Brev till Mathilda Rappe
(28/5 1850)
mormor snart 70 år
Sid 836-839
Mari trivs inte i det främmande Tyskland precis som Nanny Fjellstedt hade svårt det första året i Sverige. Marie har svårt att acceptera det praktiska arbetet på institutet. Trots att man betalar för sig måste alla hjälpa till bland annat i vård av barn och sjuka. Säker är detta en del i utbildningen.
Herrestad d. 28 de may 1850
Min kära Mathilda!
Det är så roligt att vårt ömsesidiga tigande är upplösd i ett styrkt förtroende, genom uppriktighet. Jag är nu nöjd att hafav bekänd hvad mig tryckte och klämde, och är nöjd med ditt svar. - Jag hade väl ej skrifvit så snart, om icke ett bref från Mari fodrade ett couverth. - Jag vill dock gifva lite upplysning om hvad jag tror om Maris närvarande sinnesstämning. - H0n är att jemnföra med Nannys, första år, hon var här. Både hon och mari hafva förlorad fotfäste - klippan Christum. Endast från dess höjd kunna de se, som Abraham, det land, som Gud visade dem, trons land. - ‡ Nanny ser dit nu så klar och glad, Gudi pris. Mari är alldeles förvirrad af sina bedragna ?husiora?. Hon hade ej behöfd bedragas, utan hade kunnat se på villkohren, som blifvit henne i vinter tillsänd, uti allt hvad som skulle begäras af henne. Hon trodde väl, att hon skulle vara fri från praktiken då hon betalar men hon ser, att de som högst betalar, är ej fria, utan alla hålles lika. - Hennes bref till mig är bedröfvande dock ej hopplös. - Fliedners kommer väl snart att märka, att hon är för det praktiska kraftlös, om ej Gud gifver henne krafter - men erfara måste hon dock, att hon är ej praktisk. Hon har en fröken, Bleibtreu, af ett mycke förnämt och rik slägte för sig, som hon kallar sjelf en engel, och som befanns lika så oduglig i början för arbete som Mari - nu kan hon allt - det betalas för henne högt, men hon slipper ej något. - Mari är fattad af Guds ande, men - hennes blick måste suga nåden i Jesu sår för att blifva i enfald vid det som Herren gör och verkar på sina svaga skröpliga redskap, och uti sjelfkännedom bedömma och betänka andras brister. -
Jag har idag skrifvit mig trött till henne - Fjellstedt har också skrifvit. O! vår tunga är ett helvetes eld, när hon talar med gamla Adams tungomål! Dock går jesu blod och lekamen öfver henne, renande henne, och görande henne till slut, till en den heliga andes ringklocka, dertill Gud oss snart förhjelper! - Jag tviflar ej på, att Mari kommer igenom det svåra profår. Huru kunde ett christligt barmhertighetesinstitut hafva lejda pigor? till sjukvård? - först - inga medel dertill, och sedan måste e sjuka barn, straffade skyddslingar, fattiga lärlingar, se hvad Christi kärlek gör för dem, för att blifva rörd af Christi kärlek som besöker de sjuka förbinder de sårade, upprättar de fallna, vårdar barn, lärer och förmanar för inte. - Bedjom för Mari förenad att hon ser hvad christlig vård är, och hvaruti den skiljer sig från lejd vård - att hon låter bli sitt grubblande i det som brister, och låter bli att på 4 de veckan bedöma ett bepröfvad institut. - Där lärlingar från alla håll samlas, kan man väl ej vänta af dem en mogen christendom! dumhet! - Men ! Jag är trött och vill endast couvertera - omfamna eder, och tillägga att det var rätt svårt, att Fjellstedt ej denna gången kunde komma, det hade endast varit på en dag, nu blifver det i july slut, längre. - Hälsa Wilhelm
innerligt från eder E. P.