Brev till Wilhelm och Mathilda Rappe
(29/12 1838)
sid 175-182
Ett mycket händelserikt år närmar sig slutet. Mormor är tacksam för allt som hänt. Hon beklagar dock att flera naturgåvor sedan hennes makes bortgång har varit fråntagna henne. Nykterhetsförening håller på att bildas i Herrestad och Kärda. Förhoppningsvis kan de samarbeta men det finns olika uppfattningar om stadgarna. Sofie är bortrest och Carolina och Emilia sover på Sofies rum och har enligt mormor hittat varandra andligt. En del omflyttningar behövs på torpen. En änka med 5 barn på Hökhult och en viss Jonas med problem nämns. Änkan har en ko, får och getter. Förmodligen handlar det om Stina Larsdotter född 9/1 1792 vars make Pehr Johansson dog 25/5 1838. En del omflyttningar sker. Familjen som flyttar från Lilla Udden till Ekbakcken är sylärarinnan Lilla Annas familj. Ett lite uppror pågår bland några av torparna. Moberg är också mycket sjuk liksom Johan på Mohyltans hustru Martha Jonasdotter född 1/12 1795 som verkar ha lepra. Mobergs sjukdom bedömer läkaren som hypokondri som övergått till att bli fysiskt.
Herrestad d. 29 de december 1838
Min Wilhelm! Min Mathilda!
Ett tacksamt öfvervägande af Guds outgrundliga barmhertighets djup med mig och mitt hus under det under det snart förflutna så rika år förde äfven mina tankar till den välgerning att innerligare hafva blifvit förenad med er älskade vänner i Herranom! - Det var i dessa dagar ett år då min ambassadör, Caroline, kungjorde för dig min Wilhelm, Guds beslut att blifva enkors och faderlösas försvar! - Först här - och sen - på Drettinge! - Ett bifallsgifvande inom och utom mig ledsagade budet och Gud har utförd hvad han lofvande befallde - och befallande lofvade. - Din gamla vän Emilia ser sen länge ej mera med fantasins öga! Nej! denna gåfvan blef uttömd med flera andra naturgåfvor när den bleka döden hade från mig ryckt min synbara lefnadsengel! Och! måtte jag kunde tillägga hon flytta med honom upp till himmelen och fick där ett annat namn, ett namn som står emellan tro, och kärlek i ordets ord - Hoppet! - Således vill jag med hoppets öga, med tron och kärlekens förtröstan och löften se på ditt styrelse kall öfver Drettinge och Herrestad verkligt, ej fantaserande, ser jag dig bedja för mig och alla de mina, och hvad du dermed uträttad under dina sparsamma besök här står, som Guds sak, inskrifven i lifsens bok med de gerningar som följer dig efter min kära Wilhelm. - Så mycket det anstår en christen att se bort från det egna, så mycket anstår honom, att se på Guds gerningar uträttad genom sina barn. -
Och hvarför då ej äfven, ödmjukt liggande i stoftet se på det han utförde genom oss? - Gläd dig då vi årets slut min Wilhelm, att du har blifvit ett verktyg i Guds hand för många! - Och tack äfven Gud i din gamla tantes namn att Gud har låtit henne vara en lerkärl i hans hand, hvarmed hon har tecknad mången en väg till bergning, och bed honom, att hon må kunna framdeles bli en vägvisare i samma hand till bön bot och bättring o.s.v. -
Föreningen i kärleken inom vår lilla socken är ljuft att känna - den blir det mer och mer, sannare och renare än förut! - Med hvarje kärlekshandling, med hvarje bön och sjelfförsakelse - flyr Satan mer och mer och måste uppgifva sin rätt på oss! Så är Blomén efter sjukdom fryntligare, och emedan åsyftande af mer och mer kärlek inom oss måskötas berättar jag hvad som jag kan berätta!
