Brev till Mathilda Rappe
(7/6 1850)
mormor snart 70 år
Sid 913-920
Mathildas dotter Ingeborg är på Herrestad. Marie Cederschiöld har det jobbigt med omställningen till förhållanderna på Kaiserswerth. Marie hade stora kunskaper men var inte speciellt praktiskt lagd. På Kaiserswerth ställdes stora krav på att deltaga i det arbetet.
7 de Juny 1850
Min kära Mathilda!
Mitt svaga hufvud och hjerta måste dock till dig och besvara dina kära ord, så att det blir ett riktig samtal oss emellan som uppenbarara hjertats tankar och vårt syfte, med våra ord och gerningar. - Det mesta och det bästa och det värsta är dock fördold till allt blifver uppenbar. - Din Ingeborg omfamnade jag och gjorde det innerligt, och gör det invertes hvarje gång jag ser henne. - Men - vidare kommer det ej ty hon är med ungdomen, och jag me Louise. Bunden genom döfhetens tunga låsar och fjettrar är jag otillgängligt och måste försaka mångens vänliga förtroliga tal, i synnerhet den af ungdomens, som känner sig för blyg att skrika till gamla mormor.
Emilia är så mycke hon kan till för Olivia, men - hon har en sjuk jungfru och måste sköta barn natt och dag rätt mycke sjelf, upptagen och trött känner hon sig däraf. - Så går det som oftast med alla menskliga förhoppningar.
Gud signe ditt sammanvarande med m. Romare. - Din gamla mormor och vän beder dig, att du ej med din goda kärleksfulla vilja, söker sjelf närma dig hennes hjerta och åsikter! - Gör Guds ande det! Förer han eder tillsammans, så blifver allt väl, ej förrsamma anden, när man följer, uppreser och skiljoväggen emellan olika personligheter, och nedbryter medelbalken genom Jesum Christum. Kära Carlborg! Hälsa honom! o! om han hade blifvit hos er, i det kära Fridshemmet! -
Att det är så svårt för dig att förstå mig i det kinkiga ämne! - Jag vill ju endast ej hysa något i vårt förhållande som tynger, derföre uppenbarade jag tyngdens orsak. - Att ej dömma E. och C. efter skenet och efter andras utsagor, detta önskade jag, och äfven här taga vår förnuft till fånga under tron på dem, detta önskade jag - farhåga var visst i E. gamla menniska, men medan GUd har sitt verk i henne, kunde hans rörelse ej gillas af henne sjelf, och derom, att detta förutsätta, bad jag och vill nu ej tala vidare derom, ty vi äro ju ense, i vår nya vilja. -
Ett nytt förhållande till Emmy har Gud verkat och vi känna det under tack och lof, och ett nytt förtroende, du bereder dig icke på att emottaga Fjellst. låt det då bli, och bida hvad Gud gör. - Du får dem, tro dem endast ej borta. - De längtar efter er. - -
I dag kommer de till Hermelins! - Må det vara i en god stund! Emmy hörde mycke ordas om a.h. afsikter, Nanny har endast hört rykte, hon visste ej mer. - Gud styrer! - Jag har nu ej tid, till reflektioner, men jag har många inom mig. Kära Mathilda! Visst känner Fjellstedt Kaiserswerth! och detta institutet är väl sedan 1835 bekant såsom bepröfvad både i christendom och dess utöfning. - Mari har förlorat synpunkten - ett christligt institut, ett barmhertighetens herberge, som består af, milda gåfvor måste bilda tjeanrinnor! - Därigenom genom den frivilliga tjenareskepelsen
2) i Jesu Christi efterföljd kan de endast vinna för christum, ja! Båda sjuka och barn och lärlingar och fångar som hafva utstått sin straff. - Hade Jesus låtit tvätta våra fötter, hade han låtit steka fiskt, och låtit bryta brödet för oss, månne det hafva gjort intryck. Mari är visst nu kommen till andra öfningar. Hennes allt för inrotade öfning att blanda sig in, och utfundera allas förhållanden, vela veta allt, måste hon låta bli att öfva där, därom bad jag henne uppriktig för sin egen själs välfärd. - Det lönar att utforska hvad Gud gör för att rädda oss och andra, men - den gamla Sdams rörelsernas utforskande hos andra, är ett dödens verk. - Han måste ju dö, hos alla, som hafva anammat Jesum och att diaconisskaran vill den gamla menniskan död - är klar, om den också ej kan det. - Motiverna, äfven Mariens motif, hvarför de frivillig komma till Kaiserswerth då dock alla äfven Mari, finge förut läsa och begrunda hela anstaltens fodringar, motiver hvarför de kom säger jag, känner Gud allena, och vi behöfver ej uppleta och gissa oss till dem, - Frukterna att de hafva lärt sig den christliga vården visar sig när de kommer ut och hafva blifvit anställd, i så många hospitaler. - Ack! Mari är i ett främmande land där allt är oss i början emot! Vi betyder där, ingenting, och att detta gör godt när man känner sitt högmod kunna de vittna om, som hafva genomgått detta svåra svåra prof. När mari i sitt sista bref ville bedöma anstalten i grund, var hon ej mer än 3 veckor där. - Min kära Mathilda tilltror mig väl att jag har skrifvit i kärleken nu sedan 2 gånger, men - med alfvare, och kanske, genom Guds nåd med mera sjelfkännedom än Mari. Mit förande och min kära Nannys har blottad förderfvet i oss, genom Guds nåd, grufveligt! - Visst vare han prisad för det. - Jag skrifver så snart nu till Mari. Adressen är "Kaiserswerth am Rhein, diaconissanstalt, uber Hamburg.
Skrif henne snart, hon behöfver tröst! Fjellstedt skref henne här ifrån. - Ja! skrif i styrkande ande - men - skyr ej! - Du känner Mari - man kan lita på att hon har Guds andas tuktan som säker vittnar att hon måste lägga bort detta mycke talande om andras skröpligheter, sig lärande finna dem i sin egen bröst. Där ljuset lyser i ett hjerta där kan man vara säker om att det tillbaka tränger mörkret och att det läker äfven inom Mari! Gudi pris! Vi äro dyrt köpta! Herren vinner seger! Halelujah! -
evigt d- E. PetersenHälsa Wilhelm!
Jg sänder nu tillbaka hans dyra lånKära Mathilda, skrif snart om mamsell Romare, Gud gifve, godt.