif. - Alltså: Emmy och flickor äro äskleligt mot mutter och när jag säger att detta kära fogelbo är uti mig känd som en dyrbar hemlighet i mitt hus, betyder det "att Herrans verk i den i det dagliga lifvet, är en hemlighet för mig, som jag helighåller och låter utveckla sig i det fördolda" denna betydelse känner de sjelfa icke, och nöjer sig med det, att jag kallar dem för mitt geheimniss. -
Wieselgrens yttrande om Eva är mycke glädjande! - Jag suckar opp, att hon vid sitt hitkomst må rätt behandlas! - Menniskor kunne så jaga in de nyväckta att lifvet qväfves, Canaans språk t.e. är ett bortkommen modersmål, får de ej af omgifningarna tillfälle att och luft att uttrycka det, att lära det uttrycka, som invertes intryckes
2) genom andens undervisning, så qväfves förmåga att andeligt uttrycka sig, och dermed fruktar jag släckes mycke af den indre andeliga elden, ty den har ej luft. -
Underligt att kloka christeliga menniskor kunna råka på den ??? att låta lära barn alla andra språk som af Babels förbistring, (dock af Guds förbarmande som skiljde dermed folken) äro uppkommen, men - Canaans språk skall de ej lära! De kunna den dock verkeligen ej af sig sjelfa. En invertes bön t.e. verkas af Guds ande, men - om menniskan ej tvingar sig till munnens höga bön, så qväfves det invertes bön småningom. Gud hjelpe oss, och våra barn. -
Här är mycke tillfälle att emottaga! T.e. höll Ydström en skön bibelförklaring på vår sista lapptisdag. - Allt detta gifver intryck - som kunde förhjelpas till uttryck, om dertill anledning gifves! -
Dock - tyst min pennemun som vill som vill äfven lära den gamla lärjungen att uttrycka sig, ja! pennan är verkeligen en slagruta som uppenbarar källsprång uti oss. Må vi alltid inför Guds närvarelse skrifva våra arma bref, så att det blir andeliga lärospån för oss sjelfva så länge vi hålla pennan om också i en darrande ålderdoms hand. - Kära Nanny försummar icke sin "liebe mutter"! - Vi samtalar mycke om en skön plan hon har tänkt på sedan hon kom från Herrestad till Helsingborg, och på hvilkens realiserande jag icke kan tro. Det är om ett institut för fattiga prestdöttrar. Hennes förskräckelse öfver deras försummelser fick hon här i vår fattiga nejd. - Jag försöker öfvertyga henne om fattigdomens välsignelse men hon anser den ur helt andra synpunkter. Vi hafva både rätt, och misstaga oss i mycket både. Ett sådant fri, skulle kosta omåttligt den var ämnad genom Cicil Fryxell, nu har det blifvit det dyrbaraste, upptager visst frielever. - Jag fruktar att om bidrag skulle samlas, skulle de ej fås, ty hvar och en tycker väl att de fattiga prestdöttrar, uppfostras bäst i föräldrars fattiga hus, till samma fattigdom, som de.
Om dessa fromma önskningar vill vi ej vidare tala med andra utan lägga dem först på Herrans eldaltare, att han visar sin vilja först. - Af Elmblads kära bref rätt ofta Emilia utvecklar sig skön! Det är i den sanna skönheten! - Colliander är deras bådas hjerteblad! - Elmblad gymnastiserar, kommer ej förr än July för den indre missionens sammankomst, men - om hans sjuklighet fortfarer hvaremot Branting har förskrifvit en yttre och indre ro för en tid, får vi honom väl dertill att taga en hösttermins permission, och då behålla vi honom längre.
Jag har mycke att skrifva i dag, och hufvudet förnekar redan sin tjenst, ack! Herre hjelp! - Hela min ?fögderiets? räkenskap för fattigvården, förestår mig! Scken för gamla mor! - Liliencrona har ej gjort ett andeligt, men ett angenämt intryck på mig - han
3) är visst i görning - Gud bevarar honom, för alla vindar. - Hälsa honom mycke. Carlborg har varit sjuk af uppsvullen hufvud hela jul, var ej här, vill komma innan han reser till Tagel - så skriver hans moder till mig. - Mycke har jag osagd och detta osagda är kanske det bästa, ty det faller i evighetens ??? som, Gudi pris, har ett oändeligt ämne, Hälsa barn, madam, mamsell Myrberg - hennes älskare blifver det väl ännu länge - ty skulderna aftager ej. Må hon blifva hos er! - Gerna vill jag Axel skulle taga honom. - Axels saker kommer väl i afton! Gud signe deras ingång!
Och nu sliter jag mig lös och blir dock fast, genom Guds hjelp i trohet mot min kära Mathilda och alla dem som jesum kär hafva!d - E. Petersen