1) Skickar jag dig hans vackra kungörelse jag bad honom om en afskrift med anmärkan att du skulle ha den! - Han gladde sig däråt. Hans sjukdom kom emellan - troligen blifver ingen sockenstämma däröfver förr än efter jul - nu är min mening om du kanske ville kosta på ett bref till honom. Han vill ej antaga fullt ut dina stadgar emedan hans förman Örnberg har ej paragaph 9 i sina, - (lagbunden!!) - Nu säger Schön, vi måste bida med utdelandet af stadgar till vi ser hvad prosten gör. Ydström vågar väl ej framställa ödmjukast bön, att Kärda antogo p. 8 som han sjelf inser vara af stor nytta - jag som fruntimmer kan ingenting förutan dig - men - blefve enhet i Kärda nykterhetssällskap vore det det bästa? du organiserade först - skulle nu dina stadgar blifva om inte? eller skall Herrestad lösa sig ifrån Kärda, så blir det söndring! - Handla som du alltid gör, ??? och i kärlek så blifver allt godt och kommer hit om onsdag, - då jag skickar till Wernamo - Prester är då här till middag! - Gud äfven med detta. -
Referera måste jag äfven, att jag om onsdag före jul, öfverlemnade prosten vår Emilia äfven, från andeligt död återskänkte Emilia till läsningen för att beredas till d.h. nattvardens ankommande! - Fienden har förut och redan allt gjort sina försök med allehanda inkast att det ej var tid, att hon ännu är för ung m.m. Men de hafva blifvit nedslagen med svaret, att jag ej bör låta svalna af ljufheten af första nådebesöket - att längtan efter frälsaren, otillräcklighet af all mensklig hjelp, vanskligheten af allt äfven ??? första blommning, har drifvit E. att söka frälsaren i sin ungdom, och att nattvarden är och bör blifva äfven för henne, ett medel till befästandet i nåden och såmedelst altare en fristad mer mot djefvulens jagt! - Flickan förblifver ytterst ljuf! Hon bor nu med Carolina i Sofies rum om natten, och den sen 1831 förgäfves väntade förening med Carolina i andanom och sanning ser jag nu - Gudi vare pris och lof - uppgå som en söt morgonrodnad ur den bättre verld. - Carolinas stämning sen Sofies bortresa är äfven mycket annorlunda än den någonsin har varit! Lofvad vare Gud! med kärlekens förbarmande vingar skall vi betänka orsaken dertill! - Gädjen oss att så är! - Öfver mitt ensliga läge hvilar Guds beskydd och jag vill, så länge Gud vill, att båda Carolina och Emilia skall vara tillsammans i deras små rum där de äro så lyckliga nu! - Af Sofie och E. - 3 bref! - Lycka öfver lycka! - Förtjusning öfver deras belägenhet - mycket handgriplig bevis, (såsom ???) af presternas välvilja - m.m. -
Nu min Wilhelm något öfver våra torpare, som hör till de många promemoria som jag sänder till dig. - Lilla Udd är då flyttad till Ekebakken, (Ekbacken) i högsta belåtenhet trifs de i den större stugan. - Jonas den ?arme? är då flyttad till Buabo och för honom har du ställd. - Larsson tror att han får ladugårds Johannes dertill att taga det andra Stenshyltan och Erik till St. Hökhylt (Hökhult) . - Men nu - vad blifver vi med Hökhylt enka och hennes 5 barn? - Det har gått efter mig både natt och dag! därefter kläcktes följande förslag till dig!, som du approberar eller förkastar. Om i ställe, att den rika Ekåsen fick Smedjetorpets åker och äng- dess ägor alla (det är få) blef delad emellan Jonas som nu bor där, och enkan i Hökhult - af Smedj ladugård genom Jonas och åt honom byggd ett rum och kök under ett tak med en nuvarande lilla stuga som knappt rymmer de nuvarande 7 personer, Jonas stuga fick Hökhult som har 2 barn, som kan tjena nästa år, ett tager Carolina hit, vore alltså 3 som där rymdes, en liten ladugård blef till öfvers af Smedj ladugårds timmer för dem båda - enkan har ko och får och getter, Jonas får väl om han kommer ifrån sitt sjunkna tillstånd se då vore han hulpen? - här i mjölnaretorp fick man ju äfven tillbygga för henne, och ingen åker finns där, och ingen äng - och att föda dem 2 hushåll utan något land till, blir nästan omöjligt för herrgården. - Smedjen trotsar fortfarande att han ej har läge m.m. -
Mosshyltans Johannes fortfar att hålla sig nykter! jag har fåt af Gud anvisning på hans spetälska hustru - efter svåra koppar gick utslag bort, nu är den igen kommen, farligt! Sjöbeck vill försöka svältcur med henne - dertill måste hon vara här! - Johannes känner djupt denna välgerning! Ja du har rätt, ?muntra? måste de bara det skedde! - Ydström måste mera uppskakas! - 50 exemplar af Ahnfeldt tager jag gerna.
jag var igår hos Moberg - han är mycket mycket sjuk - Sjöbeck bedömmer hans sjukdom hufvudsakligen som hupochondri, som ifrån det imaginera har övergått till det materiella så att han äger i verkligheten alla sjukdomar han har inbillat sig. M. har nu underordnat sig Sjöbeck utan ändå kunde lyda honom. - Ja! ett ???lidande! - S svår att det ej kan beskrifvas, bed mycket för honom! - Det gjorde Carolina ondt mycket ondt att hennes gossar skulle så ifrån henne - jag fann utväg att ha dem här en dag i veckan och låta läsa dom tyska hos henne. - Deråt är alla delar glad. -
(Afton) Emilia och Carolina som jag meddelade min lilla plan, angåendes deras fattiga, tyckes han är så roligt, och inlägger sin böneskrift, att den må gå igenom! de föreställer sig deras täflan, och huru den redliga beskedliga Jonas skulle hjelpa den arma Hökhulterskan, och att de kunde färda dit tillsammans m.m. - Detta allt måste ändå ej bestämma dig min Wilhelm, ty det är ju qvinliga åsikter. af de sistnämnda upprorsmän, båda Udden, Sven Simonsson och Anders i Sörtorp, har endast sistnämnda varit fram och velat tala med Larsson, men Larsson har sagd, att han inlåter sig ej förr med dem, än efter han vet huru order från dig lyder. - John på Berget har äfven vari här som ambassade från Sven på Berget, jag har bortvisad honom och sagd hvad du beslutar är beslutad och kan och skall af mig ej rubbas. - Och nu min Wilhelm, kära Mathilda må Jesu och hans h. Ande kunde mera vara med uti det tillkommande än i det förflutna år! bedjom inbördes för hvaran - och Job Moberg vare edra förbönds enträgna ???, såsom edre trogna syster i Herranom E. Petersen