Brev från Andreas von Holst till sin syster Sofie
(8/8 1832)
Efter att sedan sin tidiga barndom varit skild fån sin mamma och sina syskon skriver Andreas von Holst 24 år gammal till sin syster Sofie. Ovetande om det är hans syster berättar han om sin bakgrund och sina förlorade släktingar. Han hade skiljts från sin familj i byn Ratzeburg. Systern var då ännu så liten att hon ammades av sin mor. Han togs om hand av en Kapten von Bothmer. Han ger ett kännetecken på sig nämligen ett ärr på bröstet som han troligen fått efter att ha opererat bort förfruset kött. Han ber systern att låta modern få se brevet. Det visar sig att det är hans saknade släktingar och de återförenas senare på Herrestad.
Christianstad d 8 augusti 1832
Nådiga fröken Holst!
I den förhoppning det nådiga fröken är god och med tålamod genomögnar dessa rader som endast innehålla någon liten och ofullständig upplysning om min härkomst. Jag Andreas är född 1808 i Hersaryd vid Carlshamn, min i Lauenburg aflidne far var löjtnant i svensk tjänst och hette von Holst, min älskade mor vet jag intet antingen hon ännu lever eller ej hette Christina von Holst född von Reggs vill jag nästan minnas som en dröm vara född av danska föräldrar. Mina föräldrar reste ifrån Sverige till Tyskland men hvilket årtal det var kan jag ej påminna mig, och bodde i Lübeck en tid hvarifrån min far reste i förväg till Lauenburg där han afled, underättelser hvarest han dog erhöll min mor på ett världshus i Ratzeburg då vi vore inne och togo oss någon förtäring, då min mor fick veta detta reste vi genast till Lauenburg hvarest var en tysk Capetain vid namn von Bothmer som förbarmade sig öfver mig och antog mig som sitt eget barn samt tog mig med tilll Ratzenburg tillbakaka där jag för sista gången fick taga afsked ifrån mina högst älskade släktingar som voro: min mor, en yngre bror och en liten syster som då ännu bars vid min älskade mors bröst, min yngre bror erhöll i dopet namnet Mauritz och jag Andreas men innan min far reste från Lübeck behagade det honom utaf skäl vet jag icke; byta namn oss barn emellan, så att min bror kallades Andreas och jag Mauritz eller på tyska Moritz hvilket namn jag till bevis på lydnad för min far samt till en ständig åminnelse efter min bror ännu bibehållit min älskade systers namn kan jag ej så noga påminna mig antinge det Fredrika eller Sophia. På min vänstra arm äger jag ett stort ärr hvilket troligen har varit förfruset och af fältskär borttagit kött jag är ej säker på om jag erhållit ärret på förenämnde sätt emedan jag hafvit det ifrån min spädaste barndom då jag än bars vid bröstet hvilke min mor torde känna igen om jag en gång i verlden finge den öfver all måtta obeskrifliga glädjen att återse och visa henne det. Men det lärer vara fåfängt att hoppas emedan hon troligen af motgångar, sorg och bekymmer är nedtryckt i grafven. Detta är endast en del som mina släktingar torde känna igen mig vid, men är likväl det obetydligaste af alla mina lefnadshändelser, ty detta har endast passerat medan jag än var tillsammans med mina högt älskade släktingar.
Nådige fröken! Var god och låt hennes mor få se detta brev i händelse frökens mor härutaf skulle känna igen något härutaf som torde hänt henne eller någon af hennes släktingar, emedan åtminstone tillnamnet är detsamma som mitt. Jag ber ödmjukast var god och genom några rader med det första lämna mig underrättelse huru vida jag tar fel eller har rätt förlåt jag ber med det första, ty var god och föreställ sig en fullvuxen yngling som från sin späda barn lefvat skild från sina öfver allt jordiskt älskade släktingar och ej haft den minsta underättelse om de antingen äro vid lif eller för länge sen med döden afgångne. Upplysningar härom kommer att öfvertyga mig antingen jag är och förblifver Nådig frökens
aller ödmjukaste tjenare
Andreas Mauritz von Holst
eller möjligtvis en återfunnen släktingAndreas Moritz von Holst