Brev till Mathilda Rappe
(17/2 1852)
mormor 71 år
Sid 1124-1128
Mormor tackar för blomstergåvor från Tagel och påminner sig om ett arrangemang hon brukade ha i Hamburg. Mormor är tacksam för ett besök av Mathilda nyligen. Hon gillar Mathildas goda ideér. Hon kan vid 71 års ålder känna tacksamhet över att vara biologiskt barnlös. Hon har ju fått så många andra barn att älska och ta hand om.
Herrestad d. 17 de Febr: 1852
Min kära Mathilda!
Länge har hjertat längtad efter en privat stund med dig, hon är nu där men i full bemärkelse, endast en stund ty jag väntar Engströms till middag hvarje ögonblick. -
Jag har flera bref och så många söta smekningar att besvara, sedan du resde i från mig. När du så sköter mig äfven med Guds välsignelse som på Tagel nedströmmar, så känner jag att du tänker på din salig mor som du nu ej på det sätt, glädja mera, och att du nu klappar din gamla mormor i hennes ställe som hon visst är nöjd med, om hon kan se det. -
De tre blomkalkar gladde mig mycke blå: -Faders öga - röd: - Jesu kärleks öga: -gul: - den heliga andes ljus. - Jag hade i Tyskland alltid flera 100 de af dessa vinterfröjder i en hörnpiramide, half så hög som rummet. - Sedan Peterson med mig flytte hit, hafva vi äfven denna fröjd försakat. Jag hade ganska rolig af denna hågkomst genom din kärlek, tackar dig och väntar evighetsblommor. - Nu kommer de som den tyska abbertknapp säger, och frågar städse med alla blommor "om uppståndelsens morgon ej är kommen" och gråter, och vissnar, lutande sitt hufvud - att uppstååndelsens morgon ej ännu är kommen , och så går de bort från den arma väntande jorden hvilkens uppståndelse ej är kommen, för syndares skuld som ej vill omvända sig. -
Min Mathilda. Nu till dina brefs besvarade olikheter i nära förhållande, ja, i de närmaste äro efter min öfvertygelse, gifvna ofvanifrån, för att jaga oss ut i från oss sjelfva, i från man och hustru, barn och vänner in i vännen öfver alla vänner, uti hvilken allena all Gudomens fullhet bor. -
Den som ej lemnar dem ja! Hatar såsom, hindren att komma till mig är mig icke värd. - Jag visst, är ett fullt tillfridställd familjelycka det största hinder för att komma till Christus. - Det finns, och de som dermed nöja sig, äro ej värd bättre. "Jag vill föra dig uti öknen, och där tala vänligt med dig" -
Se nu bara huru den lilla Elisama berusar mig? Kan du nu ej förstå att jag är lycklig, att ej hafva fått egna barn? Hade jag icke blifvit dränkt i detta osägeliga lycka? - ja visst! Herren vare lofvad som undandrog mig detta hinder att komma till honom. - Det har varit bra länge innan jag insåg det - nu vid 71 år gör jag det! - Det är ej försent att tacka och lofva öfver Herrans vägar. -
Jubilerad har jag öfver ditt företag med samfunds arbete i Herrans vingård! Jag vill dock hafva vår kära Julia med om hon också endast då, och då kommer så kan hon ju arbeta hemma? - Skrif nu derom alltid dina genialiska kläckningar intresserar mig. -
Ja! min Mathilda vi skall alltid hafva vikt, någon tyngd som drager oss ned - ty i det arma indre bor också Adam och förstörer så gerna fröjden, ty vi kan ej behålla den oskadd för den nya menniskan, den går ut genom naturen och blir befläckad. - jag var så glad att en gång hafva dig fri från Ekensteen, Ekendahl, Liliencrona, som i de sista åren störa de så mycke! - Nu var det Elise, annars hade det varit ett himmelrike oss emellan. -
Dock var himmelriket bland oss! Guds ord! - Vår kärlek gifvit af Herranom oss emellan - Ingeborgs glädje bref - de kära barn!! Elise är fast beslutad att taga rum så snart det blir, och har F. Legrell uppdrag att underätta henne derom. Hon är glad och modig och helt förändrad! - Nu kommer budet som ska hafva brefvet med -
Evigt din E. Petersen