Brev till Mathilda Rappe
(8/11 1850)*
mormor 70 år gammal
Sid 941-945
Carolinas lidande fortsätter. Mormor har bekymmer med någon piga som måste lämna godset. Förmodligen har hon blivit gravid. Wilhelm har besökt och precis lämnat Herrestad.
Herrestad d. 8 de november 1850
Min kära mathilda!
Jag har sedan flera dagar, velat komma till dig och väntad ro och stillhet i det yttre som i det indre. - Den har ej kommit, den är ej till! Här och däe är ingen ro - i Gud är ro! Där har den trötta dufvan ???? hviloställen - vär Jesu sår - hennes klippnäste, och därifrån skrifver jag också dessa rader. - Hvad som jagar och bedröfvar mig, må Wilhelm berätta med få or, jag med ett - Synden - när ormen visar sig utom oss med sin grymma list och rustning, så reser sig hans bundsförvandt - vår egen gamla Adam, Gud tillåter det, för att bevara oss för pharisäism och egenrättfärdighet. - Carolinas lidande har i denna veckan också varit svår - nu är det bättre - och äfven derom, ordar vår Wilhelm. Vi fortfarer att bedja för denna dyra själ. Doctorn var där i går, doctorn kom nu i dag. - Må Gud välsigna hans medel, då är verktyget detsamma.
Kära Wilhelm har berättat för mig Liliencronas indre och yttre ställning och lynne, ocj jag inser att han har i sitt förhållande till eder ljuft och ledt att bära med. - Gud styrke att kunna bär hvarandras börda och vår egen, som är dock alltid den svåraste.
Ekensteens fodringar äro ej lätt änskön vår ädla Wilhelm tager dem ej så svår. - Jag ser dig kära varelse med din Ingeborg, på den svåra färden, där du himmelsk, medlade emellan Wilhelm och den upprörda mannen. - Gud har välsignad din resa - ja! med sådan resor är han med isn englaskara. -
D. 9 de november. I går afton tog jag afsked af vår dyra Wilhelm med ösndermalen hjerta. - Det var under bedröfvelsen öfver de tjenares fall, som jagtycker hafva omhuldad bäst. - I dag har jag sett resa den arma menniskan! - Förut var hon hård, hon litade på mitt beskydd, hon trodde jag skulle behålla henne på godset, tills hon kunde efter jul gifta sig. När hon hade förklarat detta hoppet, så blef hon mjuk ??? vände sig till sin jordiska fader! Må hon hafva vänd sig till den himmelska. - "Nu all sorg jag kastar, som mitt hjerta lastar, Jesus uppå dig. -
Emedlertid harjag ånyo lärd, att vi kunne ingenting öfver vårt folk, om Guds ande ej kan verka på dem, och denna ödmjukelsen gör så godt. - Vi måste dock dageligen plöja på nytt i våra egna och deras hjertan och ej förtröttas - ropandes ofta "Jesu Christi tålamod är vår salighet"! - Wilhelm har välsignad och styrkt oss lekamlig och andelig. - På uppståndelsens klara morgon vill jag tacka honom, då har jag ett utvidgad hjerta att kunna älska, tacka och lofva. -
Må nu Gud sjelf upplysa mig hvarje stund huru jag skall bära min ställning. När Wilhelm är här, frågar jag honom efter allting och svarandet gör mig så godt. Är han borta, så frågar jag min Gud och Fader och hans nedlåtnade kärlek svarar mig också, och för att kunna höra och märka dessa svar, får min själsfattning vara med alla krafter riktad på det enda nödvändiga - ja! min själ ande och kropp.
??? offer då får jag veta ??? vilja efter Romare 12 v. 1-2. Var god min kära Mathilda och låt mig veta huru mycke lin och ull du kan lämna, bestämma sjelf priset för lin, jag har sjelf såld 23 ?? till förening och har tagit 5 rd för pundet. Kan du få mer, så vill jag också gifva mer, endast jag får allt hvad du säljer på en gång. -
Vi äro förenade äfven i åtanke på Fjellstedts. Af Wilhelm hörde jag godt om Hermelin. - Ofelbar går mången svärd genom Nannys själ. - Hennes tyska lynne finner i den familjen ingen sträng och knäppa på! - ja! Ekendal han hade kunnat ljuda för henne! men - där var ju ingen böjelse i Eugenia, och i honom kunde den ej helldre vara! - Eugenias trohet visade tydeligen, att Gud hade utstakat vägen, och väl - att de alla följde Guds tydliga fingevisning. -
Jag kommer snart till eder igen hoppas jag! Nu lutade jag endast mitt trötta hufvud till ditt bröst och följde blicken som såg efter Wilhelm som nu är för dina glada ögon. - Må nu Eva och jag blifva lik ett ???, som fläktar bedjande, öfver hela skaran här. - När Elmblad kommer hafva vi en faderlig man - till dess och äfven då hafva vi bättre "Fader vår"! - trogen Emilie PetersenFliegende blätter, i exemplar, åt Wilhelm. -
Bedjen dageligen förenad för vår kära Carolina. -