Brev till Mathilda Rappe
(27/12 1850)
mormor 70 år gammal
Sid 959- 962
Mormor skriver om gemenskapen med Mathilda och sitt behov av en stilla ande. Hon räknar upp sina svårigheter men känner sig ändå rik. Elmblad har anlänt till Herrestad. På resan från Stockholm hälsade han på den nygifta Eugenia Fjellsted, numera Hermelin. Saknar riktig avslutning.
Herrestad d. 27 de december
Min älskade Mathilda!
Att du kunde undder julemorgons brottskan hafva din trohets ande så samlad, att dess ljusstrålar kunde hinna det gamla Herrestad på julafton, synbarligen, var och är så rörande och hjertegripande för mitt hjerta att jag hoppas ej glömma det. Jag ser däruti bönhörelsen om den stilla anden som är kostelig inför Gud och som alla oroliga med arbete betungade själar, hvaruti jag inbegriper mig och min kära Mathilda, behöfva dageligen bedja om, ty den fås för dem ofvanifrån, af nåd - af nåd känner de, att de får denna gåfva, ty de hafva den ej i temparementet som ej hörer till den nya födelsen. - Så är det nu så i mig att jag måste till dig min kära Mathilda. Ljusetes glanshaf är försvunnen ty det var tecken-bild för väsendteligheten som oss väntar och hvaruti osynbar, alla de, som lefva i nåderike lefver och rörer sig! - Ljusets afton var härlig! - Den gamla ensamma mutter - den ofruktbara omgifven af barn och barnabarn och barnabarns barn, så att rummet var nära för trång, ofruktsam, ensam, enka, fördrifven ur fäderneslandet och dock så rik i det andra fäderneslandet! - O! utvidga dig mitt hjerta till lof och tack! - Gud ensam har uppfördd så många åt dig arma, eländiga, och till honom vill jag hafva dem alla, alla! - Ja kära vänner - deagen före julafton, under det gräseligaste mörker kom den kära Gudsmannen, vår Elmblad, välbehållen med fryntlig ansikte hit, han hade resd med sista ångbåt, som var fullpackad med riksdagsmän (till Norrköping) hade genom Guds tillskyndese tillbragd några hvilostunder på en natt han ville resa , och just under dessa hvilostunder, hade på lndsvägen han skulle passera, rånare plundrad en resande på ett par 1000 riksdaler! - Han var bevarad under gästfri tak. - Han resde 7 mil krok för att hälsa på Eugenina, fann dem ej hemma, utan i skolan, där Axel och Olof i bris på presten, skulle sjelf examinera i stor förlägenhet. Han Elmblad examinerade prompt till deras glädje och Olof gladde sig synnerligen åt sin gamla lärare från Barnäng (denna Olof ser skön ?ut? han var här med Hermelins)
Elmblad var Eugenias första gäst, hon trakterade honom med kostelig vin från Tyskland och var så fryntlig som en maymorgon - Gudi pris. -
(afton) Min kära Mathilda, jag var nödsakad att låta öppna åder på mig i dag och är derföre oförmögen, att vidare fortsätta brefvet såsom jag ämnade. - Du vet nog huru julen firas på Herrestad, men den glädjen det tyska paketet gjorde mig, om dess hitfående jag hade lite hopp, det får jag berätta. Det hade, min vår Wilhelms välsignelse i den efterlängtade bok - Arndts Bratpsalms predikningar hvarom jag har hörd så mycke, med sig, så ditt bref med din lilla bindegåfva som du få närmare förklara dig, öfver dess bruk - min glädje var stor, ty paketet innehöll andeliga underättelser om fortsättningen af Wittenberger kyrkodag, som vore synnerligen för Elmblad (och mig) af stort intresse.